Tre dagar i Göteborg

Hej!
 
Varför ska tiden alltid gå fort när man har roligt? Tänk om det kunde vara tvärtom. Det känns verkligen som att jag knappt hann komma till Göteborg förrän det var dags att åka tillbaka till Stockholm. Jag längtar redan tills jag ska besöka den underbara staden igen och skulle inte bli det minsta förvånad om jag flyttar dit en vacker dag. Vi får se var jag hamnar någonstans. Om jag skulle få jobb eller praktik i Göteborg eller i närheten skulle jag definitivt vilja flytta dit för jag föredrar Göteborg framför Stockholm även om vår kära huvudstad så klart också har sin charm:)
 
Dagarna i Göteborg har som sagt gått fort, alldeles för fort. Men men, man kan ju tyvärr inte göra någonting åt att tiden går. Det enda jag kan göra för att minnas de här dagarna är att skriva några rader om dem och det hade jag tänkt göra nu. Tågresan i torsdags gick bra. Jag åkte med Blå tåget istället för med SJ-s X2000 och jag måste säga att jag gillade Blå tåget. Fastän jag åkte i andra klass hade jag en bekväm sittplats. Sen fanns det både en restaurangvagn och en barvagn. I barvagnen var det en pianist och en saxofonist som stod för underhållningen och det var trevligt att lyssna på när de spelade:) All personal som pratade med mig, samt de som ledsagade mig till och från tåget, var dessutom väldigt trevliga. Väl framme i Göteborg mötte jag Oja/Dosse, Reza/Gubbsingen/min kära och Rebecca. Rebecca åkte hem efter en liten stund men Reza, Oja och jag gick till Jensens för att äta. På vägen dit mötte vi Ponkidonk och jag tycker att det var roligt att träffa honom då det var ett tag sen sist. Eftersom Jensens är en köttrestaurang åt alla kött förutom jag som nöjde mig med att äta lite potatisgrattäng. Jag kände mig inte särskilt hungrig och hade dessutom ätit lite på tåget. Efter middagen fick vi skynda oss för att hinna med bussen. Allt gick bra förutom att min väska öppnade sig när vi gick över gatan. En massa saker åkte ur den och jag är osäker på om jag hann plocka upp allt. Men men, tur att det inte var necessären som ramlade ut. Efter att ha åkt några stationer med en buss fick vi gå en liten bit för att komma hem till Oja och Reza. De bor väldigt nära varandra, vilket är praktiskt då det är enkelt att gå emellan deras lägenheter. Jag tror till och med att jag skulle kunna lära mig den vägen. Ponkidonk och jag bestämde oss för att åka till hamnen för att fixa några saker innan de andra kom och jag tycker att det var trevligt att åka i Ponkidonks bil och att prata med honom. Han var underhållande:) Som jag skrev i mitt förra inlägg hade mina kära vänner bestämt att vi skulle nattsegla natten mellan torsdag och fredag. Jag tyckte att det kändes segt till en början eftersom det tog flera timmar innan vi kom iväg. Men när vi väl hade åkt en bit fick jag äntligen hjälpa till att styra båten. Min kära hade en kompass som talade och pep på ett störande sätt när man körde fel. Trots det jobbiga ljudet tycker jag att kompassen var lite busig. Ponkidonk visade mig hur jag skulle styra båten och efter en stund fick jag prova att köra den själv, utan gubbsingens hjälp. Ibland hände det att kompassen pep många gånger men för att aldrig ha styrt en båt tidigare tyckte jag och de andra att det gick bra för mig. Det roligaste var definitivt när gubbsingen störde sig och sa att han tyckte att jag körde bättre än vad han brukar göra, oj oj oj alltså:) Där tog jag igen för att han är bättre än jag i schack! Med tanke på att gubbsingen tycker väldigt mycket om att segla lär vi göra det fler gånger och så småningom kanske jag lär mig att köra utan kompass, det lär vi märka. Min inställning till att segla ändrades lite i torsdags. Även om det var ganska kallt tycker jag att det var trevligt att segla tillsammans med mina vänner och att det gick helt okej för mig att styra båten. Vi hade med oss te och cashewnötter, vilket gjorde att jag överlevde kvällen/natten. Då det visade sig att det skulle börja regna under morgonen och vi inte hade någon lust att segla i det vädret körde vi hemåt runt tretiden. Jag la mig i en av sängarna nere i båten eftersom jag var trött. På grund av kylan var det dock omöjligt för mig att somna. Reza och jag löste det som tur var på ett bra och smidigt sätt senare under natten. Innan vi hade lyckats komma i säng var jag dock inte alls glad och störde mig hur mycket som helst på att gubbsingen segade sig. Det kändes som tur var bättre sen för Reza var fin, värmde mig och viskade fina saker i mitt öra tills jag somnade:)
 
I fredags tog vi det mest lugnt. Eftersom Reza och jag inte somnade förrän halv sju på morgonen vaknade vi inte förrän halv två. Vi tog som vanligt tid på oss att göra oss i ordning men när det väl var gjort åkte vi in till stan och åt lunch på Paprika, ett ställe där jag tycker att de gör väldigt goda sallader. Efter lunchen tog vi bussen och gick sedan hem till Dosse. Där var vi, i alla fall Dosse, Ponkidonk och jag, i stort sett hela kvällen. Dosse var lite nedstämd och vi försökte muntra upp henne, vilket gick sådär. Hon sa att hon ville ha oss där och hon blev som tur var gladare under lördagen, vilket ju var fint. Hela fredagen var väldigt lugn men gick ändå fort. Då det regnade ute var det ingen som hade någon lust att gå ut och göra något utan vi satt inne hos Oja hela kvällen. Jag fick äntligen dricka te ur snoppmuggen, en rolig mugg med en snopp utanpå som jag alltid dricker ur när jag är hos Dosse. Sen lyssnade vi på musik, åt chokladpudding och pratade en massa. Igår var det lördag och Reza och jag hade en lugn och skön morgon tillsammans förutom att vi var lite irriterade under frukosten. Då jag är väldigt morgontrött kan jag ibland ha svårt att vara trevlig på morgnarna, det är verkligen inte alltid lätt. Vilken tur att det mesta kändes bättre senare under dagen. Reza, Oja och jag åt lunch hemma hos Reza och hans föräldrar. Hans mamma gör verkligen god mat och den här gången bjöd hon på någon sorts traditionell iransk rätt. Senare under eftermiddagen åkte Reza och jag in till stan där vi träffade Sandra/Gulleplutten och Mathias/Bamse. Jag tycker att det var trevligt att träffa dem och fick känslan av att de blev glada över att se oss:) Då alla var fikasugna bestämde vi oss för att åka till Liseberg och äta våfflor. Jag som inte hade ätit våfflor på ett antal månader uppskattade det verkligen och tyckte att det var väldigt gott! När vi hade fikat ville de andra spela på olika chokladhjul. Jag orkade inte lägga några pengar på det då jag ändå inte tror att jag skulle ha vunnit något. Jag vet dock att det finns de som alltid har tur när det gäller sådant där. När jag var på Gröna lund med Adam för några år sedan satsade han fem kronor på ett nummer och vann två kilo choklad direkt. Något år senare var vi på Liseberg och då vann han dessutom en ask med chokladhjärtan som han överraskade mig med när jag var ledsen över att ingen ville åka en attraktion med mig. Jag har alltid älskat att åka det som går fortast och som brukar klassas som läskigast på nöjesparker. Då varken Adam eller hans pappa ville åka sådant på grund av att de hade lätt att må illa, kommer jag ihåg att jag blev väldigt glad över den där chokladasken. Även om den inte kunde ersätta känslan som man får i magen när man åker berg och dahlbanor och karusellser, fick den mig i alla fall på lite bättre humör:) Det där var dock ganska många år sen nu och jag längtar tills jag får åka en massa härliga attraktioner på Liseberg nästa gång. Igår köpte vi inga åkband men det ska vi förhoppningsvis göra nästa gång jag är i Göteborg. Ingen av mina vänner vann något på chokladhjulen och jag ångrade inte att jag inte spelade på något av dem. Lite senare på kvällen började det regna och vi bestämde oss för att åka någonstans där vi kunde sätta oss, dricka något gott och fortsätta umgås. Vi tog spårvagnen och hamnade så småningom på Scandic Europa. Bamse och Gubbsingen beställde öl medan Gulleplutten och jag beställde varsin cider, eller okej, Reza beställde en cider med hallonsmack till mig för att han ville att jag skulle testa den. Jag måste erkänna att jag inte direkt älskade den men jag försökte ändå se glad ut och drack upp nästan hela:) Vi beställde in chips, dipp och grönsaker, vilket jag föredrog framför cidern. Jag tyckte dessutom att det var trevligt att sitta och prata med mina kära vänner. I början av kvällen kände jag mig inte särskilt glad och taggad men de fick mig på bättre humör och jag kände mig faktiskt riktigt glad i flera timmar. När jag låg i sängen någon timme senare kom i och för sig de jobbiga tankarna tillbaka, vilket inte var särskilt roligt. Men man kan ju inte alltid vara glad antar jag.
 
Idag har Reza och jag varit tillsammans ett halvår, det känns jättebra! Den här dagen har dock mest känts jobbig. Allt har gått fort och det kändes som att jag knappt hann gå upp förrän det var dags att åka till tåget. Jag försökte att inte tänka för mycket men vetskapen om att det föörmodligen dröjer över tre veckor tills jag får träffa min kära igen, är alltifrån härlig. Även om jag har känt mig lite nere på grund av det har jag nog inte riktigt insett det än utan det kommer att kännas mest tomt på kvällarna och nätterna. Med tanke på att de här tre dagarna har gått fort vet jag att lite mer än tre veckor också lär gå relativt fort. Att bo långtifrån personen som man tycker mer och mer om för varje dag som går och att vara ifrån honom mer än vad man får vara med honom är, som ni säkert förstår, inte lätt. Jag har verkligen fastnat för Reza och jag tycker verkligen om att umgås med honom. Det är klart att vi kan ha stunder då det mesta känns jobbigt, opraktiskt och svårt. Gubbsingen kan verkligen få mig på dåligt humör ibland. Ändå känner jag aldrig att jag skulle vilja vara utan honom. Under de jobbiga stunderna är det klart att jag inte alltid tänker på det men när jag väl har varit arg eller less på min kära en stund brukar jag alltid vilja bli sams med honom igen. Ibland händer det till och med att jag uppskattar och/eller saknar våra långa diskussioner, våra gräl och när han håller på mot mig. Jag vet inte varför det är så men det kanske beror på att jag tror att jag skulle tycka att det vore tråkigt om man alltid var glad, på att jag kan tycka om att lösa svåra och jobbiga situationer eller på att jag helt enkelt vet att sådant där gör en starkare i längden. Att lämna Reza känns alltid lika jobbigt och jag saknar honom något enormt redan nu trots att det bara var några timmar sen vi tog farväl av varandra vid tåget. Under de kommande veckorna finns det tyvärr dagar då jag inte har något att göra. Nästa vecka lär dock bli okej. Mellan måndag och fredag har jag matlagningskurs på syncentralen och i helgen tränar jag med landslaget. Men efter det kommer det nio dagar då jag inte har någonting inplanerat. Då jag är medveten om att jag mår dåligt av att inte ha något att göra ska jag försöka hitta på något, vi får se hur det går. Nu ska jag hur som helst snart gå och lägga mig så att jag orkar upp imorgon. Jag tror att kursen på syncentralen kan bli både rolig och lärorik. Dagarna i Göteborg var verkligen hur fina och trevliga som helst! Må bäst tills jag bloggar nästa gång!
/Vispen

Kommentarer
Postat av: Paulin

Jag undrar också varför tiden alltid ska gå så fort när man har roligt! Göteborg är så mysigt, ska själv dit i augusti :) kram

2012-07-09 @ 20:23:33
URL: http://mylittlediary.webblogg.se
Postat av: Paulin

Jag undrar också varför tiden alltid ska gå så fort när man har roligt! Göteborg är så mysigt, ska själv dit i augusti :) kram

2012-07-09 @ 20:31:19
URL: http://mylittlediary.webblogg.se
Postat av: Paulin

Gud vad glad jag blev av att läsa din fina kommentar! Det värmer verkligen! Det glädjer ockås mig att du följt mig så länge :) kram och tusen tack!

2012-07-09 @ 20:33:02
URL: http://mylittlediary.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0