Vispen Sjob

Hej!

Nu är jag hemma igen, jag är minst lika seg som jag var i måndags. Jag har bara sovit sen jag kom hem faktiskt men sen väckte Nina mig när hon skulle åka och handla. Vi skulle tydligen äta fisk till middag.
Jag var vaken till tre inatt och låg och pratade med min kompis, vi hade säkert kunnat vara vakna längre men vi var så trötta eftersom att vi inte hade sovit förra natten heller. Då vaknade jag jättemånga gånger av irriterande insekter som flög omkring i rummet. Men vi såg Bombay dreams igårkväll. Det är en av mina favoritfilmer, jag skulle gärna vilja veta mer om min biologiska mamma. Hon heter i alla fall Ngo thi Thuan. Undrar om hon lever fortfarande. Förut så ringde vi och frågade om man kunde få hjälp med att spåra upp föräldrar men de sa att man måste vara 18 år för att få göra det. Jag var tio år den gången tror jag och jag blev så ledsen när jag fick höra det, jag skrek jättelänge och var arg. Jag skulle gärna vilja veta lite hur min mamma är, vad hon gör nuförtiden, varför hon inte kunde ta hand om mig och om hon kanske har flera barn. Det är ändå tur att jag fick komma till Sverige, jag hade nog inte haft ett sådant här bra liv i Vietnam. Jag vet faktiskt inte vad blinda får göra där och om de får gå i skolan och så. Men jag kom till Sverige när jag var fyra månader och Nina och Björn hämtade mig på sjukhuset för jag föddes 14 veckor för tidigt.

Bombay dreams handlar förresten om en tjej som heter Ebba. Hon vet först ingenting om sin mamma i Indien men hon hittar några brev som hennes mamma har skickat där hon berättar lite om sig själv och varför hon inte kunde ta hand om Ebba. När Ebba frågar sin mamma om Indien så säger hon att det inte finns någonting därifrån och då blir Ebba såklart jätteledsen för det. Ebba och hennes kompis bestämmer sig för att åka till Indien tillsammans och samlar ihop pengar till flygbiljetter. Men det slutar med att Ebba och hennes mamma träffar Ebbas indiska mamma.

I morse var det värre än vad jag trodde att gå upp. Vi blev väckta klockan sex för att gå upp och äta frukost. Jag fick i mig en smörgås i alla fall. Min kompis mamma sa att det var jag som såg tröttast ut. Efter att ha packat färdigt allting så åkte vi till Malmö station klockan kvart över sju. I bilen så lyssnade vi på melodifestivalen 2007 och Fame factory skivan. Vi kom på att jag och hans mamma har lite lika musiksmak. Min kompis satt och klagade över musiken och ville hellre höra hip hop. Men vi struntade i honom haha, stackars honom.
På stationen så fick jag hjälp på tåget av min kompis mamma. Det kom ingen ledsagare fastän vi hade beställt ledsagarservice. När jag åkte till Malmö så kom tågpersonalen ibland och frågade om jag behövde hjälp med någonting. Men under hemresan så var det ingen som gjorde det, jag tänkte inte så mycket på det eftersom att jag aldrig behövde hjälp någonstans. Idag så kunde jag faktiskt sova lite på tåget, det kunde jag inte förra gången. Men jag var ju så otroligt trött så det var inte så konstigt att jag somnade.
När jag skulle gå av tåget så kom ingen för att hämta mig, jag blev lite rädd först men Nina hann gå på tåget och hämta mig innan det åkte igen. Tågpersonalen sa att de tydligen inte hade fått veta att det fanns en blind person på tåget idag och det var ju dåligt. Det kunde ju ha hänt någonting, aja, nu är jag ju hemma så nu ska jag inte klaga.
Nu ska vi äta här.
/Vispen