Vispen Sjob

Hej!

Rubriken säger ju allt, i helgen är det träningsläger. Förutom att det är till för landslaget är det även till för personer som vill testa och lära sig mer om showdown:) Jag tycker verkligen att det ska bli roligt och hoppas att jag och resten av landslagsspelarna ska kunna lära de nya spelarna något och att vi får de att vilja börja eller fortsätta träna showdown även efter helgen. Eftersom lägret inte har börjat än tänkte jag berätta lite om hur veckan har varit hittills. Jag hade förmodligen tyckt om den om det inte hade varit så att jag hela tiden tänker på och saknar en viss person. Att sakna kan ju vara bra ibland men nu börjar jag nästan bli rädd för att jag är beroende av människan. Det skulle kunna jämföras med vilket annat beroende som helst, till exempel socker. Om man äter det för ofta blir man beroende och vill ha mer. När man inte får det blir man nedstämd och känner att man skulle kunna göra väldigt mycket för att få det. Den jobbiga skillnaden här är att man ju ganska lätt kan få tag på socker medan det som ni säkert förstår är mycket svårare att träffa en person som bor många mil bort. Personen som har framkallat den här känslan hos mig åker snart iväg i en hel vecka. Jag har som tur är en del att göra nästa vecka och jag får helt enkelt lov att klara mig på något sätt. Eftersom det inte är bra att vara för beroende av något eller någon är det nog bara bra att jag inte pratar med personen på ett tag. Jag lär ju bli desto gladare när han kommer hem igen:)

I måndags och tisdags hade vi studiedagar och därför satt jag hemma och pluggade istället för att vara i skolan. Jag måste erkänna att jag inte alls saknade musikteorin medan jag tycker att det var tråkigt att inte få ha någon vokalensemble den här veckan. Igår rullade lektionerna på som vanligt och idag har jag haft projektarbete och klassisk sång. Till min stora lättnad sa min handledare att han tyckte att min projektplan såg bra ut och att jag bara behövde ändra på några småsaker. Det kändes riktigt skönt att höra och nu är det bara för mig att sätta igång och jobba:) Lektionen i klassisk sång var lika rolig och givande som vanligt. Jag är fortfarande lite rädd för att göra fel när jag försöker göra olika övningar och har svårt at acceptera att jag är nybörjare i klassisk sång. Det är ju inte direkt en musikstil som jag har lyssnat mycket på och jag som är alt och inte sopran har svårt att sjunga de höga tonerna. Min huvudklang behöver definitivt bli starkare och det är den jag försöker jobba mest med just nu. Det går segt och ibland känner jag bara att jag vill ge upp. Läraren sa åtminstone att hon tycker att jag har utvecklats sen jag började med klassisk sång för några veckor sen, vilket ju är bra men jag blir ändå trött på mig själv för att saker och ting tar sådan tid.

Förutom att jag har varit i skolan har jag även varit på den kära ungdomsgården. Vi pratade lite om att åka kommunalt och jag kom fram till att jag inte är den enda som är rädd för att ramla ner på spåret när jag går omkring på tunnelbaneperrongerna. Sen gjorde vi varma mackor som jag tycker blev ganska goda. Många av mina fina vänner var på gården i tisdags och jag blev glad av att få träffa lite folk efter att ha suttit hemma i två dagar.

Idag åkte jag en av de längsta taxiresorna på länge. Taxichauffören hämtade mig i god tid och jag tänkte att jag lätt skulle hinna åka hem och vara hemma minst två timmar innan jag skulle åka till syncentralen. Taxichauffören förklarade att vi skulle hämta upp en annan person och eftersom jag är van vid att det är samåkning var det inget som förvånade mig. Däremot blev jag förvånad över att taxichauffören inte hittade adressen där personen skulle hämtas. Chauffören hittade rätt gata men körde förbi numret han skulle till ett antal gånger trots att personen han skulle hämta tydligen hade stått utanför och försökt stoppa taxin. När personen äntligen hade satt sig i bilen åkte vi vidare för att lämna av mig. Problemet var bara att taxichauffören inte hittade min adress trots att han hade både GPS och kartbok. Ingen har någonsin haft något större problem att hitta hem till mig. Den här taxichauffören försökte verkligen med allt. En person försökte guidea honom via telefon, flera pekade ut i kartboken hur han skulle köra och GPS-en visade hur han skulle köra. När vi hade åkt runt i samma område i ungefär en timme fick Personen som skulle lämnas av efter mig plötsligt panik eftersom han inte hade tagit sin medicin som låg hemma. Personen förklarade att han kände att det snart skulle kunna gå riktigt illa om han inte fick komma hem och där satt vi i taxin med en förvirrad chaufför som började bli mer och mer stressad för varje minut som gick. När folk förklarade hur chauffören skulle köra lät det som att han förstod men när han sedan började köra verkade han vara för stressad för att köra efter de instruktioner han hade fått. Det slutade med att chauffören bestämde sig för att åka och lämna av den andra personen, vilket alltså gjorde att jag fick åka med till nästa adress som låg ungefär en kvart bort för att sedan åka tillbaka samma väg. Chauffören försökte hitta min adress ytterligare en stund men eftersom han inte lyckades med det bad jag honom att åtminstone köra mig till syncentralen eftersom jag hade en tid att passa. Dit kom jag till slut och jag hann till och med sitta och vänta en stund innan jag hade möte med två personer. Idag gick jag nämligen från att tillhöra barn och ungdomsteamet till att tillhöra vuxenteamet. Egentligen skulle jag tillhöra ungdomsteamet tills jag var tjugo år men nu fick jag byta tidigare eftersom vi kom fram till att det var smidigast. Idag hade jag alltså möte med Margareta som jag har träffat regelbundet i över sju år och en kvinna som hette Catarina som jobbar på vuxenteamet. Även om jag tycker att det kändes lite tråkigt att säga hej då till Margareta hoppas och tror jag samtidigt att det kommer att kännas bra med Catarina.

Ikväll har jag tittat på Idol och så klart hejat lite extra på Roshanak som ju tyvärr inte gick vidare ikväll. Vi får hålla tummarna för att hon får ett wild card imorgon:) Nu ska jag göra något annat än att sitta här. Hoppas att ni får en trevlig helg!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en trevlig helg! Eftersom några av er läsare har bett mig uppdatera bloggen oftare försökte jag verkligen göra det förra helgen när jag ju faktiskt åkte iväg och gjorde något. Nu hade jag tänkt skriva ett längre inlägg om helgen så att jag kan läsa det här när jag är äldre och minnas allt fint som jag fick uppleva.

Att träffa någon en hel helg och att bara ha tid för varandra tror jag att alla behöver ibland. Jag känner åtminstone att jag mår mycket bättre efter att ha varit med min fantastiska vän Alireza. Tänk att en person som jag, för bara ungefär en månad sedan, tyckte verkade vara ganska dryg nu betyder oerhört mycket för mig. Nu är det ungefär en månad sen jag fikade tillsammans med Ronja, Hannah och Alireza. Det var först då som jag insåg vilken härlig människa jag faktiskt hade missat. Alireza och jag träffades igen ungefär en vecka senare på en releasefest. Efter den kvällen harvi sms-at, chattat och/eller pratat i princip varje dag plus att vi nu har träffats tre gånger sen releasefesten. Eftersom ingen av oss hade något särskilt att göra förra helgen bestämde vi oss för att ses och göra något roligt tillsammans. Vi bestämde oss ganska snabbt för att det vore trevligt att åka på en kryssning men det såg ganska mörkt ut. Många kryssningar var redan fullbokade och när vi väl hittade en kryssning där vi skulle ha fått plats visade det sig att man behöver vara minst tjugoett år för att få åka på en dygnskryssning såvida man inte har en förälder med sig. Jag tyckte att det kändes tråkigt att jag var för ung för något samtidigt som det faktiskt kändes lite skönt. Nu kommer jag ha något att se fram emot även efter att jag har fyllt tjugo år:) Alireza och jag kollade vidare och hittade till slut ett bra alternativ som var att gå av i Mariehamn. Allt gick bra, Alireza bokade kryssningen och ett bra hotell till oss och sen var det bara att vänta och räkna ner dagarna tills vi skulle ses:)

Efter skolan i fredags åkte jag in till ett hotell på Söder där jag skulle träffa Alireza. Jag blev lite nervös när jag hörde att hans tåg var nästan en timme försenat men allt gick som tur var bra och vi var framme vid Vikingterminalen i god tid:) Även incheckningen gick bra och en vakt hjälpte oss att komma på båten. När vi hade lämnat vårt bagage bestämde vi oss för att fika eftersom vi var hungriga. Det tog lite tid innan vi fick hjälp och kvinnan som jobbade i kafféet frågade varför vi inte hade någon ledsagare med oss. Vi hade självklart kunnat försöka ha med oss en ledsagare men att hitta någon som har tid att följa med en helg är inte det lättaste och sen kände vi att vi ville åka själva. När vi väl hade fått hjälp att hitta det vi skulle ha hade vi en trevlig stund tillsammans. Vi pratade, fikade och fick små chokladbitar av en person som jobbade på båten:) En stund senare bestämde vi oss för att gå ut på däck och det var då jag upplevde något riktigt romantiskt, fint och trevligt. Först var det dock inte särskilt trevligt för ute på däck var det många som stod och rökte och det kanske är fler som håller med mig om att det inte luktar särskilt gott. Vi lyckades som tur var hitta en plats en bit bort från alla människor där vi ställde oss. Solen sken och vi kunde höra vågorna och känna båten åka. Jag tycker verkligen att det kändes bra att stå där med Alireza och att vi nu hade en hel helg att se fram emot kändes helt underbart. Vi stod där och höll om varandra medan tiden gick och människor passerade. Plötsligt böjde sig Alireza fram och kysste mig. Några människor gick förbi just då och visslade och vi tolkade det som att de visslade på oss, vilket vi tycker var fint och roligt. Jag tycker verkligen att vi fick en fin och romantisk stund som jag sent kommer att glömma:) Romantik är enligt mig något som verkligen är fint och viktigt!

Vi bestämde oss så småningom för att gå in igen och nu hade det börjat hända saker på båten. Vi gick till en bar för att lyssna på när folk sjöng karaoke. De flesta sjöng på finska och eftersom språket ju inte direkt liknar svenska förstod vi inte särskilt mycket av sångtexterna. Men det var trevligt ändå och jag drack ananasjuice som jag tycker var riktigt god:) Lite senare gick vi till en restaurang för att äta middag. Alireza åt kött och jag åt vegetarisk pasta. Till efterrätt åt vi jordgubbar med glass och vi var nöjda med både maten och efterrätten. Efter middagen gick vi till ett diskotek där vi lyssnade på när ännu fler sjöng karaoke. Jag tycker att de flesta var duktiga och vi hann höra många duktiga sångare och sångerskor innan vi var framme i Mariehamn. Innan vi gick av båten träffade jag en person som jag har lärt känna på nätet. Han kände igen mig och kom fram och hälsade på oss, vilket ju var trevligt:) Vi träffade dessutom några trevliga tjejer i fredags som kallade oss "de blinda" och som ställde alla möjliga frågor.

Från Mariehamn tog vi en taxi till hotell Alandia där vi skulle bo. Hotellet låg nära båten och vi var där på mindre än fem minuter. Väl framme checkade vi in och fick nyckeln till vårt rum. Det var ett fint rum med sköna sängar och en stor dusch. Innan vi gick och la oss på kvällen gick vi ner i hotellbaren och lyssnade på en trubadur som var riktigt bra! I baren hann vi prata med en del trevliga människor och jag förvånades över hur trevliga och sociala alla verkade vara. En annan sak som var riktigt bra på Åland var att alla verkade vara väldigt lugna, i alla fall till skillnad från Stockholm där de flesta verkar vara väldigt stressade. Jag älskade den oerhört goda stämningen och jag kände mig riktigt nöjd och glad när vi checkade ut från hotellet morgonen därpå. Om ni åker till Åland kan jag alltså varmt rekommendera hotell Alandia.

Båtresan tillbaka till Sverige gick bra. Först fikade vi och jag åt en ostmacka som inte direkt var jättegod men som definitivt var ätbar. Efter det gick vi runt i taxfreen en lång stund. Jag förvånades över att det faktiskt finns människor som är segare än jag när det gäller att välja och bestämma sig för vad man ska köpa. Alireza tog hur lång tid som helst på sig att bestämma sig för vad han ville köpa och man märkte verkligen att de som hjälpte oss blev trötta på honom eftersom han hann ändra sig ett antal gånger innan han till slut betalade sina saker. Jag funderade på att köpa en parfym som luktade mango men ångrade mig i sista sekunden då jag kom på att jag hellre ville spara mina pengar. En mangoparfym får jag helt enkelt önska mig i födelsedagspresent eller köpa när jag har mer pengar. Många köper ju öl, vin och sprit i taxfreebutiker men det är inget som intresserar mig. Jag förstår ärligt talat nte hur man kan lägga ner en massa pengar på sådant. Okej, att dricka ett glas vin lite då och då ska tydligen vara bra men jag har inte lärt mig att tycka om det och jag känner fortfarande att jag klarar mig bra utan alkohol. Att träning och alkohol inte är en bra kombination är ytterligare en anledning till varför jag har valt att inte lära mig att dricka och uppskatta alkohol. Däremot är jag ju beroende av andra saker, till exempel mango:) Efter besöket i taxfreen gick vi för att lämna Alirezas saker. Jag störde mig eftersom han tog väldigt lång tid på sig att packa ner allt i väskan och bröt därför sönder en av hans chokladkakor. Även om jag inte tycker att det är rätt att förstöra andras saker kan jag inte låta bli att erkänna att det var lite roligt att förstöra den som hämnd för att han hade tagit lång tid på sig både i taxfreen och med att packa ner sina saker. När vi var på kryssning tyckte jag nämligen att det fanns annat som var mycket roligare att göra och packa kunde han väl göra någon annan gång? Eftersom chokladkakan var förstörd tyckte Alireza att det var lika bra att vi åt upp den och även om jag mådde illa efter fyra rutor tycker jag att den var ganska god:)

Vi hann äta middag och spela på spelautomaterna innan båten stannade i Stockholm. Jag tycker absolut att det var värt att spela bort lite pengar för att få höra de roliga ljuden från spelautomaterna:) När vi stod och väntade på att taxin skulle hämta oss på Vikingterminalen kom en man och en kvinna fram och pratade med oss. Det kvinnan sa till mig fick mig verkligen att känna glädje och lycka:) Natten mellan lördag och söndag sov vi på ett hotell i Kista, scandic hotel Victoria tower har jag för mig att det heter. Alireza hade samlat ihop poäng som gjorde att vi inte behövde betala något för att sova där. Hotellet var nybyggt och öppnade för ungefär en vecka sedan. Rummen var därför väldigt fräscha och som jag skrev i ett inlägg från mobilen hade vi verkligen ett fint rum. Hotellet hade hela trettiofyra våningar och vårt rum låg på tjugoandra våningen. Sängen var hur skön som helst och sen fanns det vattenkokare, te, kaffe och till och med godis. Toaletten var stor och jag blev imponerad över dess oerhört bra och coola akustik. Om jag hade varit ensam hade jag definitivt testat att sjunga därinne men nu lät jag bli för att jag inte ville att Alireza skulle behöva stå ut med att höra mig. Jag misstänker nämligen att risken att jag inte skulle kunna sluta sjunga när jag väl hade börjat var ganska stor.

I lördags kväll tog vi det ganska lugnt. Vi låg i sängen och åt godis, pratade i telefon med Oja, åt en pastasallad som vi köpte i receptionen och drack te:) Tiden gick fort och plötsligt var det söndag. Något som var skönt var att både Alireza och jag är väldigt morgontrötta och att vi tar ungefär lika lång tid på oss att göra oss i ordning på morgonen. Vi hade tur eftersom frukosten var öppen till klockan elva och kvinnan som hjälpte oss att ta frukost var jättetrevlig! Efter frukosten vilade vi en stund innan vi packade ihop våra saker och checkade ut. En taxi kom så småningom och efter att vi hade åkt och lämnat en kvinna någonstans i stan åkte vi vidare till kaffé Gunnarssons, kafféet där Alireza och jag fikade tillsammans för första gången:) Vi beställde smörgåsar och chokladbollar som vi hann äta innan det var dags för mig att åka vidare. Innan jag åkte hann vi dock prata en del och komma fram till att vi vill ses igen i framtiden:) Det lär dock ta ett tag eftersom både Alireza och jag är gasnka upptagna kommande veckor och på grund av att vi bor ganska långt ifrån varandra. Jag är säker på att jag kommer att sakna Alireza men det är ju alltid bra att sakna någon för då blir det ju förhoppningsvis mycket roligare när man väl ses! Dessutom är det nog bra att vi är ifrån varandra några veckor så att vi inte tröttnar på varandra:) En trevlig helg hade jag verkligen, jag är oerhört glad över att Alireza ville göra det här med mig och tycker att det känns skönt att allt gick bra! Att ingen av oss såg något gjorde ingenting. Okej, det är klart att det kanske hade varit lättare ifall någon av oss hade kunnat se lite för att vissa saker förmodligen hade gått snabbare i så fall. Men nu är det ju inte så och allt gick som sagt riktigt bra:) När vi frågade folk om hjälp var nästan alla trevliga och hjälpsamma. Jag orkar inte skriva mer ikväll men jag bloggar senare i veckan. Ha det bra tills dess!
/Vispen

Hej!

Varje gång jag går in i min kalender i mobilen blir jag alltid lika förvånad över hur fort tiden går. Fastän vissa dagar känns längre och tråkigare än andra dröjer det inte länge förrän de är över. Vi lever vidare och helt plötsligt får vi kanske uppleva riktigt bra och härliga stunder som får oss att inse att livet faktiskt är värt att leva. Som jag har skrivit tidigare älskar jag att ha saker att se fram emot, att räkna ner dagarna tills det där roliga ska hända och att helt enkelt längta väldigt mycket efter en speciell händelse. Idag känner jag mig riktigt glad eftersom jag förhoppningsvis får uppleva något trevligt redan imorgon. Jag blev jätteglad igår eftermiddag när jag fick ett sms av min kära vän Alireza där det stod att han hade bokat en kryssning till oss. När jag tänkte efter och insåg hur länge sen det faktiskt var som jag åkte kryssning senast tycker jag verkligen att det är på tiden att göra det i helgen! Jag älskar verkligen den speciella stämningen som man alltid brukar känna på kryssningar, att få höra alla glada människor och härliga ljud från till exempel musik och spelautomater och att känna känslan av att vara på en båt! Vi kommer visserligen inte att stanna på båten särskilt länge eftersom vi går av på Åland men jag ser ändå fram emot att få åka iväg i helgen och inte behöva tänka på all skola och träning som väntar kommande veckor. På söndag kväll ska jag tillsammans med Rebecka och Ida lyssna på en spelning med Sofia Karlsson. Även om Sofia inte direkt är min idol tror jag att det kan bli riktigt trevligt:) Att få ha roligt en hel helg utan att ha en massa krav och måsten är nog precis vad jag behöver just nu för även om tiden går fort kan jag ju inte direkt säga att livet alltid har varit lätt på sista tiden.

På något konstigt sätt tycker jag att det känns lite som att dagarna flyter samman och ibland önskar jag att jag kunde stanna tiden för att verkligen hinna reflektera över allt som händer runtomkring mig. Trots att det egentligen inte händer något särskilt i mitt liv försöker jag uppskatta de små sakerna som verkligen kan göra en hel dag. I måndags hade jag till exempel en taxichaufför som både var social och trevlig. Chauffören kände igen mig eftersom han hade sett mig i tidningen och ställde en massa frågor om showdown. Innan jag åkte hemifrån kände jag mig trött men eftersom chauffören faktiskt fick mig att skratta flera gånger och vi hann diskutera en massa intressanta saker, inte bara showdown, gjorde det att resten av dagen kändes bra eller i alla fall helt okej. En annan sak som får mig att tycka om skolan är en del lärare som verkligen får mig att bli motiverad och känna att det faktiskt är någon mening med att plugga och lära mig nya saker. Vokalensembleläraren höll till exempel i en jättebra lektion häromdagen och nu märktes det att de flesta hade pluggat eftersom låten som vi hade tränat in lät riktigt bra! I år har jag ju börjat läsa klassisk sång och jag tycker fortfaande att det känns som ett roligt ämne eftersom jag lär mig nya saker varenda vecka. Svenska B är ett ämne som jag har svårt att uppskatta. Det enda som får mig att orka fortsätta plugga är läraren som nästan alltid förklarar saker på ett sätt som jag förstår. Dessutom brukar läraren märka när vi är trötta, igår bad hon oss till exempel att göra tjugo armhävningar helt plötsligt och det gjorde att de flesta av oss piggnade till:) Musikteorin B är det enda ämnet som jag inte förstår varför jag ska läsa. Hur stor chans är det att jag kommer läsa punktnoter i framtiden? Att jag kommer att jobba med musik känns väldigt osannorlikt och jag blir alltid trött av att hålla reda på alla förtecken, pauser och så vidare. Igår kom Sara till Kulturama för att visa mig ett program samt gå igenom några böcker med mig och jag är säker på att jag hade gett upp och lagt ner om det inte hade varit så att Sara var trevlig. Hon stod ut med mig och orkade förklara saker tills jag förstod trots att det kunde ta väldigt lång tid ibland. Ärligt talat undrar jag varför jag varken är snygg eller intelligent. Jag vet att livet inte är rättvist men varför är det vissa som varken ser bra ut eller har fötts med en hjärna som har kapacitet att lära in saker i normal takt? Det kan man verkligen undra...

Något som tog cirka två och ett halvt år för mig att komma på var vad jag ska göra för projektarbete. Igår ringde min kära vän Miriam och diskuterade det med mig tills jag äntligen kom på något att skriva i min projektplan. Det här med framförhållning är inte direkt min grej för jag skrev färdigt projektplanen igårkväll. Den skulle lämnas in idag och jag hann alltså bli färdig i tid men någon vidare framförhållning var det ju inte. Nästa vecka ska jag prata med läraren om min projektplan och få synpunkter av honom. Jag hoppas verkligen att han godkänner min idé för annars kommer jag att få stora problem igen, vilket jag gärna klarar mig utan. När jag pratade lite kort med läraren idag sa han som tur var att han tyckte att det jag ville göra lät rimligt och föreslog att jag skulle börja jobba så snart som möjligt. Därför ska jag börja samla fakta och hitta någon bra bok att läsa tills nästa vecka och sen får vi se hur jag går vidare.

Träningen känns helt okej. Jag försöker träna på de moment som jag behöver lära mig samt spela långa träningsmatcher för att vänja mig vid det så att jag förhoppningsvis orkar när det väl gäller. Nu är det bara femton dagar kvar tills nästa tävling och jag börjar redan känna mig lite nervös. Jag tror inte att det har hänt något mer sen sist. På kvällarna har jag chattat, pratat i telefon, tränat, tittat på Idol och haft telefonmöte med USS styrelse. Nu ska jag börja titta på några musikprogram som blev installerade på min dator tidigare idag. Det känns riktigt skönt att allt äntligen är installerat nu och att jag kommer kunna hänga med bättre i undervisningen. Jag bloggar igen på söndag eller månad. Ha det underbart tills dess!
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni hade en trevlig helg! Eftersom jag har en hel del att göra den här veckan blir det tyvärr inget långt inlägg idag heller men jag hade i alla fall tänkt skriva lite om helgen som jag verkligen känner mig nöjd med:) I fredags eftermiddag åkte jag för att möta Alireza på ett hotell i Stockholm som jag verkligen har börjat tycka om mer och mer för varje gång jag har varit där. Hotellet i Handen där jag brukar bo på en del tävlingar är dock fortfarande min favorit. Alireza och jag hann ta det lugnt en stund innan vi sedan fick skynda oss till Skanstull för att möta upp Ronja. Vi hade bokat bord på restaurangen Kamarina där vi skulle äta middag. Jag beställde en vegetarisk tallrik och tycker att den var lika god som den har varit när jag har ätit den tidigare:) De andra beställde kött och även de verkade vara nöjda med maten. I fredags blev jag förresten övertalad att beställa cider till maten. Jag kan ju inte direkt säga att det var det godaste jag har druckit men jag öeverlevde och vande mig till och med lite vid smaken. Efter middagen åkte vi tillbaka till hotellet igen. Där tog vi det lugnt och låg och pratade, skrattade och tryckte till:) Jag låg mellan Alireza och Ronja och vi skojade om att jag fick chans på Ronja och att jag gifte mig med Alireza:) Runt elvatiden åkte Ronja hem men jag stannade med Alireza. Jag kände mig riktigt nöjd med kvällen. Vi hade mycket att prata om och att vara med Alireza kändes jättebra trots att vi inte gjorde något särskilt! Det enda som jag störde mig på under kvällen var när vi satt och drack te och jag fick reda på att en av hotellpersonalen som jag tyckte var väldigt trevlig inte längre jobbade kvar på hotellet.

I lördags morse var det bara att försöka se glad ut och gå upp fastän det kändes som att jag skulle ha kunnat ligga kvar i sängen hur länge som helst. På något mirukalöst sätt hann jag både duscha och äta en god frukost på hotellet innan det var dags för mig att åka vidare till Hellasgården. Jag fick stå och vänta en stund innan ungdomsledarna och styrelsen kom. Några kom med färdtjänst och några med buss. Jag blev så klart glad över att se alla och fick några fina kramar av mina fina vänner:) När alla hade kommit fick vi nycklar till stugorna där vi skulle bo och vi hann lämna vår packning där innan vi samlades för att lyssna på en föreläsning. En kvinna som hette Jenny höll i en föreläsning som bland annat handlade om ADHD och Aspberger. Jag lärde mig en hel del nya saker och tycker att föreläsningen var bra och intressant:) Under eftermiddagen hade styrelsen och ungdomsledarna möte. Eftersom jag ju sitter i styrelsen var jag med på styrelsemötet och jag tycker att allt flöt på bra och vi blev till och med klara tidigare än beräknat:) Efter mötet orkade jag kanppt hålla ögonen öppna längre och gick därför till stugan och sov en stund. Jag blev väckt av att Ida och Maja knackade på och vi hann prata en stund innan middagen. Vi hade en trevlig kväll tillsammans då vi åt en massa goda hamburgare, några bastade och badade, fikade och åt vegansk kladdkaka, spelade gitarr eller piano och sjöng. Ronja och Christoffer var jätteduktiga på att improvisera. Innan jag gick och la mig spelade jag Orangino och det var riktigt roligt! Sen fick jag en underbar kram av Nina!

Igår var det söndag och klockan tio samlades vi för att lyssna på en föreläsning. Vi pratade om förebilder, ställde frågor till varandra som vi fick välja om vi ville svara på och spelade lite teater. Efter lunchen pratade vi om USS marknadsföring, fikade och åt en massa frukt och choklad, diskuterade följar och ledarskap och fick sist men inte minst säga positiva saker om varandra! Jag tycker att det kändes väldigt bra att både ge och få fina och positiva komplimanger. Alla var snälla och det kändes helt underbart att få höra en massa fina saker efter att ha känt att det mesta jag gjort hela veckan hade gått riktigt dåligt. Helgen gav mig verkligen ny energi och nu kommer jag förhoppningsvis orka ta mig igenom allt skolarbete och träna hårt de kommande veckorna! Nu ska jag plugga lite musikteori och klassisk sång, jag lovar att blogga snart igen!
/Vispen

Hej!

Håller ni inte med om att fredagar är de bästa dagarna? Jag tycker alltid att det känns lika skönt när den sista lektionen på fredagar är slut och man inser att man har två lediga dagar framför sig då man kanske i och för sig behöver plugga men då man åtminstone inte behöver vara i skolan. På fredagkvällarna försöker jag alltid göra något annat än att plugga för att låta hjärnan vila från allt skolarbete. Ibland brukar jag vara hemma och ta det lugnt, vilket kan vara oerhört skönt efter att ha pluggat och tränat hela veckan. Ikväll lär det dock inte bli någon lugn kväll eftersom jag ska ut och äta middag med Ronja och Alireza. Det ser jag verkligen fram emot och jag tror absolut att vi kommer att få en underbar kväll tillsammans! Att umgås med sina vänner, att sitta och prata i timmar och att helt enkelt ha tid för varandra tror jag verkligen är viktigt för att vi ska må bra. Med tanke på att jag har känt mig ledsen den här veckan, igår hade jag till exempel en sådan där dag när det mesta jag gjorde gick fel, ser jag fram emot en trevlig kväll med många skratt.

Tidigt imorgon bitti åker jag för att träffa USS styrelse och en massa härliga ungdomsledare. Vi ska hinna med att ha möten, lyssna på föreläsningar, äta god mat och förhoppningsvis ha roligt tillsammans. Jag minns att jag var nöjd med den senaste styrelsehelgen och tror och hoppas att vi kommer ha minst lika trevligt den här gången:) Eftersom det inte har hänt något särskilt sen jag skrev senast, har som sagt mest haft problem med saker och ting, skriver jag inget mer idag. Men efter helgen lovar jag att skriva ett längre inlägg. Jag önskar er en trevlig helg!
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni känner att veckan har börjat på ett bra och trevligt sätt! De tre senaste dagarna i mitt liv har känts helt okej och det känns som att tiden har gått relativt fort. Jag ser fram emot helgen då jag både ska hinna träffa Ronja och Alireza på fredag och dessutom träffa USS styrelse och ungdomsledarna på lördag och söndag! Tills dess behöver jag plugga en del men det känns åtminstone lite roligare när jag har något att se fram emot:)

I skolan rullar det mesta på bra. Jag har pratat med flera i min klass som jag tycker är trevliga och igår var jag med på klasstiden för första gången. Det som diskuterades mest var studentskiva och studentflak. Även om det känns som att det är lång tid kvar tills dess är det ju bra att vara ute i god tid. En sak som kändes riktigt bra var att musikteoriläraren faktiskt verkade vara nöjd med mig i måndags. "Jag ser att du har pluggat" sa han och det kändes som sagt riktigt roligt att höra. Något som däremot kändes mindre roligt var att jag fick en ännu svårare läxa tills nästa vecka men det är bara att gilla läget och jag ska verkligen försöka göra mitt bästa för att hinna lära mig allt tills dess. På svenskan har vi jobbat med pjäsen Kung Oidipus samt skrivit in olika saker på en tidslinje. Jag har lite svårt att hänga med där men det kändes i alla fall som att jag fick med det mesta:) Idag fick vi förresten en ny bok som vi ska börja läsa, nämligen Therese Raquin. Jag minns alltför väl när jag fick i uppgift att läsa boken för två år sen och jag kan ju inte direkt säga att det var min favoritbok. Handlingen går alldeles för segt för att jag ska kunna njuta av boken och jag tycker nästan att det blir jobbigt att allt ska vara beskrivet in i minsta detalj. Dessutom kan jag ju inte direkt säga att boken har ett lyckligt slut heller. Men eftersom jag redan har läst boken tidigare hoppas jag åtminstone att jag inte ska behöva lägga ner lika mycket tid på att läsa den som sist då jag var tvungen att läsa igenom alla kapitel flera gånger för att minnas detaljer och liknande.

Det enda ämnet som jag anser att jag har lätt för i år är vokalensemble. Ursäkta men jag förstår verkligen att läraren blir besviken på oss eftersom det märktes tydligt att folk inte hade gjort det de ska. Trots att vi fick en låt för två veckor sen var det fortfarande ganska många som knappt kunde sin stämma den här veckan. Dessutom verkade det inte som att folk hade brytt sig om att lära sig mer än en vers av låten och jag tror att i princip alla hade papper framför sig när de sjöng. Förra veckan sa läraren att vi skulle lära oss låten utantill tills igår men när hon märkte att folk inte hade gjort det ändrade hon sig och sköt upp läxan tills nästa vecka. Jag störde mig eftersom jag hade pluggat på låten och såg fram emot att börja på något nytt. Att välja att inte plugga i andra ämnen tycker jag är upp till var och en att bestämma men när man har ett ämne där man behöver samarbeta och hela kören faktiskt behöver kunna sina stämmor för att det ska låta bra och för att man ska kunna gå vidare och börja med nya låtar anser jag faktiskt att man har ett ansvar att lära sig det man ska så att hela kören inte behöver bli lidande. Jag tycker dessutom att det är respektlöst av folk som inte har varit närvarande på sådana lektioner att inte kolla upp vad man har gått igenom tidigare veckor. Igår var det en tjej som inte hade varit med på någon av de tidigare lektionerna som kom och som inte alls hade någon koll på vad vi skulle ha pluggat på tills igår. Trots att tjejen hade missat två eller tre lektioner hade hon alltså inte ens tagit kontakt med läraren. Förlåt men jag blir verkligen trött på sådant här och kände mig bara tvunen att klaga lite. I ensemblen förra året hade vi mycket högre krav. Om någon var borta från ett visst antal lektioner fick de inte vara med på kommande uppspel såvida de inte hade någon bra anledning och/eller hade pluggat hemma. Jag menar inte att jag tycker att man borde straffa människor som väljer att inte närvara på lektioner. Det är klart att man kan bli sjuk och att man inte kan ha hundra procent närvao. Men i ämnen där alla är beroende av varandra tycker jag åtminstone att man kan anstränga sig lite extra. Om någon som inte har pluggat på sina stämmor och liknande ska vara med på ett uppspel kan ju det göra att hela framträdandet går och låter sämre, det hände senast i våras. Aja, nu ska jag skriva om roligare saker istället:)

I måndags bestämde jag mig för att vila från all träning eftersom jag hade spelat fotboll hela helgen. Jag hade därför en lugn kväll då jag pluggade, såg ett avsnitt av Idol och chattade med mina vänner. På kvällen blev jag dessutom överraskad när det ringde på dörren och en man kom för att lämna blommor till mig. Jag hade aldrig fått blommor av någon tidigare, i alla fall inte levererade till dörren på det där sättet. Bredvid blombuketten fanns ett kort där det stod ungefär såhär: Här är blommor till en underbar och speciell tjej. Många pussar, Sven! Det tycker jag var fint och romantiskt och eftersom jag älskar romantik blev jag glad för blommorna:)

Igår tränade jag showdown och det kändes bra trots att jag spelade riktigt dåligt ibland. Koncentrationen var alltså inte på topp men det blir förhoppningsvis bättre nästa träning. Efter skolan idag åkte jag för att träffa Sara. Vi satte oss på ett kaffé för att fika och prata om hur vi ska lägga upp mobilityträningen som jag ska börja med om några veckor. Sara ska bara vara med några gånger och efter det ska jag fortsätta träna med en person från syncentralen. Jag tycker att det ska bli riktigt skönt att komma igång med att träna på att åka kommunalt och ser fram emot några jobbiga men förhoppningsvis även roliga och givande timmar när vi ska ses och göra det. Idag hann vi så klart även prata om andra saker än mobility och det var trevligt. Det är helt otroligt att det faktiskt finns människor som orkar lyssna när jag pratar om livet och andra saker som jag går runt och tänker på. Jag tänker alldeles för mycket och därför tycker jag verkligen att det kan vara skönt att berätta för andra om mina funderingar och höra vad de tycker om saker och ting. Ibland får jag dåligt samvete för att jag pratar för mycket och jag trivs egentligen bäst med att lyssna på vad andra har att säga och fylla i med någon mening då och då. Men att prata själv kan faktiskt vara riktigt trevligt ibland, i synnerhet när jag märker att personen jag pratar med lyssnar på mig och är intresserad av det jag pratar om. Innan jag åkte hem idag hann vi gå på stan en stund. Eftersom varken Sara eller jag ser något fick vi be andra människor om hjälp ibland och det gick jättebra. Tyvärr var det aldrig någon snygg kille/man som hjälpte oss. De vi pratade med var antingen kvinnor eller män som vi trodde var över fyrtio år, alltså lite för gamla för mig. Åldern är i och för sig bara en siffra men det kan ju vara bra att jag åtminstone försöker hitta någon som är under trettiofem. Vi hann hitta det vi skulle på stan och jag hann dessutom både köpa mangote och en hudkräm som luktar mango:) Nu måste jag plugga, jag bloggar någon gång i framtiden, förmodligen efter helgen.
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni har haft en trevlig helg! I mitt förra inlägg nämnde jag att jag skulle åka iväg på en fotbollshelg, vilket ganska många, inklusive jag själv, blev förvånade över och tycker var ganska konstigt. Jag vet inte hur många gånger jag har klagat på att fotboll eller bollsporter överhuvudtaget inte är min grej och någon vidare bollkänsla kan jag ju inte direkt påstå att jag har. Men eftersom vi ju bara lever en gång, jag tycker om utmaningar och kände för att ge det en chans anmälde jag mig till USS fotbollshelg. Jag hade funderat på att åka på den tidigare år men eftersom helgen huvudsaklingen riktar sig till personer som är synsvaga har jag inte vågat göra det. I år blev det dock ändrig på det och jag fick komma trots att jag inte ser något:)

Vi både spelade och bodde på Bosön i helgen som enligt mig var ett trevligt och bra ställe:) Jag åkte färdtjänst direkt till Bosön och kom dit samtidigt som de flesta andra som hade åkt dit med buss. Jag hann hälsa på några och trycka till dem innan vi gick in i omklädningsrummen för att byta om. En stund senare samlades vi i en ring, så som man ju alltid brukar göra, för att få information om helgen. Vi fick även säga våra naman och berätta hur stor erfarenhet vi hade av fotboll. Jag blev glad när jag hörde att det inte bara var jag som var nybörjare:) Efter att ha fått lite info värmde vi upp. Jag joggade lite och testade att sparka på en fotboll. Det fanns som tur var några fotbollar som lät och det var nästan bara de som användes under helgen. Att man kunde höra fotbollen var ju väldigt bra men det betydde så klart inte att jag skulle ha lätt att träffa den. Johan, Jakob, jag och säkert någon mer passade bollen mellan varandra. Jag segade ner spelet något enormt och missade bollen nästan varenda gång det var min tur att sparka på den. De andra undrade säkert vad jag höll på med men de var snälla och försökte förklara för mig hur jag skulle göra för att det skulle gå bättre. Runt elvatiden fick vi träffa Andrea, en kvinna som i vanliga fall är fotbollstränare och som skulle visa oss olika moment och hålla i lördagens träning. Vi värmde upp igen, ordentligt den här gången och fick sedan träna på att skjuta straffar. Jag blev imponerad av många av de andra som sköt hårda bollar, åtminstone i jämförelse med mig som knappt lyckades få bollen att nå fram till målet. När vi hade tränat straffar minns jag inte riktigt vad vi gjorde. Vi hann i alla fall spela några korta matcher, jag blev ledsagad av Desirée under matchen och tycker att det gick bra trots att jag aldrig nuddade bollen.

De flesta av oss verkade vara väldigt hungriga när det äntligen var dags att äta lunch. Jag åt en massa pasta, någon sorts grönsaksgrattäng och en massa sallad. Under eftermiddagen fortsatte vi att träna och jag tycker att det var riktigt skönt att få anstränga mig för att sedan känna den där härliga tröttheten som man brukar känna när man har sprungit mycket och varit koncentrerad en längre stund. Vi tränade på några olika moment där bollkontroll så klart var en viktig del. Fastän det fortfarande gick dåligt för mig måste jag faktiskt säga att jag tycker att det gick bättre nu än vad det hade gjort på förmiddagen. Jämfört med alla andra var jag utan tvekan sämst men att jag åtminstone märkte en liten skillad kändes bra. Vi spelade några matcher och jag lyckades faktiskt, med Annamarias hjälp, träffa bollen en gång. När vi tog en paus för att fika hann jag prata lite med några trevliga människor, bland annat Rakel, Jakob, Sandra och Cissi. Eftersom vi kände oss trötta och flummiga kunde vi inte låta bli att försöka få våra festispaket att smälla genom att trampa på dem. Det är tur att det inte bara är jag som är omogen ibland:) Vi avslutade eftermiddagen med att träna på att göra någon sorts fint som jag aldrig riktigt hann förstå hur den gick till, stretcha och tacka Andrea för att hon hade varit med oss under dagen.

Igårkväll tog jag återigen en stor portion mat när vi åt middag. Jag kan lova er att jag kunde ha gjort nästan vad som helst för att få mat, jag var verkligen hungrig efter att ha rört på mig hela dagen. Efter middagen passade jag på att duscha, träna lite på min klassiska sång och vila medan de andra spelade mer fotboll, badade och bastade. Även om jag tyckte att det var roligt att spela fotboll var jag för trött för att orka fortsätta efter middagen, bada är inte riktigt min grej och sitta i en varm bastu kände jag definitivt att jag klarade mig utan. Jag var däremot med och fikade runt niotiden då jag fick höra både sjuka och intressanta diskussioner. Sen samlades vi en stund för att prata lite om dagen. Jag som i vanliga fall brukar vara uppe tills de sista går och lägger sig på nätterna bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt igår. Det visade sig dock att jag gjorde det i onödan eftersom jag blev jättepigg när jag väl hade lagt mig i sängen. Jag låg och tänkte en lång stund innan jag till slut somnade och drömde en massa otäcka drömmar, vilket resulterade i att jag vaknade igen och inte kunde somna om på flera timmar. Med tanke på att jag alltid är morgontrött var det alltså extra jobbigt att gå upp imorse. Det kändes i alla fall lite bättre när jag hade tagit frukost och hamnade bredvid Johan, Lukas, Daneil, Tomas och Annamaria. Jag som dessutom alltid brukar ha svårt att äta något på morgonen lyckades få i mig gröt, äggröra, en bit av en smörgås och lite melon innan det var dags att samlas i idrottshallen.

Idag har vi spelat en massa matcher. Oj oj oj vad vi har sprungit och tryckt till! Om jag kände mig trött i kroppen när den här dagen började är det ingenting om man jämför med hur jag känner mig nu. Jag har i alla fall kommit fram till att fotboll måste vara ett väldigt bra sätt att träna kondition på. Det är klart att det kändes jobbigt att springa runt där på planen i flera timmar men när man har ett mål som ju i fotboll är att göra mål på motståndarlaget känns det enligt mig mycket mer värt att anstränga sig än om man endast sprinder för att förbättra sin kondition. Idag kände jag som sagt att det kändes jobbigt att springa men eftersom jag ju ville nå fram till bollen för att hjälpa mitt lag kändes det mycket lättare och jag hann nästan aldrig tänka på hur trött jag kände mig förrän matcherna var över.

Jag har verkligen haft roligt i helgen. Nu har jag en mycket bättre inställning till fotboll än vad jag hade när helgen började. Att spela fotboll med alla härliga USS-are har verkligen varit både roligt och lärorikt. Fastän jag missade bollen, det hände att jag sköt den åt helt fel håll och trots att jag inte var särskilt bra på att försvara målet var det ingen som klagade på mig. Alla peppeade varandra och jag älskade den oerhört goda och bra stämningen som varade hela helgen! Om man vann eller förlorade spelade knappt någon roll alls. Det var i alla fall inte som i showdownen där jag ofta känner press och där det är hård konkurans. Förutom att det var roligt att spela fotboll var det så klart minst lika roligt att träffa alla underbara människor! Det fanns många som gjorde mig glad i helgen. Idag gjorde vi dessutom en kramring när vi skulle säga hej då till varandra och jag blev glad av alla härliga kramar. Vissa var bättre än andra men så är det ju alltid. Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar upp till skolan imorgon.
/Vispen

Hej!

Förlåt för att jag aldrig uppdaterar bloggen längre. Det beror helt enkelt på att jag har gjort en massa saker hela dagarna och därför inte har haft tid att sitta vid datorn. Nu vill jag dock skriva ner vad jag har gjort så att jag ska kunna komma ihåg det i framtiden och för att ni som vill läsa vad jag gör ska kunna göra det:) Hoppas att ni mår bra förresten, att ni också har saker att göra och att ni har fått en trevlig start på helgen!

Jag märker verkligen hur bra jag mår när jag har saker att göra. Att ta det lugnt kan vara skönt men med tanke på att jag hade en lugn helg förra veckan känns det helt underbart att faktiskt ha haft saker att göra de senaste dagarna. Jag kan ju börja med att skriva lite om skolan. I onsdags hade jag svenska och naturkunskap men eftersom det inte hände något särskilt på de lektionerna orkar jag inte skriva om det. Något som kändes riktigt bra var i alla fall att jag lyckades hänga med bra på naturkunskapen och jag hann anteckna allt som läraren gick igenom! Igår skulle jag ha haft projektarbete men eftersom taxin aldrig kom och lektionen bara var fyrtio minuter lång hade jag inte hunnit gå på den ifall jag hade beställt en ny taxi. Det var så klart oerhört störande att jag inte kunde ta mig till skolan men jag hörde som tur var att läraren mest hade repeterat saker som vi gick igenom förra veckan och därför var det ju tur i oturen:) Idag har jag haft ljudteknik då läraren gick igenom skillnaden på olika sorts mikrofoner. Vi testade även att spela in ljud och nästa vecka ska vi få spela in en låt tillsammans, det ser jag fram emot. Nej, nu vill jag skriva om roligare saker än skolan:)

På fritiden har jag hunnit göra en massa trevliga saker. Jag har hunnit prata med en person som går en kurs och eftersom det ingår att träna orientering och förflyttning med någon ska vi göra det tillsammans. Med tanke på att jag faktiskt börjar bli äldre och eftersom jag gärna vill och behöver lära mig att åka kommunalt ska vi tillsammans träna på att åka tunnelbana och att hitta på några tunnelbanestationer. Det ska både bli nyttigt och roligt. Pluggat har jag hunnit med också och igår prioriterade jag faktiskt skolan framför träningen. Kommande veckor har jag dock som mål att hinna med både och.

Nu ska jag alldeles snart gå och lägga mig men jag avslutar det här inlägget med att tacka mina fantastiska vänner som jag har träffat den här veckan. Jag har hunnit träffa Alireza och vi hade verkligen en underbar tid tillsammans. En finare människa och vän får man leta efter och jag blir alltid lika glad och lycklig när jag är med honom! Vi åt middag på pizza hut, träffade Johan en liten stund, var på samma hotell som förra gången vi träffades, handlade godis, drack te, åt en jättegod frukost, fikade, tryckte till och pratade väldigt mycket. Trots att vi inte gjorde särskilt mycket flög tiden iväg och jag längtar redan tills vi ses nästa gång! Ikväll har jag träffat Rebecka och de andra tjejerna som bor i flickhuset. Vi åkte och handlade, bakade en kaka som verkligen blev jättegod, såg ett avsnitt av True talent samt kvällens avsnitt av Idol, åt en jättegod middag och träffade Rebeckas pojkvän Henke som jag verkligen hade sett fram emot att träffa. Henke var verkligen trevlig och snäll. När vi hälsade på varandra fick jag först en halvbra kram men när jag sa att jag tycker om att trycka till fick jag en riktigt bra kram istället. Det finns verkligen många fina människor på jorden och jag är verkligen glad över att jag ofta träffar en massa härliga människor. Eftersom jag ska på fotbollshelg imorgon blir det inget mer bloggande för mig ikväll. Jag skriver igen på söndag och berättar om helgen! Ta hand om er tills dess!
/Vispen

Hej!

Nu har jag äntligen lyckats boka en flygresa till Holland, det tog verkligen lång tid. Jag har konstaterat att varken KLM eller SAS hemsida fungerar något vidare med Jaws, skärmläsaren som jag använder för att kunna läsa hemsidor. Även om jag kunde läsa nästan all text gick det inte att välja vilket datum jag ville resa, i alla fall inte på SAS-s hemsida. När jag väl lyckades göra det på KLM-s hemsida hängde sig hemsidan på ett annat ställe istället vilket resulterade i att jag gav upp. Det slutade med att jag fick be mina föräldrar om hjälp. Även de hade svårt att förstå hur hemsidorna fungerade. Till slut hittade vi i alla fall en hemsida där vi, efter x antal minuter, hade betalat och fått en bekräftelse på att biljetten var beställd. Eftersom det var dyrt att åka hem under helgen är jag i Holland mellan måndag och fredag vecka fyrtiofyra när jag har höstlov. Det är ju lång tid kvar tills dess men nu har jag åtminstone något roligt att se fram emot:) Hittills har ju Sven varit här varenda gång vi har träffats utanför showdownsammanhang men nu åker jag till HOlland för att se hur han bor:)

Förutom att jag har känt mig lite stressad över det här med att boka flygresor har jag mest pluggat, både i skolan och hemma. På projektarbeteslektionen har jag samma lärare som jag hade i samhällskunskap B förra året och det känns helt okej. De flyttade så klart projektarbetet till en tidig tid på torsdag morgnar, något som jag tycker var jobbigt med tannke på att jag nu blir tvungen att åka till skolan i rusningstrafik för att ha en lektion på endast fyrtio minuter. Menmen, sånt är livet och något positivt med det är i alla fall att jag kommer upp tidigt varje torsdag istället för att jag sover bort halva dagen. Den första lektionen i projektarbete var riktigt bra. Alla fick säga vad vi skulle vilja göra och jag blev glad när jag hörde att det inte bara är jag som inte har bestämt mig än. Ett krav är att vi måste lära oss något nytt och att det vi ska göra eller undersöka tar ganska lång tid. Det enda jag vet är att jag vill göra någonting som jag skulle tycka var roligt och intressant eftersom det annars skulle finnas en risk att jag inte slutförde arbetet eller att jag la ner för lite tid på det. Jag har börjat fråga andra vad de har gjort eller vad de ska välja att göra och jag har fått en hel del bra tips. Vi får se vad jag väljer, på torsdag är absolut sista dagen att bestämma sig för vad man vill göra.

Igår hade jag ljudteknik för första gången. Läraren verkar riktigt bra och hans röst får mig som tur är inte att känna mig trött:) Igår fick vi lära oss lite om inspelning, hur man spelar in och vilka funktioner som finns. Jag måste säga att jag blev förvånad över hur mycket man kan göra med en inspelning, att det mesta faktiskt verkar gå att ändra och att man kan få något att låta mycket bättre än vad det gjorde när man spelade in det. Tack vare att man verkar kunna göra mycket med till exempel en inspelad röst nuförtiden förstår jag verkligen att i princip vem som helst skulle kunna bli känd idag. Jag har själv varit med och sett hur man kan få falska toner att låta hur rena och fina som helst. Det ska verkligen bli intressant att få lära sig mer om sådant här:) Jag håller tummarna för att de program som jag behöver för ljudtekniken och musikteorin blir installerade snart, jag väntar fortfarande på att en person ska ringa mig så att vi kan boka en tid då han/hon kan komma och installera dem. Vissa saker kan verkligen ta tid och eftersom jag inte vill komma efter hoppas jag att den där människan ökar takten.

Det blev en lugn kväll igår då Lovisa och jag åkte hem till Björn. Här har jag varit sen dess och mest tagit det lugnt. Eftersom jag har en del inplanerat kommande helger känns det helt okej att inte göra särskilt mycket den här helgen. Jag har chattat med några riktigt trevliga människor, fått några fina sms, lyssnat på musik och tränat på låtarna som vi gick igenom på vokalensemblen i tisdags. Sen har jag följt med och handlat idag och ikväll ska vi äta kräftor till middag:) Hoppas att ni får en fortsatt trevlig helg!
/Vispen