Vispen Sjob

Hej!

Rubriken säger ju allt. Jag hade inte direkt något hög målsättning i helgens tävling utan jag ville gärna komma topp fem. Det gjorde jag i och för sig men jag hade gärna gjort allt annat än att komma fyra. Vad är det för fel? Varför kommer jag alltid fyra? På European top twelve, i Finland och nu. Dessa tre tävlingar har varit i rad. I och för sig har jag tävlat i både Trollhättan och New years cup men om man bara räknar de stora tävlingarna där man har kunnat vinna medaljer har jag kommit fyra de senaste gångerna. Vet ni hur störande det är? Det var ju nära att jag kom fyra på EM också och fjärdeplatsen som jag tycker är den jobbigaste platsen att hamna på verkar ju vara uttänkt för mig varenda gång. Okej, att komma sist kanske vore jobbigare men fjärdeplatsen är ju väldigt jobbig på grund av att man precis missar medalj. Dessutom tycker jag inte att det hade skadat ifall jag hade kunnat bli femma eller trea och kommit på en annan plats än just den kära fjärdeplatsen.

Självklart har det funnits positiva saker med den här helgen även om fjärdeplatsen är ett stort minus. För det första tycker jag att det har varit väldigt roligt att träffa alla människor som var med och tävlade i helgen samt några andra som kom och tittade på matcherna igår. Jag har fått en massa kramar och blivit tilltryckt:) Dessutom känner jag att jag har lärt mig väldigt mycket av att få möta alla duktiga killar. Det får jag inte göra särskilt ofta. På SM kommer jag ju till exempel bara möta tjejer och på internationella tävlingar spelar tjejer och killar för sig förutom i trippel som det bara är ibland. Egentligen tycker jag att det är lite orättvist med tanke på att killar ofta får hårdare motstånd än tjejer. Jag tror att killar lär sig mest av att få tävla internationellt och att den här tävlingen kanske inte gav de särskilt mycket medan den här tävlingen var minst lika lärorik för mig som internationella tävlingar. Jag tror nämligen att i alla fall en del av de killar jag mötte i helgen är minst lika bra som de tjejer jag brukar få möta på internationell nivå. Det jag vill komma fram till är alltså att jag tror att vissa killar hade en liten fördel om man jämför med de tjejer som tävlade i helgen eftersom de faktiskt har fått tävla mot bättre spelare. Konkurensen är, som i nästan alla sporter, hårdare på herr än damsidan men jag hoppas att det ändras i framtiden. Ännu en positiv sak med att alla spelade mötte alla i helgen tycker jag var att även de spelare som inte har hållt på särskilt länge med showdown fick se hur det är att spela mot några av Sveriges bästa spelare. Jag märkte att de lärde sig oerhört mycket av det och vissa spelare utvecklades en hel del under tävlingens gång. Tidigare år spelade vi ju i a och b-grupper och då var man tvungen att vinna eller komma tvåa i b-gruppen för att få spela i a-gruppen. Förra året vann jag ju b-gruppen men eftersom det inte har varit lika många spelare i år som förra året har alla fått tillhöra en och samma grupp. Okej, tillbaka till helgens tävling:) Jag vann nio av elva matcher, fick trettiofyra av fyrtiofyra poäng och slutade alltså som fyra. Oj vad folk kommer terra mig de kommande veckorna för att jag återigen blev fyra. Jag tycker ju i och för sig om traditioner och eftersom det börjar bli vanligt att jag kommer fyra kanske jag vänjer mig vid det och så småningom till och med börjar tycka om det. Det har jag dock inte gjort än, inte det minsta, men det kanske tar ett tag innan jag kan börja uppskatta det, precis som att man ju behöver göra samma sak flera gånger innan man kan kalla det tradition:) Vinnaren i svenska cupen 2010/2011 blev hur som helst Christoffer, Krister kom tvåa och Claudio kom trea. Namnen kanske inte säger er särskilt mycket men några av er kanske vet vilka dessa underbara människor är. De jämnaste matcherna jag spelade i helgen var mot Daniel, Christoffer och Claudio. Det var också de roligaste matcherna förutom matchen mot Claudio som jag tycker att jag kunde ha vunnit. Hur dålig är man inte om man leder med nio-tre i sista set och ändå förlorar? Claudio var såklart väldigt duktig och han är bättre än jag men om man leder så pass mycket tycker jag att jag borde ha kunnat vinna men tydligen inte.

Förutom att spela showdown har jag såklart hunnit prata en del med alla som var med i helgen. Igårkväll var de flesta av oss och åt middag på restaurangen China station. I vanliga fall brukar jag verkligen tycka om att vara där men eftersom de spelade väldigt hög musik igårkväll och det var något halvbra coverband som spelade var det lite segt. Musiken var så pass hög att man knappt kunde prata med varandra. Ifall jag ville prata med de som satt närmast var jag tvungen att skrika eller åtminstone prata väldigt högt vilket var jobbigt för rösten. En rolig sak var dock att de spelade en pusslåt som jag skrattade åt:) När vi hade ätit följde jag med till quality hotell där de flesta bodde i helgen. Som ni kanske vet älskar jag verkligen hotellet trots att jag inte har sovit där särskilt många gåner. De flesta gick och bastade lite senare under kvällen och nästan direkt efter att de äntligen kom tillbaka ville jag sova eftersom jag hade tre viktiga matcher idag. Nu ångrar jag att jag försökte sova tidigt eftersom det ändå gick dåligt för mig och eftersom jag dessutom hade för många tankar som snurrade runt i huvudet för att kunna sova särskilt många timmar inatt. Det hade varit roligt att få vara med alla roliga människor eftersom de inte är i Stockholm särskilt ofta. Igår fick jag till exempel se att alkohol faktiskt kan göra att människor blir både gladare och roligare:) Det hade jag i och för sig hört och sett tidigare men inte så pass mycket som igår. En person blev verkligen påverkad av alkoholen och jag hade nog aldrig sett henne lika glad och pratsam tidigare:)

Idag har jag alltså spelat under förmiddagen och varit deprimerad över att det gick dåligt för mig. Vissa set är jag inte alls nöjd med eftersom jag då spelade katastrofalt dåligt och knappt lyckades göra några mål överhuvudtaget. När jag förlorade sista matchen ville jag verkligen gå under och slippa känna alla jobbiga känslor. Att förklara känslan av hur det känns att komma fyra när man redan har gjort det ett antal gånger är inte särskilt lätt. Men nu är det väl bara att försöka se framåt och träna inför nästa tävling antar jag. Även om det var jobbigt att förlora idag ska jag nog i alla fall ge det en chans till. Till Milano vill jag gärna åka och dit har jag redan sagt att jag ska följa med. I Milano kommer mitt mål vara att komma högre än åtta eftersom jag kommer förlora rankingpoäng ifall jag placerar mig sämre än så. Förra året blev jag nämligen åtta där. Dessutom har jag som mål att inte bli fyra och det hoppas jag verkligen att jag lyckas med. Annars kommer jag allvarligt fundera på att lägga ner showdownen för hur kul är det att tävla om man aldrig ens vinner någon medalj och om man dessutom är nära att göra det varenda gång men ändå misslyckas? Jag tillhör landslaget men jag tycker inte att någon som bara kommer fyra hela tiden förtjänar att göra det.

Nu sitter jag hemma och ska plugga lite. Nästa vecka har jag en del prov och annat jobbigt men sen är det äntligen påsklov och det ska bli helt underbart! Därför är det bara att kämpa på nu och det är verkligen sista rycket som gäller. Ikväll går jag och lägger mig tidigt eftersom jag knappt har ssovit de senaste nätterna på grund av nervositet. Hoppas att ni har det bra!
/Vispen