Vietnam dag sju

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni haft en fin start på veckan.  Jag har känt mig lite tröttare än vanligt men bortsett från det mår jag bra. Med tanke på att jag ska gå upp tidigt imorgon blir det ett lite kortare inlägg ikväll. Men bättre det än inget ju:)
Inatt regnade det mycket och idag har det varit något kallare än de andra dagarna vi varit här, någonstans mellan tjugotre och tjugosju grader. Temperaturen brukar ligga mellan trettio och trettiofem grader i vanliga fall och jag har haft tjocktröja på mig ikväll på grund av att jag frusit. Under förmiddagen har vi gått på stan. Nina och jag ville gärna besöka instrumentgatan men det visade sig att den ligger en bra bit ifrån där vi bor. Därför bestämde vi oss för att kolla runt i gamla stan först och där hittade vi, med hjälp av Nam, några små butiker som sålde olika instrument. Det fanns en hel del instrument gjorda av bambu, instrument som låter på olika sätt när man skakar dem, asiatiska stränginstrument samt instrument av sten eller metall. Många av dem var handgjorda och Nina köpte två ovala instrument som man spelar på genom att trycka ner små metallbitar. De låter ganska fint och lite annorlunda. Jag skulle kunna lägga upp en inspelning om någon är intresserad av att höra dem.
I en annan butik fanns klockspel som är relativt vanligt här. Jag köpte två stycken, ett av bambu och ett av metall. Enligt mig var båda sköna att lyssna på. En av mina vänner som älskar klockspel ska få välja ett av dem och det andra tänkte jag behålla som ett litet minne. I en butik såldes väldigt fina smycken. Nina köpte två par örhängen där. Jag tittade på ett armband av jade och silver som jag fastnade för. Men det kostade ungefär tusen svenska kronor och jag kände att det kanske är lite väl mycket pengar att spendera på ett smycke. Beroende på hur mycket pengar jag har kvar i slutet av veckan kanske jag går tillbaka till butiken och köper det, vi får se. Jag menar, jag brukar sällan unna mig saker och det är inte varje dag jag är i Vietnam. Vi hittade även en liten butik som sålde inredningsprylar och andra fina saker. Där hittade jag en present till min kära vän Reza eller gubbsingen som jag kallar honom. Ni som läste min blogg för några år sen kanske minns honom. Jag hoppas hur som helst att han blir glad över det jag köpt.
Till lunch åt jag kyckling med ris, citrongräs och chili. Jag började med att äta med pinnar men fick tyvärr lägga ner det när Nina och Kajsa ätit upp sin mat och tyckte att jag tog för lång tid på mig. Men jag tänker minsann äta en stund med pinnar varje måltid så att jag lär mig. Efter lunchen promenerade Kajsa, Trang och jag till en mataffär. Där hittade jag deodorant med lukter som inte finns i Sverige vilket jag tycker var roligt. Jag har åtminstone inte sett deodorant som luktar olika frukter. Även om ingen går runt och luktar mig under armarna är det ju viktigt att vara fräsch så jag köpte några olika sorter som jag ska testa. Jag hittade även flera sorters sjögräschips som jag köpte. Sjögräs är dock ganska dyrt här men det är ju både godare och nyttigare än vanliga chips.
 Efter att ha handlat färdigt gick vi tillbaka till hotellet och vilade några timmar innan det var dags att äta middag igen. När ni läser det här låter det säkert som att vi äter hela tiden men jag kan tala om att så inte är fallet. Portionerna är dock mycket mindre här än i Sverige vilket gör att du känner att du behöver äta regelbundet. Kajsa och jag brukar åtminstone alltid vara hungriga med några timmars mellanrum och vi båda blir tyvärr på oerhört dåligt humör om vi inte får mat då. Undrar om det är någon vietnamesisk gen vi ärvt, vem vet. Nina valde att äta på Gecko medan Kajsa visade mig en restaurang på gatan som hon gillar. Jag åt en kycklingrätt med glasnudlar och stora chilibitar. Kycklingen var inget för mig men nudlarna och grönsakerna var mättande och chilin fick mig att gråta en skvätt. Jag älskar verkligen stark mat och med tanke på att jag har svårt att gråta på naturligt sätt brukar jag rensa ut tårkanalerna med hjälp av chili. Jag tycker verkligen om känslan som uppstår när jag äter stark mat, när det starka liksom känns i hela kroppen.
Kvällen har avslutats hemma hos Nam och hans familj. I området där de bor passerade vi hus där stora familjer endast har ett rum att dela på. Nams familj däremot bor i ett hus med fyra våningar. Varje våning är visserligen ganska liten och de är många, cirka tio personer, men ändå. Ikväll var vi bara hos Nam en liten stund men vi ska förmodligen dit senare i veckan och äta middag. Jag tycker hur som helst att det var roligt att träffa Nams familj och se hur de bor. Vi blev bjudna på te och olika frukter, äpple samt frukter jag tyvärr inte kan namnen på. Något jag tycker kändes lite konstigt var att vi  fick äta och dricka färdigt innan de tog något. Men det är tydligen vanligt att göra på det sättet här. I Sverige får ju alltid gästerna ta först men att inte fika samtidigt var som sagt en ny upplevelse för mig.
Oj vad klockan går fort, nu hinner jag inte skriva mer. Imorgon ska jag som sagt upp tidigt eftersom vi ska åka och besöka Hai Phong, staden där jag föddes. Det blir förhoppningsvis roligt, en ny upplevelse om inte annat. Godnatt!
/vispen

Kommentarer
Postat av: Sandy

Herre Gud Vispen! Du skriver så bra och underhållande, du borde bli skribent. Det har jag alltid tyckt iofs. Hoppas ni får en fortsatt trevlig vistelse i Vietnam. Kram.

2016-04-18 @ 21:08:17
Postat av: Shass

Det låter verkligen som om ni har det bra där borta. Tack för att du delar med dig. Det är roligt att läsa om Vietnam, människorna, kulturen och maten. Ha en fortsatt underbar resa!

2016-04-19 @ 18:45:28
Postat av: farmor

Kul att följa din dagbok! Känns lite grann som att få vara med. Kram Irre

2016-04-19 @ 20:22:32

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0