Vispen Sjob

Hej!

 

Hoppas att allt är bra med er! Jag mår ganska bra och förkylningen har nästan släppt helt och hållet. Fastän det har regnat i princip varenda dag sen jag kom till Göteborg i onsdags kväll måste jag säga att jag trivs här. Jag har tillbringat mycket tid i min pojkväns lägenhet. Med tanke på att vi har olika åsikter om väldigt mycket klagar vi en hel del på varandra, vilket så klart känns sådär. Ändå längtar jag inte hem och tror att jag kommer att sakna att vara här när jag är tillbaka i Stockholm igen. Det finns mycket trevligt folk här och jag tycker att det känns som att det är lite lättare att ta kontakt med människor i Göteborg än i Stockholm, fråga mig inte vad som får mig att tycka det. Ett exempel har jag i alla fall och det var när en kvinna kom fram och började prata med mig häromdagen. Hon frågade lite allt möjligt och jag försökte svara, vilket gick halvbra med tanke på att jag både var irriterad och ledsen just då. Men men, kvinnan fick mig åtminstone på lite bättre humör. Sen finns det många andra som gjort mig glad de senaste dagarna. Dosse och Ponkidonk är alltid lika roliga och underhållande att umgås med. För några dagar sen träffade jag även deras och gubbsingens vän Malin. Den kvällen var jag visserligen inte på världens bästa humör men det blev ändå en helt okej kväll. Gårdagen blev lyckad förutom morgonen då det första jag insåg när jag vaknade var att Reza och jag försovit oss. Innan var det flera år sen jag försov mig senast och igår vaknade vi två och en halv timme senare än vad vi hade räknat med. Jag brukar alltid vilja snooza minst en halvtimme innan jag går upp men igår var det bara att glömma. Nej, något härligt uppvaknande blev det definitivt inte och jag fick skynda mig att duscha och försöka torka håret. Reza och jag klagade mer än vanligt på varandra, tror mest att det berodde på stress men det är klart att det bara gjorde saker och ting jobbigare. Men det blir väl så när man alltid vill ha kontroll över vad den andra gör... Ingen av oss ser ju något och det kanske har med det att göra. Jag måste erkänna att jag inte är världens mest noggranna eller försiktiga person och därför förstår jag ifall Reza är orolig ibland. Samtidigt tycker jag att han kan vara lite väl överbeskyddande men men, det var inte det jag skulle skriva om nu. Vi hann göra oss i ordning på en timme, vilket definitivt är rekordtid för att vara vi. Efter det sprang eller åtminstone joggade vi till bussen och vi hann fram tre minuter innan den skulle gå, vilket också måste varit någon form av rekord:)

 

Väl inne i stan skulle vi möta upp vår kära vän Niklas. Han hade som tur var sällskap av sin familj, vilket gjorde att Reza och jag hann handla innan vi träffade honom. Medan jag gick in på Hemköp gick min pojkvän till systemet. Eftersom jag inte dricker alkohol ville jag inte ansvara över den biten utan kände mig säkrare på att handla mat. Det är dock inte ofta jag handlar mat, i alla fall inte så pass mycket som jag handlade igår. Men jag måste säga att det gick bra. Det tog inte alls lång tid innan jag fick hjälp och mannen som hjälpte mig var både trevlig och hjälpsam. Förutom att han hjälpte mig att handla det jag ville ha läste han dessutom upp vilka märken som fanns av olika varor och vad de kostade. Att handla kostar ju en del, faktiskt lite mer än vad jag hade räknat med. Men nu har vi i alla fall mat så att vi klarar oss tills jag åker hem på onsdag:) Reza mötte upp mig utanför affären och vi mötte upp Niklas i närheten. Vi letade oss fram till busstationen och behövde bara vänta två minuter på bussen:) Dosse mötte oss vid hållplatsen och vi började gå hemåt. Reza ville att Oja och jag skulle bära kassarna, vilket vi gjorde. Jag var dock tvungen att ifrågasätta varför inte min kära skulle bära något. Kassarna hade ju blivit tyngre på grund av allt han köpt på systemet. Men men, efter att jag hade sagt att det ju var vi tjejer som skulle bli starka började vi gå. Det gick nästan hela vägen men bara nästan. Min kasse gick sönder nertill och innehållet rullade ut på gatan. Det mesta klarade sig som tur var men det tog en stund att få bort kladd och glassplitter. När det väl var gjort åt vi hur som helst lunch tillsammans. Eftersom vi firade att Niklas fyllde arton år nyligen, en mening som Reza upprepade ett antal gånger under kvällen, ville så klart gubbarna försöka få i honom en del:) Det gick betydligt bättre för Niklas än för mig. Han gillade sin dricka medan jag mådde illa av min. Jag har full förtåselse för att man vill dricka ett glas eller två lite då och då men måste ärligt talat säga att jag har svårt att förstå varför man ska dricka en massa bara för att man råkar ha fyllt arton år. Det är klart att det kan vara en kul/spännande grej för många och kanske till och med bra att veta hur man reagerar på alkohol. Att veta hur man blir när man blir full kan säkert också vara positivt. Jag är dock glad över att ingen försökte få mig att dricka en massa varken när jag fyllde arton eller tjugo. För några år sen var jag ganska negativt inställd till alkohol men nu tycker jag som sagt att det kan vara positivt om man dricker för att man tycker att det är gott och i sociala sammanhang. Reza beställer ofta vin när vi är ute och jag brukar alltid dricka en klunk ur hans glas. Än så länge har jag inte lärt mig att tycka om smaken men det kanske kommer så småningom. Jag känner dock ingen stress med det där eftersom jag ju klarat mig hittills, känner att jag kan ha kul ändå och alkoholhaltiga drycker ju dessutom kostar ganska mycket. Därför måste jag erkänna att jag störde mig lite på gubbarna igår då jag bad om att få något annat att dricka och dem inte lät mig få det förrän jag druckit x antal klunkar av drycken jag ogillade. När jag väl gjort det och de fortsatte hålla på blev jag irriterad på riktigt och när jag väl fick ett glas som enligt de andra bara innehöll juice, tyckte jag att även den smakade konstigt. Det var även nära att Ponkidonk lyckades blanda i den skumma drycken i ett glas vatten men Dosse hindrade honom som tur var. Jag gick ut till toaletten och kände mig både yr och illamående de kommande minutrarna. Om det berodde på alkoholen eller på att jag helt enkelt inte tyckte om det jag druckit vet jag inte. Med tanke på att jag inte ens druckit ett helt glas tror jag att det andra alternativet är mer rimligt. Nu var det tydligen 21% alkohol, vilket vad jag förstått kanske är en del om man inte är van vid att dricka men ändå. Jag konstaterade dock att jag nog ska ta det lite lugnare nästa gång eftersom jag kanske inte tål särskilt mycket. Mina vänner får helt enkelt stå ut med mig fastän jag inte dricker mig full eller också får de festa utan mig. Resten av eftermiddagen och kvällen mådde jag bättre och kände mig gladare! Oja har ett elpiano hemma och eftersom Niklas är hur duktig som helst på att spela bad jag honom göra det. Åh, det var verkligen helt underbart och Niklas sjöng så att jag blev kär. Ja, jag tycker verkligen om hans röst, oj oj oj alltså... Niklas är dessutom en av de snällaste människor jag känner. Fastän jag fortfarande var lite förkyld och inte hade sjungit på länge ville han sjunga tillsammans med mig, var fin och sa att han tyckte om att höra mig. Ja, det var riktigt fint kan jag lova och jag verkligen älskar när människor sjunger för mig, det är bland det bästa jag vet! Om personen som vill göra det dessutom är duktig ja, då vill jag bara leva i den stunden. Allt annat glöms bort och jag mår helt enkelt väldigt bra!

 

Senare på kvällen åkte vi in till stan för att äta middag. Vi mötte upp vår kära vän Emma utanför Jensens och eftersom det var länge sen jag träffade henne senast var det lätt att komma på saker att prata om. Jag hade inte pratat särskilt mycket med Emma tidigare och upptäckte att hon var både trevlig och rolig. Därför hoppas jag så klart att vi ses snart igen! Kvällen gick väldigt fort. Vi åt, drack, pratade och hade det bra. Niklas åkte hem vid halv tolv medan Emma stannade en stund till. Vi gick vidare till Scandic, satte oss där och fortsatte att umgås. Reza beställde cider med granatäpplesmak som jag smakade och faktiskt tyckte var helt okej:) Samtalsämnena runt bordet var definitivt inte särskilt positiva men det märktes att vissa behövde prata ut. Reza och Ponkidonk gubbade sig på vägen hem och jag tyckte att deras humor var väldigt dålig. Men men, vi var inte hemma förrän runt tvåtiden och Reza och jag gick och la oss nästan direkt efter att ha klivit in genom dörren. Jag hade som sagt en trevlig lördag, tack finaste älskling och vänner för det! Idag är det söndag och det har varit en lugn dag då jag vilat upp mig inför kommande vecka. Ikväll har jag tittat på X factor och inspirerats av alla talangfulla sångare/sångerskor! Oj vilka begåvningar vi har i Sverige! Nej, nu ska jag gå och lägga mig för jag ska upp tidigt imorgon bitti och jag är alltid på dåligt humör när jag sovit för lite. Det brukar dessutom alltid ta en stund innan jag lyckats komma till ro. Ta hand om er själva och varandra, godnatt!

/Vispen