Vietnam dag nio

Hej!

Under tiden jag skriver det här kan jag höra regnet utanför fönstret. Åskar gör det också och jag är glad över att vara inomhus. Hittills har det bara regnat på nätterna så vi har haft tur. Hoppas att det fortsätter på det här sättet. Jag tycker att det kan vara mysigt när det regnar förutsatt att jag inte är utomhus just då.
Idag har jag haft en sådan där dag som många skulle kalla en klassisk semesterdag. Efter att ha ätit frukost vilade jag någon timme på mitt hotellrum. Kajsa och Trang behövde fixa några saker och Nina hade migrän. Runt elvatiden fick jag åka en sväng med Nam. Jag tyckte ju om att åka moppe igår och idag erbjöd han sig att köra runt lite i området vilket ju var snällt. Resten av förmiddagen umgicks jag med Kajsa och Trang. Eftersom kvinnor inte får bli solbrända, det betyder att man är fattig, var det jobbigt för Trang att vistas i solen. Jag tycker verkligen synd om alla kvinnor här. Män får nämligen bli hur solbrända de vill utan att någon anser att det är fel. Idag fick jag även veta att kvinnor förväntas göra allt när de gift sig, både sköta hushållet och jobba, såvida de inte har en massa barn att ta hand om. Så fort en kvinna gift sig förväntas hon dessutom ta hand om mannens mor mer än sin egen. Även om saker och ting ju inte är helt jämställda i sverige har vi alltså kommit mycket längre än Vietnam. Jag tror som tur är att Vietnam är på väg åt samma håll som vi. Det var ju till exempel inte jättelänge sen barnaga tilläts i Sverige och inte heller sen n normal arbets/skolvecka bestod av sex dagar istället för fem. Sen jag kom hit har  jag, vid flera tillfällen, sett när barn blivit slagna och det har så klart känts konstigt och fel. Vietnameserna vet ju inget annat så för dem är det ett naturligt beteende att slå barn när de gjort något de inte får. Här är det inte ovanligt att jobba tretton timmar om dagen och när man väl är hemma lär man ju vara väldigt trött och inte ha särskilt mycket tid för sina barn. Därför kan jag till viss del förstå varför det ser ut som det gör men i mina ögon känns det som sagt inte bra.
En positiv sak är i alla fall att många vietnameser sover middag mitt på dagen. Jag är säker på att jag både kunnat plugga eller jobba mer effektivt om jag hade några timmars vilopaus varje dag.
Idag besökte vi Nams butik igen eftersom Trang ville köpa med sig några souvenirer från Hanoi. I en klädaffär hittade jag en tröja med broderier som var handgjord. Kajsa tyckte att den passade mig bra så jag köpte den för ungefär 130 svenska kronor, jag tycker att det var ett bra pris. Vi gick in på ett café och köpte varsin dricka. Jag drack en yoghurtdrink med mango. Eftermiddagen gick utan att något särskilt hände. Jag passade på att lyssna på musik, vila en stund samt ta en lång dusch.

Ikväll var vi bjudna på middag hemma hos Nams familj. Jag tycker att det var roligt att besöka dem igen. Vi hade med oss en present från Sverige, en silverbricka med olika svenska motiv på. Här är det oartigt att öppna presenter under tiden man har gäster så vi fick aldrig veta om de gillade brickan men det får vi åtminstone hoppas.
 Nams familj är relativt stor och de äter alltid tillsammans. Vi var sjutton personer och alla satt vi  på två mattor som rullades ut på golvet efter att vi kommit dit. Att sitta på golvet och äta var en ny upplevelse för mig. Jag hade svårt att hitta en skön ställning för benen och ändrade därför sittställning ganska ofta. Bortsett från det kändes det bra att sitta där. Ingen i familjen var särskilt bra på engelska men de flesta försökte prata lite med oss. Även om det var uppenbart att vi inte alltid förstod varandra tyckte jag inte att stämningen var sådär tryckt och jobbig som den kan bli i ett sammanhang med människor som inte känner varandra.
Om ni någon gång blir hembjudna på middag hos en vietnamesisk familj ska jag härmed ge er ett gott råd, var hungriga när ni kommer dit! Vid svenska bjudningar eller finare tillställningar brukar det ju inte vara överdrivet mycket mat. Nej, det ska ju se fint ut på tallriken. Jag måste erkänna att jag inte förstår varför vi fortsätter ha det så. Jag menar, jag vet att jag inte är den enda som brukar gå hungrig ifrån sådana ställen. Ja, det är så klart bra ifall maten är exklusiv och god men om man ändå är tvungen att äta igen när man kommer hem kan i alla fall jag tycka att det känns tråkigt. Idag fick jag hur som helst mat så att det räckte och blev över. Med tanke på att vi som sagt var sjutton personer var det kanske inte särskilt konstigt att det serverades mycket mat. Men här räknade vi ut att det fanns minst sju rätter att välja bland. De hade bland annat krabbor, tigerräkor, vårrullar, chips, potatis, flera sorters nudlar, kyckling, andra kötträtter samt grönsaker. Nams mamma satt bredvid mig och hjälpte mig att lägga upp mat och skala skaldjur. Fastän jag både sa och visade att jag klarar av att äta själv envisades hon med att mata mig. Jag åt alltså själv samtidigt som hon skyfflade in stora tuggor i min mun lite då och då. När jag sa att jag var mätt försökte hon lägga upp ny mat till mig flera gånger och gav mig minst fem stora gafflar med mat innan hon till slut gick med på att inte ge mig mer. När middagen var undanplockad serverades te med en massa frukt. Jag smakade frukten pomelo för första gången och tyckte bra om den. Lite vattenmelon åt jag också men efter det kunde jag inte få ner en tugga till. Kajsa har berättat att vietnameser eller åtminstone Nams familj alltid äter väldigt mycket mat, inte lika lyxig mat som serverades idag men att det alltid finns tre eller fyra rätter framdukade. Jag kan säga att det är tur att jag inte bor hos dem med tanke på att det förmodligen inte skulle vara hälsosamt att äta sådär mycket varenda dag. Vietnameser är dock oerhört smala och jag tror att deras mat är hälsosammare än vår.
Kajsa och jag har gått en lång promenad ikväll vilket kändes skönt efter att ha ätit en massa. Vi passerade bland annat några gator där vi tror att några av de rikaste vietnameserna bor. I butikerna som låg i närheten fanns nämligen märkeskläder som kostade tusentals kronor. Det var alltså lika dyrt där som det kan vara i vissa svenska butiker.
Nu är klockan mycket och det är nog bäst att jag försöker sova. Jag blir ledsen när jag tänker på att jag bara har tre dagar kvar i Vietnam men har bestämt mig för att försöka göra det bästa av det och uppleva så mycket som möjligt innan det är dags att åka hem. jag skriver mer imorgon.
/Vispen

Kommentarer
Postat av: farmor

Att få mer mat än du egentligen ville ha verkade ganska jobbigt och ändå var det nog i bästa välmening från Nams mamma. Ändå hoppas jag att du gillade rätterna som du fick.
Praktiskt med regn om nätterna och upphåll om dagarna.
Trevligt skrivet, jag väntar dina rapporter med spänning. Kram Irre

2016-04-20 @ 23:15:41

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0