Vispen Sjob

Hej!

Läs inte det här om du inte vill se mig tycka synd om mig själv. Jag känner att jag bara måste få skriva lite hur jag känner även om jag vet att man inte ska tycka synd om sig själv. Men jag gör det ibland...

Att vara ledsen och känna sig sviken är den värsta känslan...
Nu känner jag mig bara så ledsen som jag inte har gjort på länge...
Jag orkar inte förklara exakt varför men jag känner mig sviken av min pojkvän.
Han lyssnar aldrig på mig och ingen kommer att förstå även om jag förklarar.
Tänk om han också var blind... Då skulle han få se hur det är...
Det är så jobbigt att alltid vara beroende av vandra människor!
Jag önskar att jag bara kan göra saker själv!!!!!!!!!!
Utan att behöva ta hjälp av andra hela tiden.
Om jag läste snabbare och om allt inte tog så lång tid för mig så skulle det ha gått idag... Då hade jag kunnat åka... Men jag lär mig så långsamt och lärarna tror ju att man itne har något annat för sig än att plugga. Varför skulle jag just få läxor tills imorgon? Varför?
Ni som ser behöver inte andra för att göra vissa saker, ni kan bestämma själva hur ni vill göra.
Men om jag vill åka någonstans då måste jag helt plötsligt ta med någon för annars går det inte...
Förut ville jag åka på en grej och jag hade bestämt med min pojkvän att vi skulle åka dit. Men sen blev han sjuk. Då kunde jag helt plötsligt inte åka dit bara för att jag behövde ta med mig någon dit.
Men nu idag när jag måste plugga så åker han fastän han sa igår att han inte skulle dit. Men nu när han har pluggat färdigt så kan han bara bestämma sig för att åka, det hade jag aldrig kunnat göra ju!!!!!!!!!!
Han kan åka helt själv... Utan att behöva bry sig om någon annan kan.
Jag skulle ha kunnat åka men bara på grund av att skolan förstörde så går det inte!!!!! Läxor, varför?
Sedan tar det minst en timme för mig att åka dit, jag hade behövt beställa färdtjänsten minst en timme i förväg så därför var det försent när jag fick veta att han skulle åka dit nu efter att klockan var fem, när det börjar klockan sju.
Nu börjar det om mindre än tjugo minuter...
En av mina idoler, hon sjunger hur bra som helst i alla fall, ska dit.
Min pojkvän åkte bara dit för att han fick lust att göra det och för att han har nära dit.
Han har inte ens någon som han gillar speciellt mycket som kommer dit.

I skolan fortsätter alla problem. Jag oroar mig för betygen och jag är nästan säker på att jag kommer att sänka några.
Idag missar jag en sak som bara är en gång per år bara för att jag behöver plugga tills imorgon. Ändå vet jag att jag inte kommer att få mvg. Medan vissa som inte pluggar alls bara klarar det ändå.
Förut pratade vi om hur mycket vi pluggar varje vecka i våra mentorsgrupper. Då var jag lugnt den som pluggar mest.
Jag har försökt anstränga mig sedan sjuan för att få bra betyg och jag har alltid gjort mina läxor. Men ändå har jag bara ett mvg. Det är ju inte så konstigt att man känner att man ger upp till slut.

Många är arga för det där med balen, bara för att jag behöver en ledsagare där. Då måste jag ta med mig min pojkvän om jag inte vill ha min assistent på 62 år. Det är ju inte så kul att dansa med henne och dessutom så ville hon ju vara med lärarna då.
Bara där klarar jag mig inte själv...
Jag fick ju inte vara med när min pojkvän hade avslutningsfest...
Men det märks att många är arga och avundsjuka. Jag förstår inte hur ni tänker!!!!!!!!!!!!!!!!!!
I måndags gick några ifrån mig och det känns som att en del gör allt för att förstöra.
Igår när jag gick i skolkorridoren var det några killar som kom, jag hörde inte vilka det var. De åkste på någonting och när jag kom gående körde de nästan in i mig. En av killarna skrattade och slog mig i magen, inte jättehårt men ändå.
Det var inga killar från nian lät det som i alla fall.
Idag när jag gick i korridoren för att äta lunch så var det en som sa blindstyre till mig. Undrar vad de kommer att göra imorgon...
Självklart finns det de som har det värre än jag! Men man blir ändå ledsen och det känns lite som att jag blir utfryst. Även om vissa inte säger någonting så märks det ändå.

På svenskan ska vi ju ha det där filmarbetet, det har jag inte skrivit om tidigare. Men vi ska först skriva manus och sen filma någonting. Det ska vara vårt sista svenskaarbete. Lärarna verkar tro att alla tycker att det är roligt.
Vi har filmat i mellanstadiet också och i måndags så filmade ju de andra. Jag var inte med då eftersom de struntade i mig. Men när vi såg filmerna i tisdags så var ljudet dåligt och de filmade inte det de skulle, man fick speciella uppgifter.
Då känner jag mig inte motiverad till att vara med. Nu ska lärarna försöka att sätta in mig i en grupp. Men det känns inte roligt om man vet att den gruppen man är med i inte vill vara med en egentligen och att man bara känner sig ivägen för dem.

Lärarna skulle prata om avslutningsfesten idag på lärarmötet. Sedan kommer någon förmodligen att gå in och prata med klasserna. Tyvärr är jag rädd för att det bara kommer att göra saken värre.
Men jag förstår inte varför en del som inte går i nian har börjat hålla på! Jag har inte gjort dem någonting, så varför?

Nu ska jag äta och sen plugga. Om ni bara visste hur mycket jag försöker men ändå lyckas jag inte.
/Vispen