Vispen Sjob

Hej!

Det har varit en händelserik dag. På svenskan igår såg vi färdigt filmen och imorgon ska hela klassen prata om den.
Det här inlägget kommer förmodligen att ha många stavfel och liknande saker. Det beror på att jag nyss kom hem från tandläkaren och nu tänker jag på min bedövning och den gör att jag blir okoncentrerad. Jag är bedövad i läppen, i en bit av tungan, i en bit av kinden och i örat haha. Det känns otroligt konstigt, sedan får jag inte bita mig i läppen eller tungan nu för i så fall kommer ju det att göra ont sen. Äta kommer jag inte att kunna göra på flera timmar och det betyder att jag kommer att bli på dåligt humor snart. Jag åt lite innan jag åkte men inte alls mycket, hoppas att bedövningen går över till senare ikväll i alla fall.

Imorse när jag kom till skolan stod Ola på fjärde våningen. Han hjälpte mig till klassrummet där vi skulle vara, Rebecka var inte i skolan på hela dagen. På samhällskunskapen började vi att prata om feminism, det verkar ganska intressant för feminister kan ju tycka väldigt olika om saker.
Efter lektionen hjälpte Josefine mig, Ellen kom också sen. Musikteorin var ganska rolig, vi höll på ganska mycket med gehör. Men sedan höll de andra på med kvintcirkeln och jag var seg fastän jag har tränat ganska mycket på att komma ihåg alla positioner i ansiktet.
När jag skulle gå från lektionen fick jag hjälp av Elin. Jag ville gå upp och äta och frågade var de andra skulle äta, de flesta hade med sig mat och skulle äta på fjärde våningen eller någon annanstans. Jag sa att jag klarade mig själv bara jag fick hjälp till trappan men det verkade inte som att de andra trodde det. Därför tyckte de att det var bättre att jag skulle vänta på Ellen. Det gjorde vi men när hon hade slutat skulle hon gå för att träffa sin pappa. Därför följde några andra med mig till matsalen. Men när vi skulle ta mat kom det fram en som jobbade där och sa att hon skulle hjälpa mig. Hon satte mig vid ett jättelitet bord och sen gick de andra iväg. Men efter att jag hade fått min mat och ätit lite kom några fram och frågade om jag ville sitta med dem istället. Jag satte mig vid deras bord och det var ju trevligt. Några av dem gick sen men Elin och Josefine satt kvar där. Jag kände mig jättejobbig när mattanten frågade ifall jag behöver hjälp imorgon vilket jag behöver. Hon sa i alla fall till Elin och dem att hon tyckte att de var jättesnälla som hjälpte mig. Som jag har skrivit tidigare tycker jag synd om de som ska hjälpa mig ibland. Egentligen är ju det assistentens jobb och jag vill inte utnyttja mina klasskompisar på det sättet, det är klart att de kommer att tröttna på mig i så fall. Det blir ju fel när deras kompisar går iväg någon annanstans. Då blir ju vi själva och jag vill ju ändå att de i klassen ska kunna vara med andra fastän jag är med och behöver lite hjälp. Det känns jättetaskigt av mig och även om de i klassen säger att det är okej att hjälpa mig får de ju ändå tråkigare en om de hade varit med sina vänner. Men efter att varje lektion är slut får alla bråttom och springer eller går snabbt ut ur klassrummet. Jag som måste packa ihop datorn och bära den där tungan väskan, det tar ju jättelång tid, då hinner jag aldrig att gå ut samtidigt som de andra. Sen hinner de gå till någon annan våning och då hittar inte jag dem, det är störande! Assistent är ju bra för att den hjälper mig till och från alla lektioner men den är ju inte med på lektionerna förutom när jag säger till om det. Ibland bär de min datorväska i alla fall, det är faktiskt rättvist tycker jag med tanke på hur tung den är och hur mycket de andra bär. Sedan måste ju assistenten ha något att göra och då får de gärna bära min väska ibland, den är ju hur jobbig och tung som helst.

Under engelskan skulle vi hålla våra kära tal. Alla hann inte göra det idag men de som inte har talat får göra det någon annan dag. Man skulle i alla fall skriva två kommentarer om vad som var bra till personen som talade. Sedan skulle man skriva en kommentar om vad personen kunde ha gjort bättre. Det var svårt att komma på kommentarer till alla och till vissa kom jag inte ens på någonting som var mindre bra.
Innan jag skulle tala var jag jättenervös, seriöst, jag tycker inte om att tala inför klassen och ändå var vi bara halsklass. Mitt engelska uttal är nog det värsta som finns, man brukar i alla fall förstå vad jag säger. När det var min tur fick jag hålla mitt tal utan stödord. Skrivaren fungerar ju inte och därför kunde jag inte skriva ut stödorden på ett punktskriftspapper. Sedan ville jag inte sitta vid datorn och redovisa. Men när jag stod där och talade minns jag knappt vad jag sa, orden kom av sig själva på något sätt och jag pratade på om varför jag ville tacka Adam. Efter talet kom jag däremot på en massa saker från texten som jag hade glömt att säga. Hoppas bara att mitt tal tog mer än två minuter, min lärare sa i alla fall att jag hade fått g när jag frågade, tur!

Efter engelskan hade vi bara fem minuter på oss att gå till en sal där alla sångare som går första året skulle sjunga sina musikallåtar.
Efter att ha sjungit upp var det en massa människor som sjöng. Alla är jätteduktiga och vissa fastnade jag extra mycket för! En del sjunger så att man får känslor och jag blir jätteglad när jag hör vissa röster! Vissa fick ingenting som de behöver jobba mer med men andra fick saker som de skulle tänka på. Efter att lärarna hade gett vissa kritik fick de sjunga om en bit av sin låt.
Min låt är ju väldigt kort, bara en vers, en refräng och sedan en halv vers. Jag sjöng i alla fall helt okej idag tycker jag själv i alla fall, inte lika bra som vissa andra men helt okej. Efter att ha sjungit en gång fick jag sjunga en gång till och då skulle jag försöka att vända mig åt olika håll och ibland låtsas som att det fanns människor som satt högt upp och så vidare.
När klockan var halv fem var jag tvungen att åka hem eftersom jag skulle till tandläkaren. Josefine hjälpte mig ut och vi fick stå och vänta på taxin i över en kvart innan den till slut kom. Vi stod och frös och störde oss på att det tog sådan tid, taxin har nog aldrig varit en kvart sen när jag har bott i Huddinge. Det var i alla fall roligare att vänta med någon än att stå själv och ha tråkigt.

Jag lyssnade av min mobil idag också, en hade ringt till min mobil och talat in ett meddelande till Nina, mitt nummer står under hennes namn. Sedan var det en som hade ringt och frågat om ledsagning men det lät som att hon trodde att jag behövde någon dans-grej men det behöver jag ju inte. Jag vet inte om personen ringde fel eller om det var menat till mig. Senare ringde mobilen igen och en till från Kulturama ringde. Först trodde jag att han var en annan person som jag känner som ringde och därför blev samtalet lite skumt men sen förklarade han att han går andra året på Kulturama och sjunger, han hade sett min annons. Först visste jag inte vad jag skulle säga men till slut sa jag att han kunde maila mig och att vi kunde höras senare. Han verkade trevlig i alla fall. Jag har dessutom fått ett till mail där en tjej som bor i Huddinge och går danslinjen är intresserad av jobbet. Sedan har en tjej i min klass frågar också, jag har alltså fyra personer som jag är säker på skulle vara intresserade. Jag väljer ut två av dem sen tror jag eller kanske tre, det är ju bra att ha flera ledsagare ifall en av dem inte kan en viss dag. När man går på gymnasiet brukar man ju ibland få läxor som gör att man inte har tid att till exempel jobba.

Hos tandläkaren skulle jag laga ett hål på höger sida i munnen. Först fick jag sprutan som gjorde att jag blev bedövad, det tog ganska lång tid innan bedövningen började att hjälpa. Men efter bara någon minut började det att kännas konstigt i tungan, det kittlade till lite. Sedan kändes det efter en stund konstigt i läppen och när jag tog på den kändes det annorlunda. Men läppen och örat började inte att kännas konstigt förrän jag satt i bilen på väg hem. Det gjorde inte särskilt ont när tandläkaren borrade i alla fall men ibland ilade det till lite. Jag försökte att tänka på annat, bland annat på musiken som spelades på radion som fanns i rummet, tyvärr var det en låt som jag inte tycker om. Efter att tandläkaren hade borrat fyllde de igen tanden med någon plastmassa. Det gjorde inte ont men efteråt när jag bet ihop kändes det konstigt. De fick ta bort lagning tre gånger innan det till slut kändes ganska normalt att bita ihop.
Nu sitter jag här hemma och börjar att bli hungrig, det här inlägget tog lite tid att skriva men att skriva fic mig i alla fall att tänka på andra saker än bedövningen. Jag tror att jag ska läsa igenom mina läsloggar i svenskan som ska lämnas in imorgon. Man fick ju kommentarer på vad man ska förbättra, att skriva läsloggarna i en löpande text och hela tiden ha en röd tråd förstår jag inte hur man ska göra. Däremot har jag förlängt mitt slut av texten och försökt att dra fler slutsatser. De flesta andra fick nästan inga kommentarer alls, vissa är ju lite bättre. Men jag är mig själv i alla fall och jag får se hur långt det räcker. Anstränger mig gör jag alltid och mer än så kan man ju inte göra.
/Vispen