Vispen Sjob

Hej!

Nu är det natt här i Vietnam. Jag har sovit någon timme men vaknade igen och kan inte somna om på grund av huvudvärk samt för många tankar. Jag hoppas verkligen att huvudvärken är borta när jag vaknar imorgon bitti för det hade varit oerhört tråkigt att må dåligt sista dagen av min semester. Ja, på söndag åker Nina och jag tillbaka till Sverige. Kajsa stannar här två veckor till plus att hon förmodligen åker till Thailand efter det. Jag brukar alltid längta hem när jag varit borta i någon vecka eller så. Den här gången känner jag däremot att jag gärna kunnat vara borta minst en vecka till. Men men, nu blir det inte så och det kommer kännas tungt att packa resväskan imorgon.

Min fredag blev lugn men ändå helt okej. Kajsa och jag började dagen med en promenad precis som igår. Idag var det kallare ute och himlen såg lite grå ut. När vi kommit lite mer än ett varv runt sjön började det regna och när det regnar här kan jag lova att det känns. Det är inte som i Sverige där det ju kan duggregna en hel dag utan här regnar det jättemycket kortare stunder,. Med tanke på att jag inte direkt är någon så kallad lagom person, jag föredrar när saker och ting verkligen händer, när något verkligen känns, inget mesande helt enkelt, tycker jag om det vietnamesiska vädret.  Jag tror aldrig att jag upplevt något liknande tidigare och idag fick jag definitivt känna att jag levde. Regnet var starkare än en dusch och vi blev blöta på nolltid. Människor som inte hade paraplyer sprang med böcker på sina huvuden och de som inte hade bråttom tog skydd under träd och liknande. Kajsa och jag hade en tid att passa och blev stressade när vi såg att regnet inte ville sluta. En man med cyklo erbjöd sig att köra hem oss men så klart till ett högt pris, han ville så klart ta chansen och tjäna pengar nu när han kunde. Men vi vägrade och bestämde oss för att ta oss hem på egen hand. Jag kan säga att det tog tid eftersom gatorna var hala och det var stora vattenpölar överallt. Men hem kom vi till slut och efter att ha vridit ur och hängt upp mina kläder kunde jag som tur var konstatera att min mobil fortfarande fungerar.

Klockan tolv hade vi bokat tid på ett spa. Kajsa och jag varsin ansiktsbehandling och Nina en massage. Vi valde att gå till ett annat spa än sist vilket visade sig vara ett bra val. Här fick jag en ansiktsrengöring som kändes. På förra stället smörjde de in mitt ansikte i krämer och gav mig lite massage. Det gjorde de även här men tryckte dessutom ut en massa orenheter, vilket verkligen kändes och gjorde ont. Jag brukar sällan klaga över smärta men det här kändes på riktigt. På grund av dålig hud behöver jag genomgå det här regelbundet. Nu dröjer det några månader innan nästa gång och det känns jätteskönt. Ansiktsbehandlingen gjorde att jag blev väldigt hungrig och lunchen jag åt efteråt, fisk med ris och grönsaker, var väldigt god.

Under eftermiddagen har vi vilat samt gått runt  på stan. Nina köpte några souvenirer, jag tittade på lite allt möjligt men köpte inget. Till middag åt jag en krabbsoppa som var ganska god och efter det har vi varit på en konsert där de spelade traditionell vietnamesisk musik. Jag tycker bättre om konserten vi var på igår eftersom jag föredrar modern musik och därför spelade  jag inte in något idag. Även om jag inte direkt gillade vad jag hörde var det lite roligt att höra hur musiken lät i Vietnam för länge sen. De som spelade pratade mycket mellan låtarna och lät en i publiken spela tillsammans med dem.

Kvällen avslutades på café Helio som vi besökt ett antal gånger sen vi kom hit. De flesta caféer stänger klockan tio här medan Helio har öppet till tolv. I Sverige älskar vi ju att fika. Jag tycker att det kan vara lite överskattat ibland eftersom en fika idag ju kan kosta lika mycket som en lunch. Här är i princip allt mycket billigare och jag lär få en mindre chock när jag kommer hem och upptäcker att allt är oerhört dyrt och att jag inte har råd med någonting längre. Livet jag levt här i Vietnam har jag aldrig kunnat leva tidigare. Jag kan tala om att jag verkligen njutit av  att nästan kunna äta och köpa vad som helst, att faktiskt ha haft förhållandevis mycket pengar, att känna mig lite rik helt enkelt. Med tanke på att jag sparat pengar inför den här resan har jag levt dyrare än vad jag gör i Sverige men ändå. Snart kommer  dock verkligheten ikapp mig och då blir det varken några utemiddagar eller gofikor på ett tag. Därför unnade  jag mig en glass idag. Träna har jag all tid i världen att göra när jag kommer hem och sen älskar jag känslan av att kunna avnjuta en god glass utomhus. Det dröjer nog minst en månad innan vädret tillåter det i Sverige.

Nu ska jag göra ett nytt försök att somna om. Imorgon har jag som sagt min sista dag här och jag ska se till att ta tillvara på den på bästa sätt. Godnatt!

/Vispen