Onsdag, nu har det börjat bli varmare ute
Hej!
Hoppas att alla mår bra, solen får mig faktiskt att må bättre och på morgonen känner jag mig ibland piggare har jag märkt. Nu har det varit ganska varmt två dagar i rad, hoppas att våren är på väg nu! Om snön kommer igen vet jag inte vad jag gör, det vore verkligen hur jobbigt som helst! Men jag ska använda min vinterjacka ett tag till för man kan ju aldrig veta vad som händer.
Det var roligt på ungdomsgården igår. Innan jag åkte dit var jag hemma hos Adam en stund. Vi åt middag, tog kort med hans kamera och hade det trevligt. När vi kom till ungdomsgården var jag lite med Kim och spelade tre i rad mot några, jag vann båda gångerna:) När jag var yngre spelade jag tre i rad väldigt ofta och det är nog därför som jag är ganska bra på det. Mickis och Ronja kom lite senare och flummade med oss, Mickis ramlade ihop av skratt flera gånger. De tyckte att det var jätteroligt när jag pratade engelska på grund av att mitt uttal verkligen är sämst:) Sedan skrattade Mickis jättemycket åt att swamp betyder träsk på engelska, vi började prata om svampar och då kom jag på det där jag har läst om swamp. Vår humor är lite speciell:) En del av oss störde oss på att vi är i målbrottet också. Det är jättejobbigt både när man ska prata och framförallt sjunga. Jag vill ju kunna sjunga nu och inte behöva vänta på att mitt målbrott ska försvinna, det har varit i flera år! Vissa dagar går det ganska bra att sjunga höga toner medan det inte alls går andra dagar. Det är fel att säga att det bara är killar som går i målbrottet, jag hade jätteljus röst när jag var liten men nu är den jättemörk. Vi försökte sjunga Singstar lite igår men lyckades aldrig få playstationet att fungera. Sedan åt jag en glass, det tog flera timmar för mig att bestämma mig för om jag skulle köpa en daimstrut eller en sandvich, jag bestämde mig för daimstruten till slut:) Nu när det har börjat bli varmare ute innebär det att man kan äta mer glass!
När jag skulle åka hem hittade taxin för första gången till ungdomsgården! Nästa gång det är ungdomsgård ska vi baka muffins med olika fyllningar och jag ser redan fram emot det! Tisdagarna när det inte är ungdomsgård kommer det börja vara goalballträning istället, jag funderar på att kanske åka dit någon gång. Goalball är inte jätteroligt tycker jag men man får ju träning av att spela det och dessutom kan jag ju träffa mina vänner där. Tidigare tränade jag goalball i flera år men sen tröttnade jag på det men om jag började träna det en gång varannan vecka kanske det mest skulle kännas roligt.
Morgonen började tyvärr inte lika bra för mig som vädret. Jag hade svårt att sova inatt, inte jättesvårt men ganska. Det svåraste var att komma upp imorse men taxin var i tid i alla fall. Chauffören körde ganska snabbt och det enda som var tråkigt var att han hade någon skum radiokanal där de sjöng på arabiska eller något liknande. Jag var nästan framme vid idrotten klockan kvart över åtta, rekord! Men då hittade såklart inte taxichauffören och han lyssnade inte på mig när jag försökte förklara vägen. Han försökte istället be människor som kom förbi om hjälp men ingen av dem visste var den rätta adressen låg. När taxichauffören ringde växeln och frågade var adressen låg visste inte riktigt han som jobbade där det, väldigt skumt ju. Till slut lät han mig prata med personen som jobbade på växeln och då sa jag hur man skulle köra. Sen när han förklarade det för taxichauffören gick det tydligen mycket bättre att lyssna och efter en stund hittade han till rätt ställe. Men om taxichauffören hade lyssnat på mig från början hade jag ju kommit fram nästan direkt och inte behövt åka runt i området i tjugo minuter, förstå hur segt det var! Dessutom kom jag försent till idrotten på grund av det. På taxichauffören verkade det lite som att jag inte visste någonting bara för att jag är blind, han trodde inte heller att jag kunde gå i en trappa fastän jag sa att jag kunde det.
På idrotten hade vi någon sorts budgivningstävling, min idrottslärare kallade i alla fall tävlingen så. Vi delade in oss i olika grupper och skulle sedan göra olika saker, armhävningar och sådant. Jag orkar inte skriva hur tävlingen gick till men den var både rolig och jobbig. Det mesta vi behövde göra var nittionio situps, jag orkade bara göra lite över sextio innan jag var tvungen att vila, värsta lite jag orkar. Men om jag börjar träna snart blir det säkert bättre. Alla andra orkade inte heller göra nittionio som tur var:) Men andra gången vi skulle göra situps skulle vi göra trettiosex stycken och det var ju inte särskilt jobbigt, inte om man jämför med annat som vi gjorde. När vi skulle springa runt salen sprang jag med Mattias, han sprang faktiskt inte så snabbt och han tyckte att jag sprang snabbt. Men jag blev faktiskt knappt trött av att springa fyra varv runt salen, alltså fyrahundra meter men det blir man ju inte=) Min lärare sa i alla fall att det syns att jag har utvecklats och att jag gör alla övningar bättre nu än när gymnasiet började, det känns bra!
Efter idrotten åkte jag tillbaka till skolan med några i klassen, det var trevligt:) Vi pratade om ensemblelåtar och lite annat.
Matten kändes väldigt seg men jag får räkna lite hemma tills på måndag så att jag kommer någonstans. Jag ligger i alla fall före den nya planeringen vilket känns skönt för då behöver jag ju inte stressa jättemycket. Vikarien är sådär men på måndag ska jag kanske gå till stödmatten, då kan jag ju kanske få några tal förklarade för mig och sedan kan jag vara på den vanliga matten på onsdag.
Lunchen var god och nu sitter jag och väntar på att svenskan ska börja. Idag kommer vi att få veta vilket betyg vi fick på både novellanalysen och talet, hoppas att det har gått bra för mig!
/Vispen
Hoppas att alla mår bra, solen får mig faktiskt att må bättre och på morgonen känner jag mig ibland piggare har jag märkt. Nu har det varit ganska varmt två dagar i rad, hoppas att våren är på väg nu! Om snön kommer igen vet jag inte vad jag gör, det vore verkligen hur jobbigt som helst! Men jag ska använda min vinterjacka ett tag till för man kan ju aldrig veta vad som händer.
Det var roligt på ungdomsgården igår. Innan jag åkte dit var jag hemma hos Adam en stund. Vi åt middag, tog kort med hans kamera och hade det trevligt. När vi kom till ungdomsgården var jag lite med Kim och spelade tre i rad mot några, jag vann båda gångerna:) När jag var yngre spelade jag tre i rad väldigt ofta och det är nog därför som jag är ganska bra på det. Mickis och Ronja kom lite senare och flummade med oss, Mickis ramlade ihop av skratt flera gånger. De tyckte att det var jätteroligt när jag pratade engelska på grund av att mitt uttal verkligen är sämst:) Sedan skrattade Mickis jättemycket åt att swamp betyder träsk på engelska, vi började prata om svampar och då kom jag på det där jag har läst om swamp. Vår humor är lite speciell:) En del av oss störde oss på att vi är i målbrottet också. Det är jättejobbigt både när man ska prata och framförallt sjunga. Jag vill ju kunna sjunga nu och inte behöva vänta på att mitt målbrott ska försvinna, det har varit i flera år! Vissa dagar går det ganska bra att sjunga höga toner medan det inte alls går andra dagar. Det är fel att säga att det bara är killar som går i målbrottet, jag hade jätteljus röst när jag var liten men nu är den jättemörk. Vi försökte sjunga Singstar lite igår men lyckades aldrig få playstationet att fungera. Sedan åt jag en glass, det tog flera timmar för mig att bestämma mig för om jag skulle köpa en daimstrut eller en sandvich, jag bestämde mig för daimstruten till slut:) Nu när det har börjat bli varmare ute innebär det att man kan äta mer glass!
När jag skulle åka hem hittade taxin för första gången till ungdomsgården! Nästa gång det är ungdomsgård ska vi baka muffins med olika fyllningar och jag ser redan fram emot det! Tisdagarna när det inte är ungdomsgård kommer det börja vara goalballträning istället, jag funderar på att kanske åka dit någon gång. Goalball är inte jätteroligt tycker jag men man får ju träning av att spela det och dessutom kan jag ju träffa mina vänner där. Tidigare tränade jag goalball i flera år men sen tröttnade jag på det men om jag började träna det en gång varannan vecka kanske det mest skulle kännas roligt.
Morgonen började tyvärr inte lika bra för mig som vädret. Jag hade svårt att sova inatt, inte jättesvårt men ganska. Det svåraste var att komma upp imorse men taxin var i tid i alla fall. Chauffören körde ganska snabbt och det enda som var tråkigt var att han hade någon skum radiokanal där de sjöng på arabiska eller något liknande. Jag var nästan framme vid idrotten klockan kvart över åtta, rekord! Men då hittade såklart inte taxichauffören och han lyssnade inte på mig när jag försökte förklara vägen. Han försökte istället be människor som kom förbi om hjälp men ingen av dem visste var den rätta adressen låg. När taxichauffören ringde växeln och frågade var adressen låg visste inte riktigt han som jobbade där det, väldigt skumt ju. Till slut lät han mig prata med personen som jobbade på växeln och då sa jag hur man skulle köra. Sen när han förklarade det för taxichauffören gick det tydligen mycket bättre att lyssna och efter en stund hittade han till rätt ställe. Men om taxichauffören hade lyssnat på mig från början hade jag ju kommit fram nästan direkt och inte behövt åka runt i området i tjugo minuter, förstå hur segt det var! Dessutom kom jag försent till idrotten på grund av det. På taxichauffören verkade det lite som att jag inte visste någonting bara för att jag är blind, han trodde inte heller att jag kunde gå i en trappa fastän jag sa att jag kunde det.
På idrotten hade vi någon sorts budgivningstävling, min idrottslärare kallade i alla fall tävlingen så. Vi delade in oss i olika grupper och skulle sedan göra olika saker, armhävningar och sådant. Jag orkar inte skriva hur tävlingen gick till men den var både rolig och jobbig. Det mesta vi behövde göra var nittionio situps, jag orkade bara göra lite över sextio innan jag var tvungen att vila, värsta lite jag orkar. Men om jag börjar träna snart blir det säkert bättre. Alla andra orkade inte heller göra nittionio som tur var:) Men andra gången vi skulle göra situps skulle vi göra trettiosex stycken och det var ju inte särskilt jobbigt, inte om man jämför med annat som vi gjorde. När vi skulle springa runt salen sprang jag med Mattias, han sprang faktiskt inte så snabbt och han tyckte att jag sprang snabbt. Men jag blev faktiskt knappt trött av att springa fyra varv runt salen, alltså fyrahundra meter men det blir man ju inte=) Min lärare sa i alla fall att det syns att jag har utvecklats och att jag gör alla övningar bättre nu än när gymnasiet började, det känns bra!
Efter idrotten åkte jag tillbaka till skolan med några i klassen, det var trevligt:) Vi pratade om ensemblelåtar och lite annat.
Matten kändes väldigt seg men jag får räkna lite hemma tills på måndag så att jag kommer någonstans. Jag ligger i alla fall före den nya planeringen vilket känns skönt för då behöver jag ju inte stressa jättemycket. Vikarien är sådär men på måndag ska jag kanske gå till stödmatten, då kan jag ju kanske få några tal förklarade för mig och sedan kan jag vara på den vanliga matten på onsdag.
Lunchen var god och nu sitter jag och väntar på att svenskan ska börja. Idag kommer vi att få veta vilket betyg vi fick på både novellanalysen och talet, hoppas att det har gått bra för mig!
/Vispen
Kommentarer
Trackback
