Vispen Sjob

Hej!

Nu sitter jag här och är arg, ledsen och väldigt irriterad på några saker.
Tidigare idag så fick jag veta att min kompis inte får komma på ett läger i sommar, det är så tråkigt! Men det var fullt och hon stod bara på en reservlista. Nu har jag bara en bra kompis som ska åka på lägret. Men man kan ju lära känna nya människor såklart men det är mest yngre som kommer dit.
Men jag tycker synd om min kompis för hon hade sett fram emot lägret hela året.

En bra sak är att en annan av mina kompisar får träffa sin pojkvän idag, hoppas de får det jätteroligt tillsammans!

Jag chattade nyss med en person och det här har hänt mig många gånger. Här är lite av konversationen:
Han: Hej
Jag: Hej, känner jag dig? Bara undrar.
Han: Nej, jag lade till dig från kamrat.
Jag: okej, trevligt, hur gammal är du då?
Han: 18, du då?
Jag: Okej, jag är 16.
Han: Har du bild?
Jag: Ja men jag visar inte den för de jag inte känner så bra tyvärr.
Han: Men snälla, sätt den på msn.
Jag: nej men jag vill inte göra det. Varför vill du så gärna se mig? Är utseendet verkligen så viktigt?
Han: ja, självklart, jag vill ju se om du är snygg eller inte. Men vill du se mig då?
Jag: Nej, jag är blind så jag kan inte göra det.
Han: Men va? Blinda kan ju inte läsa.
Sedan blockerade han mig så att jag inte kunde skriva mer till honom.

Jag blir bara så arg och ledsen! Blinda kan ju visst läsa, bara att det inte går lika snabbt och att man läser punktskrift. Varför går vissa människor runt och tror att man är dum i huvudet bara för att man är blind? Ibland kan jag tycka att det verkar så. Seende frågar ofta om någon sitter och läser för mig hela tiden och om någon skriver åt mig. Men jag använder ju datorn i skolan också! Vissa tror att jag ljuger om att jag är blind bara för att de tycker att det är konstigt att jag till exempel kan läsa en bok eller bara skriva överhuvudtaget. Men varför skulle man ljuga om en sådan sak? Det är ju inte direkt roligt att vara blind.
Många gånger har det hänt mig att människor har chattat med mig jättelänge men när jag sedan har skrivit att jag är blind så har de inte velat skriva mer. Är det fel på en bara för att man inte kan se?
Nu brukar jag skriva på min profil på olika sidor att jag är blind eftersom att jag inte vill råka ut för att någon bara ska strunta i mig senare. Men en del läser inte profilen utan skriver bara ändå, då borde det ju inte finnas en text där man ska skriva om sig själv. Det är ju ingen mening med att skriva någonting som ändå ingen annan läser.

Det känns ibland som att vissa verkar tro att man kan jättemycket saker medan andra tror att man inte kan någonting. En del tror att jag är mycket bättre än vad jag är medan en del tror att jag knappt kan någonting. Jag vill inte att människor ska över eller underskatta mig bara genom att tänka själva. De kan väl fråga istället?
Ibland när jag vill prova nya saker så låter inte folk mig göra det bara för att de tror att jag inte kan. Okej, det är klart att vissa saker är omöjligt men man måste väl prova först och se om det går? Ibland vill jag till och med se själv att saker inte går innan jag kan inse det. Jag var mer så när jag var yngre, nu förstår jag ganska bra vad jag kan göra och inte göra.

En del verkar också tro att alla synskadade och blinda är på samma sätt och tänker likadant om saker. Men så är det verkligen inte! Vi är vanliga människor och tycker och tänker olika men ibland har vi såklart samma åsikter om saker.

Idag blev jag extra arg när den jag chattade med skrev sådär. Men det händer ju ofta så egentligen borde jag inte bli så arg ju. Eller jo, det kanske jag borde.

Jag menar absolut inte att alla seende är såhär. Det finns de som verkligen försöker förstå och vissa verkar verkligen förstå hur det är! Jag tycker att det är helt okej att man frågar hur jag gör olika saker och om man vill veta någonting. Man måste ju fråga för att få veta. Det är ju bara bra så slipper man gå runt och tro saker som inte stämmer. Men jag blir bara arg när människor antar saker som faktiskt inte alls stämmer ibland.
Om jag får en fråga som jag inte vill svara på så säger jag det såklart.

Ni som tycker att det är synd om mig för att jag är blind behöver inte tycka det. Det är säkert synd om mig till en viss del men det är inte jättesynd om mig. Det finns de som har det mycket värre än jag.
Jag kan sjunga som jag älskar och jag kan lyssna på musik och jag kan göra en massa saker!

Om jag jämför mig med seende så är jag nog ganska lik dem egentligen, det är bara det att jag är blind, inget mer. Det finns en del synskadade som har andra handikapp förutom sin synskada men jag är bara blind och det är jag glad för såklart. Jag föddes 14 veckor för tidigt i Vietnam och där har de ju inte lika bra saker som i Sverige så jag är glad att jag överlevde. Jag har varit blind sedan jag föddes och det är i alla fall bättre än om jag skulle ha sett ganska bra när jag var liten och att jag sedan skulle ha sett sämre och sämre med åren.

Jag är inte så smart kanske och jag får aldrig alla rätt på prov men det finns ändå de som får sämre resultat än jag ibland. Men jag jämför mig ofta med seende och blir ofta ledsen till exempel på idrotten när de andra gör allting så mycket bättre än jag. Ibland kan det vara så svårt att acceptera att jag är blind!

Nu ska jag göra någonting annat som får mig på bättre humör, sjunga kanske! När jag har skrivit det här känner jag mig redan gladare!
/Vispen