Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en bra och fin start på det nya året! 2012 har börjat och jag måste säga att jag tycker att det känns väldigt bra. Imorgon börjar jag min sista termin på gymnasiet och jag längtar verkligen tills jag tar studenten och gymnasietiden är över! Allt pluggande har gjort mig trött och fått mig att känna mig ganska omotiverad. Därför ser jag fram emot att få göra något nytt i höst. Eftersom jag inte är helt säker på vad jag vill göra känner jag mig lite stressad över det. Men jag ska läsa om folkhögskolor, gå till arbetsförmedlingen och börja kolla efter något jobb eller en praktikplats under våren och jag får helt enkelt hoppas att jag hittar något som känns okej.

Jag har egentligen inte hunnit göra särskilt mycket sen året började. Men det har känts skönt att ta det lugnt emellanåt och när man har sällskap av någon som man verkligen tycker om tycker jag att det kan vara bland det bästa som finns! Som ni kanske har sett har jag bloggat från mobilen några gånger de dagar då jag inte har varit hemma eller haft tillgång till någon dator. Jag har nämligen varit på lite olika ställen sen den trettionde december fram till söndag kväll när jag kom hem igen. Reza och jag valde att fira in det nya året på Åland och jag kan lova er att vi hade en oerhört fin helg där. Att kryssa är enligt mig alltid lika trevligt och Reza och jag har alltid kul, vilket gjorde att resorna till och från Åland gick fort. Vi fikade, åt god mat, handlade i taxfreen, spelade på spelautomaterna och satt och hade det trevligt i en soffa. Sen lyssnade vi på när folk sjöng karaoke och Reza fick mig faktiskt att våga sjunga en låt eftersom han sa att det ju kunde vara roligt att göra något sådant innan år 2011 var slut. Min röst var inte på topp, jag hade inte sjungit upp och jag hittade ingen låt som jag tyckte passade mig men jag gjorde det ändå. Efteråt ville jag försvinna någonstans och jag försökte springa iväg men Reza tog tag i mitt hår och drog tillbaka mig, ibland kan det alltså vara en nackdel att ha långt hår:) Även om båtresorna var trevliga blev vi så klart glada när båten la till på Åland. Vi tog som vanligt en taxi till hotell Park Alandia där vi skulle bo och vi fick rum hundratre precis som i november. Oj vad vi båda hade längtat efter att få vara för oss själva. Vår första natt var hur fin som helst och helt underbar! Eftersom det knappt var något som var öppet på Åland under nyår tog vi det ganska lugnt. Vi gick och handlade, tittade en del på tv, pratade och tryckte till på många sätt:) På lördagskvällen gick vi ut och åt på en fin restaurang. Där satt vi och hade det hur trevligt som helst, njöt av den goda maten, pratade, kramades, gav varandra en puss lite då och då och drack te tills klockan nästan var tolv och det var dags att gå ut för att fira in det nya året. Jag glömmer aldrig de fina minuterna då vi kysstes samtidigt som vi hörde en massa fyrverkerier runtomkring oss, klockan hann bli över tolv och det nya året hade börjat. Det var riktigt fint och jag fick till och med tårar i ögonen på grund av att jag blev väldigt rörd och glad. ”Gott nytt år hjärtat” sa Reza innan han kysste mig ännu en gång. Någon minut senare skålade vi och drack någon sorts vin som jag faktiskt drack ganska mycket utav, inte för att jag tyckte om smaken utan för att jag tyckte att allt kändes helt underbart just då. Jag lovar er att jag kunde ha druckit nästan vad som helst utan att alkoholsmaken, som jag fortfarande inte har lärt mig att uppskatta, skulle ha förstört vår fantastiska stund. Det där nyårsfirandet lär jag aldrig glömma! Reza och jag gjorde om ungefär samma sak när klockan slog tolv i Sverige. Då tog vi dessutom emot en massa fina sms och vi pratade med Oja, Nina, Björn och Lovisa innan vi gick ut för att skåla med Kim som jobbade i receptionen på hotellet där vi bodde. Reza somnade ganska tidigt den natten och eftersom jag kände mig klarvaken passade jag på att starta spellistan i min mobiltelefon. Där fanns både julsånger och andra låtar och eftersom jag inte tycker att man kan lyssna på julsånger efter nyårsdagarna kändes det skönt att kunna höra dem i lugn och ro en sista gång innan november eller december 2012. Sen kändes det hur skönt som helst att kunna sjunga och veta att Reza faktiskt inte hörde mig. Det finns mycket som jag gör för honom men jag vågar definitivt inte sjunga vad som helst än, den spärren lär dock släppa i framtiden. Jag hann dansa runt och sjunga till nästan varenda låt innan Reza vaknade och märkte att jag inte låg bredvid honom. Vi pratade en stund, tryckte till och åt mandariner innan vi sedan somnade med armarna om varandra.

Som jag har skrivit tidigare har jag svårt att acceptera när roliga händelser tar slut och våra härliga dagar på Åland var inget undantag. Jag kände mig väldigt ledsen när vi checkade ut från vårt hotellrum och åkte till hamnen för att så småningom lämna Åland. Reza och jag behövde som tur var inte ta farväl av varandra ännu utan hade ytterligare några fina dagar tillsammans:) Väl tillbaka i Stockholm åkte vi till ett hotell där vi hade bokat en frinatt. Vi bodde i en fin svit som jag i och för sig nästan tyckte var lite för stor för oss men som jag ändå fastnade för på något sätt. Det fanns till exempel två tv-apparater, en underhållande soffa och en skön säng. Reza och jag pratade en ganska lång stund med Oja, umgicks med varandra, drack te och åt risifrutti innan vi somnade den kvällen. Några timmar senare hade det hunnit bli måndag och dagen började med att vi försov oss, något som ju alltid är lika jobbigt. Vi hann som tur var äta en snabb frukost innan vi gick tillbaka till vårt hotellrum. Jag hann sova en stund medan Reza badade och vi hann precis göra oss i ordning innan det var dags att checka ut. Vi åt lunch som ingen av oss uppskattade men som åtminstone var ätbar. Efter det var det dags för oss att åka vidare. Eftersom Reza har fyllt år och det dessutom har varit jul ville jag ge honom något. Att ge bort någonting till någon som har det mesta och som är trettiotvå år och kille är inte det lättaste. Reza ville dessutom inte hjälpa mig utan sa bara att han inte behövde något och att det viktigaste för honom var att få vara med mig. En gång fick jag honom att säga att om han nu önskade sig något skulle han vilja ha en klon av mig, vilket ju är något som jag i och för sig gärna skulle ge honom men som jag tyvärr inte kan ordna. Jag ville antingen ge bort något som Reza alltid ska kunna minnas eller något särskilt som Reza ska kunna spara resten av sitt liv. Mitt mål är att hitta ett föremål, ett speciellt smycke eller något annat som på något sätt ska få Reza att tänka på mig och att det jag ger bort ska symbolisera all eller åtminstone lite av den kärlek som jag en gång eller kanske för alltid kommer att känna för honom. Eftersom jag inte hittade något sådant, det kommer nog ta lite tid innan jag gör det, bestämde jag mig till slut för att försöka ge bort någon sorts upplevelse. Med tanke på att Reza hade sagt att han gärna skulle vilja uppleva saker med mig tänkte jag att det bästa ju vore ifall vi kunde uppleva något tillsammans. Därför började jag fråga familjen, vännerna och andra bekanta vad de har gjort med sina nära och kära. Jag tillbringade även x antal timmar framför datorn där jag läste om olika upplevelser eftersom jag så klart ville hitta en upplevelse som förhoppningsvis både Reza och jag skulle uppskatta. Ni kanske minns att jag preliminärbokade en upplevelse redan på Rezas födelsedag. Trots att jag letade vidare i ytterligare en vecka kom jag fram till att upplevelsen som jag hade bokat från första början förmodligen skulle passa oss bäst. Veckorna innan jag skulle ge bort min upplevelse var det så klart vissa saker som behövde göras och när det väl var gjort var det bara att vänta och räkna ner dagarna. Med tanke på att jag vet att det kan krävas en hel del för att Reza ska bli riktigt nöjd var jag väldigt nervös över att han inte alls skulle tycka om upplevelsen som jag hade fixat. Därför vågade jag inte tala om för honom vad vi skulle göra fastän han tjatade på mig och sa att han ville göra det jag hade ordnat vad det än var. Men eftersom jag inte ville göra Reza besviken och jag dessutom tycker om att överraska andra människor talade jag inte om något. När vi satt i taxin på väg till stället där upplevelsen skulle vara sa jag att vi i alla fall skulle ha möjlighet att bada. Eftersom Reza har föreslagit att vi ska göra det ett antal gånger när vi har träffats och det aldrig hade blivit av tänkte jag att det ju kunde vara en rolig grej att äntligen göra tillsammans. Reza lät inte direkt jätteglad när jag sa det och med tanke på att jag inte visste hur standarden på rummen där vi skulle bo var förstod jag att han var skeptisk. Tidigare hade jag fått Reza att lova att han skulle tala om ifall han inte skulle tycka om det jag hade fixat och att vi i så fall skulle göra något annat istället. Det fick mig åtminstone att känna mig lite lugnare när jag hörde på Rezas röst att han tyckte att det hade varit onödigt av mig att inte tala om vad vi skulle göra om vi ändå bara skulle bada. Reza frågade mig om det inte var något mer jag hade planerat att vi skulle göra och när jag svarade att vi nog mest skulle ta det lugnt lät han lite besviken. När Reza frågade mig ifall det inte fanns någon typ av aktivitet på stället där vi skulle vara och jag inte kunde svara på det eftersom jag inte hade särskilt stor koll på just det blev jag ännu nervösare. Min upplevelse blev som tur var bättre än vad vi båda hade förväntat oss. Taxichauffören släppte av oss på en grusplan, vilket fick mig att bli förskräckt och undra var vi hade hamnat. Vi gick in i en byggnad och när vi kom fram till receptionen blev jag som tur var lättad när jag förstod att vi hade kommit rätt och att vi befann oss på Yasuragi som är ett fint spa i Stockholm.

Jag måste säga att jag verkligen älskade att vara på Yasuragi. Personalen var hur trevliga som helst och vi fick alltid hjälp när vi behövde det. Rummet där vi bodde var väldigt fint och sängen var skön. Stämningen var hur bra som helst och jag blev väldigt lugn av att vara på Yasuragi. Det fanns en pool och varma källor där man kunde bada. Reza och jag hann dock bara bada i de varma källorna som fanns både inomhus och utomhus. Innan vi badade tvagade vi oss på japanskt vis. På Yasuragi var det nämligen japanskt tema, vilket jag tycker var roligt, dels för att jag är intresserad av Asien och dels för att jag tycker att saker och ting ofta blir lite roligare när det finns ett tema. Alla hade speciella morgonrockar på sig under hela sin vistelse på Yasuragi, vilket i alla fall jag tycker kändes mysigt och speciellt. Vi hann, förutom att bada, ligga i vilstolar och dricka te och äta frukt samtidigt som vi hörde fin musik och andra härliga ljud. Jag kan verkligen inte beskriva hur fint jag tycker att det var på Yasuragi och själva känslan som man känner när man är där tror jag att man behöver uppleva själv för att förstå. Därför kan jag varmt rekommendera er att åka dit tillsammans med någon eller några som ni tycker om ifall ni har lite pengar över och vill unna er något riktigt bra! Jag är säker på att jag kommer att åka dit fler gånger! Maten var hur god som helst! Vi åt en fyrarättersmiddag då vi fick välja bland några olika rätter från en meny. Jag åt bland annat sushi, någon annan fisk som jag har för mig var lax, krabba samt jättegod glass med tryfflar och körsbär till efterrätt. Senare på kvällen drack Reza och jag te och åt choklad som jag hade beställt till oss. Om ni inte redan visste det älskar jag romantik och att överraska någon med choklad tycker åtminstone jag är romantiskt. Ytterligare en sak som var riktigt fin under vår vistelse var frukosten. Tack vare det japanska temat fanns det både misosoppa och sushi. Sen kan jag inte klaga på allt annat som fanns på frukostbuffén utan jag tyckte om allt, smoothien, det goda teet och äggröran är bara några få exempel. Jag tyckte att frukosten var så pass god att jag åt mer än vad jag har gjort på länge och oj vad mätt jag kände mig efteråt... Eftersom jag verkligen stortrivdes på Yasuragi kan ni säkert förstå att jag kände mig lite nedstämd när det var dags att checka ut. Men det var bara att försöka se glad ut och jag är som sagt säker på att jag kommer att åka dit igen när jag har råd. Det fanns flera aktiviteter som man kunde delta på, Reza och jag valde dock att inte göra det. Tiden gick mycket fortare än vad vi hade räknat med och eftersom vi inte ville stressa hann vi inte göra särskilt mycket den här gången. Att njuta av den fina stämningen och av varandra räckte dock för min del. Trots att jag hade det hur bra som helst på Yasuragi blev jag ännu gladare över att märka att Reza blev överraskad, glad och nöjd med min present. Förutom att han sa att han var nöjd kände jag faktiskt att han precis som jag, verkligen trivdes och hade det bra. Jag kände att ett dygn på Yasuragi var precis vad vi behövde. Det bästa av allt var när Reza la armen om mig och sa att jag nog kommer att nå hans hjärta en dag och att jag närmar mig det redan nu:)

Reza och jag hann äta lite på Max innan vi satte oss på ett tåg mot Göteborg. Att hinna med tåget var dock inte det lättaste. Det gick från ett spår som vi inte hittade till. Vi hade turen att få hjälp men på grund av att det var rusningstrafik var det flera som sprang in i mig och min käpp eftersom de uppenbarligen inte hade tid att se sig för. Tågresan blev i alla fall lyckad, Reza och jag turades om att ligga i varandras knä, vi handlade goda hallonmuffins i bistron, pratade, terrade varandra och rensade bort gamla sms från Rezas mobil. Väl framme i Göteborg hade vi några fina dagar tillsammans. Vi var väldigt mycket med Oja och jag fick även träffa deras vän Ponkidonk och besöka US västs kansli där jag träffade Rebecca, Mikaela, Catta och Mathias. Vi lagade så klart mat ibland men det hände även att vi valde att äta ute. Det fanns en vegetarisk restaurang som hette Andrum där jag åt två gånger plus att Reza, Oja och jag åt på en restaurang där de serverade persisk mat, åh vad jag tyckte om den! En förmiddag köpte jag en smörgås på Paprika också, något som har blivit lite av en tradition för mig:) En kväll åt jag middag tillsammans med Reza och hans mamma. Den här gången kändes det inte lika nervöst att träffa henne och även om det fortfarande kan kännas lite jobbigt att vi inte förstår varandra särskilt bra tycker jag att hon verkar vara både trevlig och underhållande:) Något som däremot inte alls var underhållande var att jag började må dåligt i torsdags. Jag kände av att något var på gång redan i onsdags och i torsdags fick jag det bekräftat då jag vaknade med feber, yrsel och värk i huvud och hals. Med tanke på att jag var förkyld i över en vecka innan jul tycker jag verkligen inte att jag förtjänade att bli sjuk igen när jag dessutom skulle ha åkt på träningsläger i showdown dagen därpå. Men eftersom min kropp sa ifrån var mitt enda alternativ att vila och sova så mycket som möjligt. När jag vaknade i fredags morse och märkte att jag blev yr så fort jag rörde huvudet tyckte jag riktigt synd om mig själv. För det första kändes det jobbigt att jag låg och svettades ner min kära vän Ojas säng och att jag inte var hemma. För det andra ville jag träna med landslaget eftersom det är tävling i Finland nästa helg och jag dessutom saknar alla spelare enormt mycket! Sist men inte minst kände jag mig trött på att vara sjuk och inte orka göra annat än att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Jag behövde som tur var inte vara ensam särskilt länge. Eftersom det var röd dag behövde varken Reza eller Oja vara borta på möten och annat någon längre stund. Båda två var hur fina som helst och tog hand om mig i helgen när jag var ganska nedstämd och inte orkade göra särskilt mycket. Många timmar tillbringades i en soffa i Ojas lägenhet som jag verkligen tycker om. När jag orkade läste jag böcker och när jag inte orkade göra det lyssnade jag på radio. Ibland hände det att Reza kom och la sig bredvid mig och vi hade några riktigt bra och fina samtal. I söndags kväll kände jag mig tillräckligt pigg för att orka ta mig hem. Jag kände mig så klart minst lika ledsen som vanligt när jag tog farväl av Reza vid tåget. När vi inte är tillsammans är saknaden enormt stor och jag saknar verkligen allt, att trycka till honom, att pussa honom, att busa med honom och till exempel slicka honom i ansiktet, att göra roliga saker, umgås med andra eller att vara ensam med honom. Det finns inte mycket som slår våra fina kvällar och nätter. Trots den stora tomheten och saknaden kände jag mig i alla fall tryggare och säkrare i söndags än vad jag brukar göra när Reza och jag lämnar varandra. Att vara med Reza i nio dagar var helt underbart. Jag tröttnade aldrig på honom och kände mig alltid lika lycklig när han var i närheten. Nu vet jag att både Reza och jag är säkra på att vi vill ses fler gånger och den här gången är jag dessutom säker på när vi ses nästa gång! Reza har verkligen blivit viktig för mig och fått en stor plats i mitt hjärta och nu när jag har fått veta att jag närmar mig hans hjärta känner jag mig motiverad att fortsätta orka kämpa för att nå dit och få hans kärlek! Jag är fullt medveten om att det inte är lätt och att det kommer ta tid men jag känner att det är värt att hoppas, vänta och längta. Kärlek är ingenting man kan stressa fram och alla behöver olika lång tid på sig innan de kan säga vad de känner och vill. Jag tror verkligen att Reza och jag skulle kunna ha det väldigt bra tillsammans och det känns helt underbart att vi båda känner att vår relation utvecklas åt rätt håll, att vi trivs ihop och att vi hela tiden lär känna varandra bättre och utvecklas tillsammans! Jag tänker kämpa för det jag känner och vill, i alla fall så länge jag ser att det ger resultat och så länge mina känslor är såhär starka. Oj vad tiden går, nu behöver jag göra några andra saker innan jag ska gå och lägga mig. Imorgon börjar som sagt en ny termin och nu är det bara att köra på fram till studenten! Ta hand om er!
/Vispen