Vispen Sjob

Hej hej!

Nu kom jag hem för en stund sen, jag var hos Adam innan.
Jag är lite trött så jag kommer förmodligen att skriva en del stavfel nu.
I fredags såg jag Talang! Det var många som sjöng då ju, jätteroligt! Både Nadja och Felix gick vidare. Jag visste inte att han skulle sjunga så det var kul och han sjöng bra. Låten han sjöng hade jag hört tidigare eftersom den finns med på en skiva. Men han var mycket yngre då. Det hördes ganska tydligt att han var i målbrottet för han lät lite rädd för de höga tonerna.
Haha, jag minns när min röst förändrades som mest, då bröts den jätteofta.
Nadja sjöng några olika låtar, Carola och så. Jag trodde inte att hon kunde sjunga så högt. Men det var kul att hon gick vidare!
David spelade piano och han var bara tio år men han var jätteduktig!
En som var lite äldre sjöng också. Jag kommer inte ihåg vad han hette men han sjöng Ave Maria. Han var osäker innan men han sjöng bra tycker jag. Jag tycker att det var modigt av honom att sjunga en sådan låt också.

I fredags fick vi tillgång till vårat nya hus. På torsdag ska några i min familj åka dit igen men jag vill nog inte det för det är ju inte så kul att åka till ett hus när alla möbler inte är där och så tycker jag. Vi flyttar i juni och då kommer jag ju ha en massa tid att vara i det nya huset.

Min pappa skulle träffa en tjej igår, de har chattat ett tag.
Hon har fyra barn, tre som är yngre än jag och ett som är äldre tror jag. Om de blir tillsammans så kommer det bli många ju. Min mammas pojkvän har ju också två barn och sen har jag min syrra. Men de är inga halvsyskon för mig. De kommer in så sent i mitt liv och jag kallar de bara för min mammas pojkväns barn eller kanske min pappas flickväns barn.
Men i deras familj gör de så att barnen bor på samma ställe hela tiden och föräldrarna får åka och vara med dem varannan vecka. De delar alltså på två hus. Det skulle jag också vilja. Det är ju föräldrarna som har skilt sig. Då borde ju inte barnen behöva åka fram och tillbaka. Sedan tycker jag att föräldrarna ska kunna vara lite vänner åtminstone om det går. Mina föräldrar bråkade inte så jättemycket och de separerade först. Efter det skilde de sig på grund av att de inte ville betala allting tillsammans tror jag. Sedan kunde min pappa fortfarande komma ibland och vi firade fortfarande jul och påsk med varandra. Senare fick min mamma en ny pojkvän. Han och min pappa pratade med varandra och så. Sedan tog det slut mellan dem, jag vet inte varför. Men jag tyckte om honom, han gick att prata med om lite allt möjligt och så var han glad och så. Hans dröm var att resa jorden runt. Undrar om han har gjort det nu.
Min mamma har ingen kontakt med honom längre.
Ett tag senare fick min mamma en annan pojkvän, det är honom hon har nu. Men då ändrades allting. Min pappa har sagt hej till honom men han har inte svarat och jag tycker det är dåligt! Om man inte svarar när han säger hej tycker han att det kan vara dåligt.
Nu firar vi inte någonting tillsammans och det tycker jag känns fel. Saker kan förändras men förut vet jag att det mest var på grund av att min mammas nya pojkvän tyckte att det var jobbigt.
Förut tänkte jag att de kanske kunde bli lite vänner, min mammas pojkvän och min pappa. Min pappa skulle i alla fall kunna prata med honom. Men tydligen inte. Jag förstår inte varför man inte bara tar chansen att prata när man kan. Jag tycker att man ska ge alla människor en chans. Det har hänt en del jobbigt i familjen tycker jag menmen. Nu kan min pappa knappt komma in här längre, konstigt.
Jag vet många som firar jul och påsk tillsammans med hela sin familj och med andra om föräldrarna har skaffat någon ny. Sedan finns det ju föräldrar som bråkar så fort de träffas, då blir det ju en annan sak. Men man borde lyssna på sina barn också. Men jag hatar när föräldrarna snackar skit om varandra, i alla fall när barnen hör det. Jag tycker det är dåligt att snacka skit överhuvudtaget.
Jag har funderat på att skaffa barn men just nu tror jag inte att jag kommer att vilja ha några i framtiden. Men jag kommer kanske att ändra mig senare i livet.
Hoppas bara inte att min pappa får några fler barn. Om jag var barn skulle jag i alla fall inte vilja ha föräldrar som var för gamla.

Ibland önskar jag att kärlek inte fanns...
Men ändå kan den vara så underbar och bra. Men det är så jobbigt när den tar slut eller när man bråkar.
Jag och Adam bråkar en del men det kan bara kännas skönt ibland. Vi blir vänner igen rätt snabbt efteråt och båda behöver skrika på varandra ibland haha.
De jag har varit tillsammans med, även om det inte räknas kanske, har jag kontakt med fortfarande. Det känns bra att bara kunna höra av dem och träffa dem ibland. Om man kan ska man försöka att vara vänner, man har ju haft något särskilt ihop även om man kanske har hittat någon annan efteråt.
Att vara olyckligt kär är däremot jobbigt men för mig har det gått över. Jag har bara varit det en gång.
Undrar om jag har varit kär på riktigt, en del säger ju att vissa förhållanden är mer seriösa än andra. Men man tycker ju olika.
Men det finns många tankar om kärleken.

Klockan börjar bli mycket, bäst att jag går och lägger mig, en ny vecka börjar imorgon. Men jag kanske inte kommer kunna sova. Jag har alltid haft svårt för att kunna sova på nätterna.
/Vispen