Vispen Sjob

Hej!

 

Åh vad jag blir trött när datorer krånglar! Jag hade skrivit ett långt blogginlägg som jag precis skulle publicera. Tror ni inte att min dator bestämmer sig för att hänga sig just då? Nu blir jag tvungen att skriva om allt, vilket inte känns särskilt roligt och därför får det bli en kort sammanfattning av vad jag har haft för mig de senaste dagarna. I onsdags hade jag en väldigt lugn dag. Det enda jag gjorde var att följa med Björn, Lovisa och Maria och handla middagsmat under eftermiddagen. Maten blev god och på kvällen såg vi en film tillsammans, vilket jag tycker var trevligt. Det är inte varje dag som en stor del av familjen bestämmer sig för att göra något tillsammans. Filmen var dessutom både bra och underhållande! Eftersom onsdagen som sagt blev en lugn dag hann jag tänka en hel del. Med tanke på att jag hade väldigt roligt i tisdags längtade jag så klart tillbaka till Skansen! Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att åka dit någon mer gång i sommar och se ytterligare ett allsångsprogram live. Även om det är roligt att se pgorammen hemma är det ingenting i jämförelse med att vara på plats på Skansen när programmen sänds. Jag älskar att vara på ställen där det är bra stämning, vilket det alltid brukar vara på Skansen och sen är det alltid lika roligt att få sjunga med i allsångerna tillsammans med en massa glada människor:) Om jag kommer till Skansen igen vill jag så klart försöka träffa Måns också. Det kan bli svårt men jag ska göra mitt bästa. I torsdags fick vi en ny hund hemma hos Björn. Både Björn och Lovisa har velat ha en ny hund sen vi blev tvungna att avliva Zeke för några år sen och för några veckor sen blev det bestämt att vi skulle få en. Jag vet inte hur många gånger jag har hört Lovisa prata om det sen dess och hon hade verkligen sett fram emot den här dagen. Under förmiddagen var de alltså och hämtade en tik som heter Orcan. Jag låg och sov vid den tiden och vaknade först när de var hemma igen. Orcan fick titta på när vi åt lunch och Lovisa lekte lite med henne under tiden. Jag fick känna hur hunden kändes och tycker inte att hon kändes riktigt som Zeke trots att de är av samma ras. Men hon kanske kommer att kännas på ett annat sätt när hon blir äldre.

 

Under eftermiddagen åkte jag till Handen för att träna showdown tillsammans med Christoffer och Johnnie. Vi tränade på olika moment och spelade några set mot varandra. Jag kände mig lite seg i kroppen och tycker att träningen kändes sådär. Trots att jag gjorde mitt bästa tycker jag inte att jag lyckades få till skotten. När jag mötte Christoffer i en tresetsmatch förlorade jag, vilket störde mig. Christoffer är visserligen en väldigt bra spelare men nu tycker jag att han har vunnit över mig för många gånger i rad. Det ska jag se till att ändra på nästa gång vi möts. Innan dess ska jag dock fokusera på EM som börjar på torsdag. Jag hoppas på att hinna träna en sista gång på måndag. Sen bär det av till Milano på tisdag morgon och jag ser fram emot att åka dit och tävla tillsammans med landslaget. De första grupperna är klara och jag tror att jag har relativt goda chanser att gå vidare bland de tre bästa spelarna i min grupp, i alla fall om jag har en bra dag. Mitt mål är att gå vidare första dagen och att komma bland de fyra bästa spelarna andra dagen. Jag skulle självklart kunna sätta upp ett högre mål men vill undvika att känna press från första början eftersom jag av tidigare erfarenhet vet om att jag brukar spela sämre då. Men det är klart att jag kommer att göra mitt bästa och kämpa för Sverige, både individuellt och i trippelspelet! Jag är ganska säker på att datorn får följa med till Milano och att jag i så fall kommer att uppdatera bloggen därifrån:)

 

Igår fick jag äntligen träffa min kära igen! Med tanke på att vi har varit osams och bråkat en hel del på sista tiden tycker jag verkligen att jag behövde träffa Reza för att känna efter hur allt kändes. Att bråka lite då och då är en sak men när det händer flera gånger i veckan eller till och med dagligen tycker jag att det blir för mycket. Jag måste erkänna att jag var lite orolig över att mina känslor för Reza skulle ha förändrats väldigt mycket och i början kändes det lite konstigt. Men efter att vi hade ätit lunch och var på väg till hotellet där vi hade bokat en frinatt, började det som tur var att kännas lite bättre. Väl framme på hotellet tycker jag att det mesta kändes bra och jag hade en fin eftermiddag, kväll, natt och morgon tillsammans med min kära gubbsing. När vi lyssnade på radio ville Reza höra studio ett, persiska och svenska nyheter medan jag hellre ville lyssna på musik. Allt kändes alltså precis som vanligt där:) Klockan åtta åt vi en god middag och efter det pratade vi en stund med några av våra kära vänner. Sen höll jag på en del med Rezas Iphone. Det är väl lika bra att jag börjar lära mig hur man använder en sådan så att jag vet lite hur det fungerar när jag bestämmer mig för att skaffa en själv så småningom. Min Nokia som jag använder för tillfället börjar bli gammal och det känns som att den kommer att lägga ner vilken dag som helst. När det händer har jag bestämt mig för att ge Iphone en chans eftersom alla som har det har blivit mer eller mindre beroende av sina mobiler. När jag har testat Rezas Iphone tycker jag inte att det verkar så pass bra som alla andra verkar tycka. Men om några månader kanske jag har vant mig och är minst lika fast som många andra, vi får se:)

 

Att träffa Reza igår och idag har som sagt känts väldigt bra! Vi hade en fin natt tillsammans då vi bland annat drack fruktte och lyssnade på några sommarpratare i P1. Sen spenderade vi så klart många timmar i sängen och tiden gick som vanligt alldeles för fort. Nu är det bara några timmar sen som Reza var tvungen att ta tåget tillbaka till Göteborg och jag behöver väl inte ens skriva att jag saknar honom? Att aldrig kunna träffa sin pojkvän spontant utan att alltid behöva planera varenda träff minst en vecka i förväg är inte särskilt roligt. Att dessutom behöva vara ifrån honom mer än vad man får vara tillsammans är ännu värre. Om jag får möjlighet att flytta närmare Göteborg i framtiden kommer jag definitivt att göra det för jag vet att det behövs om vi ska kunna ge det här en ärlig chans och se om det här fungerar. Nu bor vi över femtio mil ifrån varandra, vilket ju är en väldigt lång sträcka. Eftersom vi har blivit tvungna att ändra på vissa saker dröjer det hela tretton dagar tills jag får träffa Reza nästa gång. För er kanske det inte låter länge men om man är kär kan jag lova er att tretton dagar känns som en evighet. Nästa gång får vi i alla fall vara tillsammans i en hel vecka. Jag vet inte om jag har skrivit att min kära mormor Lia gav mig en Östersjökryssning i studentpresent. Eftersom jag inte önskade mig någon särskild sak ville jag hellre göra någonting med familjen. Om två veckor åker jag därför iväg tillsammans med Nina, Lia och Reza och jag tycker att det ska bli oerhört skönt att komma iväg några dagar. Jag får visserligen åka utomlands redan nästa vecka men då åker jag ju för att tävla och inte för att ha någon skön semester:) Jag tror dock att både EM och kryssningen blir minnen för livet! Nu orkar jag inte skriva mer utan skyller på min dator som raderade ett långt inlägg som jag skrev tidigare. Hoppas hur som helst att ni har haft en trevlig lördagkväll!

/Vispen