Tillbaka i Sverige

Hej!
 
Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en trevlig helg! Igår kom jag tillbaka till Sverige och jag måste faktiskt säga att det känns lite skönt samtidigt som jag saknar Milano. I Milano var det varmt varenda dag. Jag tyckte till och med att det kändes varmt när det var molnigt, vilket jag inte brukar känna i Sverige. I år tycker jag inte direkt att vi har haft en varm sommar här, i alla fall inte i Stockholmsområdet. Därför har jag verkligen uppskattat att få njuta av sol och värme i Milano några dagar. Förutom värmen saknar jag människorna och maten. Den vegetariska maten var inte direkt den bästa och inte heller frukosten. Det var många som tyckte att man äter för mycket kolhydrater i Italien. Nu vet jag så klart inte om man äter på samma sätt i hela landet. Men vi fick en massa bröd, pasta och potatis både till lunch och middag. Jag vande mig dock vid maten efter några dagar och är förvånad över att jag varken föråt mig på mozarellaost eller pasta:) Människorna saknar jag eftersom jag oftast tycker om att umgås med andra och att ha människor omkring mig. Sen tycker jag om att höra människor prata italienska, inte för att jag förstår språket utan för att jag blir glad av att höra det. Alla i svenska landslaget som jag åkte tillsammans med saknar jag så klart också. Men jag får förhoppningsvis träffa dem, i alla fall några, snart igen:)
 
I lördags var det då dags att spela kvartsfinal i trippeln. Oj oj oj vad jag kände mig nervös, jag tror inte att jag lyckades sova mer än tre timmar under natten. När det väl var dags att gå upp kände jag mig långtifrån utvilad men det var bara att se glad ut ändå. Efter att ha fått i mig lite frukost kändes det mesta helt okej och jag gick till institutet där vi skulle spela tillsammans med de andra svenskarna. Väl framme fick jag ont i magen, vilket var mindre kul och uppvärmningen kändes sådär. Några minuter senare var det hur som helst dags för match emot Italien två, de fick ha två trippellag. Det blev en jämn match eftersom italienarna spelade taktiskt. Deras spelare var inte lika tekniskt duktiga som oss och de sköt heller inte lika hårt. Det utnyttjade dem genom att skjuta många enkla och relativt lösa skott som vi hade svårt att försvara oss mot eftersom vi inte är vana vid att möta den typen av motstånd. Jag spelade sämst av alla och vår coach skällde på mig efter matchen. Vi lyckades som tur var vinna mot Italien två trots att vi verkligen inte spelade bra. I semifinalen mötte vi Estland och där spelade vi mycket bättre, dels för att estländarna spelade på ett sätt som vi var vana vid och dels för att vi var mer taggade. Till och med jag gjorde en bättre insats. När jag gick in första gången lyckades jag göra sex mål. Andra gången förlorade jag dock fem poäng. Men jag lyckades ta tre och vinna matchen. Killarna spelade bra hela tiden:) Nu hade vi alltså vunnit semifinalen och skulle få möta Finland i finalen. Oj oj oj vad vi taggade varandra inför det. Vi värmde bland annat upp till låten "När vi gräver guld i USA" och jag sprang runt på en gräsmatta med Claudio/Cq, gjorde andra övningar och stretchade. På matchen spelade killarna gudomligt bra medan jag känner att jag gjorde en okej insats. Eftersom alla finländare är väldigt duktiga var jag tvungen att fokusera väldigt mycket på mitt försvar. Sverige lyckades ta ledningen och ledde som mest med sex eller sju poäng. När Claudio skulle gå in trodde vi att han skulle klara av att avgöra matchen. Han klarade det nästan och när det var min tur att gå in stod det trettio-tjugofyra till Sverige. Oj vad jag kände mig nervös för jag visste att ingenting var avgjort än och att Finland definitivt hade chans att vinna nu. Men jag hade tur, hoppet är ju det sista som överger människan. Hanna gjorde först mål men efter att ha skjutit några skott till sköt hon ut bollen. Domaren blåste i visselpipan och matchen var över. Jag kan lova att alla svenskar var glada och att jag kände mig lycklig. Det var första gången som jag fick vara med och vinna guld i en internationell tävling och det kändes stort!
 
Efter lunchen följde Annelie med mig ut för att köpa glass. Vi hittade ett ställe där de sålde mangoglass och jag köpte en som jag åt ute på en bänk. Även om jag inte hade spelat särskilt bra i finalmatchen tyckte jag att jag var värd en glass. Senare under eftermiddagen spelade jag min allra sista match emot Stine. Matchen var relativt jämn men Stine vann tredje set med tolv-nio. Jag måste säga att det kändes sådär att avsluta EM med en förlust men det var å andra sidan länge sen som jag spelade jämnt emot Stine och därför kändes det okej ändå. Efter matchen satt jag ute med de andra när det plötsligt började hagla. Haglen var jättestora, större än ärtor och de regnade ner över oss trots att vi satt under tak. Då vi var tvungna att gå in fick vi springa för att inte få för mycket hagel på oss, det gjorde lite ont när många hagel träffade kroppen samtidigt. Men jag hade aldrig upplevt något liknande tidigare och det var lite roligt att känna så pass stora hagel. Väl inne tittade jag på finalmatcherna. På damsidan vann Hanna och nu har hon vunnit EM tre gånger i rad. Antje kom tvåa och hon spelade oerhört bra mot Hanna. Det blev fem jämna set och jag trodde ett tag att Antje skulle lyckas vinna. Men det blev Hanna som gjorde de sista målen och därför kan vi gratulera henne till segern. På herrsidan fick vi två svenskar i final, Zebben och Claudio. Zebben vann i tre raka set och jag tycker att det kändes som att Claudio var lite trött under matchen. Det var hur som helst roligt att Zebben vann. Claudio har ju redan vunnit EM en gång medan Zebben aldrig har vunnit VM eller EM. På VM nästa år tror jag dock att Claudio har stor chans att vinna. Han har verkligen talang och om han bara tränade lite mer tror jag att han skulle vara nästintill omöjlig att slå. Efter att ha sett finalerna var det middag och därefter var det prisceremoni. Eftersom många italienare har svårt för engelska fick en person översätta vad alla sa, vilket tog lite tid. Men jag överlevde och tyckte att det kändes roligt att få gå upp på scenen med svenskarna och ta emot guldmedaljer för att vi vann trippeln:) Sen var det roligt att få sjunga nationalsången och att applådera när Claudio och Zebben fick sina medaljer! Jag är så klart glad för deras skull och även för att det gick så pass bra för Antje den här gången. Hon är verkligen duktig och jag tror definitivt att hon kommer att vinna en tävling snart. Att Hanna vann EM för tredje gången i rad bevisar att hon är en väldigt duktig spelare och hon kanske är den enda i historien som lyckas vinna såhär många gånger i rad. Finland och Slovenien brukar alltid ta medalj och Sanja från Slovenien vann brons på damsidan, vilket jag tycker var roligt för hon har utvecklats sen jag mötte henne senast:) Teemu från Finland vann brons på herrsidan och med tanke på att han nästan alltid brukar ta medalj är han också oerhört duktig! Alla som var med på EM är bra spelare och så tycker jag att det ska vara. För att komma med på EM tycker jag att man måste ha lyckats bra i sitt hemland eller på en internationell tävling. Efter prisceremonin gick vi tillbaka till hotellet och skålade i champagne innan vi gick och la oss.
 
Igår reste vi i stort sett hela dagen. Klockan halv elva åkte vi till flygplatsen och jag var inte hemma förrän runt halv tio på kvällen. Det berodde bland annat på att vi skulle byta flyg på ett ställe och på en massa köer och väntan. Ni kanske vet hur det brukar vara när man reser. Saker tar oftast längre tid än vad man har räknat med. Att flyga kändes hur som helst helt okej. Jag tycker om känslan av att lyfta och landa och lyckades dessutom sova en hel del under resan. Sen var det ju tur att jag reste tillsammans med andra. Utan sällskap hade jag förmodligen haft väldigt tråkigt. Väl hemma kände jag mig ganska trött. Jag åt lite, pratade en stund med Nina, packade upp, kollade mailen, facebook och twitter och pratade i telefon med min kära. Vi hade inte pratat sen jag åkte i tisdags förutom en gång när vi pratade i högst en minut. Med tanke på att vi är vana vid att prata varje dag hade jag verkligen saknat våra samtal och jag hoppas att vi kan prata en stund även ikväll. Inatt fick jag äntligen sova ordentligt. Jag drömde visserligen en del jobbiga saker men väcktes inte av högljudd trafik och behövde inte gå upp vid någon särskild tid. Idag har jag inga särskilda planer utan tror att det här blir en lugn dag. Med tanke på att jag har haft fullt upp sen i tisdags känns det ganska skönt. Sen ser jag fram emot morgondagen då det är Allsång på Skansen och vi får se Måns igen:)
/Vispen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0