Livet är för lugnt

Hej!
 
Hoppas att ni mår bra och att er helg börjat på ett trevligt sätt! Läs inte det här inlägget om du känner dig glad. Sådär ja, nu har jag varnat dig... Jag har fått klagomål om att jag skriver tråkigt nuförtiden och att jag klagar mycket. Kom ihåg att det här är min blogg och det är just här som jag väljer att sätta ord på tankar och skriva saker som jag stör mig på ibland. Ni är alltid välkomna att både läsa och kommentera mina inlägg och ni väljer själva om, när, hur ofta och hur mycket ni vill läsa. Mitt mål är så klart att mest dela med mig av positiva tankar och roliga saker som jag får uppleva i livet. Men som ni kanske vet är jag inne i en ganska tuff och tråkig period just nu då jag inte känner att jag utvecklas som människa. Att söka jobb är varken roligt eller utvecklande. I och med det lär jag inte känna mig särskilt glad och positiv de närmsta veckorna och jag vill inte spela någon jag inte är, i alla fall inte här på min alldeles egna blogg. Men jag lovar, när jag lyckats styra upp mitt liv kommer jag att göra allt för att bli glad och må bättre igen för det är det jag vill!
 
Precis som rubriken till det här inlägget säger tycker jag verkligen att det får ta och hända något snart. Jag menar, hur svårt kan det vara? Nu är det ju bara vi själva som kan göra något åt våra liv och att vi mår dåligt. Men som jag lever just nu känner jag att det är nästintill omöjligt att vara glad och utvecklas som person. Ändå känner jag att jag gör vad jag kan/orkar för att få någon form av sysselsättning på dagarna. Sen i tisdags den här veckan har i princip varenda dag sett likadan ut i mitt liv. Jag äter, sover, söker jobb/praktik och pratar med någon i bästa fall. Igår fick jag äntligen tag på min arbetsförmedlare och vi får se om vi lyckas göra något åt min situation snart. Jag har lagt fram ett förslag/önskemål till henne och tycker som tur är att hon lät positiv till det. Nu finns det ju en massa regler och därför tänker jag inte ta ut någon glädje i förskott. Men jag vet att jag inte skulle klara av att leva på det här sättet länge till. Det gör mig deprimerad att bara gå hemma varenda dag och knappt ha några fasta rutiner överhuvudtaget. Nej, jag vill ha saker att sysselsätta mig med och känna att det jag gör är meningsfullt, utvecklande samt ger resultat, helst både för mig och för andra människor. Det finns ju många som är arbetssökande precis som jag och det är inte lätt för någon att få jobb nuförtiden. Hur gör ni andra för att orka lägga ner x antal timmar på att söka jobb varenda dag? Jag känner inte att det hade skadat om jag fått mer hjälp och stöd ifrån till exempel arbetsförmedlingen med sådant här. Häromdagen ringde en kvinna och bad mig delta i en undersökning. En av frågorna var om arbetsförmedlingen förmedlat några kontakter till mig den senaste månaden. Jag har varit inskriven i snart fyra månader och inte fått några som helst tips, vilket jag tycker är sådär. Det är klart att jag inte vill att arbetsförmedlingen ska göra jobbet åt mig men det hade ju varit bra om de kunde hjälpa till på något annat sätt. Den här veckan var det jag som tog initiativ till ett samtal med min arbetsförmedlare, vilket jag i och för sig inte hade några som helst problem med. Men om jag inte hade gjort det då, hur länge hade jag i så fall fått vänta innan det hänt något? När jag har varit på möten har jag talat om att jag inte kan läsa papper på svartskrift/vanlig text. Ändå hade tydligen arbetsförmedlingen skickat hem papper till mig om att jag behövde fylla i en blankett ifall jag ville ha någon form av ersättning från försäkringskassan, alltså väldigt viktig information. Nu menar jag inte att jag kräver att min arbetsförmedlare ska kunna hjälpa mig med sådant på grund av att hon säkert har mycket att göra. Men hon kunde väl ha mailat och talat om vilken hemsida blanketten skulle skrivas ut ifrån? Jag menar, en sådan sak tar ju inte särskilt lång tid. Min arbetsförmedlare ska tydligen vara till för personer som har någon form av funktionsnesättning. Jag anser att alla som har ett sådant jobb borde få timmar till att göra sådana saker. Men det är uppenbarligen bara önsketänkande. Nu hoppas jag hur som helst på en förändring i mitt liv så snart som möjligt!
 
På grund av att de senaste dagarna sett i princip likadana ut har jag inte direkt något att berätta om dem. Att läsa om vilka jobb jag har sökt är inte särskilt intressant för er. Någon ny bok som jag har fastnat för har jag tyvärr inte hittat på sista tiden. Två vänner som jag skulle ha träffat i helgen hade inte tid med mig:( Jag hade verkligen sett fram emot att träffa båda två och blev ledsen när saker och ting inte blev som planerat. Men men, vi får ses en annan gång och gärna snart. X factor har ju börjat direktsända sina fredagsfinaler nu. Jag tycker att de allra flesta är riktigt duktiga och tror att de som får möjlighet att vara kvar några veckor till kommer att utvecklas ännu mer! Ikväll har jag åkt till Björn. Här har vi umgåtts, tittat lite på tv samt ätit ost, kex och päron. Nu pratar jag med mina kära vänner Dosse och Pnkidonk på Skype. Min kära gubbsing är så klart också med. Det känns tråkigt att inte kunna vara med dem men att höra dem är åtminstone bättre än ingenting:) Jag ska vara lite social nu istället för att blogga eftersom jag ju ändå inte har något roligt att berätta. Nästa uppdatering kommer när det hänt något roligt i mitt liv eller när jag känner att jag behöver skriva av mig. Ta hand om er tills dess.
/Vispen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0