Vispen Sjob

Hej!

Idag är det äntligen dags. Än så länge är det bara morgon och snart ska jag åka till skolan för att ha en sånglektion och kontaktlärartid. Efter lunchen åker jag till T-centralen där jag ska möta upp Maria. Vi kommer åka till Arlanda med Arlanda express och därefter blir det som vanligt en del väntan innan vi får gå på planet. Eftersom vi dessutom ska mellanlanda på ett ställe innan vi landar i Milano kommer resan ta en del tid men det är det absolut värt:) De spelare som åker till Milano och tävlar för landslaget i år är Zebben, Claudio, Anders, Christoffer, Daniel och jag. Förra året tyckte jag att Milano var en av de bästa tävlingarna och i år lär det bli hård konkurens med tanke på att vi är hela trettiotvå tjejer och femtiotvå killar. Jag har två mål i helgen, det ena är att komma minst topp åtta och det andra är att inte komma fyra. Jag hoppas verkligen att jag når dessa mål. Tyvärr har det hänt några saker som kanske kommer påverka mig negativt under tävlingen men jag ska verkligen försöka göra mitt bästa och jag hoppas att jag kommer kunna tycka att det är roligt att spela och att jag inte kommer vara allt för orolig över vad som händer på andra ställen på jorden under matcherna. Nervositeten brukar ju vara ett stort problem för mig och jag har som vanligt sovit dåligt de senaste nätterna. Men vi får helt enkelt se hur det går, mer än sitt bästa kan man ju inte göra. Hoppas att ni håller tummarna för mig och resten av landslaget. Ha nu en fortsatt trevlig vecka och ta hand om varandra. Om jag får lite tid över kanske jag lägger in något kort inlägg från mobilen någon dag och berättar hur det går.
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni har hunnit vila upp er i helgen. Nu sitter jag hemma hos Nina och skriver. Björn och jag lämnade Sven på Arlanda för några timmar sen och det känns redan tomt utan honom. De fem senaste dagarna har verkligen gått fort och jag har haft en underbar tid med Sven även den här gången. I onsdags åkte vi och tränade showdown en stund, dock bara en liten stund. Jag kände mig ganska otaggad och spelade sämre än vanligt. Vi får hoppas att jag taggar till mer nu inför Milano. I torsdags firade vi påsk och det har jag ju redan skrivit om i ett tidigare inlägg. Krister och Madde bjöd hem oss på middag i fredags och vi hade en trevlig kväll hemma hos dem:) Maria och Johnnie kom dit också. I lördags firade vi påsk igen, även det kan ni läsa om i ett tidigare inlägg. Igår tog vi det lugnt och trots att vi knappt gjorde någonting hade jag mycket roligare än de söndagar då jag brukar vara ensam och ingenting händer. Vi åkte i alla fall till Ica maxi och handlade och sen grillade vi igårkväll. Vädret har varit fint enda sen Sven kom i onsdags, vilket har varit trevligt. Idag tyckte jag till och med att det var lite väl varmt ute men jag föredrar absolut värme framför kyla. Jag har förresten kommit fram till att det nästan är omöjligt att ha tråkigt när jag är med Sven. Vad vi än gjorde kändes helt okej, roligt eller helt underbart. Jag tyckte till och med om att lyssna på holländsk radio trots att jag knappt förstod ett enda ord av vad som sades:) Ibland kunde jag såklart ha lite tråkigt och känna mig rastlös av att bara sitta stilla någonstans men då fanns Sven där som fick underhålla mig, krama mig och prata med mig. Ibland tycker jag att det kan vara roligt att störa folk samtidigt som jag tycker att det kan vara roligt att störa mig på andra. Nu i efterhand tycker jag synd om Sven som fick stå ut med mig i hela fem dagar för jag kunde vara väldigt jobbig ibland men nu slipper han mig och vi kommer nog inte träffas på länge, i alla fall inte utanför showdowntävlingar.

Jag har hur som helst haft oerhört trevliga dagar. Sven sa att han också har haft trevligt och att han tyckte att det var roligt att få vara med och fira påsk i Sverige:) Idag vaknade vi runt tolvtiden, åt lunch och sen han vi sitta ute i solen en stund innan det var dags att åka till Arlanda. Att säga hej då kändes lika jobbigt som vanligt. Jag kände mig verkligen ledsen när vi kom fram till Arlanda som numera har blivit en plats som jag både gillar och ogillar. Tidigare var jag bara på Arlanda då jag själv skulle flyga någonstans och även om det då har känts jobbigt att komma tillbara till Sverige igen efter en resa är det ingenting om man jämför med hur jag har känt båda gångerna då jag har lämnat Sven där. Att lämna någon man tycker om har jag alltid haft svårt för och det känns alltid lika tråkigt och jobbigt, i synnerhet då personen bor långt ifrån en och man vet om att man inte kommer träffas på väldigt länge. Som tur är kan ingen ta ifrån mig alla minnen jag har från dessa dagar. Jag kommer alltid att minnas hur det var att fira påsk i år och hur glad jag kände mig. Även de andra dagarna har som sagt varit trevliga, kvällarna och nätterna också. Även om jag inte sov jättemycket varenda natt kändes det mycket skönare att sova med någon än att ligga helt ensam och inte kunna sova. Att höra någons lugnande andetag, att helt enkelt se någon sova har jag alltid tyckt om och det ger mig alltid någon sorts trygghet att höra någon sova djupt. Eftersom jag dessutom ibland uppskattar tystnad, även då jag är med andra, tycker jag att det kan vara skönt att bara ligga bredvid någon utan att känna att man behöver prata. Några jag känner tycker att det kan vara jobbigt att inte prata men när de sover är de ju garanterat helt tysta, såvisa de inte pratar i sömnen:) Inatt kommer jag vara ensam igen och då kommer det förmodligen kännas jobbigare än vanligt att inte kunna lyssna till någons andetag och att inte ha någon att krama. På onsdag får jag dock sällskap igen i Milano, då av min kära vän Maria och det ska bli trevligt:) Det är tur att jag har Milano att se fram emot för det får mig åtminstone att känna mig lite gladare. Jag vill avsluta detta inlägg med att skriva att jag verkligen hoppas att jag får uppleva något liknande igen, någon gång i framtiden, som jag har fått uppleva de senaste dagarna. Det jag känner är för starkt och komplicerat för att kunna beskrivas med ord. En del av mig känner sig glad, tacksam, lycklig och kär samtidigt som en annan del av mig känner sig ledsen och olycklig. Om jag kunde skulle jag absolut ha låtit er se in i min hjärna, mitt hjärta och delat med mig av all kärlek och alla andra känslor som snurrar runt i mitt huvud just nu. Det kan jag tyvärr inte göra och det är nog tur för det finns nog inte många som skulle förstå mig. Men jag hoppas och tror att ni har folk runtomkring er som ger er kärlek, att det finns människor som gör er glada och får er att känna att livet verkligen har sina bra stunder:)
/Vispen

Hej!

Jag ville bara skriva glad påsk. Hoppas att ni firade och hade trevligt igår. Det gjorde jag och jag tror vi var sjutton personer sammanlagt. Björn, Lovisa, Maria och hennes barn, tre av mina kusiner och deras föräldrar, min farmor irre, hennes syster Eva, Sven och jag firade påsk här hemma. Vi åt som vanligt påsklunch, fikade och åt kladdkaka och jordgubbar och letade sedan påskägg och fick dessutom varsin påskpresent. Jag fick bodybutter som luktar mango och Sven fick en citrontvål:) Även Sven var nöjd med gårdagen och trots att han kände sig lite blyg i början med tanke på att han inte kände särskilt många pratade han med alla och det verkade som att både han och dem tyckte att det var trevligt:)

Idag har vi vår sista dag tillsammans för imorgon åker Sven tillbaka till Holland och på tisdag börjar skolan igen. Jag har knappt pluggat någonting och det kommer jag förmodligen ångra senare men jag tror att jag kommer orka jobba hårdare efter lovet eftersom jag har vilat i princip hela veckan. Nu ska jag gå ut och njuta av värmen. Vi har verkligen haft tur med vädret i helgen. Ha det fint!
/Vispen

Hej!

Som ni kanske vet tycker jag om traditioner och något jag har firat sen jag var liten är påsk. Därför blev jag oerhört glad när jag fick veta att påskharen hade varit här och gömt påskägg i trädgården även i år:) Förutom att ha letat påskägg har vi även firat påsk genom att äta en massa god mat och fikat och ätit en jättegod chokladtårta som min mormor Lia hade med sig. Sven hade dessutom med sig en massa godis från Holland och det har varit intressant att se vad de har för godis där. Godis från andra länder har jag varit intresserad av väldigt länge. Att Sven är här känns faktiskt helt underbart! Jag brukar sällan uppskatta att vara ensam och Sven gör mig verkligen lycklig. Igår var jag lite blyg när han kom men nu känns det jättebra. Sven verkar trivas här och idag har vi alltså firat påsk. Lia ville som vanligt spela Maomao och Sven lärde sig kortspelet nästan på en gång:) Ikväll har vi lyssnat på en massa musik, umgåtts och haft trevligt helt enkelt:) Det bästa är att jag ska fira påsk igen på lördag men då med Björn och släkten på hans sida. Nu ska vi gå och lägga oss eftersom det börjar bli sent och det är en dag imorgon också. Hoppas att ni har det bra!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Jag tror att det här kan bli en bra dag. Solen skiner ute och jag hoppas att det är varmare idag än vad det har varit de senaste dagarna. Igår plockade jag undan min vinterjacka för att iställer börja använda en av mina vårjackor. Det tog lite tid eftersom jag var tvungen att lägga över en massa saker i den nya jackan. Jag brukar ju använda mina jackor som handväskor. Än så länge har jag inte hittat en enda handväska som jag skulle kunna tänka mig att använda men jag ska fortsätta leta. Ifall jag börjar använda handväska kanske jag skulle vänja mig vid det och till och med tycka om det till slut, vem vet:) Förutom att det är varmt ute idag är det exakt en vecka kvar tills jag tillsammans med det svenska landslaget åker till Milano och tävlar! För några dagar sen fick alla ett mail där det stod vad vi behöver ha med oss och så vidare och varje gång jag får dessa mail innan viktiga tävlingar känner jag verkligen att det börjar närma sig.

De senaste dagarna har jag mest tagit det lugnt, pluggat och fortsatt leta sommarjobb. Ifall jag inte hittar något jobb hoppas jag på att åtminstone hitta en praktikplats. Även om jag inte skulle få betalt ger det ju lite mer erfarenhet och jag väljer faktiskt att vara någonstans och göra saker i några veckor framför att sitta hemma och känna mig seg. Jag brukar ju känna mig rastlös efter bara några dagar och att sitta hemma i flera veckor utan att göra någonting skulle alltså göra mig galen. I måndags var jag och träffade min kära vän Shakti och det var roligt att träffa henne igen. Eftersom båda var lite trötta och flummiga skrattade vi mycket och pratade om allt möjligt trevligt. Sen spelade vi in en intervju med mig där jag pratade om showdown. Intervjun vi gjorde för några månader sen försvann. Senare på kvällen tränade jag en stund. Det var ganska många som var där, vilket var trevligt:)

Igår läste jag ut en av de bästa böcker jag någonsin läst, Ska vi slå vad av Jennifer Crusie. Boken väckte många känslor hos mig och jag tycker verkligen att det var en rolig och underhållande bok. Läs den, ni kommer inte att ångra er! Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer eftersom jag vill hinna äta något innan Nina och jag åker till Arlanda för att hämta min kära vän Sven! Det ska bli helt underbart att äntligen få träffa honom igen. Eftersom jag vill spendera så mycket tid som möjligt med honom när han är här kommer jag nog inte hinna uppdatera bloggen särskilt ofta. Men något kort inlägg hinner jag säkert skriva någon dag. Om inte önskar jag er en riktigt glad påsk! Unna er att äta en massa god mat och godis för det är bara påsk en gång om året.
/Vispen

Hej!

Förlåt för att jag inte uppdaterar bloggen förrän nu. Det är i alla fall ett tecken på att jag har haft fullt upp och trots att de senaste dagarna inte bara har bjudit på roliga saker har det hänt väldigt mycket. Nu har hur som helst påsklovet börjat för mig och jag måste säga att det känns oerhört skönt! Har ni också lov nästa vecka? Är det någon som ska göra något roligt i så fall? Som ni kanske redan vet får jag besök av Sven på onsdag och det ska verkligen bli roligt att träffa honom igen! Innan han kommer har jag dock en del saker jag måste hinna göra, bland annat plugga, städa mitt rum och fortsätta leta sommarjobb. Det vore trevligt att jobba några veckor för att få lite erfarenhet men att hitta något verkar ju inte vara särskilt lätt. Jag har kollat runt lite överallt men för de flesta jobben behöver man kunna se eller ha tidigare erfarenhet. För vissa jobb kräver de att man är anställd i minst två månader och det vill jag helst inte eftersom jag vill hinna vara ledig i sommar också. Det finns redan en del saker som jag helst vill hinna göra och aktiviteter jag vill vara med på i sommar och om jag nu hittar något jobb gäller det ju att det inte krockar med allt. En aktivitet skulle jag kunna hoppa över men jag skulle inte vilja jobba hela sommaren. Vi får se hur det blir, jag kan ju alltid försöka söka så många jobb som möjligt och hoppas att jag får något av dem men än så länge har jag knappt hittat ett enda jobb som jag känner att jag skulle klara av.

Som jag skrev tidigare har jag gjort en hel del saker de senaste dagarna. Religionsprovet gick tyvärr ganska dåligt. Läraren skcikade instuderingsfrågor till mig dagen innan provet medan han delade ut frågorna till de andra en vecka innan provet. Jag ska inte klaga men lite orättvist måste jag ju ändå få säga att det var. Läraren förstod mig och sa att jag kunde få göra provet efter påsk om jag ville. Men eftersom jag ville ha det gjort och eftersom jag dessutom inte tycker om att ligga efter bestämde jag mig för att göra det i torsdags. Vi kom överens om att jag, om jag inte får vg, får göra en kompletterande uppgift i efterhand. Det jag skrev i torsdags tror jag inte räckte för att nå upp till vg men vi får se.

Senare i torsdags var det sånguppspel. Det var ganska många som fortfarande hade låtar från obligatoriska musikstilar att sjunga upp. Det förvånade mig lite med tanke på att jag inte förstår hur man kan ha kvar flera obligatoriska låtar kvar då vi har haft jättemånga sånguppspel med åren. Det var hur som helst som vanligt trevligt att höra några sjunga och att se när lärarna gav de feedback. Eftersom det inte var särskilt många som behövde sjunga hann lärarna jobba lite med varje elev. Även jag hann sjunga och få feedback. Jag sjöng Lately och eftersom jag knappt hade hunnit jobba med den fanns det en massa saker som kunde förbättras och det gör det såklart fortfarande. Det kändes i alla fall väldigt bra att få feedback av en lärare som jag inte har i vanliga fall och nu har jag några saker som jag ska träna på inför det stora uppspelet den femte maj. Då blir det den sista sångaftonen för mig med resten av sångarna. Det är inte särskilt lång tid kvar tills dess och det är verkligen då det gäller.

I torsdags kväll var det träning som gick sådär men som kändes helt okej. Sen blev det fredag och mitt påsklov började på riktigt. Vi hade ingen historia och inte heller någon samhällskunskap på grund av att vi fick kompledigt. Det kändes oerhört skönt att slippa den långa håltimmen. Jag passade på att sova ut i fredags och när jag väl vaknade pluggade jag lite, tränade kondition, övade på några låtar och åkte sedan till Björn lite senare på kvällen. När jag kom dit åt jag middag och såg Talang. Jag tycker att det var en hel del bra talanger i fredags:)

Eftersom Zebben var i Stockholm i helgen och eftersom Milano börjar närma sig var vi några som gärna ville träna. Jag glömde tyvärr mina showdownsaker hos Nina så jag hade lite problem med färdtjänsten då jag först behövde åka till henne med en taxi och sedan beställa en ny till träningen. men det gick bra till slut och det kändes roligt att få träna igen. Mitt spel har verkligen gått upp och ner i helgen. Ibland har jag känt mig ganska nöjd och spelat helt okej medan det också har funnits stunder då jag har släppt in en massa onödiga mål och då jag dessutom inte har skjutit bra. Jag måste verkligen bli bättre offensivt, defensivt också för den delen men det är främst skotten jag vill utveckla. I Milano får vi se hur det går men om jag kommer fyra kommer jag ärligt talat fundera på att lägga ner. Egentligen finns det nog inte särskilt mycket att skriva om helgen. Vi har tränat och det har varit roligt att få spela med så pass duktiga människor. Christoffer och Daniel har utvecklats enormt mycket på sista tiden och jag har kommit fram till att jag också måste göra det för att ligga i samma takt som dem. Även om det bara är träning är det klart att jag till exempel vill kunna vinna lika många träningsmatcher som de jag tränar med och när jag mäkrer hur mycket de jag tränar med utvecklas är det klart att jag också vill göra det. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra men ni förstår säkert ändå hur jag tänker. Dessutom tar vi ju ofta efter av andra när vi ser att någon annan gör något bra, vi har ofta förebilder och så vidare som vi ser upp till så egentligen tror jag att de flesta jämför sig med andra ganska ofta. Vissa säger att jag spelar bra för att vara tjej. Men om jag vore kille då? Hade jag varit dålig då? Tyvärr kanske jag måste inse att jag aldrig kommer kunna bli lika stark som killar och kanske även att jag inte kommer hinna slå på lika många bollar som dem på grund av att jag är mycket kortare och därmed inte når lika långt fram på bodet. Men det betyder väl inte att jag ska sluta kämpa? Jag måste ju vara hård mot mig själv om jag vill lyckas och för att bli bäst krävs det ju att man tränar. På sista tiden har jag dock börjat fundera över om jag verkligen ska fortsätta kämpa och satsa eller om jag kanske istället borde börja satsa på något annat och kanske bara spela showdown för skojs skull. Ifall jag kunde släppa all press och sluta vara nervös så fort det gäller vet jag att jag skulle spela mycket bättre och att jag dessutom skulle kunna ha mycket roligare. Det har hänt flera gånger att jag har gett upp då jag har känt pressen och när jag inte har känt mig glad av att spela. Dessa stunder har jag slutat spela, åtminstone slutat kämpa, för att jag har känt att det känns meningslöst att stå där och försöka vinna då jag inte ens har känt att jag har fått någon glädje av att spela. Man ska ju göra det man tycker om och jag tycker om showdown, så länge jag inte har pressen på mig. Men det är som sagt när det väl gäller som jag oftast misslyckas. Det kanske är mental träning jag behöver för det ska tydligen vara bra men sen känner jag också att jag förmodligen skulle må bättre av att tävla i en lagsport. Att känna att man tillhör ett lag där man alltid tävlar tillsammans och som alltid delar glädje och sorg med en, beroende på om man vinner eller förlorar, tror jag skulle passa mig bättre än att tävla individuellt då man tävlar för sig själv och det bara är man själv som kan påverka resultatet. Jag har mått ganska dåligt efter de senate tävlingarna då jag bara har kommit fyra. Är det verkligen värt att tävla då jag mår dåligt varenda gång jag misslyckas? Även om det finns människor som stöttar mig känner jag som sagt att jag saknar lagkänslan. Samtidigt som jag känner det här känner jag att det vore synd att lägga ner showdownen när jag ändå har kommit en ganska bra bit på vägen. Jag har förmodligen lagt ner flera hundra timmar på att träna. Att träna får mig ofta att må bättre och jag har träffat en massa underbara människor på grund av tävlingar och annat. Men som sagt, jag vet inte riktigt hur jag ska göra, hur skulle ni ha gjort? Om jag nu ska byta sport är det ju hög tid att jag gör det nu innan det är försent om det inte redan är det. Jag vill gärna ha något att göra på fritiden för utan det blir jag rastlös. Om det är försent för mig att byta sport behöver jag fundera på något annat att göra. Kom gärna med förslag:)

Min helg har som sagt mest bestått av träning. Vi har som vanligt ätit mat från George och China station:) På china station var det ett band som spelade och även om de inte var lika dåliga som de som spelade där förra helgen var ljudet ganska högt och det blev jobbigt att lyssna efter en stund. Igårkväll fick jag för första gången komma hem till Krister och Madde och se hur de bor. Jag tyckte om deras hus och trots att jag aldrig hade sovit där tidigare lyckades jag sova över fyra timmar inatt:) Som ni vet brukar jag ha svårt att släppa saker när de tar sluut men eftersom jag vet att jag snart får åka till Milano och tävla och träffa alla igen kändes det inte särskilt jobbigt att säga hej då idag:) Nu är jag hemma hos Björn igen och jag antar att vi snart ska äta. Därefter får vi se vad som händer. Ha en underbar vecka!
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni inte känner er lika stressade som jag. Det är verkligen mycket att göra nu i mitt kära liv, okej, det är inte direkt särskilt trevligt just nu så därför borde jag nog inte skriva kära liv. Men snart är det påsklov och då får jag äntligen vila:) Imorgon har jag ett stort prov på både kristendomen och judendomen. Religionerna är i och för sig ganska lika varandra men ändå. tyvärr har jag knappt hunnit plugga så vi får se hur det går. Dessutom har vi sånguppspel imorgon då jag kanske kommer sjunga upp låten Lately som jag knappt har hunnit träna på eftersom jag fick den förra veckan. Men med tanke på att det alltid är bra att sjunga för en publik när man har chansen ska jag nog försöka göra det. Låten kändes faktiskt helt okej att sjunga idag på sånglektionen. I estetisk verksamhet har jag en utvärdering att skriva, i samhällskunskapen har vi det stora arbetet om en konflikt, i ensemblen jobbar vi med fem eller sex låtar som jag behöver träna in och psykologin orkar jag inte ens tänka på. Igår skulle vi skriva om socialpsykologi och jag kände att jag kom på en hel del att skriva. När jag hade kommit ganska långt krånglade dock datorn och helt plötsligt stängde den bara av sig. Batterisladden var i och allting så jag tycker att det var väldigt skumt. När jag väl fick igång datorn igen var nästan allt jag hade skrivit borta. Jag kan lova att det inte var roligt någonstans men det jag har lärt mig är att jag tydligen måste spara nästan varenda minut för att vara helt säker på att det jag skriver inte försvinner. Ifall jag sparar på ett usb-minne lite då och då borde ju också hjälpa. Men när man bara har lite mer än en timme på sig att skriva något tänker man ju inte på sådant, i alla fall inte jag, jag stressar och glömmer bort allt sådant. Nu känns det dock inte roligt att behöva skriva om allt och jag vet inte när jag ska orka göra det heller för det känns sjukt jobbigt. Men livet kan ju inte alltid vara lätt och det kanske känns lättare när jag väl har kommit igång. Skoldatorn fortsatte krångla även idag och det är verkligen frustrerande. Imorgon får jag nog bära med mig min privata dator så att jag är säker på att jag kan skriva religionsprovet för skoldatorn verkar ju leva sitt egna liv.

Några roliga och positiva saker har som tur är hänt de senaste dagarna. Jag har varit på det första styrelsemötet med den nya styrelsen. Det kändes bra och jag tror verkligen att vi kommer få ett bra år:) Igårkväll var jag på ett annat möte där jag planerade inför en resa till Berlin som USS ska göra i sommar. Gårdagens träning var helt okej och idag är det bara två veckor tills jag åker till Milano! Det ska verkligen bli roligt! Jag tycker att grupperna som vi kommer spela i den första dagen ser bra ut och jag tror faktiskt att alla svenskar kan ta sig vidare:) Trots att jag känner mig väldigt skoltrött för tillfället hade jag faktiskt ganska roligt i skolan idag. En tjej var med mig istället för Jonas och hon var väldigt trevlig och pratade mycket. Även om jag ibland uppskattar tystnad tycker jag även om att ha långa och intressanta diskussioner:) Vissa människor kommer man ju väldigt bra överens med och det tycker jag att jag gjorde med tjejen jag hade idag. Med tanke på att jag har haft manliga assistenter sen ettan brukar jag alltid önska att få någon tjej då Jonas behöver göra annat på skolan. Omväxling är ju alltid trevligt och jag tror att det är bra för oss alla:) Nu hinner jag inte skriva mer men jag bloggar igen då jag har mindre att göra.
/Vispen

Hej!

Rubriken säger ju allt. Jag hade inte direkt något hög målsättning i helgens tävling utan jag ville gärna komma topp fem. Det gjorde jag i och för sig men jag hade gärna gjort allt annat än att komma fyra. Vad är det för fel? Varför kommer jag alltid fyra? På European top twelve, i Finland och nu. Dessa tre tävlingar har varit i rad. I och för sig har jag tävlat i både Trollhättan och New years cup men om man bara räknar de stora tävlingarna där man har kunnat vinna medaljer har jag kommit fyra de senaste gångerna. Vet ni hur störande det är? Det var ju nära att jag kom fyra på EM också och fjärdeplatsen som jag tycker är den jobbigaste platsen att hamna på verkar ju vara uttänkt för mig varenda gång. Okej, att komma sist kanske vore jobbigare men fjärdeplatsen är ju väldigt jobbig på grund av att man precis missar medalj. Dessutom tycker jag inte att det hade skadat ifall jag hade kunnat bli femma eller trea och kommit på en annan plats än just den kära fjärdeplatsen.

Självklart har det funnits positiva saker med den här helgen även om fjärdeplatsen är ett stort minus. För det första tycker jag att det har varit väldigt roligt att träffa alla människor som var med och tävlade i helgen samt några andra som kom och tittade på matcherna igår. Jag har fått en massa kramar och blivit tilltryckt:) Dessutom känner jag att jag har lärt mig väldigt mycket av att få möta alla duktiga killar. Det får jag inte göra särskilt ofta. På SM kommer jag ju till exempel bara möta tjejer och på internationella tävlingar spelar tjejer och killar för sig förutom i trippel som det bara är ibland. Egentligen tycker jag att det är lite orättvist med tanke på att killar ofta får hårdare motstånd än tjejer. Jag tror att killar lär sig mest av att få tävla internationellt och att den här tävlingen kanske inte gav de särskilt mycket medan den här tävlingen var minst lika lärorik för mig som internationella tävlingar. Jag tror nämligen att i alla fall en del av de killar jag mötte i helgen är minst lika bra som de tjejer jag brukar få möta på internationell nivå. Det jag vill komma fram till är alltså att jag tror att vissa killar hade en liten fördel om man jämför med de tjejer som tävlade i helgen eftersom de faktiskt har fått tävla mot bättre spelare. Konkurensen är, som i nästan alla sporter, hårdare på herr än damsidan men jag hoppas att det ändras i framtiden. Ännu en positiv sak med att alla spelade mötte alla i helgen tycker jag var att även de spelare som inte har hållt på särskilt länge med showdown fick se hur det är att spela mot några av Sveriges bästa spelare. Jag märkte att de lärde sig oerhört mycket av det och vissa spelare utvecklades en hel del under tävlingens gång. Tidigare år spelade vi ju i a och b-grupper och då var man tvungen att vinna eller komma tvåa i b-gruppen för att få spela i a-gruppen. Förra året vann jag ju b-gruppen men eftersom det inte har varit lika många spelare i år som förra året har alla fått tillhöra en och samma grupp. Okej, tillbaka till helgens tävling:) Jag vann nio av elva matcher, fick trettiofyra av fyrtiofyra poäng och slutade alltså som fyra. Oj vad folk kommer terra mig de kommande veckorna för att jag återigen blev fyra. Jag tycker ju i och för sig om traditioner och eftersom det börjar bli vanligt att jag kommer fyra kanske jag vänjer mig vid det och så småningom till och med börjar tycka om det. Det har jag dock inte gjort än, inte det minsta, men det kanske tar ett tag innan jag kan börja uppskatta det, precis som att man ju behöver göra samma sak flera gånger innan man kan kalla det tradition:) Vinnaren i svenska cupen 2010/2011 blev hur som helst Christoffer, Krister kom tvåa och Claudio kom trea. Namnen kanske inte säger er särskilt mycket men några av er kanske vet vilka dessa underbara människor är. De jämnaste matcherna jag spelade i helgen var mot Daniel, Christoffer och Claudio. Det var också de roligaste matcherna förutom matchen mot Claudio som jag tycker att jag kunde ha vunnit. Hur dålig är man inte om man leder med nio-tre i sista set och ändå förlorar? Claudio var såklart väldigt duktig och han är bättre än jag men om man leder så pass mycket tycker jag att jag borde ha kunnat vinna men tydligen inte.

Förutom att spela showdown har jag såklart hunnit prata en del med alla som var med i helgen. Igårkväll var de flesta av oss och åt middag på restaurangen China station. I vanliga fall brukar jag verkligen tycka om att vara där men eftersom de spelade väldigt hög musik igårkväll och det var något halvbra coverband som spelade var det lite segt. Musiken var så pass hög att man knappt kunde prata med varandra. Ifall jag ville prata med de som satt närmast var jag tvungen att skrika eller åtminstone prata väldigt högt vilket var jobbigt för rösten. En rolig sak var dock att de spelade en pusslåt som jag skrattade åt:) När vi hade ätit följde jag med till quality hotell där de flesta bodde i helgen. Som ni kanske vet älskar jag verkligen hotellet trots att jag inte har sovit där särskilt många gåner. De flesta gick och bastade lite senare under kvällen och nästan direkt efter att de äntligen kom tillbaka ville jag sova eftersom jag hade tre viktiga matcher idag. Nu ångrar jag att jag försökte sova tidigt eftersom det ändå gick dåligt för mig och eftersom jag dessutom hade för många tankar som snurrade runt i huvudet för att kunna sova särskilt många timmar inatt. Det hade varit roligt att få vara med alla roliga människor eftersom de inte är i Stockholm särskilt ofta. Igår fick jag till exempel se att alkohol faktiskt kan göra att människor blir både gladare och roligare:) Det hade jag i och för sig hört och sett tidigare men inte så pass mycket som igår. En person blev verkligen påverkad av alkoholen och jag hade nog aldrig sett henne lika glad och pratsam tidigare:)

Idag har jag alltså spelat under förmiddagen och varit deprimerad över att det gick dåligt för mig. Vissa set är jag inte alls nöjd med eftersom jag då spelade katastrofalt dåligt och knappt lyckades göra några mål överhuvudtaget. När jag förlorade sista matchen ville jag verkligen gå under och slippa känna alla jobbiga känslor. Att förklara känslan av hur det känns att komma fyra när man redan har gjort det ett antal gånger är inte särskilt lätt. Men nu är det väl bara att försöka se framåt och träna inför nästa tävling antar jag. Även om det var jobbigt att förlora idag ska jag nog i alla fall ge det en chans till. Till Milano vill jag gärna åka och dit har jag redan sagt att jag ska följa med. I Milano kommer mitt mål vara att komma högre än åtta eftersom jag kommer förlora rankingpoäng ifall jag placerar mig sämre än så. Förra året blev jag nämligen åtta där. Dessutom har jag som mål att inte bli fyra och det hoppas jag verkligen att jag lyckas med. Annars kommer jag allvarligt fundera på att lägga ner showdownen för hur kul är det att tävla om man aldrig ens vinner någon medalj och om man dessutom är nära att göra det varenda gång men ändå misslyckas? Jag tillhör landslaget men jag tycker inte att någon som bara kommer fyra hela tiden förtjänar att göra det.

Nu sitter jag hemma och ska plugga lite. Nästa vecka har jag en del prov och annat jobbigt men sen är det äntligen påsklov och det ska bli helt underbart! Därför är det bara att kämpa på nu och det är verkligen sista rycket som gäller. Ikväll går jag och lägger mig tidigt eftersom jag knappt har ssovit de senaste nätterna på grund av nervositet. Hoppas att ni har det bra!
/Vispen

Hej!

Hur mår ni? Jag mår ganska bra idag, dels för att det är fredag men också för att jag ska tävla imorgon! Då är den sista tävlingen i svenska cupen och det ska verkligen bli roligt att få träffa alla underbara människor igen och att få spela. Alla kommer möta alla och eftersom vi är tolv personer får jag alltså spela hela elva matcher på en dag:) Jag lär ju vara väldigt trött imorgon kväll men det är ju bara bra. I svenska cupen är det både tjejer och killar som tävlar och jag lär mig oftast väldigt mycket av att möta killar eftersom de är bättre än de flesta tjejer, kanske inte tekniskt men de är åtminstone längre och starkare vilket är en fördel när man spelar showdown. Vi får se hur det går för mig imorgon men jag hoppas att jag som sämst blir femma. Jag tränar ju för att kunna placera mig bra på tävlingar. Om jag hade tränat mer på sista tiden hade jag förmodligen satt upp ett högre mål och kanske satsat på att komma topp tre. Men eftersom jag inte har hunnit träna lika mycket som jag brukar göra i vanliga fall hoppas jag på att komma topp fem. I maj är ju SM och där vet jag att jag kommer sätta upp ett högre mål.

De senaste dagarna har rullat på som vanligt. I onsdags fick jag en låt av min lärare på sånglektionen. Vilken tur jag hade som faktiskt fick hjälp med att hitta en låt som jag kan träna på. I två veckor hade jag lyssnat på låtar och verkligen försökt hitta en låt som jag tyckte om utan att lyckas med det. Låten jag ska börja med nästa vecka heter i alla fall Lately och den framförs i vanliga fall av Stevie Wonder, en sångare som jag tycker är väldigt duktig! Efter att ha hört låten några gånger känns det faktiskt som att den skulle kunna passa min röst. Jag tycker om texten och melodin. Däremot vet jag att jag inte ens är i närheten av lika duktig på att sjunga som Stevie och det betyder ju att jag kanske inte kommer klara av att sjunga låten särskilt bra men jag ska verkligen försöka. På ensemblen fick vi en väldigt svår låt, den är åtminstone extremt svår för oss sångare. Har ni någon gång hört låten Kom igen Lena av Håkan Hellström? I så fall förstår ni nog varför jag tycker att den är svår att sjunga. Vi får se ifall vi lyckas spela igenom den. Eftersom vi har hunnit spela ett antal låtar på ensemblen är det som tur är inte säkert att just Kom igen Lena behöver vara med på slutkonserten:)

Efter skolan åkte jag hem till Rebecka och från henne åkte vi sedan in till stan. Vi åkte till en stor galleria där vi åt middag och därefter gick runt i olika affärer. Vi skulle egentligen ha gått på bio men eftersom jag ville kolla efter lite olika saker blev det inte så. Att gå runt i affärer kan vara trevligt ibland men jag brukar oftast tröttna väldigt snabbt, framförallt när jag inte hittar något intressant. Eftersom flera av mina vänner antingen har fyllt år nyligen eller fyller år ganska snart ville jag väldigt gärna hitta något till dem. Jag hade gått runt och funderat på vad jag skulle kunna köpa i flera dagar eller till och med veckor. Ändå hittade jag ingenting bra trots att jag gick runt på stan i flera timmar. Något som jag tycker är extra svårt är att handla till killar och män. Jag tror att nästan varenda människa skulle hålla med om att det är lättare att köpa saker till tjejer än killar. Ibland önskar jag att det bara fanns tjejer på jorden så att jag inte skulle behöva få sådan ångest varenda gång någon av mina killkompisar fyller år eller när det är jul och det såklart finns en massa killar och män att handla till. Som tur är råkar det ju faktiskt vara så att jag har märkt att killar kan vara väldigt underhållande och snälla. Därför vill jag såklart att de ska finnas på jorden, utan dem skulle det absolut vara något viktigt som saknades:) I onsdags kväll när jag gick runt där och inte hittade något tyckte jag dock att de killar jag känner inte hade behövt fylla år eller åtminstone att deras födelsedagar kunde hoppas över något år eller så. Självklart är det inte så och jag får helt enkelt fortsätta leta presenter någon annan dag. Rebecka fick mig i alla fall att köpa en sak efter att vi hade stått i en och samma affär väldigt länge och en kvinna som jobbade där hade visat mig ett antal saker. Eftersom kvinnan som jobbade där var väldigt trevlig och eftersom jag kände mig väldigt desperat och verkligen ville hitta något kände jag mig tvungen att faktiskt köpa något där. Dock tror jag inte att jag någonsin kommer ge bort det jag köpte, i alla fall inte till den person som jag från början hade tänkt handla till. Personen skulle för det första inte tycka om det jag köpte och dessutom vet jag att det finns mycket bättre saker att ge bort till personen som passar honom mycket bättre. Jag vill gärna att det ska finns en tanke bakom det jag köper och jag kan tyvärr inte komma på en enda positva sak med det jag köpte i onsdags. Varför jag köpte något har jag ju just skrivit och ibland gör vi människor konstiga saker, tar fel beslut och så vidare. Efter att vi hade gått runt på stan åkte vi i alla fall tillbaka till Rebecka igen och killen hon bor hos för tillfället hade bakat en jättegod cheesecake som jag verkligen fick känslor av. Det finns som sagt väldigt snälla killar på jorden:) Även om jag inte direkt hittade något roligt i onsdags hade jag hur som helst en trevlig kväll.

Gårdagen var som vanligt på förmiddagen och jag hade historia där vi fick tillbaka förra veckans prov. Vår lärare brukar alltid vara snabb med att rätta prov:) Jag hade tolv av tolv poäng och fick g+ på provet. Eftersom jag bara satsar på g i historia kändes det helt okej och det är nu helt säkert att jag kommer få g eftersom man bara behöver bli godkänd på fyra prov. Nu har jag fått g eller högre på fem prov plus att jag har ytterligare en chans att visa att jag förtjänar mitt g på prov sex om några veckor:) Ifall tiden räckte till hade jag gärna skrivit de där uppsatserna och kanske fått ett högre betyg i historia men jag har besämt mig för att satsa på att få g eller mer i alla andra ämnen. Hisotireuppsatserna är väldigt svåra och jag tror tyvärr inte att jag hade fått högre än g på dem och att kanske lägga ner många timmars arbete helt i onödan vore jobbigt när jag har mycket i de andra ämnena och dessutom all träning att tänka på. Ifall jag tränar så pass lite som jag har gjort de senaste veckorna eller kanske blir tvungen att dra ner ännu mer på träningen på grund av skolan vet jag att jag inte skulle få tillhöra landslaget. Utan showdownen skulle jag inte klara mig, åtminstone vet jag att jag skulle må mycket sämre och det skulle förmodligen göra att jag presterade sämre i skolan. Så nu är det som det är och g är i alla fall bättre än ig.

Igår eftermiddag åkte vi till ett äldreboende i Solna där vi sjöng för de flesta som bodde där. Vi hade två små konserter och jag tycker att det var roligt att äntligen få sjunga upp de låtar vi har tränat på. Dessutom verkade de flesta uppskatta att vi kom och några kände igen vissa låtar och sjöng till och med med ibland:) När vi satt och fikade senare under eftermiddagen fick vi träffa en person som var hundratre år. Tänk att leva i över hundra år, det skulle jag vilja göra, i alla fall om jag var lika pigg som personen vi fick träffa igår. Hon brukade tydligen använda hörapparat i vanliga fall och eftersom den var trasig märkte man att det var svårt för personen att höra vad vi sa ibland men hon verkade i alla fall förstå det mesta och när vi sjöng Ja må hon leva för henne blev hon jätteglad:)

Igårkväll var jag på den sista träningen innan svenska cupen. Jag tränade väldigt mycket och kände mig trött efteråt. Nu får vi bara hoppas att jag lyckas ladda om helt tills imorgon och att jag då orkar spela ännu hårdare än igårkväll:) Eftersom jag vet om att min hand kommer göra väldigt ont med tanke på att jag ska spela elva matcher kommer jag förmodligen köpa en annan hanske imorgon för trots att den är för stor skyddar den mycket bättre än handsken jag använder för tillfället. Ifall jag märker att jag blir mycket långsammare då jag använder den och ifall jag börjar förlora byter jag förmodligen tillbaka till den gamla handsken som jag är van att träna med. Att spela med den gamla handsken alla matcher ser jag dock som ett väldigt jobbigt och dåligt alternativ. Igårkväll kände jag i alla fall att jag fick ut väldigt mycket av träningen. När Madde och jag tränade spelade hon utan bindel vilket gjorde att hon kunde träffa bollen väldigt bra och eftersom hon både är lång och stark kunde hon skjuta väldigt hårda skott. Efter att ha spelat ganska många set bestämde jag mig för att inte spela mer och jag tror att det var ett bra beslut eftersom jag inte orkar börja morgondagen med en jättesvullen hand redan då.

Nu sitter jag i skolan och har den extremt långa håltimmen. Om en stund börjar samhällskunskapen och därefter får jag äntligen helg! Jag bloggar igen efter tävlingen, ha det bra tills dess och håll gärna tummarna för mig imorgon!
/Vispen

Hej!

Nu känner jag mig verkligen trött efter att ha lagt ner många timmar på att plugga de senaste dagarna. Idag hade jag omprov i samhällskunskapen. Egentligen var det inget omprov för mig eftersom jag aldrig hade skrivit provet tidigare men jag fick ändå göra det på ett omprovstillfälle. Min hjärna var i princip helt död innan jag ens började skriva. Allt som jag hade pluggat på och saker som jag tyckte att jag kunde hur bra som helst innan jag gick till klassrummet försvann plötsligt i mitt huvud när jag väl satt där och skulle försöka skriva ner några bra svar på alla frågor. Det kändes hur som helst helt okej att skriva provet och jag svarade på allt. Nu får jag hoppas att det jag skrev idag är tillräckligt bra och att jag får vg för det skulle verkligen vara skönt. Att äntligen ha gjort det här jobbiga provet känns verkligen bra och nu behöver jag förhoppningsvis inte tänka på ekonomi, länders situation och bistånd på ett tag:) Det är det enda jag har läst om de senaste dagarna och det där himla provet har funnits i mitt huvud enda sen i januari då jag missade det.

De senaste dagarna har alltså varit ganska tråkiga och det har inte hänt särskilt mycket i mitt liv. I lördags såg jag Körslaget och jag blev faktiskt inte särskilt förvånad över att team Annlouise åkte ut. I söndags kväll var jag och några i släkten och såg musikalen Hair. Lovisa, jag och några av våra kusiner fick nämligen det i julklapp. Jag tycker att musikalen var bra även om jag inte riktigt förstod handlingen. Musiken var i alla fall bra och alla som sjöng var duktiga:)

Igår var det genrep på kören och det var verkligen tur att vi fick chansen att sjunga igenom alla låtar tillsammans en sista gång. Jag tycker att det fanns vissa låtar som många verkade ha glömt men det lät i alla fall ganska bra stundtals. På torsdag eftermiddag åker vi iväg och sjunger på ett äldreboende och jag hoppas att det ska gå bra:) På ensemblen började vi med en ny låt som jag har glömt vad den heter men som jag tycker är ganska bra.

Idag fick vi reda på vad fördjupningsarbetet i samhällskunskap kommer att handla om. Vi ska välja att läsa mer om någon konflikt i världen och sedan skriva en lång uppsats om det. Jag kan ju inte direkt säga att uppsatser är min starka sida. Att formulera en bra frågeställning, hitta bra fakta och att sedan dra slutsatser har jag aldrig varit bra på. Men övning ger färdighet och jag hoppas att jag ska kunna lära mig mycket av att göra den här uppgiften. På psykologin fick vi samtala i grupper och diskutera några olika texter vi har fått läsa. Texten jag har jobbat med handlar om mobbning men jag känner tyvärr inte att jag lärde mig särskilt mycket av att läsa den. Nästa vecka har vi ett prov där vi kommer få skriva om socialpsykologi och gruppåverkan. Jag tror tyvärr inte att det kommer gå särskilt bra för mig eftersom jag inte känner att jag fick ut särskilt mycket av att prata med gruppen jag var med i idag men vi får se. Ikväll har jag alltså skrivit prov och nu sitter jag här hemma och har ont i huvudet. Jag längtar efter att få träna showdown! Att jag bara har tränat en gång i veckan de senaste veckorna känns jättetråkigt och dåligt med tanke på att jag ju vill bli bra, gärna bäst i världen. Men jag har ju varit sjuk och den här veckan har jag känt att skolan har gått före träningen. Därför hoppas jag verkligen att det gick bra på provet idag för annars har jag ju hoppat över en träning helt i onödan. I helgen är sista tävlingen i svenska cupen och då kommer jag förmodligen förlora en del matcher på grund av att jag knappt har tränat men jag får helt enkelt skylla mig själv. Jag ska sluta klaga nu och istället försöka hitta någon bra låt jag kan tänka mig att sjunga på sångafton om några veckor. Ha en trevlig kväll!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er. Igår började en ny månad och första april brukar ju vara ett speciellt datum eftersom många brukar skämta med varandra då. Jag klarade mig dock väldigt bra och gick inte på några dåliga skämt, hur gick det för er? Nu sitter jag i mitt rum hemma hos Björn och skriver. Vi åt lunch för en stund sen och innan lunchen pluggade jag samhällskunskap i några timmar. När jag var i Finland och tävlade i januari missade jag ju ett prov och därför ska jag istället skriva det på tisdag. Tills dess har jag mycket som min hjärna måste lära sig och jag vill och hoppas verkligen att jag får vg på det provet. Det är nämligen ganska avgörande för vilket slutbetyg jag ska få. I och för sig har vi en stor fördjupningsuppgift kvar men om jag får g på provet blir det nog det jag får i slutbetyg.

I torsdags kände jag att jag mådde lite bättre och skoldagen rullade på som vanligt. Historielektionen var ganska lätt och vi fortsatte att prata om nationalism. På religionen pratade vi om kristendomen och judendomen och fortsatte att titta på filmen som vi började se förra veckan. Efter lunchen hade sångarna gemensam sång där alla skulle sjunga något. De flesta sjöng soul men sen fanns det några som sjöng något som vi själva hade valt. När vi sjöng upp kände jag att förkylningen inte hade släppt helt och hållet och funderade en stund på ifall jag verkligen skulle sjunga. Men efter att ha lyssnat på när några av de andra sjöng fick det mig att känna mig lite rastlös och eftersom jag inte bara ville sitta där bestämde jag mig för att också sjunga. Dock fick jag vänta till sist och innan jag väl skulle sjunga gick jag runt en stund för att göra mig av med lite av all energi jag hade i kroppen. Att jag hade svårt att sitta och vara koncentrerad länge berodde förmodligen på att jag inte hade tränat på fyra dagar. Trots att min röst inte lät hundra procent som den skulle i torsdags kände jag faktiskt att det gick ganska bra att sjunga. När jag stod och sjöng kände jag någon sorts glädje inom mig och det var länge sen som jag kände mig så pass lugn med att stå och sjunga inför andra människor:) Till en ängel, låten jag sjöng, betyder verkligen något för mig och det kanske var det som gjorde att jag faktiskt kände mig ganska lugn när jag stod där. Tyvärr fick jag ingen kritik av någon efter att ha sjungit trots att jag frågade vad det var som var dåligt. Några sa att de tyckte att det lät fint men med tanke på att det nog är ord som kommer ganska automatiskt efter att någon har sjungit, i alla fall från lärarna, som hör elever sjunga väldigt ofta vet jag inte om de verkligen tyckte det. Inte ens min sånglärare som alltid brukar ha något att säga sa något vilket jag tycker var lite tråkigt. Men jag får fråga henne igen på nästa sånglektion. Om några veckor kommer vi ha vår sista sångafton, alltså ett öppet uppspel. Då har jag bestämt mig för att det måste gå bättre än sist då jag gjorde bort mig. Det hoppas jag verkligen att det gör och det ska jag se till. När jag väl har bestämt mig för något brukar det som tur är oftast bli som jag har bestämt. När jag gjorde ett personlighetstest för några månader sen stod det bland annat i resultatet att min personlighetstyp ofta har höga krav och mål i livet, att vi kämpar hårt för att nå dem och att vi faktiskt brukar lyckas med det. Alla som fick beskriva min personlighet sa dessutom också det om mig så jag får helt enkelt hoppas att deras ord och resultatet från personlighetstestet stämmer. Med tanke på att jag bara har en chans till och eftersom jag vill kunna känna mig nöjd med det sista stora sånguppepelet är det självklart att jag ska kämpa hårt för att lyckas med det. Jag ska försöka hitta en låt som jag verkligen tycker om, en låt som gör mig glad och som jag tycker om att sjunga. Sen hoppas jag att jag ska kunna känna att jag kan njuta av de få minuter då jag får sjunga inför andra och jag hoppas verkligen att nervositeten, som jag alltid brukar känna, inte ska kunna förstöra något den här gången.

I torsdags kväll tränade jag showdown! Det kändes verkligen skönt att få slå på bollen och att få ur mig en massa energi och andra irriterande känslor. Christoffer och Daniel kom och tränade en stund med mig och det var jätteroligt att äntligen få träffa dem igen och att dessutom få vinna över dem:) Att se hur det blev mål, att märka att det faktiskt gick bättre för mig då jag var lite arg kändes bra. Det enda som inte var roligt var att jag fick många hårda bollar på handen och att jag nu har ont i två fingrar istället för ett som tidigare. Att det inte finns någon bra handske i min storlek är verkligen störande men jag kanske får vänja mig vid att det gör lite ont att spela. Med tiden kanske jag lyckas vänja mig så pass mycket vid att få hårda bollar på handen att det till slut inte gör ont längre. För visst kan man vänja sig vid sådant? Däremot vet jag inte om handen kan bli mer tålig och ifall den i framtiden inte kommer svullna upp lika lätt som nu. Det hoppas jag för det är jobbigt när den gör det. Efter träningen åkte jag hem, pluggade lite och hann dessutom läsa ut en bra bok innan jag somnade.

Igår var en ganska ansträngade dag. Först hade vi oförberett prov på historian. Eftersom jag har kommit fram till att jag bara kommer få godkänt i det ämnet på grund av att jag tyvärr inte kommer ha tid att lämna in några skriftliga uppgifter svarade jag bara på g-frågorna. Tiden var dessutom i princip slut då jag var klar med dem och jag hade ändå inte hunnit skriva tillräckligt mycket på sista frågan. På samhällskunskapen hade vi också oförberett prov och även det gick väldigt dåligt för mig. Datorn krånglade och det gjorde att jag hade svårt att läsa frågorna samt mina egna anteckningar. Det är konstigt att det ibland känns som att min dator känner på sig när jag ska göra något viktigt för det brukar oftast vara då som den bestämmer sig för att fungera dåligt. I och för sig tror jag att datorn jag använder i skolan kommer dö vilken dag som helst men jag håller tummarna för att den håller resten av terminen. Ifall jag hade kunnat göra om gårdagens prov vid ett senare tillfälle hade jag absolut gjort det men eftersom det bara finns ett enda omprovstillfälle på hela terminen och jag redan har ett prov att skriva då var jag tvungen att lämna in det lilla jag hann skriva igår. Åh vad jag störde mig! Jag satt dessutom kvar till sist, som vanligt. Hur kan man bara ha en enda liten chans på sig att skriva omprov på, på en hel himla termin? I så fall var systemet de har haft tidigare år mycket bättre. Då hade man chans att skriva omprov ungefär en gång i månaden istället för att det bara finns ett bestämt datum då man kan göra det. Menmen, nu är det bara att försöka se glad ut och plugga till tisdagens prov.

Igår blev Lovisa och jag hämtade av Björn och vi åkte som vanligt och handlade innan vi åkte hem hit. Igårkväll tittade vi på Talang och jag tycker att det i alla fall fanns några som var duktiga. Idag har jag mest pluggat eftersom jag verkligen har bestämt mig för att skriva bra på det kära provet på tisdag. Vad gör ni för trevligt denna lördag? Hoppas att ni har roligt! Nu ska Björn och jag åka och handla lite.
/Vispen