Vispen Sjob

Hej!

Idag är det fyrtioåtta dagar kvar tills jag tar studenten! Det är det enda positiva jag har att skriva idag. Jag vill därför varna dig redan nu. Läs inte det här inlägget om du känner dig glad och vill fortsätta vara det. Jag känner att jag behöver få skriva av mig lite och idag blir det tyvärr inget glatt inlägg. Men jag ska bättra mig i fortsättningen både för min egen och er skull! Tur att jag har en privat blogg där jag kan skriva ner alla mina tankar, här försöker jag mest skriva om sådant som eventuellt intresserar de som fortfarande följer min blogg. Av någon anledning har jag några trogna läsare som tittar in här lite då och då och det är fint! Om några dagar lovar jag att skriva ett gladare inlägg, titta in då vetja! Ha det underbart tills dess!
/Vispen

Jag räknar ner dagarna till studenten och nu är det fyrtioåtta nätter och fyrtiosju dagar kvar. Fyrtiosju dagar är inte en särskilt stor del av mitt liv och nu är det bara att kämpa på. Ändå känns det som att jag inte orkar. Min kropp visar det på olika sätt. Jag har haft huvudvärk dagligen de senaste veckorna, den har känts mer eller mindre men alltid funnits där. Idag har jag börjat blöda näsblod tre gånger och imorse hade jag ont i hela kroppen. På nätterna drömmer jag mardrömmar och får aldrig mer än fem timmars sömn per natt. I skolan är det stressigt. Idag skrev jag nationella prov i svenska B och det tog cirka fem och en halv timme för mig att skriva en kort debattartikel. Jag vet, det är något fel på mig eftersom jag segar så. Det var som vanligt jag som satt kvar sist av alla och när jag satt där och skrev funderade jag över varför jag la ner sådan tid på arbetet. Jag har så klart svaret, för att nå godkänt i svenska B. Med tanke på att jag varken producerar bra texter eller blev klar med mitt tal i tid lär jag ha svårt att klara det. Men nu är det försent att ge upp, jag måste kämpa lite till, det är inte långt kvar nu... Det är samma sak med musikteorin och den himla ljudtekniken. Jag kan säkert klara det om jag kämpar. I ettan klarade jag ju av att lära mig en hel hundrapoängskurs på två-tre månader trots att det egentligen var tänkt att man skulle klara kursen efter ett eller två år. I och med det borde jag ju kunna klara ljudtekniken på femtio poäng på några veckor. Frågan är bara om min kropp skulle må bra, förmodligen inte, men men, alla mår ju dåligt ibland och jag kan inte göra mer än mitt bästa. Vad vore ett liv utan motgångar? Det skulle definitivt inte vara något för mig, jag tycker oftast om utmaningar och behöver känna att jag gör bra saker och utvecklas på olika sätt för att må bra. Vi kommer alltid vara tvungna att göra saker som känns mer eller mindre roliga och måsten har vi ju hela tiden. Det är bara att gilla läget och trycka till och köra på! Även om jag tror att jag kommer må något bättre när jag inte känner mig lika stressad och när min kropp förhoppningsvis får vila lite i sommar är jag fullt medveten om att allt inte kommer att bli bra över en natt och att jag fortfarande kommer att ha mängder av måsten och saker att ta tag i efter gymnasiet. Men det känns bra att få göra något nytt, vi längtar ju ofta efter det vi inte har tyvärr, istället för att njuta av livet och det vi går igenom just nu. Vi borde försöka vara glada för man vet aldrig hur länge vi får leva här här på jorden. Den här veckan har börjat mindre bra och jag har knappt skrattat överhuvudtaget. Jag önskar att jag vore mer lättroad och att jag skulle hitta någonting som alltid eller i alla fall oftast skulle få mig att skratta. Mängder av undersökningar har ju visat att det är hälsosamt att skratta. Vad gör er glada? Skriv och berätta!

Varför sitter jag här och klagar? Jag har ärligt talat ingen aning för mitt liv är ju bättre än många andras. Men åh vad jag önskar att jag kunde vara glad. Jag vill vara så som man bör vara i dagens samhälle och ge ett bra och positivt intryck. Jag försöker verkligen och det verkar fortfarande som att jag lyckas, i alla fall då och då. Många säger att jag verkar vara en glad tjej och det känns bra att veta att jag åtminstone lyckas med något här i livet för att sprida glädje omkring sig är fint! Jag vill göra andra glada, inte motsatsen! Ingen blir gladare av att jag visar att jag inte är glad och jag skulle kanske må bättre av att sluta tänka och känna efter hur jag mår. Men det går inget vidare för nu när jag försöker att inte tänka är det istället kroppen som krånglar. Varför? Varför kan jag inte bara få ett dygn utan huvudvärk och hemska drömmar? Jag förstår inte vad det är jag ska göra för jag kan omöjligt både göra det som min kropp och hjärna skulle må bäst av just nu, det går helt enkelt inte... De här dagarna känns det lite som att jag inte lever till hundra procent. Jag går upp på dagarna och försöker göra så mycket som möjligt och jag föredrar dagarna. Då slipper jag drömma konstiga saker och jag slipper dessutom känna ensamhet. Men på nätterna, då är det inte alltid roligt. Nu börjar snart en ny natt och jag väntar på att bli tillräckligt trött för att låta kroppen sova. Jag har lärt mig att jag drömmer mindre om jag tröttar ut hjärnan och kroppen ordenligt innan jag sluter ögonen. Det kanske blir ett litet konditionspass innan jag sover. Det skulle göra att jag fick mindre tid att sova på men med tanke på att det är bra att röra på sig och det förhoppningsvis skulle göra att jag drömde mindre är det nog värt det. Idag har jag haft en dålig dag och det beror nog på den där himla skrivningen och på en jobbig grej som jag fick höra idag. Varför tar vi ofta åt oss mer av taskiga kommentarer än av sådant som är positivt? Det är förmodligen psykiskt. Ja, det är relativt lätt att psyka mig. Jag känner på mig att jag kommer att få någon sorts utbrott snart, det känns i hela kroppen. Att jag inte kan gråta eller vara arg lite då och då är inget nytt utan när jag väl blir arg eller ledsen kan det ta timmar innan jag känner mig okej igen. Medan jag har mina så kallade utbrott kan jag knappt kontrollera mig och därför hoppas jag att jag alltid är ensam när jag får dem. Är det någon som känner igen sig och som också har det på det här sättet? Om några timmar är det torsdag och jag hoppas att jag känner mig gladare då, det kommer jag säkert att göra.
/Vispen