En fantastisk kryssning med Royal caribbean
Hej!
Nu är jag hemma igen och gissa om det känns tråkigt. Ja, jag har verkligen haft det hur bra som helst och trivdes väldigt bra ombord på Vision of the seas, fartyget som jag, min mormor Lia, min mamma Nina, min pojkvän Reza samt många andra passagerare och personer som jobbade ombord, har kryssat med den senaste veckan. Att kunna koppla av, äta en massa god mat och göra roliga saker när man känner för det har varit helt underbart! Jag har faktiskt knappt använt datorn överhuvudtaget. Internet har jag klarat mig utan och jag har överlevt och känt att det har varit roligt att göra annat än att sitta vid datorn hela dagarna. Tiden hade förmodligen inte gått lika fort utan min pojkvän. Vi hade många fina timmar tillsammans och de sju dagarna som vi har varit borta har gått alldeles för fort. Datorn användes som sagt inte särskilt mycket under resan men jag skrev några rader i söndags, måndags och tisdags. Jag klistrar in dem här och berättar sedan om de sista dagarna av resan.
Hej!
Nu har det redan hunnit bli söndag och jag sitter för tillfället i min och Rezas hytt och skriver. Jag har tänkt skriva någon sorts dagbok under min resa och börjar där jag slutade mitt förra blogginlägg. Ibland har man tur, Rezas tåg var visserligen försenat i fredags men inte mer än fyrtio minuter. Taxichauffören som skulle köra oss till Bromma gick som tur var med på att vänta på Reza som kom springande i sista sekunden. Vår kväll blev relativt lyckad. Vi åt glass, umgicks, kollade saker på nätet och lyssnade på ett gammalt sommarprogram med Laleh. Jag uppskattade att träffa min kära igen eftersom jag hade saknat honom väldigt mycket.
Natten mellan fredag och lördag kändes sådär. Reza somnade fort medan jag låg vaken flera timmar. Det var visserligen skönt att inte behöva sova ensam och jag hade dessutom ingenting emot att se Reza sova. Men med tanke på att vi skulle iväg bara några timmar senare hade det varit trevligt att få sova lite själv också. Men det ville tydligen inte John blund hjälpa till med. Min hjärna ville inte varva ner utan inuti den snurrade en massa tankar om allt mellan himmel och jord. Jag lyckades sova korta stunder men vaknade gång på gång för att se hur mycket klockan var. Försova mig var det sista jag ville göra. Det blev så småningom dags för oss att gå upp och vi åt en halvbra frukost innan Nina kom och hämtade oss. Vi gick över gatan där min mormor Lia väntade på oss. Bara någon minut senare kom en taxi som vi hade beställt. Chauffören hjälpte oss att ställa in alla våra väskor i bagageluckan och körde oss sedan till frihamnen. Båten som vi skulle åka hette Vision of the seas och även om den är en av Royal caribbeans minsta kryssningsfartyg var den inte alls svår att hitta. Innan vi fick gå ombord var vi tvungna att gå igenom en säkerhetskontroll som fungerade på samma sätt som på flygplatser. Det var bara att se glad ut och lägga sina saker i sådana där plastlådor som ni säkert vet hur dem ser ut. Det pep som tur var inte om någon av oss och vi kunde gå vidare till nästa kontroll. Där fick vi skriva på en massa papper och koppla våra visa-kort till så kallade seapass, kort som skulle användas som betalkort ombord och som nyckelkort till våra hytter. När det väl var gjort fick vi visa våra pass och seapass ett antal gånger, fotograferas minst två gånger och åka någon sorts litet tåg till båten. Jag vet verkligen inte varför det var nödvändigt att åka dit då det högst var tvåhundra meter att gå. Vi hade dessutom redan checkat in vårt bagage men det var trevligt att få sig en liten överraskning:) Efter att ha tagit oss igenom ytterligare några säkerhetskontroller fick vi äntligen komma ombord på fartyget. Väl där fick vi reda på att vi kunde äta lunch. Att hitta till lunchrestaurangen var dock inte det lättaste. Även om det här som sagt var en av Royal caribbeans minsta fartyg var det mycket större än de fartyg jag har kryssat med tidigare. Till slut hittade vi hur som helst restaurangen och där fick vi hjälp att ta mat från en buffé. Det fanns en del att välja bland, jag tog vegetarisk gryta med ris och olika sorters sallad. Sen åt jag någon sorts chokladkaka till efterrätt. Igår eftermiddag gick vi runt lite på båten för att försöka lära oss att hitta här. Jag tycker dock att det är svårt och kan lova er att jag inte skulle ha några som helst problem att gå vilse här. Till och med seende personer verkar ha svårt att komma ihåg var allt ligger. Jag håller hur som helst reda på vilka våningar/däck olika saker finns på. Det mesta finns på däck nio men vi har även varit en del på däck fyra och elva. Reza och jag bor i en hytt på däck två och Nina och Lia bor mittemot oss. En man som jag tyvärr har glömt namnet på för tillfället är housekeeper och har hand om våra samt några andra hytter. Han ser till så att hytterna blir städade två gånger om dagen och hjälper även till med andra saker. Roomservice ska tydligen vara gratis här under dagarna. Vi har inte testat det men funderar på att göra det någon dag.
Förutom att vi gick runt lite på båten igår eftermiddag fick vi även vara med när de testade en larmsignal ombord, vilket gick bra. Vi lyssnade på något mellanting mellan dans och jazzmusik, packade upp lite av våra saker och tog det lugnt en stund vid poolen innan det var dags att äta middag. Vi kommer alltid att äta sent, vilket jag tycker är skönt eftersom jag ofta brukar bli hungrig sent på kvällarna. Middagarna här verkar vara väldigt bra plus att servicen är något utöver det vanliga. Personalen är väldigt trevliga och hjälpsamma. De drar till och med ut stolen för en, skjuter in den när man har satt sig och lägger servetten i ens knä:) Personalen verkar dessutom vara väldigt uppmärksamma och märker direkt när man behöver något. Det märktes extra tydligt idag när Reza och jag åt lunch. Då fick vi hjälp att ta både mat och dessert plus att de kom fram till oss flera gånger för att fråga ifall vi ville ha mer av något. Som ni säkert redan har förstått äter man oerhört mycket här, både nyttigt och onyttigt. Det är tur att det finns bassänger, gym, löparbanor och klättervägg så att man kan träna:) God mat kombinerat med träning gör i alla fall att jag mår som bäst:)
Båten la till i Helsingfors imorse och här fick man chansen att gå av. Eftersom jag har varit i Helsingfors några gånger och dessutom vet om att det mesta brukar vara stängt på söndagar, brydde jag mig inte om att göra det. Då jag har känt mig trött i princip hela dagen har jag mest tagit det lugnt. Reza och jag blev som sagt glatt överraskade över den fantastiska servicen ombord när vi åt lunch. Vädret har varit fint och därför har vi suttit ute en del vid poolen. Något bad blev det dock inte idag men det lär vi hinna med någon dag framöver. Vi har ju trots allt fortfarande fem hela dagar kvar på vår resa. Under eftermiddagen gick vi till et ställe där man fick tillverka smycken. Pärlorna var dock bara i plast, vilket gav det hela en så kallad dagis eller fritidskänsla. Men det var roligt att pyssla en stund och dessutom helt gratis. Klädkoderna varierar på kvällarna. Ikväll behövde man vara formellt klädd. Jag hade en glittrig tröja och kjol, vilket kändes helt okej. Männen hade skjorta, kostym och liknande. Kaptenen för fartyget höll ett välkomsttal ikväll och alla fick ett glas champagne innan middagen. Vi pratade med några från USA medan vi drack champagnen. De vi pratade med verkade vara väldigt öppna och trevliga, vilket var roligt:) Ikväll fick vi extra fin mat. Jag åt hummersoppa till förrätt, skaldjurspett till huvudrätt och jordgubbscheesecake till efterrätt. På kvällen lyssnade vi på när folk sjöng karaoke. Jag tittade lite i pärmen med låtar men hittade inget som jag ville sjunga. Men men, jag kanske sjunger någon annan dag, det hade varit lite roligt. Nu väntar sängen på mig. Man ligger bekvämt medan kuddarna känns sådär under huvudet. Jag hoppas hur som helst att jag lyckas sova mer och bättre inatt.
Hej!
Nu har det hunnit bli måndag kväll. Tiden går verkligen fort när man är här, alldeles för fort om ni frågar mig. Jag trivs verkligen bra tack vare stämningen, alla trevliga människor man träffar, den goda maten och all underhållning. Sen tycker jag att det är mysigt att vara på en båt. Den tar oss till olika länder plus att jag tycker om känslan av att åka omkring på havet. Inatt sov jag dessutom ganska många timmar. Jag har dock känt mig lite trött idag men det kanske tar ett tag innan man vänjer sig vid det här. Idag har vi hur som helst varit i Sankt petersburg. Jag skulle inte iväg förrän under eftermiddagen och kunde därför ta det lugnt på morgonen. Det blev frukost på däck nio där vi fick hjälp av Veronica, en kvinna från Rumänien. Hon har hjälpt oss två gånger nu och jag tycker att det är roligt att hon har kommit fram och hälsat på oss även vid andra tillfällen:) Frukosten var god och det fanns mycket att välja bland. Jag åt bland annat omelett, en amerikansk pannkaka, olika sorters ost och grönsaker. Efter frukosten vilade Reza och jag en stund. Det känns förresten ganska bra att dela hytt med honom hittills. Vi tjafsar visserligen ibland men det hålls på en lagom nivå och vi har det som tur är mest bra och mysigt ihop. Under eftermiddagen valde vi att följa med på en utflykt. I Ryssland är de väldigt noga med vilka som kommer in och ut ur landet och för att få besöka staden var vi tvungna att fylla i några papper och visa upp våra pass för flera personer. Även om det tog lite tid blev vi godkända och när allt var fixat gick vi till en buss. På bussen fick vi hörsnäckor och någon sorts sändare så att vi skulle kunna höra när vår reseledare Andrei pratade. Jag tycker att det var svårt att höra vad han sa ibland på grund av att ljudet strulade men lyckades i alla fall uppfatta det mesta. Vi hade valt att åka en kanaltur med båt och att shoppa. Båtturen var helt okej. Reseledaren pratade som tur var väldigt mycket och förklarade vad vi åkte förbi. Vi fick lära oss lite allt möjligt om Ryssland och det är ju alltid trevligt att lära sig nya saker, eller i alla fall för det mesta. Efter båtturen fick vi besöka en souvenirbutik. Som ni säkert förstår var det mesta ganska dyrt där men jag köpte mig en keps att ha som minne av Ryssland. Nina köpte två små babushkadockor. När jag såg dem mindes jag att jag brukade leka med sådana hemma hos Lia när jag var liten. Reza tittade på lite allt möjligt men köpte ingenting.
Väl tillbaka på båten kände vi oss väldigt hungriga, i alla fall jag. Den här gången tog det tid att få hjälp med att ta mat men det mesta löste sig som tur var till slut:) Några timmar senare var det dags för middag. Servitören som har hand om vårt bord varje dag heter Sandeep och om jag inte minns fel är han ifrån Indien. Sandeep är hur som helt väldigt trevlig, social och hjälpsam. Även om det inte var en lika fin middag ikväll var maten god. Jag åt någon sorts rysk äggsallad till förrätt, abborre med dillpotatis och grönsaker till huvudrätt och någon sorts choklad och aprikoskaka till efterrätt. Kakan var god, dock inte lika god som efterrätten som Reza valde, rispudding med russin. Efter middagen tog vi det lugnt en stund innan vi gick till solariumet på däck nio. Där var det nämligen party ikväll. Det bjöds på snittar, frukt och annat smått och gott, musik från ett liveband, dans och lite annat kul. Om jag hade kunnat se kan jag lova er att jag definitivt skulle vilja jobba på ett sådant här fartyg. Även om det säkert kan vara stressigt tror jag att det kan vara väldigt roligt. Att få stå för underhållningen eller helt enkelt bara träffa andra människor, servera mat till dem eller hjälpa till på något annat sätt samtidigt som man tjänar lite pengar och åker runt i världen, skulle jag förmodligen ha gillat. Sen finns det så klart nackdelar med ett sådant här jobb precis som med vilket jobb som helst. Men men, kvällen var hur som helst trevlig. Jag blev glad av att höra mannen som höll i dansen ropa en massa peppande saker, av att höra folk klappa händerna i takt till musiken och dansa omkring. Nu är jag i hytten igen och klockan är nästan två. Reza och jag ska försöka sova snart, det brukar alltid ta tid för oss att somna och imorgon finns det en hel del att göra. Jag skriver mer då för jag vill gärna kunna läsa om den här resan i framtiden. God natt!
Hej!
Nu är det tisdag kväll och vi har alltså resan varit här fyra dagar av sju. Jag börjar redan få ångest över att lämna fartyget. Det finns så klart inget annat alternativ men ändå. Den här resan är utan tvekan en av de roligaste resor jag någonsin varit på. Tack underbara mormor för att du gav mig en sådan fin studentpresent! Även Reza verkar trivas bra här. När vi åt lunch idag sa han att han precis som jag förmodligen skulle tycka om att jobba här. Och vet ni om en sak? Trots att jag har varit utan Internet i fyra dagar saknar jag det nästan inte alls. Okej, det är klart att det hade varit trevligt att kunna gratulera folk på facebook, chatta med mina vänner, prata med folk på Skype, läsa mina mail, kolla ifall någon har skrivit något fint eller intressant på twitter eller lyssna på musik på youtube och sptofify. Men under den här resan känns det skönt att inte behöva lägga en massa tid och energi på sådant. Att istället endast kunna ha tid för Nina, Lia och min kära och att göra andra saker som jag tycker är roligt räcker för mig de här dagarna. I vanliga fall brukar jag vilja ha koll på vad mina vänner gör men jag har faktiskt inte skickat ett enda sms eller ringt någon sen i fredags. Reza använder sin mobil lite då och då men inte lika mycket som i vanliga fall. Jag måste erkänna att det enda som jag har saknat lite är Allsång på Skansen. Det hade varit roligt att se Måns på tv men medan han och några andra artister sjöng och underhöll svenska folket för några timmar sen åt jag middag och hade alltså inte möjlighet att se programmet. I vår hytt finns det tv och en eller två svenska kanaler men på dem visas i stort sett bara sport. Nu har ju OS satt igång. Jag känner ingen som deltar men vet däremot flera som ska tävla i Paralympics så småningom. Någon allsång går hur som helst inte att se här och därför är det tur att programmet kommer att finnas på svt play några veckor framöver.
Både Reza och jag somnade relativt fort inatt, vilket var skönt. Imorse var det en man som ringde till oss för att tala om att vår frukost snart skulle bli levererad till vår hytt. Jag tror aldrig att jag hade beställt roomserrvice tidigare och tyckte så klart att det kändes lyxigt. Då vi skulle äta en tidig lunch idag hade vi inte beställt särskilt mycket. Varsin kopp te, äppeljuice och lite frukt var alldeles lagom för oss. Under resan äter jag ganska mycket frukt, bland annat melon, kivi, vindruvor och banan. Reza och jag låg och drog oss extra länge imorse och det tror jag att vi behövde med tanke på tidsomställningen. Den var visserligen bara två timmar men ändå. På torsdag återgår vi till svensk tid:) Runt tolvtiden gick vi för att äta lunch. Eftersom vi har varit ute till havs hela dagen har alla restauranger varit öppna, även middagsrestaurangen. Till lunch brukar det vara buffé i vanliga fall men idag gick det till ungefär som vid middagarna. Vi fick välja rätter från en meny. Det finns alltid minst fem rätter att välja mellan samt ett vegetariskt alternativ, det gillar vi. På lunchen idag fanns det en salladsbuffé som vi fick hjälp att hämta mat ifrån. Jag tog bland annat räkor, tonfisk och mozarellaost. Efter det åt jag starkt kryddad fisk med ris och därefter väntade smakprov av några efterrätter. Då det fanns tre efterrätter som vi fastnade för och kvinnan som hjälpte oss talade om att ingen av dem skulle finnas någon annan dag under resan, erbjöd hon oss att smaka av alla tre. Det var riktigt fint och gott vill jag lova, framförallt någon sorts karamelliserad banan, bär och chokladmousse som förmodligen innehöll någon fin choklad. Ni kanske kan förstå att vi kände oss väldigt mätta efter lunchen. Då jag inte hittade till gymmet sprang och hoppade jag runt på stället i vår hytt samt gjorde några styrketräningsövningar. Fastän vi har den minsta hytten är det inte särskilt trångt. Okej, hytten går kanske inte att jämföra med ett hotellrum men jag tycker att den är stor för att vara en båthytt. Imorgon ska Nina och jag gå till gymmet tillsammans plus att vi eventuellt ska delta på en lektion där man får lära sig linedance.
Reza och jag deltog i en frågesport under eftermiddagen. När vi kom dit blev vi glatt överraskade då två tjejer, Linda och Sarah från Colorado, frågade om vi ville tävla i samma lag som dem. Det tackade vi så klart ja till och vi hade en trevlig stund tillsammans. Jag tycker att det var roligt att få prata engelska, att jag kunde göra mig förstådd och hänga med relativt bra i vår konversation. Kvinnorna var dessutom väldigt trevliga och öppna, vilket jag verkligen uppskattade. De flesta verkar inte ha något emot att komma fram och prata med en här. Det är stor skillnad om man jämför med Sverige där många är mycket kallare och stelare. Själva frågesporten gick däremot inte lika bra för oss idag. Jag tror att jag högst kunde svaret på tre av tjugo frågor. Då tio av frågorna var sant eller falskt-frågor hade vi turen att gissa rätt på några av dem plus att Linda och Sarah visste svaret på några frågor. Vi fick tretton av tjugo rätt. Senare under eftermiddagen tog vi det mest lugnt, duschade och gjorde oss i ordning inför middagen. Idag var det dock inte formell klädsel som gällde men lite extra fin ville jag ändå vara. Jag hade på mig en svart klänning. Klockan sju började en show i en stor teatersalong. Tracy, en kvinna som hade vunnit en sångtävling i London uppträdde. Hon sjöng en massa låtar av Celine Dion och jag måste säga att det lät väldigt bra. Tracy kunde i princip låta som Celine och klarade dessutom av att sjunga alla höga toner i låtarna, hålla ut dem och så vidare. Kvällens show var bland det bästa liveframträdande jag någonsin sett! Det var dessutom en orkester som spelade till låtarna och även de var duktiga. Sen var det några tjejer som körade på de flesta av låtarna och det är klart att även de bidrog till att framträdandet lät så pass bra som det gjorde! Efter showen var det dags för middag. Jag åt fisksoppa till förrätt, indisk gryta med bröd till huvudrätt och någon sorts bananmousse till efterrätt. Jag hann dock inte äta upp efterrätten eftersom vi skulle titta på en musiktävling. Den gick ut på att de spelade olika låtar och att man skulle fortsätta sjunga när de stoppade musiken. Jag testade faktiskt att gå upp på scenen men låten som jag fick, Waterloo med Abba, kunde jag inte. Melodin kände jag mig så klart säker på men av texten kan jag inte mycket mer än ordet Waterloo. Fastän jag inte kunde texten till låten fick jag en liten nyckelring som tack för att jag deltog i tävlingen:) Senare under kvällen lyssnade vi på när ett liveband spelade. Nina och jag dansade en stund och det var roligt. Det är synd att Reza varken dansar eller sjunger. Med tanke på att jag både spelar schack och seglar för hans skull tycker jag att vi ju i alla fall borde kunna dansa till några låtar utan att han ska klaga. Men vi får se hur det blir med den saken. Klockan närmar sig halv två nu och jag ska försöka få min kära att duscha fortare så att vi lägger oss i hyfsad tid. Ikväll har vi dessutom planer på att börja läsa en talbok som han har lånat. God natt!
Där tog mina dagboksanteckningar slut och såhär i skrivande stund ångrar jag att jag inte skrev något om resten av veckan. Eftersom dagarna har gått så pass fort tycker jag att det känns lite som att de har flutit ihop. Med tanke på att jag bara har sovit cirka tre timmar inatt känner jag mig dessutom trött. Därför orkar jag inte skriva mycket mer men lite ska jag så klart berätta för er:) Någon dans eller sång med Reza blev det inte den här resan, inte heller någon träning eftersom han inte hade med sig några träningskläder. Jag ville däremot träna och oj vad roligt jag hade igår när jag testade att klättra på en klättervägg. Jag hade testat att klättra för ett antal år sedan men hade glömt bort hur man gjorde. Första gången jag försökte igår gick det väldigt dåligt och jag kom bara upp några få meter på väggen. Men gången därpå gick det betydligt bättre. Då hade jag fått tips om att jobba mer med benen, vilket jag så klart borde ha tänkt på själv. Men när jag väl var uppe på väggen behövde jag lägga all fokus på att försöka hålla mig kvar där och då använde jag i princip bara armarna. Men men, andra gången klättrade en person bredvid mig och talade om för mig vilken hand eller fot jag skulle flytta. Även om det tog lite tid kom jag till slut upp på väggen, nådde en klocka som jag ringde i och fick sedan åka ner från väggen genom att mannen som höll i repen som jag var fastspänd i hissade ner mig på marken. I efterhand tycker jag att det var synd att jag inte klättrade fler gånger. Men jag får försöka göra det i Sverige vid tillfälle. Förutom att klättra har jag gjort en hel del andra saker. I onsdags var vi i Riga men då jag inte hittade någon utflykt som jag var intresserad av, när man gick av på land fanns det alltid några utflykter att välja mellan, stannade Reza och jag kvar på båten. Lia kände sig trött och stannade också kvar men Nina åkte en guidad tur med buss. Hmm, vad hände i onsdags då? Jag minns faktiskt inte riktigt. Vi var med under en frågesport och såg en show på kvällen. Den toppade dock inte tisdagens show. I de andra showerna fokuserade de dock en hel del på dans och den kan jag inte kommentera. Nina och Lia tyckte att dansarna var väldigt duktiga och det var ju trevligt. Reza och jag låg och läste en stund på kvällen. Jag minns tyvärr inte vad boken heter men ska ta reda på det. För att få det lite extra mysigt beställde vi roomservice, frukt, te, iste och lite ost:)
I torsdags la båten till i Polen. Där hade vi bokat en utflykt och på förmiddagen tog vi en buss in till Gdansk. Vår guide var från Polen och jag behövde anstränga mig en del för att förstå vad hon sa. Men jag vande mig som tur var efter en stund. Innan vi besökte Gdansk stannade vi vid en kyrka i staden Oliwa. I kyrkan fanns bland annat en stor orgel. Jag fick tyvärr inte möjlighet att se hur den såg ut men höra den fick jag. En person, förmodligen en kantor, spelade upp några sånger och jag tycker att orgelns ljud lät speciellt. Efter besöket i kyrkan åkte vi vidare till Gdansk. Där lyssnade vi en stund på när guiden pratade om olika hus och liknande innan vi fick egen tid för att shoppa. Vi satte oss först på ett fik och konstaterade att juicen var något billigare i Polen än i Sverige. Sen gick Reza, Nina och jag in i lite olika affärer. Jag köpte två kylskåpsmagneter, en tygkasse som det står Gdansk på och ett halssmycke i bernsten. Lia gav halssmycken till både mig och Lovisa, vilket jag tycker var väldigt snällt. I butikerna fick vi små presenter efter att ha handlat. På ett ställe fick vi en skulptur som föreställer en fontän och på ett annat någon sorts små stenar som man tydligen ska kunna lösa upp i någon form av dryck. Jag köpte även en liten vattenfågel och Reza köpte en tupp som lät väldigt underhållande, innan vi lämnade Gdansk. På vägen tillbaka till fartyget berättade guiden om städerna och byggnaderna vi åkte förbi och jag fick veta ganska mycket som jag inte visste innan. På kvällen åt vi en god middag och gick sedan till casinot och spelade bort lite pengar. Jag brukar oftast förlora men tycker att det kan vara värt det för att få höra de underhållande ljuden från spelautomaterna. Någon gång skulle jag vilja vinna en lite större summa så att jag får höra det underbara ljudet som hörs när man vinner och sedan trycka ut pengarna ur automaten. Man känner sig rik när det ramlar ner en massa mynt. De är ju inte värda särskilt mycket men känslan av att ha många kan räcka för att jag ska känna mig nöjd:)
Igår var sista dagen på vår underbara resa. Vi spenderade den på båten och jag förstår inte varför tiden skulle gå så himla fort. Men jag försökte göra det till en bra dag och känner att det mesta kändes bra och roligt. Efter att ha klättrat på klätterväggen åt jag en mjukglass vid poolen. Det fanns alltid gratis mjukglass som man kunde hämta när som helst. Jag åt dock bara en glass under hela veckan. På kvällen kollade vi runt lite i olika butiker. Jag försökte hitta någon bra souvenir och köpte en sorts flaska som det står Vision of the seas på och en handduk med texten Royal caribbean international. Reza köpte bland annat en babushkadocka som låter när man skakar den, två ryska ägg och en dvd-film som innehåller några små korta klipp från resan. Vi köpte oss även varsin liten modell av Vision of the seas. Igårkväll åt vi vår sista middag i Aquarius, middagsrestaurangen. Servicen var minst lika bra som vanligt. Förrätten var underbar, risotto med skaldjur. Huvudrätten, grönsaker i någon sorts panering, var jag dock inte lika förtjust i. En vanlig dag hade jag så klart ätit upp maten utan att klaga. Men då jag känt mig nöjd med maten alla andra kvällar, det här var sista kvällen och Sandeep dessutom sa att han kunde byta ut min mat lät jag honom göra det. Jag fick istället en indisk vegetarisk currygryta och efter att ha ätit den kände jag mig väldigt mätt, nöjd och glad. Alla servitörer i middagsrestaurangen sjöng för oss igårkväll, det var väldigt roligt. Sen tackade de oss för att vi hade valt att kryssa med Royal caribbean. De valde att tacka på fler språk än bara engelska:) Att säga hej då till Sandeep kändes lite jobbigt, han hade verkligen varit en bra servitör. Vi fick i alla fall hans mailadress och han spelade dessutom in en liten hälsning till oss. Efter middagen lyssnade vi lite på när ett liveband spelade och folk fick komma upp på scenen och sjunga tillsammans med dem. Alla som ställde upp var inte direkt några proffs men de sjöng åtminstone med inlevelse och det är ju tur att det finns människor som vill och vågar bjuda på sig själva:) Kvällen avslutades med att spela lite i casinot. Jag vann ingenting den här gången heller men ångrar inte att jag spelade! Reza och jag somnade nästan direkt efter att ha lagt oss i sängen.
Idag blev det en tidig morgon. Då vi skulle ha checkat ut senast tjugo i nio var vi tvungna att vakna klockan sju. Packningen var som tur var klar förutom lite småsaker som packades ner på några minuter. Utcheckningen gick bra förutom att det blev lite strul med en betalning men det löste sig till slut. Sen var det bara att gå av båten, hämta våra väskor och sätta oss i en taxi hem. Lia tog en taxi till Bromma, Reza släpptes av på Stockholms central och han är i Göteborg nu. Jag saknar honom. Det kan säkert låta konstigt men det är helt sant. Ibland bråkade vi och hårade väldigt högt för saker och ting. Oj vad jag kunde störa mig på den där himla gubbsingen vissa stunder. Han kunde så klart störa sig på mig också. Men vi hade det mysigt och bra för det mesta och imorgon åker jag till Göteborg, min favoritstad i Sverige!
Resan med Royal caribbean var som sagt fantastisk på alla sätt och vis! Det var en av de bästa presenter jag någonsin fått! Tack ännu en gång till min underbara mormor och tack för att du ville följa med oss! Utan dig och Nina hade varken Reza eller jag kunnat åka eftersom ingen av oss ser något. Vi ringde Royal caribbean innan resan och frågade ifall vi behövde ha med oss någon seende. Det behövde vi och därför var det ju tur att vi hittade någon att åka med. Jag kommer att sakna all god mat, den oerhört bra servicen, alla aktiviteter som fanns ombord, musiken och showerna om kvällarna, att resa runt på havet och framförallt den glada stämningen och alla trevliga människor som kom från länder över hela världen! Ja, de allra flesta som jag pratade med var väldigt pratglada, öppna och hjälpsamma. Fastän Varken Reza eller jag ser något behövde vi aldrig oroa oss över att inte få hjälp med frukost, lunch eller middag. Nina hjälpte oss så klart ibland men när vi kände för att äta vid olika tider fungerade det också väldigt bra! Servitörerna hjälpte dessutom inte bara oss utan även andra passagerare. De gav en alltid dricka vid måltiderna, plockade undan ens tallrikar och kom ofta och frågade om man ville ha något mer att äta. Resan kostade en hel del, runt tusen kronor per natt eller kanske någon hundralapp mer än så, exklusive utflykter och dricka. Vatten, iste, lemonad, kaffe och te var alltid gratis men läsk, juice och alkoholhaltiga drycker fick man betala extra för. Jag tycker hur som helst definitivt att resan var värd sitt pris. Det fanns alltid minst fem maträtter samt desserter i lunchbuffén, stor frukostbuffé, trerätters middag varje kväll, gratis roomservice sexton timmar per dygn, nästan alltid mjukglass, pizza, frukt och smörgåsar i närheten av poolen, en service som jag inte tror att man kan få på många andra ställen, en housekeeper som städar ens hytt två gånger om dagen, (vår housekeeper vek till och med små djur av handdukar som han la på våra sängar eller hängde upp i taket, till exempel apor och elefanter), en massa aktiviteter varje dag och säkert något mer som jag har glömt. Skillnaden mellan att bo på hotell någonstans och att bo på ett fartyg är ju dessutom att fartyget förflyttar sig och att man därmed har chans att se olika ställen av världen. Jag tänker definitivt försöka spara ihop pengar så att jag kan åka på en liknande resa i framtiden!
Att vara hemma igen känns i princip bara tråkigt. Man brukar ju säga borta bra men hemma bäst men i det här fallet håller jag inte med. Okej, jag kanske inte skulle vilja vara ombord flera månader i streck men några dagar eller en vecka till hade inte skadat. Nu ska jag hur som helst lägga mig och vila en stund. Hoppas att även ni läsare har haft en fin vecka vare sig ni har jobbat eller haft semester! Berätta gärna vad ni har haft för er:) Jag är ju arbetslös eller arbetssökande, kalla det vad ni vill. Det tänkte jag hur som helst försöka göra något åt de kommande veckorna och jag tänker inte ge upp förrän jag har hittat en sysselsättning! Det blir förhoppningsvis lite lättare nu när augusti har börjat. I juni och juli har det varit dåligt med nya jobb och svårt att få tag på folk. Men den här resan har gett mig ny energi. De kommande veckorna har jag även som mål att träna extra mycket.
/Vispen
Stressad, åker på kryssning imorgon
Hej!
Hoppas att allt är bra med er! Med mig är det sådär eftersom jag känner mig oerhört stressad för tillfället. Imorgon åker jag på kryssning tillsammans med min kära mormor Lia, min mor Nina och min pojkvän Reza. Lia gav mig kryssningen i studentpresent och jag blev så klart väldigt glad över det. Jag har kryssat tidigare men aldrig mer än två dagar. Den här gången är vi borta en hel vecka. Allt har känts bra innan men nu känns det bara sådär. Jag brukar alltid glömma något när jag packar. Det spelar ingen roll hur jag gör eller när jag påbörjar packandet. Att komma ihåg allt verkar vara nästintill omöjligt, i alla fall för mig. Frågan är vad jag kommer att glömma den här gången och hur viktig den eller dessa grejer kommer att vara. Min magkänsla är inte direkt bra. Jag känner mig nervös på ett negativt sätt och vet verkligen inte hur den här resan kommer att bli. Eftersom det är min studentresa eller vad man nu ska kalla det, vill jag så klart att den ska bli bra. Saker brukar ju bli vad man gör dem till och jag ska göra allt för att ha så roligt som möjligt den kommande veckan. Men nu stör jag mig, bland annat på min pojkvän som inte kommer hit i tid. Han fick helt plötsligt väldigt viktiga saker att göra precis dagen innan resan och vägrade låta mig boka om hans tågbiljett eller köpa en ny åt honom för att han skulle kunna komma hit i hyfsad tid. Men nej, det passade sig inte och nu var de flesta tågen fulla förutom ett som går väldigt sent. Om vi har tur är han här mellan åtta och halv nio ikväll. Men man vet ju aldrig, tåget lär säkert bli försenat bara för att jag verkligen vill att det ska vara i tid den här gången. Man vet ju aldrig med SJ. Jag känner verkligen att jag behöver få lite tid med min pojkvän innan vi åker iväg då vi inte direkt har varit särskilt romantiska av oss på sista tiden. Nej, vi har bara haft tid för annat än varandra känns det som. Vi lär inte få många timmars sömn inat. Imorgon bitti ska vi ta oss till hamnen där kryssningen avgår ifrån, checka in våra saker, stå i en massa köer och så vidare. När det väl är gjort, ja, då kanske jag kan pusta ut och förhoppningsvis börja njuta av en resa som jag sent kommer att glömma. Jag har en känsla av att den här resan antingen kommer att bli väldigt rolig eller oerhört seg och tråkig. En sak som jag vet att jag kommer tycka är jobbig är att det inte finns Wifi ombord. Eller okej, det finns Wifi men det kostar cirka femhundra kronor för en timme och går väldigt långsamt. Jag erkänner, jag är beroende av att använda mig att Internet tack vare alla sociala medier, bloggar, mail, musik och liknande. Hur jag ska kunna klara mig utan Internet i en hel vecka förstår jag verkligen inte. Okej, nu kanske jag blir så illa tvungen. Men hur roligt kommer jag att ha om jag ska sakna det hela resan? Jag har lovat mig själv att högst lägga tusen kronor på Wifi under resan. Det motsvarar alltså endast två timmars uppkoppling mot ett långsamt trådlöst nätverk. Mer än så har jag inte råd med. Nu är det ju så att människor har klarat sig utan Internet tidigare och det här handlar inte om att jag inte tror att jag kommer att överleva. Men nu känns en dag utan facebook, twitter och spotify väldigt konstig och jag undrar som sagt om jag kommer kunna njuta av resan nu när jag kommer att sakna dessa saker så pass mycket. Men men, jag kommer att ha tid att umgås med min mor, mormor och pojkvän. Med tanke på att Reza och jag inte har haft särskilt mycket tid för varandra på sista tiden och det mest känns som att vi tjafsar om allt och inget, kanske vi behöver den här resan nu. Man kan ju bara hoppas att jag står ut med honom en hel vecka och att det inte blir för mycket att vara nära varandra under en så pass lång tid. Vi har visserligen setts över en vecka tidigare men aldrig på det här sättet. Nu kommer vi att dela hytt, behöva samsas om ett relativt litet utrymme och vara tillsammans i princip 24/7. Men det är bara att gilla läget. Om vi någon gång ska flytta ihop i framtiden måste vi åtminstone kunna ha roligt när vi reser bort. Nästa lördag är vi hemma igen och dagen därpå åker jag till Göteborg. Jag saknar staden, mina vänner och alla andra trevliga människor som bor där. I Göteborg kommer jag att bo hos min kära, vilket faller sig naturligt eftersom han ju är min kära. Vi får se om vi är lika kära efter resan och dagarna i Göteborg eller om vi har insett att vi inte vill leva tillsammans då, ingen vet utan det får framtiden utvisa. Men det är klart att jag hoppas det för jag tycker om Reza väldigt mycket! Om jag fick bestämma skulle jag träffa honom mycket oftare och vi skulle inte ha det här långa avståndet mellan Stockholm och Göteborg. Men i verkligheten ser det inte ut som jag vill och det är mycket på grund av det himla avståndet som vi blir osams. Jag blir ledsen bara för att han inte kommer den tid som vi hade bestämt från början. Om vi hade bott närmare varandra hade jag inte brytt mig om att han blev mellan åtta och tio timmar sen, i alla fall inte på en vanlig dag. Vi hade ju kunnat ses dagen därpå eller nästan när som helst. Men nu däremot blev jag jätteledsen eftersom jag hade sett fram emot en dag i Stockholm tillsammans med honom. När man inte ses särskilt ofta är det klart att man bygger upp förväntningar och om det inte blir som man har planerat, hoppats och väntat på så länge, då blir det jobbigt. Nu är det okej eftersom jag kommer att få en hel vecka med min kära om han nu kommer hit som planerat. Då är det inte hela världen att han blir sen. Men om det hade handlat om en helg eller bara en dag, ja, då hade tio timmar spelat väldigt stor roll. Men men, jag ska inte klaga för det varken förbättrar eller förändrar.
Sen jag bloggade senast har jag knappt gjort någonting överhuvudtaget. Det enda roliga som har hänt är att jag fick uppleva allsång på Skansen live i tisdags. Jag åkte dit tillsammans med Ida och Annamaria och vi hade en trevlig kväll tillsammans. Vi sjöng med i låtarna och jag uppskattade att se både Måns Zelmerlöw och Tomas Ledin. Däremot störde jag mig på att människor tydligen störde sig på att jag jublade efter låtarna. Det tycker jag att man ska kunna göra utan att folk ska klaga. Om man är känslig för sådant kan jag tycka att man ska ha med sig öronproppar och att man dessutom borde fundera över varför man väljer att vara på plats under ett sådant här program. På sin tv kan man ställa in ljudet som man vill ha det men om man är på plats tycker jag att man måste räkna med att folk jublar. Jag har varit på många konserter där folk har jublat/skrikit oavbruet. I tisdags jublade jag endast efter låtarna, vilket jag tycker att man ska ha full rätt att göra.
Det värsta var att ingen bad mig att vara tystare. Nej, folk hade tydligen bara tittat på mig och hållit för öronen. Annamaria fick säga till mig och eftersom jag inte orkade höra henne tjata om det, jublade jag något tystare efter en stund. Men jag tycker att om man nu verkligen vill att någon ska vara tystare kan man faktiskt öppna munnen och tala om det och då säga det på ett snällt sätt. Om människorna som inte skrek lika högt och de som inte skrev överhuvudtaget skulle testa att göra det, tror jag dessutom att de skulle känna att de hade roligare. Jag tycker att det hör till att jubla högt och att man ska vara lite hes när man har varit på konsert eller liknande. Om folk ber en att vara lite tystare anser jag inte att man ska behöva vara det utan att människor snarare borde lära sig att det fungerar på det här sättet på spelningar. Klart att man kan tänka på det och kanske lyssna om någon ber en lite snällt men för i allsin dar. Om ens idol eller någon annan duktig sångare/sångerska sjunger, om någon gör mål under en match eller gör något annat man gillar, måste man väl få jubla?! Människor borde sluta vara så himla hårdkokta. På vår bänk klappade folk lite försiktigt i händerna. Vissa jublade men långtifrån alla och det lät inte heller som att folk sjöng med i allsångerna. När jag gungade i takt till låtarna med mina vänner och sträckte ut handen mot personen som satt bredvid mig tog han aldrig min hand. Bara det visar ju på att människor är tråkiga. Okej, alla är olika och det respekterar jag. Jag lät personen bredvid mig sitta där och tvingade honom aldrig att gunga i takt tillsammans med mig och alla andra som gjorde det. Men kom igen, när man går på konsert vill man väl känna gemenskap med andra också och inte bara sitta där i sin egen lilla värld? Man vill väl gunga i takt, sjunga med, dansa och bara skrika högt lite då och då? En konsert utan sådant är för mig ingen bra konsert. Okej, det beror så klart lite på vilken sorts musik man lyssnar på. Om det handlar om klassisk musik kanske man inte direkt gungar med i musiken medan jag däremot tycker att det känns självklart att göra det under en allsångskväll! Ni får tycka vad ni vill om det här, jag kommer inte att ändra åsikt. Men kommentera gärna och säg om ni tycker att jag är ute och cyklar. Jag respekterar allas åsikter. För att jag ska ha roligt behöver jag som sagt få jubla, sjunga med och dansa, så är det:)
När programmet var slut blev jag ledsen över att jag inte fick träffa Måns eller någon annan av artisterna. Det brukar man nämligen få göra i vanliga fall men på grund av att Tomas Ledin sjöng väldigt länge fanns ingen tid till sådant. Artisterna var trötta, vilket jag så klart har full förståelse för då det krävs mycket energi för att orka sjunga och underhålla sin publik. De hade dessutom repat hela dagen inför sändningen. Men det är klart att jag gärna hade träffat både Måns och tomas, framförallt Måns. När jag äntligen hade tagit mig fram till scenen, vilket tog lite tid då jag fick göra det själv, mina vänner orkade inte hålla på med sådant där, pratade jag med en som jobbat under kvällen. Han var trevlig men när han sa att det tyvärr inte fanns möjlighet att träffa Måns, ja, det är klart att det kändes tråkigt. Det får bli en annan dag. Som jag har skrivit tidigare kommer jag att göra vad jag kan för att få träffa Måns fler gånger. Det är många som pratar om hans skägg och säger att det ser oerhört härligt ut. Jag skulle verkligen vilja se/känna hur det ser ut för det verkar vara finare än många andras skägg. Undrar om jag hinner se ytterligare ett allsångsprogram i sommar. Det blir tajt med tanke på att jag är på kryssning nästa vecka och i Göteborg veckan därpå. Men under det sista programmet som sänds den fjortonde augusti kanske jag kan vara på plats. Då hoppas jag att programmet slutar lika tidigt som vanligt så att jag får möjlighet att träffa Måns efteråt. Om jag inte får det vet jag inte när nästa tillfälle kommer. I tisdags fick jag höra att det var flera som hade sovit på Skansen för att få bra platser under dagen och sändningen. Jag hade definitivt kunnat göra en sådan sak, dels för att få träffa andra musikintresserade och lära känna dem och dels för att chansen att träffa Måns skulle öka. Jag skulle dessutom vilja ha en ståplats nästa gång. Bänkarna är bra för att man kan sitta ner men nackdelen med att ha en plats där är att man inte kan ställa sig upp och dansa och att människor dessutom verkar vara mycket mer taggade på ståplatserna. Att trängas för att komma så nära scenen som möjligt skulle jag inte ha något emot för det hör ju till. Det är klart att man vill stå så långt fram som möjligt och att man måste vara beredd att kämpa lite för att få göra det. Frågan är bara om det finns någon som skulle vilja göra något sådant här med mig. En nackdel med att vara blind är definitivt att man har svårare att hitta på nya ställen och att man dessutom inte kan se kändisarna utan att man måste få hjälp med det och att hinna springa fram till dem. Jag är säker på att jag hade tyckt om att göra galna saker, inte bara följa efter kändisar, om jag hade kunnat se och att jag hade haft bättre möjligheter att göra det då. Men nu är det som det är och i sådana här situationer avskyr jag verkligen att vara blind! Det suger stenhårt och känns orättvist på många sätt!
Jag missar väldigt mycket på grund av att jag inte ser och vet om att det finns folk som tycker att det är jobbigt och svårt att ha med mig ibland. Så har det i alla fall varit tidigare i mitt liv. När jag har påpekat det här för andra människor har det sällan varit någon som har erkänt att de faktiskt tycker att det kan vara jobbigt. Men det kan märkas tydligt i praktiken och jag minns särskilt de gånger när folk skulle iväg på auditions, konserter eller liknande. Då har det hänt att människor antingen har sagt att de inte har vetat om de ska dit eller att de inte ska dit. När jag sedan har hört att de varit där ändå, utan att prata med mig trots att jag har bett dem. Ja, då är det klart att jag har känt mig ledsen. Klart att jag inte kan skylla allt på att jag är blind, allt handlar verkligen inte om det. Det finns människor som man helt enkelt inte vill umgås med och istället för att vara ärlig och säga det rakt ut är det många som väljer att dra till med något undvikande svar eller att ljuga personen rakt upp i ansiktet. Åh vad jag avskyr sådant! Förlåt men jag blir verkligen arg när jag tänker på det... Saken är bara den att jag märker att många blir osäkra så fort de ser min käpp och att jag, på grund av att jag inte ser, inte kan göra vissa saker själv. Att jag är beroende av andra människor ibland är ett faktum. Det finns så klart de som har det värre än jag och jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, det hjälper varken dem eller mig. Ibland tycker jag synd om mig själv, precis som vem som helst kan göra. Jag tror att de allra flesta tycker synd om sig själva lite då och då, eller hur? Jag tänker hur som helst se till att min synskada inte blir ett större hinder än nödvändigt. Om det nu skulle vara så att jag måste försöka träffa Måns själv, om jag inte hittar någon som kan hjälpa mig, då tänker jag försöka göra det. Ni kanske tycker att det låter som en småsak men för mig är det stort och jag vill gärna träffa honom och eftersom han råkar vara känd kan det vara svårt. Men jag ska se till att lyckas med det. Jag har fått nog av att inte ens försöka. När jag var liten lärde jag mig att spela Game boy genom att höra vad som hände i spelen, vilket gick ganska bra efter ett tag. Samma sak gällde tv-spel. Jag var ingen sportmänniska men om jag hade varit det hade jag förmodligen spelat både fotboll eller innebandy med mina kompisar. Idag gillar jag att sjunga, vilket inte är något problem. Showdown är ju en sport för synskadade och där är man till och med tvungen att använda ögonbindel för att det ska bli rättvist. Sen tycker jag om att gå på konserter och träffa de som jag tycker är duktiga på att sjunga och som verkar trevliga. Det kan jag också göra, där behöver jag dock lite hjälp men bara lite. Jag förstår så klart att det kan vara svårt. Om jag till exempel skulle vara med en eller flera fullt seende personer och de plötsligt skulle få syn på någon som de gillar, skulle risken vara ganska stor att de sprang ifårn mig. Den situationen har jag varit i ett antal gånger. Jag kan så klart också springa men däremot tar det ju längre tid att släpa omrking på mig som inte ser plus att det kan vara opraktiskt i just sådana situationer. När man ser någon som man tycker om blir man ju dessutom lite påverkad av det, i alla fall jag. Jag kan ha svårt att tänka på annat. Om jag hade kunnat se och det skulle handla om en sådan sak som att ledsaga någon när jag visste att någon av mina idoler var i närheten. kan jag definitivt erkänna att jag förmodligen inte hade kommit ihåg att göra det.
Men men, tiden går fort och min pojkvän ringde precis för att säga att han sitter på tåget nu. Det står dock helt stilla, precis som jag misstänkte att det skulle göra. Undrar hur försenad Reza blir... Han lär hur som helst vara framme innan fartyget åker från Stockholm imorgon:) Jag ska packa det sista nu och även se till att äta något innan jag åker och hämtar min kära. Som jag skrev tidigare kommer det inte att finnas internet ombord på båten och därför har jag ingen möjlighet att blogga under resan. Tidigare har man kunnat sms-a korta blogginlägg till blogg.se men den funktionen har inte fungerat på sista tiden och den kanske inte är aktiv längre. Men men, jag kommer hur som helst att ta med mig datorn under resan så att jag kan skriva lite om varje dag. En sådan här resa vill jag så klart minnas och kunna läsa om i framtiden. Hoppas nu att ni får en underbar helg och att ni har möjlighet att göra något roligt då eller någon gång under nästa vecka! Kram!
/Vispen
Tillbaka i Sverige
Hej!
Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en trevlig helg! Igår kom jag tillbaka till Sverige och jag måste faktiskt säga att det känns lite skönt samtidigt som jag saknar Milano. I Milano var det varmt varenda dag. Jag tyckte till och med att det kändes varmt när det var molnigt, vilket jag inte brukar känna i Sverige. I år tycker jag inte direkt att vi har haft en varm sommar här, i alla fall inte i Stockholmsområdet. Därför har jag verkligen uppskattat att få njuta av sol och värme i Milano några dagar. Förutom värmen saknar jag människorna och maten. Den vegetariska maten var inte direkt den bästa och inte heller frukosten. Det var många som tyckte att man äter för mycket kolhydrater i Italien. Nu vet jag så klart inte om man äter på samma sätt i hela landet. Men vi fick en massa bröd, pasta och potatis både till lunch och middag. Jag vande mig dock vid maten efter några dagar och är förvånad över att jag varken föråt mig på mozarellaost eller pasta:) Människorna saknar jag eftersom jag oftast tycker om att umgås med andra och att ha människor omkring mig. Sen tycker jag om att höra människor prata italienska, inte för att jag förstår språket utan för att jag blir glad av att höra det. Alla i svenska landslaget som jag åkte tillsammans med saknar jag så klart också. Men jag får förhoppningsvis träffa dem, i alla fall några, snart igen:)
I lördags var det då dags att spela kvartsfinal i trippeln. Oj oj oj vad jag kände mig nervös, jag tror inte att jag lyckades sova mer än tre timmar under natten. När det väl var dags att gå upp kände jag mig långtifrån utvilad men det var bara att se glad ut ändå. Efter att ha fått i mig lite frukost kändes det mesta helt okej och jag gick till institutet där vi skulle spela tillsammans med de andra svenskarna. Väl framme fick jag ont i magen, vilket var mindre kul och uppvärmningen kändes sådär. Några minuter senare var det hur som helst dags för match emot Italien två, de fick ha två trippellag. Det blev en jämn match eftersom italienarna spelade taktiskt. Deras spelare var inte lika tekniskt duktiga som oss och de sköt heller inte lika hårt. Det utnyttjade dem genom att skjuta många enkla och relativt lösa skott som vi hade svårt att försvara oss mot eftersom vi inte är vana vid att möta den typen av motstånd. Jag spelade sämst av alla och vår coach skällde på mig efter matchen. Vi lyckades som tur var vinna mot Italien två trots att vi verkligen inte spelade bra. I semifinalen mötte vi Estland och där spelade vi mycket bättre, dels för att estländarna spelade på ett sätt som vi var vana vid och dels för att vi var mer taggade. Till och med jag gjorde en bättre insats. När jag gick in första gången lyckades jag göra sex mål. Andra gången förlorade jag dock fem poäng. Men jag lyckades ta tre och vinna matchen. Killarna spelade bra hela tiden:) Nu hade vi alltså vunnit semifinalen och skulle få möta Finland i finalen. Oj oj oj vad vi taggade varandra inför det. Vi värmde bland annat upp till låten "När vi gräver guld i USA" och jag sprang runt på en gräsmatta med Claudio/Cq, gjorde andra övningar och stretchade. På matchen spelade killarna gudomligt bra medan jag känner att jag gjorde en okej insats. Eftersom alla finländare är väldigt duktiga var jag tvungen att fokusera väldigt mycket på mitt försvar. Sverige lyckades ta ledningen och ledde som mest med sex eller sju poäng. När Claudio skulle gå in trodde vi att han skulle klara av att avgöra matchen. Han klarade det nästan och när det var min tur att gå in stod det trettio-tjugofyra till Sverige. Oj vad jag kände mig nervös för jag visste att ingenting var avgjort än och att Finland definitivt hade chans att vinna nu. Men jag hade tur, hoppet är ju det sista som överger människan. Hanna gjorde först mål men efter att ha skjutit några skott till sköt hon ut bollen. Domaren blåste i visselpipan och matchen var över. Jag kan lova att alla svenskar var glada och att jag kände mig lycklig. Det var första gången som jag fick vara med och vinna guld i en internationell tävling och det kändes stort!
Efter lunchen följde Annelie med mig ut för att köpa glass. Vi hittade ett ställe där de sålde mangoglass och jag köpte en som jag åt ute på en bänk. Även om jag inte hade spelat särskilt bra i finalmatchen tyckte jag att jag var värd en glass. Senare under eftermiddagen spelade jag min allra sista match emot Stine. Matchen var relativt jämn men Stine vann tredje set med tolv-nio. Jag måste säga att det kändes sådär att avsluta EM med en förlust men det var å andra sidan länge sen som jag spelade jämnt emot Stine och därför kändes det okej ändå. Efter matchen satt jag ute med de andra när det plötsligt började hagla. Haglen var jättestora, större än ärtor och de regnade ner över oss trots att vi satt under tak. Då vi var tvungna att gå in fick vi springa för att inte få för mycket hagel på oss, det gjorde lite ont när många hagel träffade kroppen samtidigt. Men jag hade aldrig upplevt något liknande tidigare och det var lite roligt att känna så pass stora hagel. Väl inne tittade jag på finalmatcherna. På damsidan vann Hanna och nu har hon vunnit EM tre gånger i rad. Antje kom tvåa och hon spelade oerhört bra mot Hanna. Det blev fem jämna set och jag trodde ett tag att Antje skulle lyckas vinna. Men det blev Hanna som gjorde de sista målen och därför kan vi gratulera henne till segern. På herrsidan fick vi två svenskar i final, Zebben och Claudio. Zebben vann i tre raka set och jag tycker att det kändes som att Claudio var lite trött under matchen. Det var hur som helst roligt att Zebben vann. Claudio har ju redan vunnit EM en gång medan Zebben aldrig har vunnit VM eller EM. På VM nästa år tror jag dock att Claudio har stor chans att vinna. Han har verkligen talang och om han bara tränade lite mer tror jag att han skulle vara nästintill omöjlig att slå. Efter att ha sett finalerna var det middag och därefter var det prisceremoni. Eftersom många italienare har svårt för engelska fick en person översätta vad alla sa, vilket tog lite tid. Men jag överlevde och tyckte att det kändes roligt att få gå upp på scenen med svenskarna och ta emot guldmedaljer för att vi vann trippeln:) Sen var det roligt att få sjunga nationalsången och att applådera när Claudio och Zebben fick sina medaljer! Jag är så klart glad för deras skull och även för att det gick så pass bra för Antje den här gången. Hon är verkligen duktig och jag tror definitivt att hon kommer att vinna en tävling snart. Att Hanna vann EM för tredje gången i rad bevisar att hon är en väldigt duktig spelare och hon kanske är den enda i historien som lyckas vinna såhär många gånger i rad. Finland och Slovenien brukar alltid ta medalj och Sanja från Slovenien vann brons på damsidan, vilket jag tycker var roligt för hon har utvecklats sen jag mötte henne senast:) Teemu från Finland vann brons på herrsidan och med tanke på att han nästan alltid brukar ta medalj är han också oerhört duktig! Alla som var med på EM är bra spelare och så tycker jag att det ska vara. För att komma med på EM tycker jag att man måste ha lyckats bra i sitt hemland eller på en internationell tävling. Efter prisceremonin gick vi tillbaka till hotellet och skålade i champagne innan vi gick och la oss.
Igår reste vi i stort sett hela dagen. Klockan halv elva åkte vi till flygplatsen och jag var inte hemma förrän runt halv tio på kvällen. Det berodde bland annat på att vi skulle byta flyg på ett ställe och på en massa köer och väntan. Ni kanske vet hur det brukar vara när man reser. Saker tar oftast längre tid än vad man har räknat med. Att flyga kändes hur som helst helt okej. Jag tycker om känslan av att lyfta och landa och lyckades dessutom sova en hel del under resan. Sen var det ju tur att jag reste tillsammans med andra. Utan sällskap hade jag förmodligen haft väldigt tråkigt. Väl hemma kände jag mig ganska trött. Jag åt lite, pratade en stund med Nina, packade upp, kollade mailen, facebook och twitter och pratade i telefon med min kära. Vi hade inte pratat sen jag åkte i tisdags förutom en gång när vi pratade i högst en minut. Med tanke på att vi är vana vid att prata varje dag hade jag verkligen saknat våra samtal och jag hoppas att vi kan prata en stund även ikväll. Inatt fick jag äntligen sova ordentligt. Jag drömde visserligen en del jobbiga saker men väcktes inte av högljudd trafik och behövde inte gå upp vid någon särskild tid. Idag har jag inga särskilda planer utan tror att det här blir en lugn dag. Med tanke på att jag har haft fullt upp sen i tisdags känns det ganska skönt. Sen ser jag fram emot morgondagen då det är Allsång på Skansen och vi får se Måns igen:)
/Vispen
Milano fortsättning, två av killarna är vidare
Hej!
Jag vill börja med att skriva att två av killarna fortfarande har chans att ta medalj. Zebben och Claudio har båda tagit sig till kvartsfinal och de spelas imorgon eftermiddag. Vi håller alla tummar för dem tycker jag! Sen tycker jag att ni ska heja på Sverige i trippeln/lagtävlingen. Där tog vi oss till kvartsfinal efter att ha slagit både Polen och Tjeckien. Det var extra hårt emot Tjeckien. De ledde med 14-1 men vi lyckades ändå vinna med 31-26, gissa om vi blev glada:) Jag tycker verkligen att alla kämpade på bra och att det var teamwork på hög nivå! Någon kanske undrar hur det har gått för mig när det gäller det individuella spelet. Jag kan tala om att det tyvärr inte har gått bra utan jag åkte ut idag efter att ha förlorat tre matcher. Alla var väldigt jämna, särskilt två av dem och jag känner att jag har gjort mitt bästa. Det känns så klart tråkigt att jag inte tog mig längre i tävlingen men jag kunde inte göra mer än vad jag gjorde. Att jag inte kom längre tror jag både beror på nervositet och på att jag inte har tränat tillräckligt mycket. Med tanke på att jag har valt att prioritera skolan och studenten i vår och dessutom haft en period i mitt liv då jag har känt mig trött på showdown, är jag inte förvånad över att jag inte gick vidare. Vissa är naturbegåvningar och behöver inte träna flera gånger i veckan för att nå höga resultat. Jag är dock inte sådan utan jag behöver träna showdown minst två gånger i veckan för att lyckas prestera och vinna. Utöver showdownen behöver man även köra kondition och styrketräningspass. Att man behöver träna så pass mycket för att få tävla i EM och andra internationella tävlingar tycker jag är helt rätt. Det ska inte vara för lätt att ta sig såhär långt. Men ni kanske förstår att all träning tar en hel del tid. Innan EM för två år sen hade jag tränat hårt varenda vecka. Då körde jag minst fem träningspass i veckan. Det har jag däremot inte gjort i år. Då jag har pojkvän nu har jag ibland valt att vara med honom framför att träna. Jag har helt enkelt känt att kärleken har kommit före allt annat. Med tanke på att det var mindre än ett år sen som jag blev kär är jag antagligen fortfarande nykär. Ni kanske vet lite hur man kan bli då. Träningen är viktigt för mig och jag är fullt medveten om att jag kunde ha förberett mig bättre inför EM i år. Men jag vet samtidigt att vi har olika perioder i livet och ibland tror jag att andra saker behöver få prioriteras för att vi ska må bra. Att träna på en sådan här hög nivå och samtidigt kombinera det med skola, vänner, familj, kärlek och annat som man tycker är viktigt och roligt, är inte alltid lätt. Efter EM funderar jag på att ta en paus från showdown. Jag kommer så klart att fortsätta träna och kanske även tävla lite då och då. Men då jag mår dåligt av att känna sådan press innan och under internationella tävlingar, tror jag att jag skulle må bra av att inte behöva göra det på ett tag. Ingen kan så klart veta vad som händer om ett halvår eller ett år. En paus kanske skulle få mig att börja tycka om showdown lika mycket som jag gjorde för två år sedan. Då kunde jag lätt spendera flera timmar om dagen vid ett showdownbord för att träna på olika slag och liknande. Vi får se om jag kommer att känna så eller på något liknande sätt i framtiden.
Under de här dagarna har jag märkt att min precision inte är den bästa, vilket inte är särskilt konstigt eftersom jag har tränat mindre än vanligt. Om jag hade lagt fler timmar på träning hade jag förmodligen gjort fler mål och jag känner även att mitt försvar kunde ha varit mycket stabilare. Jag har inga problem med att erkänna mig besegrad den här gången. Tjejerna som jag har mött idag har spelat väldigt bra och dessutom haft turen med sig. Då det har stått nio-nio eller tio-nio i tredje och avgörande set, har de lyckats vinna. Showdown handlar främst om skicklighet men även lite om att ha tur. Det är klart att chansen att vinna alltid ökar ju mer man har tränat, ju fler slag man känner sig säker på och så klart om man är bra defensivt. Då många matcher är jämna och man ofta spelar maximalt antal set, brukar det krävas att man kan prestera när det väl gäller. Man måste klara av pressen genom att försöka ta det lugnt, skjuta skott som man känner sig säker på, spela varierat samt tänka på sitt försvar. Sen får man hoppas att man, innan sin motståndare, hinner göra det eller de få avgörande poängen som behövs för att vinna. Att lyckas prestera när det väl gäller kan vara svårt, det är åtminstone min åsikt. Men men, de jag mötte idag hade förmodligen tränat mer än jag plus att de hade turen med sig när det var dags att avgöra matcherna. Nu ska jag hur som helst inte skriva mer utan sova. Imorgon gäller det ju att orka prestera i trippeln. Vi får hoppas att jag lyckas sova mer än vad jag har gjort de senaste dygnen. Här i Milano har jag vaknat i princip varenda timme och det har tagit olika lång tid för mig att somna om efter det. Att somna första gången har dessutom tagit minst en timme varje gång. Men men, jag ska inte klaga för om två dagar är jag i Sverige igen och när jag väl är där vet jag om att jag kommer att längta tillbaka hit. Milano har ändå sin charm och nästan alla fina människor som man träffar när man är här, träffar man bara under tävlingar. Men men, nu väntar som sagt sängen och förhoppningsvis några timmars sömn.
/Vispen
Nu är EM igång
Hej!
Nu har jag tid att skriva ett lite längre inlägg innan jag går och lägger mig. På tidigare tävlingar som jag har deltagit på har det alltid varit tjejerna som har spelat på morgnarna medan killarna har fått sovmorgon. Den här gången är det tvärtom, vilket innebär att Mariah, jag och alla andra tjejer som ska tävla, inte börjar spela förrän klockan två på eftermiddagen. Mariah, jag och Annelie, en kvinna som följer med som guide/ledsagare, har bestämt att vi äter frukost halv tio. Därför kan jag sitta uppe lite extra länge ikväll. Jag tittar på gårdagens avsnitt av Allsång på Skansen samtidigt som jag skriver det här och jag blir som vanligt glad av att höra Måns sjunga. Hoppas att han fortsätter som programledare nästa år! Med tanke på att jag eventuellt är upptagen tre tisdagar framöver och det bara är fyra tisdagar kvar när Allsången sänds hoppas jag att jag hittar någon att kolla med när jag väl kan. Det är nu på tisdag och om någon av mina kära vänner råkar se det här, inte har något att göra på tisdag kväll och dessutom vill träffa mig och se allsången, får ni jättegärna höra av er!
Idag har det varit en väldigt lugn dag och det har jag verkligen uppskattat med tanke på att jag har sovit dåligt de senaste nätterna. Att få möjlighet att landa lite innan själva tävlingen börjar har dessutom känts väldigt skönt. Frukosten var ungefär som den alltid brukar vara i Milano. Den har åtminsone sett likadan ut varje gång jag har varit här. Jag åt lite yoghurt, bigaroer och en macka med mjukost. Brödet var hårt och smakade sådär och yoghurten var väldigt söt men jag ska inte klaga då det ju finns människor som inte har mat för dagen:) Efter frukosten var det dags för klassificering, vilket innebar att vi skulle få träffa några läkare som skulle försäkra sig om att ingen av oss som ska tävla ser mer än tio procent. För oss svenskar gick det relativt bra. Ingen av oss ligger på gränsen till att se för mycket och alla blev godkända:) Jag tycker dock att det kändes lite jobbigt att försöka titta åt olika håll och att det gjorde ont när läkaren undersökte mina ögon. Men det känns skönt att ha det gjort och nu är jag godkänd tills vidare och behöver inte krångla med att få något liknande intyg av en ögonläkare och inte heller testas på kommande tävlingar:) Efter klassificeringen gick vi igenom några saker inför morgondagen innan lunchen. Under eftermiddagen låg jag och vilade en stund eftersom jag kände mig väldigt trött. Jag lyckades som tur var sova i någon timme innan vi skulle samlas för att en person skulle kolla igenom vår spelutrustning. Alla mina racketar blev gokdända, vilket känns skönt. Ifall ett eller två av dem skulle gå sönder under tävlingen skulle det inte göra något:) Middagen var ganska god. Här i Italien äter man alltid pasta först, efter det får man kött eller fisk och sist får man en frukt samt en liten efterrätt. Jag blev mätt på pastan, mozarellan, potatisen, salladen, ett plommon och en god fruktkaka:) Nu ikväll var det öppningsceremoni för EM. Jag måste erkänna att jag inte har känt mig särskilt taggad på att tävla innan och när vi pratade om vilken målsättning vi har kände jag mest att allt kändes väldigt jobbigt då jag vet att jag spelar sämre ju högre målsättning jag har. Efter öppningsceremonin känns det som tur är lite bättre. Jag blev taggad av att höra alla nationalsågner. Att höra folk sjunga med när deras sång spelades upp var väldigt roligt och skapade en fin stämning:) Nu är jag tillbaka på hotellet och jag har som tur är fått tag på min kära och chattat en stund med honom. Om några minuter är allsångsprogrammet slut och när jag har tittat färdigt på det väntar sängen på mig. Vi får verkligen hoppas att jag lyckas sova mer inatt och att nervositeten inte blir alltför stark. Hoppas hur som helst att ni håller tummarna för mig och de andra svenskarna imorgon! Jag ska försöka uppdatera bloggen lite då och då samt skriva kortare uppdateringar på Twitter. Om ni använder det och vill följa mig där är det bara att söka på Vispen91:) Godnatt och sov gott!
/Vispen
Milano
Hej!
Hoppas att allt är bra med er! Jag har haft problem med att uppdatera bloggen. Av någon konstig anledning postas inte de inlägg jag skriver. Nu ska jag snart äta frukost men ville bara säga att allt har gått bra hittills. Flygresan gick bra och det känns helt okej att vara här. Jag har ätit god mat, det fanns ett vegetariskt alternativ, glass, testade banan, jordgubb och choklad igår. Glassen var dock inte lika god som jag minns att italiensk glass brukar vara men jag lär äta glass fler gånger. Nästa gång jag äter det hoppas jag att det finns mangoglass:) Jag har så klart träffat en massa trevliga människor, vilket alltid är lika roligt. Igår lyssnade vi på en helt okej pianokonsert. Pianisen var väldigt duktig men eftersom musiken var instrumental, man inte kunde sjunga med i låtarna och man dessutom var tvungen att vara tyst hela tiden, tröttnade jag efter ett tag. Idag är jag väldigt trött eftersom jag inte har kunnat sova på grund av all trafik utanför. Vädret är i alla fall fint här. Idag händer lite allt möjligt och jag hoppas att jag kommer kunna vara med på allt utan att somna någonstans. Imorgon börjar EM och då ska jag så klart försöka vinna så många matcher som möjligt! Jag lovar att skriva en längre uppdatering så fort jag får tid.
/Vispen
En lugn dag, träning och ett fint dygn med min kära
Hej!
Åh vad jag blir trött när datorer krånglar! Jag hade skrivit ett långt blogginlägg som jag precis skulle publicera. Tror ni inte att min dator bestämmer sig för att hänga sig just då? Nu blir jag tvungen att skriva om allt, vilket inte känns särskilt roligt och därför får det bli en kort sammanfattning av vad jag har haft för mig de senaste dagarna. I onsdags hade jag en väldigt lugn dag. Det enda jag gjorde var att följa med Björn, Lovisa och Maria och handla middagsmat under eftermiddagen. Maten blev god och på kvällen såg vi en film tillsammans, vilket jag tycker var trevligt. Det är inte varje dag som en stor del av familjen bestämmer sig för att göra något tillsammans. Filmen var dessutom både bra och underhållande! Eftersom onsdagen som sagt blev en lugn dag hann jag tänka en hel del. Med tanke på att jag hade väldigt roligt i tisdags längtade jag så klart tillbaka till Skansen! Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att åka dit någon mer gång i sommar och se ytterligare ett allsångsprogram live. Även om det är roligt att se pgorammen hemma är det ingenting i jämförelse med att vara på plats på Skansen när programmen sänds. Jag älskar att vara på ställen där det är bra stämning, vilket det alltid brukar vara på Skansen och sen är det alltid lika roligt att få sjunga med i allsångerna tillsammans med en massa glada människor:) Om jag kommer till Skansen igen vill jag så klart försöka träffa Måns också. Det kan bli svårt men jag ska göra mitt bästa. I torsdags fick vi en ny hund hemma hos Björn. Både Björn och Lovisa har velat ha en ny hund sen vi blev tvungna att avliva Zeke för några år sen och för några veckor sen blev det bestämt att vi skulle få en. Jag vet inte hur många gånger jag har hört Lovisa prata om det sen dess och hon hade verkligen sett fram emot den här dagen. Under förmiddagen var de alltså och hämtade en tik som heter Orcan. Jag låg och sov vid den tiden och vaknade först när de var hemma igen. Orcan fick titta på när vi åt lunch och Lovisa lekte lite med henne under tiden. Jag fick känna hur hunden kändes och tycker inte att hon kändes riktigt som Zeke trots att de är av samma ras. Men hon kanske kommer att kännas på ett annat sätt när hon blir äldre.
Under eftermiddagen åkte jag till Handen för att träna showdown tillsammans med Christoffer och Johnnie. Vi tränade på olika moment och spelade några set mot varandra. Jag kände mig lite seg i kroppen och tycker att träningen kändes sådär. Trots att jag gjorde mitt bästa tycker jag inte att jag lyckades få till skotten. När jag mötte Christoffer i en tresetsmatch förlorade jag, vilket störde mig. Christoffer är visserligen en väldigt bra spelare men nu tycker jag att han har vunnit över mig för många gånger i rad. Det ska jag se till att ändra på nästa gång vi möts. Innan dess ska jag dock fokusera på EM som börjar på torsdag. Jag hoppas på att hinna träna en sista gång på måndag. Sen bär det av till Milano på tisdag morgon och jag ser fram emot att åka dit och tävla tillsammans med landslaget. De första grupperna är klara och jag tror att jag har relativt goda chanser att gå vidare bland de tre bästa spelarna i min grupp, i alla fall om jag har en bra dag. Mitt mål är att gå vidare första dagen och att komma bland de fyra bästa spelarna andra dagen. Jag skulle självklart kunna sätta upp ett högre mål men vill undvika att känna press från första början eftersom jag av tidigare erfarenhet vet om att jag brukar spela sämre då. Men det är klart att jag kommer att göra mitt bästa och kämpa för Sverige, både individuellt och i trippelspelet! Jag är ganska säker på att datorn får följa med till Milano och att jag i så fall kommer att uppdatera bloggen därifrån:)
Igår fick jag äntligen träffa min kära igen! Med tanke på att vi har varit osams och bråkat en hel del på sista tiden tycker jag verkligen att jag behövde träffa Reza för att känna efter hur allt kändes. Att bråka lite då och då är en sak men när det händer flera gånger i veckan eller till och med dagligen tycker jag att det blir för mycket. Jag måste erkänna att jag var lite orolig över att mina känslor för Reza skulle ha förändrats väldigt mycket och i början kändes det lite konstigt. Men efter att vi hade ätit lunch och var på väg till hotellet där vi hade bokat en frinatt, började det som tur var att kännas lite bättre. Väl framme på hotellet tycker jag att det mesta kändes bra och jag hade en fin eftermiddag, kväll, natt och morgon tillsammans med min kära gubbsing. När vi lyssnade på radio ville Reza höra studio ett, persiska och svenska nyheter medan jag hellre ville lyssna på musik. Allt kändes alltså precis som vanligt där:) Klockan åtta åt vi en god middag och efter det pratade vi en stund med några av våra kära vänner. Sen höll jag på en del med Rezas Iphone. Det är väl lika bra att jag börjar lära mig hur man använder en sådan så att jag vet lite hur det fungerar när jag bestämmer mig för att skaffa en själv så småningom. Min Nokia som jag använder för tillfället börjar bli gammal och det känns som att den kommer att lägga ner vilken dag som helst. När det händer har jag bestämt mig för att ge Iphone en chans eftersom alla som har det har blivit mer eller mindre beroende av sina mobiler. När jag har testat Rezas Iphone tycker jag inte att det verkar så pass bra som alla andra verkar tycka. Men om några månader kanske jag har vant mig och är minst lika fast som många andra, vi får se:)
Att träffa Reza igår och idag har som sagt känts väldigt bra! Vi hade en fin natt tillsammans då vi bland annat drack fruktte och lyssnade på några sommarpratare i P1. Sen spenderade vi så klart många timmar i sängen och tiden gick som vanligt alldeles för fort. Nu är det bara några timmar sen som Reza var tvungen att ta tåget tillbaka till Göteborg och jag behöver väl inte ens skriva att jag saknar honom? Att aldrig kunna träffa sin pojkvän spontant utan att alltid behöva planera varenda träff minst en vecka i förväg är inte särskilt roligt. Att dessutom behöva vara ifrån honom mer än vad man får vara tillsammans är ännu värre. Om jag får möjlighet att flytta närmare Göteborg i framtiden kommer jag definitivt att göra det för jag vet att det behövs om vi ska kunna ge det här en ärlig chans och se om det här fungerar. Nu bor vi över femtio mil ifrån varandra, vilket ju är en väldigt lång sträcka. Eftersom vi har blivit tvungna att ändra på vissa saker dröjer det hela tretton dagar tills jag får träffa Reza nästa gång. För er kanske det inte låter länge men om man är kär kan jag lova er att tretton dagar känns som en evighet. Nästa gång får vi i alla fall vara tillsammans i en hel vecka. Jag vet inte om jag har skrivit att min kära mormor Lia gav mig en Östersjökryssning i studentpresent. Eftersom jag inte önskade mig någon särskild sak ville jag hellre göra någonting med familjen. Om två veckor åker jag därför iväg tillsammans med Nina, Lia och Reza och jag tycker att det ska bli oerhört skönt att komma iväg några dagar. Jag får visserligen åka utomlands redan nästa vecka men då åker jag ju för att tävla och inte för att ha någon skön semester:) Jag tror dock att både EM och kryssningen blir minnen för livet! Nu orkar jag inte skriva mer utan skyller på min dator som raderade ett långt inlägg som jag skrev tidigare. Hoppas hur som helst att ni har haft en trevlig lördagkväll!
/Vispen
En underbar kväll på Allsång på Skansen, Måns gjorde mig lycklig i år igen:)
Hej!
Jag är fortfarande uppe i varv för jag har verkligen haft en fantastisk kväll på alla sätt och vis! Därför ber jag om ursäkt ifall det här inlägget blir rörigt och dåligt skrivet. Men jag måste säga att det inte spelar någon som helst roll för mig, inte idag. Nu känner jag mig nämligen gladare än vad jag har gjort på länge och det vill jag fortsätta med. Ingenting kan förstöra den här kvällen eller natten! Att det tog närmare två timmar att komma hem på grund av bilköer störde mig inte ett dugg och inte heller att klockan är halv ett när jag skriver det här...
Ni kanske minns att jag har skrivit att jag gärna har velat gå på Allsång på Skansen i år och ikväll blev det äntligen av! Syntolkning nu hade ordnat så att kvällens program blev syntolkat och fått några jättebra platser långt fram nära scenen. Jag såg allsången tillsammans med några av mina kära vänner i Unga synskadade samt några andra. Rakel, Cissi, Bewar, Sandra och Ronja kände jag sen tidigare. De andra som var med hade jag bara träffat några få gånger. Kvällen blev hur som helst väldigt lyckad, i alla fall enligt mig. Det var Peter som syntolkade idag. Jag hade hört honom syntolka en gång tidigare när jag var i Göteborg och såg en deltävling av Melodifestivalen för några månader sen. Den gången tycker jag att han gjorde ett strålande jobb och även om jag inte hade hörlurarna på mig hela tiden ikväll tyckte jag om det jag hörde idag också:) Peter lät glad och pratade med inlevelse, vilket jag tycker var väldigt bra! Jag hoppas verkligen att allsången och även andra roliga musikprogram syntolkas fler gånger! Syntolkning gör att det blir mycket lättare att hänga med på vad som händer och det är dessutom bra att man får höra den i ett par hörlurar istället för att alla i publiken behöver lyssna på någon som berättar vad som händer hela tiden. Som seende upplever man det mest som störande. Jag tänker på alla de gånger då vi har tittat på film i skolan. Då har jag så klart alltid behövt någon som syntolkar filmen för mig men eftersom vi inte har haft någon särskild utrustning för det har mina assistenter alltid varit tvungna att prata så att alla hör. Okej, de som satt långtifrån mig i klassrummet stördes inte av det medan de som satt nära definitivt gjorde det. Jag minns ett tillfälle extra tydligt när min assistent var sjuk. Läraren var väldigt bra och såg det inte som ett hinder utan han startade filmen och började förklara vad som hände högt och tydligt så att hela klassen hörde det. Jag kan säga att jag verkligen uppskattade det eftersom jag vet att många lärare inte skulle ha brytt sig om att jag inte kunde hänga med. Det har jag varit med om många gånger. Den här läraren gjorde det däremot mer än gärna och med en oerhört bra inlevelse. Resten av klassen uppskattade dock inte att läraren pratade sönder filmen, det märktes tydligt och det slutade med att en tjej erbjöd sig att syntolka för mig istället. Men men, det var ju inte det jag skulle skriva om nu utan jag skulle ju berätta om min fantastiska kväll på allsång på Skansen! Jag tycker att alla artister var hur bra som helst och att alla gjorde ett fantastiskt jobb på scenen! Charlotte Perelli sjöng Tusen och en natt, en låt som jag har tyckt om enda sen jag hörde den för första gången. Då var jag bara ungefär tio år och när jag var tolv minns jag att jag spelade in en cover på den i en studio:) När jag hörde Charlotte sjunga sin låt idag sjöng jag så klart med samtidigt som jag tänkte tillbaka på den gamla goda tiden när jag var liten och inte ens hade hunnit bli tonåring. Kalle Moraeus sjöng sin låt Underbart som han, om jag inte minns helt fel, tävlade med i melodifestivalen för två år sen. Jag måste erkänna att jag inte fastnade för låten från början men att jag däremot har börjat tycka om den mer på sista tiden. Min favorit ikväll var Loreen. Jag behöver nog inte tala om vilken låt hon sjöng. Men det är klart att det var en euforisk och underbart härlig stund när hon framförde låten som hon vann hela Eurovision song contest med för några veckor sen:) Oj oj oj alltså, alla sjöng med och jublade. Jag lär knappt ha någon röst kvar imorgon med tanke på hur mycket jag skrek. Men men, man går inte på allsången varenda dag och därför är det definitivt värt att ha lite ont i halsen efteråt:) Det som jag tycker är bra med just Allsång på Skansen är att man kan sjunga med i låtarna utan att någon tänker på det och tycker att det är konstigt. När jag har sjungit med till låtar på andra konserter har det hänt att folk har frågat mig vad jag håller på med. Jag tycker dock alltid att man ska kunna sjunga med utan att bli ifrågasatt. Program där man uppmuntras att sjunga med är hur som helst perfekt för mig och andra som tycker om att sjunga:)
Nu kommer jag till det bästa, till det som gjorde att jag tycker att den här kvällen blev så pass underbar som den blev. Vi satt på några av VIp-platserna längst fram. Innan sändningen skulle börja fick jag reda på att de jag satt bredvid behövde flytta på sig eftersom någon annan behövde sätta sig där. Jag funderade inte mer på det utan tänkte mest på hur härligt det var att äntligen vara på Skansen igen. Det var då det hände, jag kände att någon satte sig bredvid mig. "Hej, vem är det?" frågade jag och svaret kom så klart som en överraskning. "Det är Måns" Ja, ni kan kanske tänka er hur jag kände där och då. Jag kände att jag fick svårt att tänka och jag kommer inte ihåg mycket av den korta stunden då Måns satt bredvid mig. Jag minns dock att jag kramade honom och att det kändes minst lika bra som förra året. Ja, det gjorde det verkligen! Sen minns jag att jag talade om för Måns att jag tyckte att han var väldigt duktig på att sjunga, att han var bäst och att jag sa något mer som jag inte kommer ihåg för tillfället. Måns var hur fin som helst, kramade tillbaka, tackade och sa dessutom något mer som jag har glömt. Det är svårt att minnas exakt vad som händer när man pratar med någon som är så pass speciell för en. Men oj vad bra det kändes. När jag skriver ner det här på bloggen låter det säkert inte som en speciell upplevelse men jag kan lova er att det var det för mig. Om ni någon gång har haft en Idol, en person som ni verkligen avgudar, då kanske ni förstår. Jag har alltid tyckt att Måns har varit enormt duktig som artist och sen förra året när jag kramade honom har jag tyckt om honom ännu mer. Ytterligare en sak som jag gillar med Måns är att han verkar vara väldigt trevlig. Hur han är privat kan jag så klart inte uttala mig om men han har varit trevlig de gånger jag har pratat med honom och tydligen även mot alla andra som har berättat om när de har träffat honom. Kramen som jag fick av Måns förra året var speciell på ett sätt som jag tyvärr inte kan beskriva hur mycket jag än önskar att jag kunde göra det. En sådan kram måste man få uppleva själv för att förstå och jag tror att man måste få den av någon som är väldigt bra på att kramas, någon som man ser upp till, någon som betyder väldigt mycket för en eller kanske en av sina största idoler. Kramen i år kändes som sagt minst lika underbar och fin som kramen jag fick förra året. Jag önskar verkligen att jag får möjlighet att krama Måns igen. Eftersom Måns har väldigt många fans är jag fullt medveten om att det är svårt att få tillfälle att krama honom. Tänk om jag hade fått känna den här känslan med någon annan som inte har tusentals andra fans. Det hade förmodligen gjort saker och ting mycket lättare. Men men, nu är det som det är. Idag hade jag ju väldigt tur som fick sitta bredvid Måns. Om jag vill krama Måns igen, vilket jag vill, lär jag få kämpa hårt och eftersom jag inte ser något behöver jag någon som kan hjälpa mig att ta mig fram till honom vid något bra tillfälle. Att hitta någon som är beredd att trängas med en massa andra fans och som tycker att det skulle vara okej att sova utomhus för att jag skulle få träffa Måns, är ju inte det lättaste. Att dessutom få någon att förstå varför det känns så pass viktigt för mig att få krama just Måns igen, gör man inte heller bara sådär. Men jag har bestämt mig för att jag ska göra vad jag kan för att få fler kramar av Måns i framtiden. När jag skriver ner mina känslor och funderingar om det här på min blogg vet jag om att det låter konstigt i mångas öron. Jag kan hålla med er om att det är konstigt att en kram kan göra sådan stor skillnad och jag kräver definitivt inte att ni ska eller behöver försöka förstå mig. Men jag önskar verkligen att alla borde få uppleva känslan som jag fick uppleva för några timmar sen. Den var verkligen något utöver det vanliga och jag kan lova er att det här var en kväll som jag sent kommer att glömma! Förra året drömde jag om Måns flera veckor efter att jag hade kramat honom, vi får se hur det blir efter ikväll:) De orden får avsluta kvällens inlägg. Hoppas att även ni som läser min blogg har haft en fin och underbar kväll!
/Vispen
PS: Om ni är intresserade av att läsa mer om syntolkning och om kommande filmer och program som ska syntolkas kan ni besöka den här hemsidan:
Sista träningslägret innan EM
Hej!
Hoppas att allt är bra med er! Vad skönt att det äntligen är hyfsat varmt ute varenda dag. Så har det åtminstone varit i Stockholm. Nu är vi inne i juli månad, det är sommar och många har lov eller semester! Jag försöker njuta av varenda dag, ta det lugnt och mest göra sådant som jag tycker är roligt! Idag mår jag bra förutom att jag känner mig lite småseg, både i hjärnan och i resten av kroppen. Eftersom jag har tränat en hel del i helgen har jag lite träningsvärk, särskilt i magen. Även om det gör ont på sitt sätt är det ju tur att jag känner att jag har tränat. Om jag inte hade gjort det hade det ju varit något som inte stämde:) Idag är det nio dagar kvar tills jag åker till Milano för att tävla i EM i showdown. I helgen har jag tränat tillsammans med det kära landslaget och det har varit trevligt och känts bra. Patrik och Johnnie har hjälpt till under de här dagarna och det är tur att vi har dem för utan dem hade vi inte utvecklats så pass mycket som vi gör. Sen får vi inte glömma bort Krister. Även han lägger ner mycket jobb för att allt ska fungera:) Jag tycker som sagt att träningen har känts bra i helgen, i alla fall med tanke på att jag inte har lagt ner särskilt mycket tid på träning de senaste månaderna. Innan studenten var det mycket att göra i skolan och det har även hänt att jag har valt att prioritera andra saker framför träning. Sådana perioder tycker jag att vi måste få ha ibland även om jag definitivt kunde ha förberett mig bättre inför EM. Men men, nu är det som det är och jag kan inte göra mer än att träna showdown några gånger nästa vecka samt köra minst två kondition och styrketräningspass. I Milano ska jag trycka till så gott jag kan och vi får se hur långt det räcker. Det handlar ju en hel del om hur det känts mentalt också och jag måste erkänna att jag inte alltid har känt mig taggad de senaste månaderna. Vissa träningar och matcher har känts helt okej eller till och med roliga medan andra har känts extremt sega. Ibland har jag frågat mig själv varför jag ens tävlar när det kan kännas såhär. Svaret är nog att jag, när jag väl tycker att showdown är roligt, verkligen kämpar eftersom jag tycker om att vinna. Sen tycker jag om att träffa alla härliga och underbara människor, både på träningar och tävlingar och sist men inte minst tycker jag om att träna, inte varenda gång men för det mesta. Varför matcher och träningar kan kännas tråkiga och sega finns det flera anledningar till. Det handlar självklart om vad man gör det till själv men även om att jag tror att jag kan ha tröttnat lite på showdown. På sista tiden känner jag till exempel att mina vänner, studenten och min kära pojkvän har varit viktigare än att satsa på att bli bäst i världen i showdown. Vi får se hur jag gör efter EM. Jag tror att jag kommer att ta en paus från att tävla på en sådan här hög nivå då, att jag kommer att träna för skojs skull och bara delta på mindre tävlingar. Men ingenting är bestämt till hundra procent än.
I helgen tränade vi showdown i ett antal timmar. Det blev både moment och matchträning, vilket jag tycker var en bra kombination. Att träna moment gick inte alltid som jag ville och jag tycker att jag släppte in en del billiga mål under matcherna. Men jag tycker att både Mariah och jag spelade jämnt emot killarna förutom i ett set där jag tyckte att allt kändes segt eftersom jag inte fick något att fungera. Vi körde även ett kondition och styrketräningspass i helgen. Eftersom gymmet var stängt tränade vi utomhus, vilket jag tycker var sådär. Att springa över en gräsmatta ett antal gånger var visserligen jobbigt men att träna i solen kändes ännu värre. Jag hade druckit innan vi gick ut men kände mig ändå yr i huvudet nästan direkt efter att vi hade börjat springa. Det var inte skönt någonstans och jag trodde ärligt talat inte att jag skulle orka slutföra träningspasset. På något sätt sprang jag ändå samma sträcka som de andra. Eftersom vi inte ser tillräckligt bra för att springa själva höll vi i varandra och de andra var därför tvungna att vänta på mig som var segast. Jag har inga problem med att erkänna att jag aldrig har varit något vidare på att springa. Att min kondition är sämre än tidigare då jag alltid hann med minst två pass i veckan är också en sanning. Jag vill så klart att konditionen ska bli bättre igen och det kommer den att bli så småningom. Det handlar bara om att ha viljan och orken att lägga ner ett antal timmar på konditionsträning varje vecka. Igår kände jag dock inte alls att viljan fanns där utan jag kände endast glädje när vi äntligen var klara. Väl inne drack jag en massa vatten, säkert nästan två liter. Trots det var den himla huvudvärken kvar resten av kvällen, vilket kändes mindre roligt. Sen mådde jag lite illa och orkade inte äta upp min mat. Men det var bara att se glad ut ändå för igårkväll skulle jag gå på konsert med Anna Ternheim och Melissa Horn. Jag hade inte lyssnat särskilt mycket på sångerskorna tidigare. Det jag hade hört hade jag dock tyckt var bra men jag hade inte fastnat för någon av dem. Igårkväll tyckte jag om musiken och jag tycker dessutom att både Anna och Melissa sjöng bra. Det är ju bara vissa som verkligen lyckas beröra och sjunga en rakt in i hjärtat. Vilken tur att vi tycker om och fastnar för olika röster så att många får möjlighet att uppträda och beröra andra människor med sin sång. Jag tycker att det är bland det finaste som finns! Varken Melissa eller Anna lyckades sjunga in i mitt hjärta igår men jag tycker som sagt att båda var väldigt duktiga och att de hade skrivit oerhört bra låtar med fina texter! Sen uppskattade jag verkligen alla människor som jag hade runtomkring mig! Mariah, CQ, Zebben, Belmina, Ida, Milla och Anna. Att få vara med dem var hur trevligt som helst och de fick mig att känna mig mycket gladare än vad jag hade gjort tidigare under dagen. Vid ett tillfälle när jag stod och dansade med dem glömde jag till och med bort huvudvärken! Även om jag hade träffat Anna och Milla tidigare var det först igår som jag hann prata mycket med dem. när Ida tog upp att jag ju inte har haft en ledsagare på ett antal månader, sa Milla att hon gärna ville ställa upp och vara det. Det tycker jag var jätteroligt och jag hoppas att vi gör något trevligt i sommar:) Kvällen var alltså bra på många sätt. Folk höll visserligen på mot mig och kallade mig för barn och annat när jag segade mig men bättre det än att bli kallad tant eller pensionär. Det var dessutom inte bara mig dem höll på mot. När jag hade fått i mig lite mat uppskattade jag dessutom i stort sett alla deras dåliga skämt:) Det är ändå tur att det finns människor som håller på och terrar en lite då och då. Livet skulle vara mycket tråkigare utan det och jag tror att det är nyttigt att störa sig på andra ibland:) Att få träffa landslaget är alltid trevligt. Nu har jag känt alla i flera år och det är klart att jag tycker om dem! Alla är roliga och fina på sitt sätt och jag tycker nästan alltid om att umgås med dem. Ibland kan jag tycka att det blir för mycket och att det känns jobbigt när alla gör framsteg förutom jag men jag är säker på att jag skulle sakna att träna med landslaget om jag bestämde mig för att sluta helt och hållet med showdown. Det är klart att man kan ses ändå men det skulle inte riktigt vara samma sak.
Jag delade rum med Belmina inatt och det var trevligt. Henne hade jag nog aldrig träffat tidigare, i alla fall inte på några år. Jag har däremot läst hennes statusuppdateringar på facebook ibland och sen visade det sig att vi har läst varandras bloggar lite då och då. Att lära känna nya människor är ju alltid trevligt, i alla fall om de man lär känna är trevliga:) Belmina och jag pratade om lite allt möjligt och jag tycker att det var trevligt och roligt att ha någon att dela rum med. De senaste träningslägren har jag varit ensam då Mariah är enda tjejen förutom jag och hon helst delar rum med Cq eftersom de är tillsammans. Belmina har spelat showdown tidigare och jag tycker att det vore kul om hon och även andra tjejer började spela. Det skulle göra att konkurensen blev hårdare och att sporten växte:) På EM kommer jag att dela rum med Annelie som följer med som ledsagare. Henne tycker jag om att prata med och därför ser jag fram emot det.
Innan helgen började var det ju några dagar som jag inte har berättat om. På förmiddagarna har jag varit på syncentralen och lagat mat, vilket jag tycker gick ganska bra. Nu har jag ju varit där några gånger och jag har faktiskt aldrig misslyckats mycket med någon av alla maträtter som jag har fått göra. I fredags tycker jag i och för sig att maten blev sådär. Om jag hade kryddat den mer och haft i mer spenat hade den förmodligen blivit mer lyckad. Men men, jag följde receptet och när maten väl var klar var det försent att lägga i mer spenat eftersom den låg i frysen. Krydda kunde jag däremot göra men att det var för lite spenat förstörde ganska mycket. Något som blev mer lyckat var däremot chokladkakan som jag gjorde i tisdags. Den blev jättegod när den hade fått stå i kylskåpet en dag och jag lär definitivt göra den fler gånger. I torsdags gjorde jag linssoppa och morotsbröd och jag tycker att det gick bra men att det var alldeles för mycket lök i receptet. Med tanke på att jag varken är förtjust i att äta, hacka eller skära lök lär det inte bli mycket lök i mina maträtter i framtiden. Men smaken kan ju ändras så vi får se. I torsdags kväll ringde Ida och Mariah upp mig för att fråga om jag ville äta middag med dem. Eftersom det inte blev någon träning på grund av att Johnnie var sjuk bestämde jag mig för att hänga med dem. Vi träffades på en indisk restaurang på Gotlandsgatan. Dit kom även några andra och jag kände mig nöjd med kvällen förutom att vi fick vänta nästan två timmar på vår mat och den gärna hade fått vara lite billigare. I fredags eftermiddag träffade jag min kära vän Crystal. Vi bestämde oss för att åka till Hötorget för att handla i en affär som säljer kinesisk mat. Då ingen av oss ser något fick vi fråga oss fram. Det gick bra tack vare några trevliga människor som ville hjälpa oss. Vi klarade oss fint även i affären eftersom Crystal pratar flytande kinesiska:) De hade väldigt underhållande saker där och jag lär gå dit igen för att till exempel köpa kinesiskt godis. Efter att ha besökt affären gick vi förbi alla härliga män/gubbar som säljr frukt och grönsaker ute på torget. Jag blir verkligen alltid lika glad av att vara där och jag köpte några bigaroer av en man. De visade sig vara väldigt goda och jag lär definitivt besöka Hötorget fler gånger i sommar! Väl hemma hos Crystal lagade hon kinesisk mat till mig och hennes kompis Maria. Jag tycker att maten var väldigt stark och god. Innan jag åkte hem den kvällen pratade vi om en massa trevliga saker och jag tycker att det var väldigt underhållande! Hmm, det är ungefär det som har hänt sen jag skrev senast. Jag har självklart saknat min kära en hel del och i fredags blev det bestämt att han kommer till Stockholm nu på fredag. Han stannar bara till lördag, vilket jag tycker är synd. Men jag ska försöka utnyttja tiden så gott det går och ha så roligt som möjligt när han är här! Nu ska jag gå upp och äta en frukt innan jag går och lägger mig, träningen och konserten har gjort mig trött:) Ta hand om er själva, era nära och kära och alla andra som förtjänar det!
/Vispen
Lagar mat, tränar och försöker ha roligt
Hej!
Nu har en ny vecka börjat och det är ju trevligt att tiden går. I Stockholm och på många andra ställen i vårt avlånga land, har vi fått njuta av fint väder. Jag är väldit frusen av mig men idag tyckte jag inte att det var det minsta kallt när jag var ute på en promenad under förmiddagen:) Nu kände jag för att blogga, jag vet dock inte varför för jag har inget särskilt att skriva om. De senaste nätterna har inte varit trevliga överhuvudtaget. Jag har haft huvudvärk som har vägrat att släppa trots att jag har tagit tabletter. När jag väl har lyckats somna har jag drömt mardrömmar och när jag har vaknat igen har det varit omöjligt för mig att somna om. Tankar om allt mellan himmel och jord har snurrat runt i mitt huvud och det känns inte som att någon av dem har gjort mig särskilt mycket klokare. Min kära och många av mina vänner är i Göteborg och jag saknar dem något enormt! Om jag fick möjlighet att åka till Göteborg imorgon skulle jag inte tveka en sekund utan åka dit direkt, det är jag helt säker på. Tidiga morgnar har det blivit också på grund av matlangsningskursen på syncentralen som jag är med på den här veckan. Att laga mat när man känner sig trött är dock ingen hit. Det har hänt att jag har glömt att göra vissa saker men jag känner som tur är ändå att jag har lyckats lära mig en hel del under de här dagarna. Vi har fått tips om städning och liknande men fokuserat på matlagning. I måndags lagade jag lax och potatissallad. Laxen var enkel att tillaga medan potatissalladen tog längre tid. Jag lär inte laga den en vanlig dag men om jag skulle bjuda hem vänner på middag i framtiden skulle den kanske kunna vara ett bra alternativ. Igår fick jag göra omelett i ugn. Det var mycket lättare än att göra potatissallad och jag tycker dessutom att omeletten blev god. Idag har jag fått baka någon sorts chokladkaka. Eftersom jag inte har hunnit smaka den än kan jag inte säga vad jag tycker om den men den såg åtminstone fin ut när jag tog ut den ur ugnen. I måndags fick jag göra allt själv men igår och idag har jag fått sällskap av en kille som bland annat har bakat bröd, gjort i ordning sallader och ris a la malta samtidigt jag har lagat mat. Han har inte möjlighet att vara med resten av veckan, vilket är synd för jag tycker att det känns roligare att laga mat tillsammans med andra. Förutom att det är trevligt att ha någon att prata med hinner man så klart göra mer om man är två än om man är ensam och behöver göra allt själv. Men men, jag ska åka till syncentralen resten av veckan också eftersom jag ändå inte har något bättre för mig.
När jag inte har varit på syncentralen har jag mest vilat och tränat. Idag är det exakt två veckor tills jag åker till Milano och tävlar. Jag förväntar mig definitivt ingen topplacering med tanke på att jag inte har tränat särskilt mycket de senaste månaderna men ska så klart göra mitt bästa. Träningen känns sådär. Igår kände jag inte att jag lyckades hitta särskilt många bra slag när jag tränade showdown plus att jag har känt mig seg i kroppen när jag har tränat kondition. Men men, det är bara att köra på och hoppas att saker och ting flyter på bättre så småningom. Igårkväll sändes Allsång på Skansen för andra gången i år. Jag tycker att Måns gjorde ett bra jobb även den här veckan och att alla artister sjöng bra. Någon vecka hoppas jag att jag hittar någon som vill följa med mig till Skansen och se ett av programmen live. När jag väl åker dit skulle jag vilja vara där när Skansen öppnar så att jag kan få en bra plats inför sändningen. För att få en bra plats lär man ju förresten behöva vara där väldigt tidigt på morgonen. Jag har hört att det alltid är lång kö på tisdagar och det är ju inte konstigt om man tänker efter. Sen skulle det så klart vara hur roligt som helst att få möjlighet att träffa Måns igen. Att få en kram av honom skulle inte vara helt fel heller. Med tanke på att det verkligen kändes speciellt att krama Måns förra året skulle jag vilja se om nästa kram skulle kännas likadan. Efter att jag kramade Måns kände jag mig glad och lycklig i flera veckor. Därför är det ju inte konstigt att jag vill uppleva det igen. Oj oj oj alltså, vilken dag det var, den glömmer jag aldrig! Nej, nu ska jag lägga mig och vila en stund istället för att sitta framför datorn.
/Vispen
Tre dagar i Göteborg
Hej!
Varför ska tiden alltid gå fort när man har roligt? Tänk om det kunde vara tvärtom. Det känns verkligen som att jag knappt hann komma till Göteborg förrän det var dags att åka tillbaka till Stockholm. Jag längtar redan tills jag ska besöka den underbara staden igen och skulle inte bli det minsta förvånad om jag flyttar dit en vacker dag. Vi får se var jag hamnar någonstans. Om jag skulle få jobb eller praktik i Göteborg eller i närheten skulle jag definitivt vilja flytta dit för jag föredrar Göteborg framför Stockholm även om vår kära huvudstad så klart också har sin charm:)
Dagarna i Göteborg har som sagt gått fort, alldeles för fort. Men men, man kan ju tyvärr inte göra någonting åt att tiden går. Det enda jag kan göra för att minnas de här dagarna är att skriva några rader om dem och det hade jag tänkt göra nu. Tågresan i torsdags gick bra. Jag åkte med Blå tåget istället för med SJ-s X2000 och jag måste säga att jag gillade Blå tåget. Fastän jag åkte i andra klass hade jag en bekväm sittplats. Sen fanns det både en restaurangvagn och en barvagn. I barvagnen var det en pianist och en saxofonist som stod för underhållningen och det var trevligt att lyssna på när de spelade:) All personal som pratade med mig, samt de som ledsagade mig till och från tåget, var dessutom väldigt trevliga. Väl framme i Göteborg mötte jag Oja/Dosse, Reza/Gubbsingen/min kära och Rebecca. Rebecca åkte hem efter en liten stund men Reza, Oja och jag gick till Jensens för att äta. På vägen dit mötte vi Ponkidonk och jag tycker att det var roligt att träffa honom då det var ett tag sen sist. Eftersom Jensens är en köttrestaurang åt alla kött förutom jag som nöjde mig med att äta lite potatisgrattäng. Jag kände mig inte särskilt hungrig och hade dessutom ätit lite på tåget. Efter middagen fick vi skynda oss för att hinna med bussen. Allt gick bra förutom att min väska öppnade sig när vi gick över gatan. En massa saker åkte ur den och jag är osäker på om jag hann plocka upp allt. Men men, tur att det inte var necessären som ramlade ut. Efter att ha åkt några stationer med en buss fick vi gå en liten bit för att komma hem till Oja och Reza. De bor väldigt nära varandra, vilket är praktiskt då det är enkelt att gå emellan deras lägenheter. Jag tror till och med att jag skulle kunna lära mig den vägen. Ponkidonk och jag bestämde oss för att åka till hamnen för att fixa några saker innan de andra kom och jag tycker att det var trevligt att åka i Ponkidonks bil och att prata med honom. Han var underhållande:) Som jag skrev i mitt förra inlägg hade mina kära vänner bestämt att vi skulle nattsegla natten mellan torsdag och fredag. Jag tyckte att det kändes segt till en början eftersom det tog flera timmar innan vi kom iväg. Men när vi väl hade åkt en bit fick jag äntligen hjälpa till att styra båten. Min kära hade en kompass som talade och pep på ett störande sätt när man körde fel. Trots det jobbiga ljudet tycker jag att kompassen var lite busig. Ponkidonk visade mig hur jag skulle styra båten och efter en stund fick jag prova att köra den själv, utan gubbsingens hjälp. Ibland hände det att kompassen pep många gånger men för att aldrig ha styrt en båt tidigare tyckte jag och de andra att det gick bra för mig. Det roligaste var definitivt när gubbsingen störde sig och sa att han tyckte att jag körde bättre än vad han brukar göra, oj oj oj alltså:) Där tog jag igen för att han är bättre än jag i schack! Med tanke på att gubbsingen tycker väldigt mycket om att segla lär vi göra det fler gånger och så småningom kanske jag lär mig att köra utan kompass, det lär vi märka. Min inställning till att segla ändrades lite i torsdags. Även om det var ganska kallt tycker jag att det var trevligt att segla tillsammans med mina vänner och att det gick helt okej för mig att styra båten. Vi hade med oss te och cashewnötter, vilket gjorde att jag överlevde kvällen/natten. Då det visade sig att det skulle börja regna under morgonen och vi inte hade någon lust att segla i det vädret körde vi hemåt runt tretiden. Jag la mig i en av sängarna nere i båten eftersom jag var trött. På grund av kylan var det dock omöjligt för mig att somna. Reza och jag löste det som tur var på ett bra och smidigt sätt senare under natten. Innan vi hade lyckats komma i säng var jag dock inte alls glad och störde mig hur mycket som helst på att gubbsingen segade sig. Det kändes som tur var bättre sen för Reza var fin, värmde mig och viskade fina saker i mitt öra tills jag somnade:)
I fredags tog vi det mest lugnt. Eftersom Reza och jag inte somnade förrän halv sju på morgonen vaknade vi inte förrän halv två. Vi tog som vanligt tid på oss att göra oss i ordning men när det väl var gjort åkte vi in till stan och åt lunch på Paprika, ett ställe där jag tycker att de gör väldigt goda sallader. Efter lunchen tog vi bussen och gick sedan hem till Dosse. Där var vi, i alla fall Dosse, Ponkidonk och jag, i stort sett hela kvällen. Dosse var lite nedstämd och vi försökte muntra upp henne, vilket gick sådär. Hon sa att hon ville ha oss där och hon blev som tur var gladare under lördagen, vilket ju var fint. Hela fredagen var väldigt lugn men gick ändå fort. Då det regnade ute var det ingen som hade någon lust att gå ut och göra något utan vi satt inne hos Oja hela kvällen. Jag fick äntligen dricka te ur snoppmuggen, en rolig mugg med en snopp utanpå som jag alltid dricker ur när jag är hos Dosse. Sen lyssnade vi på musik, åt chokladpudding och pratade en massa. Igår var det lördag och Reza och jag hade en lugn och skön morgon tillsammans förutom att vi var lite irriterade under frukosten. Då jag är väldigt morgontrött kan jag ibland ha svårt att vara trevlig på morgnarna, det är verkligen inte alltid lätt. Vilken tur att det mesta kändes bättre senare under dagen. Reza, Oja och jag åt lunch hemma hos Reza och hans föräldrar. Hans mamma gör verkligen god mat och den här gången bjöd hon på någon sorts traditionell iransk rätt. Senare under eftermiddagen åkte Reza och jag in till stan där vi träffade Sandra/Gulleplutten och Mathias/Bamse. Jag tycker att det var trevligt att träffa dem och fick känslan av att de blev glada över att se oss:) Då alla var fikasugna bestämde vi oss för att åka till Liseberg och äta våfflor. Jag som inte hade ätit våfflor på ett antal månader uppskattade det verkligen och tyckte att det var väldigt gott! När vi hade fikat ville de andra spela på olika chokladhjul. Jag orkade inte lägga några pengar på det då jag ändå inte tror att jag skulle ha vunnit något. Jag vet dock att det finns de som alltid har tur när det gäller sådant där. När jag var på Gröna lund med Adam för några år sedan satsade han fem kronor på ett nummer och vann två kilo choklad direkt. Något år senare var vi på Liseberg och då vann han dessutom en ask med chokladhjärtan som han överraskade mig med när jag var ledsen över att ingen ville åka en attraktion med mig. Jag har alltid älskat att åka det som går fortast och som brukar klassas som läskigast på nöjesparker. Då varken Adam eller hans pappa ville åka sådant på grund av att de hade lätt att må illa, kommer jag ihåg att jag blev väldigt glad över den där chokladasken. Även om den inte kunde ersätta känslan som man får i magen när man åker berg och dahlbanor och karusellser, fick den mig i alla fall på lite bättre humör:) Det där var dock ganska många år sen nu och jag längtar tills jag får åka en massa härliga attraktioner på Liseberg nästa gång. Igår köpte vi inga åkband men det ska vi förhoppningsvis göra nästa gång jag är i Göteborg. Ingen av mina vänner vann något på chokladhjulen och jag ångrade inte att jag inte spelade på något av dem. Lite senare på kvällen började det regna och vi bestämde oss för att åka någonstans där vi kunde sätta oss, dricka något gott och fortsätta umgås. Vi tog spårvagnen och hamnade så småningom på Scandic Europa. Bamse och Gubbsingen beställde öl medan Gulleplutten och jag beställde varsin cider, eller okej, Reza beställde en cider med hallonsmack till mig för att han ville att jag skulle testa den. Jag måste erkänna att jag inte direkt älskade den men jag försökte ändå se glad ut och drack upp nästan hela:) Vi beställde in chips, dipp och grönsaker, vilket jag föredrog framför cidern. Jag tyckte dessutom att det var trevligt att sitta och prata med mina kära vänner. I början av kvällen kände jag mig inte särskilt glad och taggad men de fick mig på bättre humör och jag kände mig faktiskt riktigt glad i flera timmar. När jag låg i sängen någon timme senare kom i och för sig de jobbiga tankarna tillbaka, vilket inte var särskilt roligt. Men man kan ju inte alltid vara glad antar jag.
Idag har Reza och jag varit tillsammans ett halvår, det känns jättebra! Den här dagen har dock mest känts jobbig. Allt har gått fort och det kändes som att jag knappt hann gå upp förrän det var dags att åka till tåget. Jag försökte att inte tänka för mycket men vetskapen om att det föörmodligen dröjer över tre veckor tills jag får träffa min kära igen, är alltifrån härlig. Även om jag har känt mig lite nere på grund av det har jag nog inte riktigt insett det än utan det kommer att kännas mest tomt på kvällarna och nätterna. Med tanke på att de här tre dagarna har gått fort vet jag att lite mer än tre veckor också lär gå relativt fort. Att bo långtifrån personen som man tycker mer och mer om för varje dag som går och att vara ifrån honom mer än vad man får vara med honom är, som ni säkert förstår, inte lätt. Jag har verkligen fastnat för Reza och jag tycker verkligen om att umgås med honom. Det är klart att vi kan ha stunder då det mesta känns jobbigt, opraktiskt och svårt. Gubbsingen kan verkligen få mig på dåligt humör ibland. Ändå känner jag aldrig att jag skulle vilja vara utan honom. Under de jobbiga stunderna är det klart att jag inte alltid tänker på det men när jag väl har varit arg eller less på min kära en stund brukar jag alltid vilja bli sams med honom igen. Ibland händer det till och med att jag uppskattar och/eller saknar våra långa diskussioner, våra gräl och när han håller på mot mig. Jag vet inte varför det är så men det kanske beror på att jag tror att jag skulle tycka att det vore tråkigt om man alltid var glad, på att jag kan tycka om att lösa svåra och jobbiga situationer eller på att jag helt enkelt vet att sådant där gör en starkare i längden. Att lämna Reza känns alltid lika jobbigt och jag saknar honom något enormt redan nu trots att det bara var några timmar sen vi tog farväl av varandra vid tåget. Under de kommande veckorna finns det tyvärr dagar då jag inte har något att göra. Nästa vecka lär dock bli okej. Mellan måndag och fredag har jag matlagningskurs på syncentralen och i helgen tränar jag med landslaget. Men efter det kommer det nio dagar då jag inte har någonting inplanerat. Då jag är medveten om att jag mår dåligt av att inte ha något att göra ska jag försöka hitta på något, vi får se hur det går. Nu ska jag hur som helst snart gå och lägga mig så att jag orkar upp imorgon. Jag tror att kursen på syncentralen kan bli både rolig och lärorik. Dagarna i Göteborg var verkligen hur fina och trevliga som helst! Må bäst tills jag bloggar nästa gång!
/Vispen
Tre dagar i Göteborg
Hej!
Varför ska tiden alltid gå fort när man har roligt? Tänk om det kunde vara tvärtom. Det känns verkligen som att jag knappt hann komma till Göteborg förrän det var dags att åka tillbaka till Stockholm. Jag längtar redan tills jag ska besöka den underbara staden igen och skulle inte bli det minsta förvånad om jag flyttar dit en vacker dag. Vi får se var jag hamnar någonstans. Om jag skulle få jobb eller praktik i Göteborg eller i närheten skulle jag definitivt vilja flytta dit för jag föredrar Göteborg framför Stockholm även om vår kära huvudstad så klart också har sin charm:)
Dagarna i Göteborg har som sagt gått fort, alldeles för fort. Men men, man kan ju tyvärr inte göra någonting åt att tiden går. Det enda jag kan göra för att minnas de här dagarna är att skriva några rader om dem och det hade jag tänkt göra nu. Tågresan i torsdags gick bra. Jag åkte med Blå tåget istället för med SJ-s X2000 och jag måste säga att jag gillade Blå tåget. Fastän jag åkte i andra klass hade jag en bekväm sittplats. Sen fanns det både en restaurangvagn och en barvagn. I barvagnen var det en pianist och en saxofonist som stod för underhållningen och det var trevligt att lyssna på när de spelade:) All personal som pratade med mig, samt de som ledsagade mig till och från tåget, var dessutom väldigt trevliga. Väl framme i Göteborg mötte jag Oja/Dosse, Reza/Gubbsingen/min kära och Rebecca. Rebecca åkte hem efter en liten stund men Reza, Oja och jag gick till Jensens för att äta. På vägen dit mötte vi Ponkidonk och jag tycker att det var roligt att träffa honom då det var ett tag sen sist. Eftersom Jensens är en köttrestaurang åt alla kött förutom jag som nöjde mig med att äta lite potatisgrattäng. Jag kände mig inte särskilt hungrig och hade dessutom ätit lite på tåget. Efter middagen fick vi skynda oss för att hinna med bussen. Allt gick bra förutom att min väska öppnade sig när vi gick över gatan. En massa saker åkte ur den och jag är osäker på om jag hann plocka upp allt. Men men, tur att det inte var necessären som ramlade ut. Efter att ha åkt några stationer med en buss fick vi gå en liten bit för att komma hem till Oja och Reza. De bor väldigt nära varandra, vilket är praktiskt då det är enkelt att gå emellan deras lägenheter. Jag tror till och med att jag skulle kunna lära mig den vägen. Ponkidonk och jag bestämde oss för att åka till hamnen för att fixa några saker innan de andra kom och jag tycker att det var trevligt att åka i Ponkidonks bil och att prata med honom. Han var underhållande:) Som jag skrev i mitt förra inlägg hade mina kära vänner bestämt att vi skulle nattsegla natten mellan torsdag och fredag. Jag tyckte att det kändes segt till en början eftersom det tog flera timmar innan vi kom iväg. Men när vi väl hade åkt en bit fick jag äntligen hjälpa till att styra båten. Min kära hade en kompass som talade och pep på ett störande sätt när man körde fel. Trots det jobbiga ljudet tycker jag att kompassen var lite busig. Ponkidonk visade mig hur jag skulle styra båten och efter en stund fick jag prova att köra den själv, utan gubbsingens hjälp. Ibland hände det att kompassen pep många gånger men för att aldrig ha styrt en båt tidigare tyckte jag och de andra att det gick bra för mig. Det roligaste var definitivt när gubbsingen störde sig och sa att han tyckte att jag körde bättre än vad han brukar göra, oj oj oj alltså:) Där tog jag igen för att han är bättre än jag i schack! Med tanke på att gubbsingen tycker väldigt mycket om att segla lär vi göra det fler gånger och så småningom kanske jag lär mig att köra utan kompass, det lär vi märka. Min inställning till att segla ändrades lite i torsdags. Även om det var ganska kallt tycker jag att det var trevligt att segla tillsammans med mina vänner och att det gick helt okej för mig att styra båten. Vi hade med oss te och cashewnötter, vilket gjorde att jag överlevde kvällen/natten. Då det visade sig att det skulle börja regna under morgonen och vi inte hade någon lust att segla i det vädret körde vi hemåt runt tretiden. Jag la mig i en av sängarna nere i båten eftersom jag var trött. På grund av kylan var det dock omöjligt för mig att somna. Reza och jag löste det som tur var på ett bra och smidigt sätt senare under natten. Innan vi hade lyckats komma i säng var jag dock inte alls glad och störde mig hur mycket som helst på att gubbsingen segade sig. Det kändes som tur var bättre sen för Reza var fin, värmde mig och viskade fina saker i mitt öra tills jag somnade:)
I fredags tog vi det mest lugnt. Eftersom Reza och jag inte somnade förrän halv sju på morgonen vaknade vi inte förrän halv två. Vi tog som vanligt tid på oss att göra oss i ordning men när det väl var gjort åkte vi in till stan och åt lunch på Paprika, ett ställe där jag tycker att de gör väldigt goda sallader. Efter lunchen tog vi bussen och gick sedan hem till Dosse. Där var vi, i alla fall Dosse, Ponkidonk och jag, i stort sett hela kvällen. Dosse var lite nedstämd och vi försökte muntra upp henne, vilket gick sådär. Hon sa att hon ville ha oss där och hon blev som tur var gladare under lördagen, vilket ju var fint. Hela fredagen var väldigt lugn men gick ändå fort. Då det regnade ute var det ingen som hade någon lust att gå ut och göra något utan vi satt inne hos Oja hela kvällen. Jag fick äntligen dricka te ur snoppmuggen, en rolig mugg med en snopp utanpå som jag alltid dricker ur när jag är hos Dosse. Sen lyssnade vi på musik, åt chokladpudding och pratade en massa. Igår var det lördag och Reza och jag hade en lugn och skön morgon tillsammans förutom att vi var lite irriterade under frukosten. Då jag är väldigt morgontrött kan jag ibland ha svårt att vara trevlig på morgnarna, det är verkligen inte alltid lätt. Vilken tur att det mesta kändes bättre senare under dagen. Reza, Oja och jag åt lunch hemma hos Reza och hans föräldrar. Hans mamma gör verkligen god mat och den här gången bjöd hon på någon sorts traditionell iransk rätt. Senare under eftermiddagen åkte Reza och jag in till stan där vi träffade Sandra/Gulleplutten och Mathias/Bamse. Jag tycker att det var trevligt att träffa dem och fick känslan av att de blev glada över att se oss:) Då alla var fikasugna bestämde vi oss för att åka till Liseberg och äta våfflor. Jag som inte hade ätit våfflor på ett antal månader uppskattade det verkligen och tyckte att det var väldigt gott! När vi hade fikat ville de andra spela på olika chokladhjul. Jag orkade inte lägga några pengar på det då jag ändå inte tror att jag skulle ha vunnit något. Jag vet dock att det finns de som alltid har tur när det gäller sådant där. När jag var på Gröna lund med Adam för några år sedan satsade han fem kronor på ett nummer och vann två kilo choklad direkt. Något år senare var vi på Liseberg och då vann han dessutom en ask med chokladhjärtan som han överraskade mig med när jag var ledsen över att ingen ville åka en attraktion med mig. Jag har alltid älskat att åka det som går fortast och som brukar klassas som läskigast på nöjesparker. Då varken Adam eller hans pappa ville åka sådant på grund av att de hade lätt att må illa, kommer jag ihåg att jag blev väldigt glad över den där chokladasken. Även om den inte kunde ersätta känslan som man får i magen när man åker berg och dahlbanor och karusellser, fick den mig i alla fall på lite bättre humör:) Det där var dock ganska många år sen nu och jag längtar tills jag får åka en massa härliga attraktioner på Liseberg nästa gång. Igår köpte vi inga åkband men det ska vi förhoppningsvis göra nästa gång jag är i Göteborg. Ingen av mina vänner vann något på chokladhjulen och jag ångrade inte att jag inte spelade på något av dem. Lite senare på kvällen började det regna och vi bestämde oss för att åka någonstans där vi kunde sätta oss, dricka något gott och fortsätta umgås. Vi tog spårvagnen och hamnade så småningom på Scandic Europa. Bamse och Gubbsingen beställde öl medan Gulleplutten och jag beställde varsin cider, eller okej, Reza beställde en cider med hallonsmack till mig för att han ville att jag skulle testa den. Jag måste erkänna att jag inte direkt älskade den men jag försökte ändå se glad ut och drack upp nästan hela:) Vi beställde in chips, dipp och grönsaker, vilket jag föredrog framför cidern. Jag tyckte dessutom att det var trevligt att sitta och prata med mina kära vänner. I början av kvällen kände jag mig inte särskilt glad och taggad men de fick mig på bättre humör och jag kände mig faktiskt riktigt glad i flera timmar. När jag låg i sängen någon timme senare kom i och för sig de jobbiga tankarna tillbaka, vilket inte var särskilt roligt. Men man kan ju inte alltid vara glad antar jag.
Idag har Reza och jag varit tillsammans ett halvår, det känns jättebra! Den här dagen har dock mest känts jobbig. Allt har gått fort och det kändes som att jag knappt hann gå upp förrän det var dags att åka till tåget. Jag försökte att inte tänka för mycket men vetskapen om att det föörmodligen dröjer över tre veckor tills jag får träffa min kära igen, är alltifrån härlig. Även om jag har känt mig lite nere på grund av det har jag nog inte riktigt insett det än utan det kommer att kännas mest tomt på kvällarna och nätterna. Med tanke på att de här tre dagarna har gått fort vet jag att lite mer än tre veckor också lär gå relativt fort. Att bo långtifrån personen som man tycker mer och mer om för varje dag som går och att vara ifrån honom mer än vad man får vara med honom är, som ni säkert förstår, inte lätt. Jag har verkligen fastnat för Reza och jag tycker verkligen om att umgås med honom. Det är klart att vi kan ha stunder då det mesta känns jobbigt, opraktiskt och svårt. Gubbsingen kan verkligen få mig på dåligt humör ibland. Ändå känner jag aldrig att jag skulle vilja vara utan honom. Under de jobbiga stunderna är det klart att jag inte alltid tänker på det men när jag väl har varit arg eller less på min kära en stund brukar jag alltid vilja bli sams med honom igen. Ibland händer det till och med att jag uppskattar och/eller saknar våra långa diskussioner, våra gräl och när han håller på mot mig. Jag vet inte varför det är så men det kanske beror på att jag tror att jag skulle tycka att det vore tråkigt om man alltid var glad, på att jag kan tycka om att lösa svåra och jobbiga situationer eller på att jag helt enkelt vet att sådant där gör en starkare i längden. Att lämna Reza känns alltid lika jobbigt och jag saknar honom något enormt redan nu trots att det bara var några timmar sen vi tog farväl av varandra vid tåget. Under de kommande veckorna finns det tyvärr dagar då jag inte har något att göra. Nästa vecka lär dock bli okej. Mellan måndag och fredag har jag matlagningskurs på syncentralen och i helgen tränar jag med landslaget. Men efter det kommer det nio dagar då jag inte har någonting inplanerat. Då jag är medveten om att jag mår dåligt av att inte ha något att göra ska jag försöka hitta på något, vi får se hur det går. Nu ska jag hur som helst snart gå och lägga mig så att jag orkar upp imorgon. Jag tror att kursen på syncentralen kan bli både rolig och lärorik. Dagarna i Göteborg var verkligen hur fina och trevliga som helst! Må bäst tills jag bloggar nästa gång!
/Vispen
Uttråkad
Hej!
Blogg.se har gjort om sin hemsida och nu ska jag kolla om det fortfarande är möjligt för mig att blogga här. Jag tycker att det är svårare att navigera på sidan men hoppas på att vänja mig snart. Jaha, idag är det onsdag och jag sitter för tillfället i mitt kära rum och är uttråkad och lite trött medan jag skriver det här. Fastän jag har tränat idag känner jag att det händer för lite i mitt liv. Ändå kämpade jag verkligen hårt på träningen och gjorde mitt bästa hela tiden. Men men, med tanke på att jag mest satt stilla igår, förutom när Lovisa och jag dansade en stund, behöver jag nog göra mer för att bli nöjd. Imorgon lär det dock hända något kul för då åker jag till Göteborg. Mina vänner vill tydligen nattsegla och jag har gått med på att följa med dem eftersom jag inte har något bättre för mig. När jag seglade med dem senast tycker jag att det var ganska tråkigt men jag hoppas att det blir roligare imorgon. På natten brukar jag kunna bli extra glad och flummig och när jag väl har hunnit bli så pass trött brukar det mesta vara underhållande:) Hoppas bara att mina vänner inte är hårdkokta och tråkiga. Men det brukar inte hända utan de brukar kunna prata om allt möjligt och när de väl sätter igång kan jag lyssna på vad de har att säga istället för att prata en massa själv. Jag lär inte vara vaken hela natten eftersom jag inte har någon lust att vara på dåligt humör dagen därpå. Men jag lär inte få alltför många timmars sömn och därför ska jag försöka sova på tåget imorgon. Vi får se om jag har en positivare inställning till segling på fredag morgon, det känns inte särskilt troligt men vem vet, ibland sker mirakel...
Jag har som sagt inte gjort särskilt mycket sen jag skrev senast. I måndags träffade jag Karro och Johanna en stund och det var trevligt. Vi åt choklad och pratade om lite allt möjligt, bland annat tv-serier och kärlek. På kvällen åkte jag hem till Björn och där har jag varit tills idag. Eftersom färdtjänsten krånglade igår kunde jag inte ta mig någonstans, vilket så klart var segt. Det enda roliga på hela dagen var därför Allsång på Skansen! Oj oj oj vad jag hade längtat efter att se det och jag tycker att gårdagens program var helt underbart! Alla artister var oerhört bra. Magnus Uggla hade jag inte sett på länge, inte Markoolio heller. Jag tycker att låten som Agnes sjöng var lite seg men jag tycker om hennes röst och att hon sjöng bra. Sean banan fick mig att bli glad, hans låt är verkligen rolig! Jag tycker att Måns gjorde en strålande insats som programledare och att höra honom sjunga Stockholm i mitt hjärta, är alltid lika härligt. Min favorit igår var Laleh. Hon lyckades verkligen beröra mig när hon sjöng låten Some die young. Jag måste säga att jag fortfarande tycker väldigt mycket om den trots att det inte är ovanligt att jag hör den flera gånger per dag:) Eftersom Reza också gillar låten och vi brukar lyssna på den tillsammans ibland har det gjort att jag alltid tänker på honom när jag hör den. För några veckor sen minns jag att jag hade haft en ovanligt dålig dag. När jag satt i taxin på väg hem spelades Lalehs låt på radion och efter att ha hört den kände jag mig mycket gladare. Tänk att en låt kan göra så pass mycket. Här kan ni se klippet från igår:
Igårkväll blev det bestämt att jag ska åka till Göteborg och jag fick bråttom att boka tågresa dit och tillbaka plus att jag ringde och bokade ledsagning imorse. Det känns skönt att ha det gjort. Med tanke på att jag verkligen tycker om Göteborg ser jag fram emot att åka dit. Det bästa är dessutom att jag får träffa min kära pojkvän och några av mina kära vänner:) Att åka tåg i flera timmar lär dock inte bli särskilt roligt men vem vet, jag kanske får sitta bredvid någon som inte har något emot att småprata lite under resorna:) Nu ska jag börja packa så att jag förhoppningsvis inte glömmer en massa saker. Ta hand om er!
/Vispen
Glad midsommar!
Hej!
Hur mår ni? Jag måste säga att jag mår ganska bra. Det gjorde jag dock inte igår eftersom jag tyckte att det hände för lite då. Jag blir verkligen både otrevlig och deprimerad när jag har för lite att göra. Sömnen påverkas också negativt, inatt drömde jag ovanligt jobbiga saker, vilket så klart inte alls var roligt. Idag har det inte hänt överdrivet mycket heller men jag har överlevt och känner faktiskt inte att jag har varit otrevlig mot någon. Det enda jag har gjort de senaste dagarna är att leta jobb, vila, äta god mat, bli myggbiten, äta jordgubbar, lyssna på musik, sjunga, läsa och träna. Att leta jobb är inte direkt jätteroligt men det kommer förhoppningsvis att leda till något bra så småningom. Boken jag har börjat läsa heter Stjärnor utan svindel. Många av mina vänner har tipsat mig om den och nu har jag alltså äntligen lånat den från biblioteket. Eftersom jag inte har hunnit läsa särskilt långt har jag inte bestämt mig för om jag gillar boken eller inte men det lär jag märka snart. Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg hoppas jag att jag hinner träna mer än vanligt under sommaren och jag måste säga att det i alla fall börjar bra. Den här veckan har jag kört två konditionspass plus att jag tränade showdown tidigare idag. Dagens träning kändes helt okej men jag märkte att jag behöver träna på en hel del saker om jag vill undvika att förlora stort i EM. Därför ska jag se till att försöka träna så mycket som möjligt tills dess. Det är bara att trycka till!
Helgen blir förhoppningsvis väldigt trevlig och mysig. Det är nämligen bestämt att min kära kommer till Stockholm för att fira midsommar med mig! Gissa om jag är glad! Okej, jag ska inte hurra i förtid, man vet ju aldrig om tågen bestämmer sig för att krångla och sen kan man ju inte vara helt säker på att jag får någon färdtjänstbil imorgon då det lär vara mycket trafik, det är ju röd dag och allt. Dessutom lär det vara många som behöver ta sig till olika ställen då. Men men, jag hoppas hur som helst att vi lyckas ses på centralen för att så småningom åka vidare till Almåsa. Ja, vi ska fira midsommar på Almåsa, ett ställe som jag tycker väldigt mycket om! När jag var liten var jag där med familjen ibland och sen har jag varit där på barnläger och helger med Unga synskadade. Nu är jag dock där privat tillsammans med min kära och om vi väl lyckas ta oss dit är jag säker på att vi kommer att få en fin helg tillsammans. Det finns en hel del att göra på Almåsa och jag lär både träna på gymmet och bada i poolen. Eftersom det är midsommar skulle det tydligen finnas aktiviteter som man kan vara med på också. Vi lär dessutom få äta en massa god mat, samt umgås med varandra och andra som är där och firar. Jag är verkligen glad över att vi kan bo just på Almåsa då det är bra anpassat för synskadade. Det finns ledfyrar lite överallt, vilket gör att till och med jag som har jättedåligt lokalsinne kan ta mig runt. Sen finns det långa snören som man kan följa om man vill promenera i området, vilket också är ett stort plus. Det kostar ju en hel del att bo på Almåsa och jag har som tur är fått ett bidrag från en fond som jag skickade in en ansökan till för några veckor sedan. Vilken tur att det finns fonder och liknande som kan hjälpa en att betala vissa saker:) Nu ska jag snart gå och lägga mig så att jag orkar vara pigg och glad i helgen. Jag önskar er alla en glad midsommar! Hoppas att ni har någon att fira med om ni nu inte föredrar ensamhet. Ät sill eller något annat som ni tycker om, jordgubbar med grädde eller glass är ju också en klassiker, drick något gott och njut av ert sällskap och av att sommaren äntligen är här! Det är ju nu som många börjar sin semester. Hur brukar ni fira midsommar förresten? God natt!
/Vispen
En vanlig kväll
Hej!
Vad händer egentligen med tiden? Det har snart gått en hel vecka sen jag tog studenten, vilket jag har svårt att förstå. Jag som trodde att tiden skulle gå långsamt när jag var ledig och inte hade något att göra. Okej, nu har jag visserligen haft en hel del att göra trots att jag inte har haft någon skola att gå till. Det känns verkligen konstigt att inte längre gå på gymnasiet och även om den insikten börjar landa har jag inte insett det riktigt än. Men det kommer väl, precis som all annan ångest. Jag har dock bestämt mig för att försöka vara positiv och har som målsättning att ha hittat ett jobb eller en praktikplats om högst tre månader. Sådant kan ju ta tid men jag anser att jag borde kunna hitta något på den tiden. Det verkar dock inte vara särskilt lätt, inte för att det är någon nyhet, att hitta jobb är ju svårt för alla nuförtiden, men jag letar vidare:)
I helgen har jag umgåtts med min kära och det har varit underbart skönt. Vi kommer förmodligen att ses även nästa helg. Då är det ju midsommar och det hade varit fint att få fira den tillsammans med Reza. Men jag ska inte hurra i förtid utan vi får se hur det blir. Att vi sågs den här helgen var i alla fall trevligt och vi hann få en hel del egentid, vilket var mer än välkommet. Jag tycker dock att det hände för lite i helgen och jag kan tyvärr bli ganska tråkig att umgås med när jag är uttråkad och inte tränar. Ja, det var dumt, jag glömde träningskläderna hemma. På somrarna brukar jag träna mer än på vintrarna och eftersom jag tycker om traditioner ska jag se till att sätta igång och träna hårt framöver. Nu är det ju dessutom bara ungefär en månad kvar tills jag ska tävla i EM och när jag åker dit vill jag vara väl förberedd. Det pratades om att nästa träningsläger skulle vara i Östersund men det blev inte av av någon anledning utan vi kommer att vara i Handen som vanligt. Jag tycker att det känns lite tråkigt att inte få åka längre bort men känner samtidigt att huvudsaken är att få träna tillsammans med landslaget.
Trots att jag har umgåtts med Reza tre dagar i streck saknar jag honom något enormt. Det händer att vi tjafsar om småsaker och att vi stör oss på varandra. Fastän jag alltid stör mig när min kära håller på mot mig, terrar mig på olika sätt eller faktiskt är irriterad eller arg på riktigt, kan jag definitivt säga att jag hade låtit honom göra allt det där bara han kom hit. Nu när jag sitter här i mitt rum och skriver känner jag mig nämligen väldigt ensam. Det här med ensamhet är verkligen inte min grej. Jag trivs bäst när jag har andra människor runtomkring mig, det har jag gjort enda sen jag var liten. Även om jag inte alltid tycker om att synas, höras och prata en massa tycker jag om känslan av att ha andra människor nära mig. Det är klart att det kan vara skönt att vara ensam lite då och då men jag är säker på att jag definitivt inte hade haft något emot att flytta ihop med någon så småningom. Man lär sig förmodligen mycket av att bo själv men jag förstår verkligen inte varför man inte skulle kunna lära sig samma saker bara för att man bodde ihop med en annan människa. Chansen att någon skulle vilja flytta ihop med mig inom de närmsta månaderna är inte särskilt stor men jag hoppas att någon vill göra det i framtiden. Om jag bara visste att jag ibland skulle ha någon att prata med när jag kom hem från jobbet, att jag kanske inte alltid skulle behöva äta middag själv och att det ibland skulle finnas någon som skulle kunna muntra upp mig när jag kände mig ledsen, är jag säker på att jag hade känt mig mer motiverad att flytta än vad jag gör för tillfället. Att dela vissa saker med någon tycker jag helt enkelt skulle kännas bra för mig och med tanke på att jag inte lär ha särskilt mycket pengar de närmsta åren skulle det dessutom vara mer ekonomiskt att dela på till exempel hyra och elkostnader än att behöva betala allt sådant själv. Just nu står jag hur som helst i kö till en etta i Hökarängen. Många av mina vänner bor där, vilket får mig att tro att jag i alla fall skulle klara av att bo där ett tag. När jag kände mig ensam skulle jag ju kunna knacka på hos någon och fråga om personen skulle vilja underhålla mig en stund:) Nej, nu skrev Reza till mig och eftersom jag börjar bli trött skriver jag mer någon annan dag istället.
/Vispen
Träningsläger i showdown och andra funderingar
Hej!
Hur mår ni? Nu var det ett tag sen jag bloggade och jag har helt enkelt inte känt för att göra det förrän ikväll. Även om allt plugg är över händer det en hel del i mitt liv just nu och i övermorgon tar jag ju studenten. Kan ni tänka er, om mindre än fyrtio timmar har jag sprungit ut .Det är alltså mycket att tänka på för både mig och min familj och vi har både planerat och handlat inför min studentmottagning. I onsdags beställdes mat och tårta och jag håller tummarna för att det vi beställde räcker till alla som kommer på tisdag. Jag är fullt medveten om att det finns vissa som äter väldigt mycket och att till exempel bara räkna med en tårtbit per person tycker jag är lite. Men då andra tyckte att vi skulle göra på det här sättet får det bli så den här gången. Jag tycker dock att man borde ha köpt några bitar extra då det kanske dyker upp någon som inte har föranmält sig plus att det ju alltid är bättre att ha köpt för mycket än för lite. När det dessutom är fest så pass sällan och man bara får chans att ha en studentmottagning i sitt liv hade man ju kunnat trycka till lite extra. Nu har vi ju faktiskt bjudit in en massa folk och jag tycker att det är viktigt att de som kommer ska känna sig nöjda när de lämnar mottagningen. Men men, det här blir nog bra på något sätt. Eftersom ingen hade ork eller tid att laga mat till sextiofem personer eller till och med lite fler än så, har vi beställt catering. Därför hoppas jag av hela mitt hjärta att cateringfirman räknar med att folk äter mycket och att de gör god mat. Om inte blir det jobbigt. Men jag ska försöka vara positiv och hoppas att jag och alla andra blir nöjda med maten, tårtan och framförallt själva festen:)
Studenten och mottagningen är nästan det enda jag tänker på just nu känns det som. Det känns som att listan över saker att oroa sig för aldrig tar slut. Klänningen är ju köpt i alla fall och sen har Lovisa sagt att hon kan hjälpa mig att fixa någon fin frisyr. Min kära verkar tycka att det är viktigt med smink också men vi får se hur det blir med den saken. Det är klart att man ska vara fin men med tanke på att jag aldrig sminkar mig i vanliga fall kommer det att kännas ovant och konstigt. Dessutom kommer jag bara ha ungefär en halvtimme på mig att duscha och göra mig i ordning efter att jag har åkt flak och blivit duschad i öl. Hur fint skulle det då se ut med smink som skulle fixas på bara någon minut? Jag har aldrig känt att jag har haft något behov av att använda smink och är ganska säker på att jag ändå skulle råka kleta ut det på tisdag när jag tryckte till folk, åt eller kanske råkade klia mig i ansiktet utan att tänka på att jag var sminkad. Min kära säger att han kräver att jag ska ha parfym på mottagningen och det kan jag förstå eftersom man luktar gott då och så vidare. Sen är det ju så att på grund av att någon har uppfunnit smink ses det tydligen som konstigt att inte använda det idag. Tyvärr verkar det ju som att man stämplas som att man inte tänker på sitt utseende om man kommer osminkad till något ställe där man ska vara extra fin... Jag måste säga att jag tycker att det är tragiskt att många tänker på det sättet och känner att man ju kan anstränga sig även om man inte sminkar sig. Jag ska ju ha klänning, jag kan tala om att jag letade i flera timmar för att hitta en som passade mig, fixa håret, jag har ju klippt mig inför det här, vaxa benen, något som inte är särskilt skönt, samt säkert göra något mer för att bli fin. Att smink har blivit så pass vanligt att man tydligen måste använda det för att klassas som fin tycker jag är sorgligt och det står jag för. Det är klart att det är bra att smink finns men att det har gjort att i princip alla tjejer och kvinnor är tvungna att använda det för att vara ”fina” tycker jag är fel. Förr i tiden när det inte fanns smink levde man ju också och det klarade man utan problem. Människor har sagt att jag är fin på andra fester när jag har haft klänning eller liknande. Har de inte menat det då eftersom jag inte har varit sminkad vid dessa tillfällen? Man kan ju undra. Jag har så klart förståelse för att min familj, pojkvän och andra som känner mig inte vill skämmas över hur jag ser ut. Jag själv vill ju också känna mig nöjd så klart. Men är det fel av mig att känna mig nöjd även om jag kommer osminkad till mottagningen? Det är verkligen inte alltid lätt att vara människa och tänk så skönt för alla killar och män som inte ens behöver tänka på att kleta in saker i ansiktet och gå runt med det en hel kväll eller kanske till och med varenda dag. År 2012 är det förmodligen bara jag som ser det här som ett problem. Alla andra tjejer och kvinnor har kanske vant sig vid att det är såhär. Det är lite som med iphone, alla har det förutom jag som inte tycker att jag behöver någon. Okej, det där kanske var en konstig jämförelse men jag önskar att man skulle kunna klassas som fin utan smink. Jag har aldrig varit särskilt tjejig, det vet jag om och jag har många fel och brister precis som alla andra människor på jorden. Ett av mina största fel är att jag tänker för lite på mitt utseende. Jag känner till exempel att jag kommer att göra mycket för att vara fin på tisdag medan jag märker på vissa att de inte blir nöjda med mig. När jag nu äntligen försöker göra något gör jag tydligen ändå alldeles för lite. Men man måste ju börja någonstans, eller hur? Det tycker jag att folk borde uppmuntra istället för att säga att jag ju självklart borde ha tänkt på att köpa smink och att det inte skadar att vara lite fin någon gång. Okej, jag kanske är lite extra känslig nu och tar åt mig för saker som jag inte hade brytt mig om i vanliga fall. Men åh vad trött jag blir. En anledning till varför jag aldrig har gillat smink är förmodligen att jag inte ser något och därför inte kan se hur mycket finare man blir i det och vilka underverk det kan göra. Jag känner snarare bara att det är i vägen och har svårt att förstå varför man ska vara tvungen att ha läppglans, ögonskugga och annat som innehåller allt möjligt konstigt, för att se ”fin” ut. Även om det här med att jag inte ser kanske är orsaken till varför jag inte gillar smink kan jag ärligt talat säga att jag tvivlar starkt på att jag hade tyckt bättre om det om jag hade sett. Men men, jag vill vara nöjd med hur jag ser ut och jag vill inte att mina nära och kära ska behöva skämmas över mitt utseende. Även om jag känner mig nöjd utan smink och liknande finns det uppenbarligen åtminstone en person som tycker att det är en självklarhet att jag ska ha det på tisdag. Därför får jag väl trycka till och försöka ordna det då, bara tiden finns.
Trots dessa och andra jobbiga funderingar som gör mig frustrerad och nervös ser jag fram emot tisdag, det ska bli härligt att springa ut tillsammans med alla treor. Jag vet dock att jag kommer att sakna Kulturama i framtiden men skolan kommer ju att finnas kvar och jag kanske går någon mindre kurs i sång eller till och med vuxenutbildningen där så småningom, vem vet. Hela livet kretsar så klart inte kring mig och mina små problem utan det är fler än jag som tar studenten i år. I fredags hade mina kusiner Jakob och Matilda studentmottagningar. På grund av bilköer hann jag tyvärr inte gå på Matildas men jag får förhoppningsvis träffa henne på tisdag:) Jakob hade sin studentmottagning hemma och jag hann fira tillsammans med honom, hans familj, släkt och vänner i några timmar. Vi åt en massa god mat, umgicks, såg när Jakob öppnade presenter som innehöll pengar och en massa fina saker, fikade och hade helt enkelt väldigt trevligt:)
Igår förmiddag åkte Nina och jag för att handla inför min mottagning. Jag ska inte tråka ut er med att skriva mer om det nu utan kan bara säga att det tog längre tid än vad jag trodde att det skulle göra och att vi inte riktigt hann hitta allt vi ville ha. Vi fastnade i bilköer på väg till Bromma där vi skulle lämna det vi handlat men vi kom fram till slut och jag hann prata lite med min kära mormor Lia innan jag åkte vidare till Handen. Det var en del bilköer även på väg dit och när jag väl var framme var det dags för middag. Vi åt på China station och jag åt tofu med stark sås och oj vad gott det var:) Efter middagen umgicks jag med Mariah, Cq och Zebben i några timmar. Vi pratade om allt möjligt och lyssnade på musik. Cq tipsade om musik som han tyckte att jag skulle lägga till i en spellista som jag kommer att spela upp på min studentmottagning och det var trevligt att Cq ville hjälpa mig med det. Kvällen avslutades som vanligt i telefon med min älskade. Trots att vi pratar varje dag känns det alltid som att vi har något att prata om, vilket jag tycker är bra. Min gubbsing är fin som står ut med mig även dessa dagar när jag mest pratar om mitt liv och saker som rör mig. Jag känner mig verkligen inte som en bra flickvän men efter studenten blir det ändring på det, om min kära står ut med mig tills dess och fortfarande vill ha mig då, man kan ju alltid hoppas i alla fall.
Imorse var det frukost klockan nio, vilket jag tycker var en helt okej tid. På andra landslagsläger brukar det vara tidigare än så. Jag åt hur som helst äggröra, grönsaker, frukt och lite annat gott och gick sedan för att borsta tänderna innan det var dags att checka ut från hotellet och gå till radion, stället där vi alltid brukar vara, för att träna. Dagens träning kändes okej men oj vad dålig jag kände mig när jag förlorade stort emot killarna. Egentligen är det inte konstigt med tanke på att jag inte har tränat särskilt mycket de senaste månaderna men nu är det ju snart EM och därför ska jag försöka köra hårt tills dess. Idag spelade vi tresetsmatcher mot varandra och tränade på olika moment under eftermiddagen. Resultaten visade att alla är duktiga eftersom alla vann minst en match och jag tror att alla blev imponerade av att Mariah har utvecklats något enormt sen sist. Oj oj oj alltså, hon skulle verkligen kunna bli hur bra som helst. Till lunch beställde vi som vanligt mat från Georges pizzeria och jag fick en tonfisksallad som tyvärr innehöll en massa lök. Jag kan lova att ingen hade velat pussa på mig efter att jag hade ätit den:) Runt fyratiden avslutades lägret och jag tycker att det var trevligt att jag i alla fall hann vara med hela dagen idag. Igår hade de tydligen tränat kondition och styrka och det missade jag ju men det kan jag som tur är träna hemma. I juli är det som sagt dags för EM och jag ser faktiskt fram emot att åka dit och att få träffa alla spelare igen. Innan EM ska vi ses en gång till, förmodligen i Östersund, för att ha ett sista träningsläger. Då hoppas jag att jag kommer att tycka att det är lika roligt att spela som jag gjorde idag. Okej, det är klart att jag tröttnade lite då och då men jag tycker ändå att det mesta kändes roligare än vanligt. Det som var roligast var definitivt matchen emot Cq. Han spelade på ett roligt men störande sätt eftersom han fick mig att skjuta ut bollen väldigt många gånger. Men det var busigt och jag brukar tycka om att möta killar då de för det mesta ger mig hårdare motstånd än tjejer. Om några år tror jag dock att tjejer kommer vara minst lika duktiga som killar:) Nej, mina vänner, jag lyckades inte sova alltför många timmar inatt och därför ska jag försöka göra det nu. Imorgon är jag ledig, vilket känns skönt. Men jag ska se till att ha sovit ut ordenligt så att jag orkar vara pigg och glad hela studentdagen! Vi får se när jag bloggar nästa gång, det blir antingen ett kort inlägg på tisdag eller ett lite längre inlägg på onsdag. Så tänk, när jag skriver mitt nästa inlägg kanske studentdagen är över och jag har gått från att vara student till att vara arbetssökande. Dagen kommer förmodligen att gå alldeles för fort. Men jag ska försöka njuta så mycket som möjligt. Hoppas att ni får en fantastisk vecka!
/Vispen
Releasefest imorgon!
Hej!
Idag är det fredag och det tycker i alla fall jag är bra, skönt och roligt för jag ser fram emot att få vara ledig två dagar. Jag tänkte bara påminna er om att unga synskadades nya skiva ”Listen to US” släpps imorgon och att vi kommer att spela och sjunga på Sergels torg mellan 14.00 och 17.00. Om ni bor eller råkar befinna er i Stockholm tycker jag definitivt att ni ska komma förbi. Jag ser fram emot morgondagen, dels för att jag kommer att få träffa många av mina kära vänner och dels för att jag tycker att det ska bli roligt att sjunga samt höra alla duktiga artister. Att höra låtarna på skivan är roligtmen att höra dem live är ännu roligare. Jag har sjungit igenom min låt ett antal gånger och det har säkert de andra också gjort. Därför tror jag att vi kommer att få en fantastisk dag och kväll! Vädret ser dock inte ut att bli som jag hade önskat. Enligt väderprognosen ska det vara regnigt och kallt hela dagen men jag hoppas så klart att Stockholm får bättre väder och att solen åtminstone tittar fram någon timme under eftermiddagen. Nu ska jag åka in till stan och träffa min kära. Vi hade det lite jobbigt igårkväll men det blir förhoppningsvis bättre när vi väl ses. Det är ju motgånar och annat jobbigt som man upplever i livet som gör att man kan uppskatta alla bra och fina stunder. Jag hoppas att ni får en trevlig helg!
/Vispen
Möte, eurovision song contest och plugg
Hej!
Hoppas att ni har haft en bra helg! Jag har haft det helt okej men jag känner mig oerhört trött på att plugga nu. Om sexton dagar är det över men jag har fortfarande några prov kvar att göra och nu är det bara att köra på så gott det går. Imorgon har jag prov i musikteori och jag har en känsla av att det inte kommer att gå särskilt bra men jag ska så klart göra mitt bästa. Sen har jag ett stort prov i klassisk sång på torsdag då jag ska sjunga upp alla låtar som jag har fått lära mig i år och med tanke på att jag ligger mellan g och vg tror ajg att det är då det kommer att visa sig vilket betyg jag får. Jag hoppas verkligen att rösten inte bestämmer sig för att krångla mer än vanligt för det hade känts mer än bra att få vg. Men men, den som lever får se hur det går. Förutom att jag har pluggat har det hänt lite annat också. Jag har umgåtts en hel del med min kära och tiden går alltid fort när vi är tillsammans. Min älskade gubbsing är verkligen fin! Vi har haft underbara timmar då vi har varit för oss själva och vi har även hunnit gå lite på stan, ätit och pratat med andra:) Sen får vi inte glömma våra fina nätter, jag tycker verkligen att det känns underbart och tryggt att sova bredvid Reza. Mellan fredag och lördag har jag haft möte med US valberedning och vi hade en hel del att prata om. Jag tycker att det mesta rullade på och att tiden gick relativt fort även om jag gärna hade velat att det skulle hända mer i fredags kväll. Det enda vi gjorde då var att ligga på vårt hotellrum och prata. Ibland kan det vara skönt med sådana kvällar men just i fredags kände jag verkligen att det hade varit trevligt att göra mer än så. Vi åt hur som helst en massa god mat. I fredags kväll åt vi tapas, det hade jag aldrig ätit tidigare och därför ville jag testa det. Vi blev nöjda med vår mat och jag lär äta tapas fler gånger. Det är dock inte den mest mättande maten men det kan säkert fungera någon kväll när man bara vill äta något litet. Idén med tapas gillar jag i alla fall för det är trevligt att få äta några små rätter istället för en större rätt som man brukar göra i vanliga fall. Igår började vi dagen med en helt okej hotellfrukost och sen åt vi creps till lunch, jag tycker att det var ganska gott och vi får se om jag äter det igen.
Igår firade vi Björn som fyllde år i tisdags. Av mig fick han det han hade önskat sig, muggspray, för det lär verkligen behövas i sommar med tanke på att Björn bor i skogen och det alltid är en massa mygg där. Till middag åt vi kräftor och annan mat som vi grillade. Sen åt vi en god kladdkaka till efterrätt. På kvällen tittade vi så klart på Eurovision song contest och oj oj oj vad glad jag och många andra svenskar blev över att Sverige vann, det var ju över tio år sen sist. Jag tycker jättemycket om årets bidrag, att Loreen sjöng mycket bättre igår än vad hon gjorde i torsdagens semifinal och att det var fantastiskt roligt att många i Europa röstade på henne! Nästa år är alltså den stora finalen i Sverige och jag funderar på att försöka få tag på en biljett och åka och se finalen live, det hade varit stort. För mig var som sagt Loreen en värdig vinnare och jag tycker även att Ryssland var värda att komma tvåa för de hade en rolig låt som jag fortfarande kommer ihåg melodin till:) Några andra länder som jag tycker hade bra bidrag var Litauen, Estland och Tyskland. Idag är det söndag och jag har inte gjort mycket alls, bara det gamla vanliga, pluggat, ätit och läst en bok. När jag kom hem till Huddinge gav jag Nina en liten present eftersom det ju är mors dag idag. Det här med presenter är alltid svårt men man brukar ju säga att det är tanken som räknas. Min kära mor fick te, en temugg med hjärtan på, lakrits och lite choklad. Nu ska jag plugga i någon timme till innan jag går och lägger mig.
/Vispen
Stor förändring
Hej!
Idag har jag gjort något stort, jag skulle nästan kunna säga att en bit av mitt liv har försvunnit. Okej, för er som läser kanske det inte är särskilt stort men för mig är det faktiskt det och eftersom det här är min blogg väljer jag att skriva om det. Det är nämligen såhär att jag har klippt mig. Ja, jag hade faktiskt funderat på att skaffa frisyr ett ganska bra tag och nu när det snart är dags för US releasefest och framförallt studenten tänkte jag att det var dags. Nina följde med mig till en frisörsalong i Huddinge där jag hade bokat tid. Där fick jag träffa en kvinna som hette Tina som klippte mig. Vi pratade en lång stund innan jag till slut gick med på att klippa av en lång bit av mitt hår. Oj oj oj alltså, håret känns mycket lättare nu och när det klipptes av kände jag hur en stor del av mitt liv, i alla fall en stor del av mig, försvann... Tänk, jag började spara mitt hår när jag var fyra år gammal och för bara några timmar sedan försvann en stor del av det som jag hade sparat så pass länge. Jag har i och för sig klippt av lite hår åt gången vid några tillfällen för att försöka vänja mig vid att ha kort hår. Idag blev det dock mycket kortare än vad det har varit tidigare. Nu är håret dessutom uppklippt, vilket gör att hårstråna slutar på olika ställen. Jag kan inte säga att jag känner mig nöjd med den nya frisyren och därför hoppas jag verkligen att människor som ser mig lite då och då uppskattar förändringen. Min kära mor och pojkvän gillar den åtminstone och eftersom utseendet uppenbarligen är viktigt i vår värld har jag gjort det här. Nu behöver alltså ingen komma och säga att jag inte anstränger mig för att se fin ut. Nina tog några bilder på mig idag och jag ska försöka lägga upp någon här så att ni får se hur jag ser ut nu:) Nöjd känner jag mig som sagt inte men jag kanske vänjer mig, det kan man ju i alla fall hoppas. Nej, nu ska jag gå och umgås med min gubbsing, han har sovit i någon timme men nu vaknade han och vill säkert ha både mig och datorn:) Hoppas att ni har det bra.
/Vispen
Redan måndag
Hej!
Tänk att det redan är måndag, jag tycker verkligen att tiden har gått fort den senaste veckan. Om en liten stund ska jag åka och träffa Reza och det ska bli trevligt. Men innan jag åker tänkte jag uppdatera min kära blogg lite. Om ni läste mitt senaste inlägg vet ni att jag tävlade i helgen. I lördags spelade jag fem matcher. Jag känner att jag gjorde mitt bästa i fyra av dem och att jag kämpade hårt. Men tyvärr räckte det inte den här gången utan jag slutade som femma i tävlingen. Med tanke på att mitt mål var att inte bli sämre än tia känner jag mig dock ändå ganska nöjd. Lördagens matcher kunde så klart ha gått mycket bättre men nu är det bara att bita ihop och träna hårt inför EM i juli. Jag hade inte bestämt mig för om jag skulle följa med dit men eftersom jag har fått veta att flygbiljetterna redan är betalda och de räknar med att jag ska åka får jag helt enkelt göra det. Jag hoppas så klart på en bättre placering på EM och jag ska försöka träna mycket i sommar så att jag har en chans att vinna över de duktigaste spelarna. Zebben fick också spela om plats ett till sex i lördags, han kämpade på bra och kom fyra i tävlingen.
I lördags kväll var det många som var väldigt glada. Jag umgicks en del med Mariah, Ida, Claudio, Daniel, Maria, Zebben och Madde. Sen pratade jag i telefon med min kära gubbsing och förvånades över hur egoistiska vissa verkar vara... Men men, det är en grym värld vi lever i och även om jag inte vill förstå det kanske jag ändå måste göra det snart. Igår kände jag mig trött i stort sett hela dagen eftersom jag knappt fick någon sömn i lördags natt. Men jag orkade umgås med svenskarna en stund på förmiddagen, äta lunch med dem och även äta en glass innan jag åkte hem. En bra sak med sommaren är definitivt att man kan köpa en massa goda glassar överallt:) Igårkväll kände jag mig ledsen över lite allt möjligt men det kändes som tur var lite bättre innan jag somnade inatt. Idag var det skola som vanligt och vi hade boksamtal på svenskan. Jag känner att jag hade svårt att komma in i diskussionen eftersom vi var ganska många men pratade några gånger och hoppas att jag blev godkänd:) Nu måste jag gå så att jag hinner med taxin. Hoppas att ni har det bra!
/Vispen
