Vispen Sjob

Hej!

 

Hur mår ni? Jag hoppas så klart att ni mår bra! Jag vill börja med att skriva att jag blev glad när jag loggade in på blogg.se och såg några fina kommentarer från er läsare. Det är alltid lika kul att ha något att läsa! Nu har det redan hunnit bli sextonde augusti och jag tycker att det känns som att sommaren är slut trots att augusti ju är en sommarmånad. I tisdags sändes Allsång på Skansen för sista gången den här sommaren och gissa om jag tyckte att det var oerhört tråkigt. Att jag fortfarande var förkyld gjorde inte saken bättre. Om jag hade varit frisk hade jag självklart varit på plats. Men nu fick jag istället sitta hemma och se programmet på datorn. Det kändes inget vidare kan jag lova. Jag har dessutom fått reda på att det var många som fick träffa Måns efter sändningen och det hade jag så klart velat göra. Måns rakade ju förresten av sig sitt skägg under sändningen, vilket väckte stor uppmärksamhet. Jag som bara hört om hans skägg hade gärna velat klappa på det innan det försvann men det hann jag alltså inte göra. När Måns gästade P4 extra för några dagar sen sa han i alla fall att han kommer att ha en julturné och jag ska göra allt för att få tag på minst en biljett till den. Sen släpper han ju en ny skiva snart och det ser jag fram emot!

 

Ytterligare en sak som får mig att känna att sommaren är slut är att många har börjat jobba igen efter semestern, bland annat min kära. Gissa om det känns tomt och ensamt utan honom. Vi fick hur som helst två underbara veckor tillsammans den här sommaren. Den första veckan var vi på kryssning med Royal caribbean, en underbar resa som jag kommer att minnas länge. Jag har skrivit en liten sammanfattning om vår resa i ett tidigare blogginlägg. Läs det om ni vill veta hur vi hade det. Sen var vi hemma hos Reza en vecka. Även om ingen av oss kände oss på topp och vädret inte var det bästa kände jag mig oftast glad. Att få tid med min pojkvän som betyder väldigt mycket för mig, mer än vad jag kan förklara, är alltid lika fint! Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får uppleva fler veckor tillsammans med min älskade Reza i framtiden! Men då det mesta känns osäkert just nu har jag ingen aning om hur saker och ting kommer att utveckla sig. Det känns som att mycket skulle kunna hända och förändras de kommande månaderna. Jag måste tyvärr säga att magkänslan inte är alltför bra men hoppet är det sista som överger människan och jag kan inte göra mer än att försöka visa och tala om vad jag vill och känner, samt göra vad jag kan för att så mycket som möjligt ska bli som jag önskar. Sen är jag fullt medveten om att man inte kan få allt. Om jag hade fått bestämma hade jag till exempel inte varit arbetslös idag och jag hade inte heller bott kvar i Huddinge. Det är inte mycket som jag känner mig säker på just nu men de få sakerna som jag faktiskt vill tänker jag kämpa för. Ibland lyckas man och ibland inte. Om saker och ting går som jag hoppas kommer jag förhoppningsvis att må väldigt bra så småningom. Om jag inte skulle lyckas med det jag vill vill jag åtminstone känna att jag har kämpat och gjort vad jag kan innan jag ger upp.

 

Det är en dryg vecka kvar tills skolorna drar igång igen. Jag som är van vid att ha något att återvända till efter sommaren tycker att det känns både konstigt och tråkigt att inte ha det. Nu tillhör jag ju inte ens någon klass längre. Då jag fortfarande är sjuk, ja, jag har varit sjuk i en hel vecka nu, har jag inte orkat lägga särskilt mycket tid på att leta/söka jobb. Jag har istället varit tvungen att vila mycket eftersom det i princip är det enda jag orkar när jag mår såhär. Det var länge sen som jag var sjuk mer än fem dagar. Jag tycker definitivt att min kropp får ta och bli frisk snart. Om jag inte känner någon förbättring inom de närmsta dagarna funderar jag på att besöka en vårdcentral. Förkylningar brukar visserligen kunna hålla i sig ett tag men det kanske är bäst att gå dit för säkerhets skull. På grund av den himla förkylningen har jag alltså inte orkat göra något de senaste dagarna. Då halsen gör ont, näsan är igentäppt och jag har feber har jag knappt kunnat prata, ännu mindre sjunga och definitivt inte träna. På nätterna har jag svårt att sova på grund av hosta och jag har ingen matlust på dagarna eftersom maten ju ändå inte smakar något. Nej förlåt, nu ska jag sluta klaga och istället se till att bli frisk! Helgen ser ut att bli lugn och jag har ingenting inplanerat förrän nästa fredag då jag ska på mitt första möte med arbetsförmedlingen. De kan förhoppningsvis ge mig några bra tips inför framtiden. Som ni säkert förstår lär jag inte ha något att skriva om på ett tag. Därför tar jag en paus från att blogga tills vidare.

/Vispen