Vispen Sjob

Hej!

Jag börjar det här inlägget med att skriva grattis till min vän Magnus och min mamma Nina som fyller år idag! Jag vill även skriva grattis i efterskott till mina vänner Sandra och Magdalena som fyllde år igår! Nu har det ju verkligen blivit kallt ute. Det är en massa snö och halt ute på vägarna, i alla fall i Stockholm. Ändå rullar mitt liv på och nu är det mindre än en månad kvar till jul! Jag kan inte beskriva med ord hur otroligt skönt det kommer bli med lov! De flesta känner säkert precis som jag för jag tror inte att någon mår bra av den här stressen i längden.

De senaste dagarna har rullt på ganska bra måste jag säga. Tisdagar är de jobbigaste veckodagarna för mig. På estetisk verksamhet fick vi börja skriva våra låtar och jag har fastnat. Det är ju inte särskilt oväntat med tanke på att jag även har tyckt att skisserna har varit svåra att göra. Men jag ska kämpa på med låten och jag hoppas att musikhelgen ger mig lite inspiration:) På samhällskunskapen började vi med ett nytt grupparbete, jag och en tjej som heter Elin ska hitta bra fakta om SIDA. Om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag inte tycker att det är särskilt intressant menmen. Efter samhällskunskapen var det psykologi där vi fick en inlämningsuppgift som ska in ganska snart, om mindre än två veckor. Vi ska beskriva en person i en fallbeskrivning utifrån olika psykologiska perspektiv. Visserligen är det ganska intressant men det jobbiga är att uppsatsen ska vara ungefär fem sidor. Läraren sa först att den max skulle vara fyra sidor men eftersom det var folk som klagade på det höjde hon det till fem. Jag förstår inte hur man kan skriva fem sidor om det! Aja, om min uppsats blir fyra sidor hoppas jag ändå att jag kan bli godkänd. Betygskriterierna verkade vara väldigt komplicerade och att bara få godkänt känns ganska omöjligt. Det var det här som de som läste psykologi förra året har varnat mig för. Dels får vi läxor i ämnet nästan varenda vecka och sen kom dessutom den här uppsatsen precis när man känner sig som mest stressad. Det är ju härligt, eller inte.

Igår var det skola igen och på sånglektionen fick jag en ny soullåt som hter Reach out I'll be there. Efter att ha lyssnat på låten tycker jag att det känns helt okej och vi kommer som tur är inte ha något mer sånguppspel innan jul:) Jag jobbade lite med Stilla natt igår också och fick en chock när jag hörde hur hög låten är. Lärarna måste ju nästan vara galna när de tror att jag ska kunna sjunga låten i den tonarten. Jag börjar nästan undra om de vill att jag ska göra bort mig igen. Det räckte verkligen med förra veckan. På lucia brukar man ju dessutom sjunga för hela skolan, först sjunger man för grundskolan och därefter för gymnasiet. Så var det i alla fall förra året. Varför valde de ingen annan istället? Det har jag frågat mig ett antal gånger. Självklart vill jag göra mitt bästa och träna på låten men jag vet att jag inte kan sjunga i den tonarten de har valt, i alla fall inte på morgonen när jag dessutom är nervös. I nödfall får jag väl strunta i att gå till skolan den dagen, även om det egentligen inte ens är ett alternativ. Jag vill ju vara med och sjunga alla andra låtar där jag slipper höras! Men ska man bli tvingad att sjunga solo då eller? Det är faktiskt inte ens roligt när man får en sådan svår tonart och dessutom måste sjunga inför en massa människor. Det kommer bara göra mig nervös och få mig att känna att jag inte kan njuta av luciatåget.

Kontaktlärartiden var ganska tråkig igår för vi fick inte direkt någon ny information. Efter lunchen hade vi ingen ensemble eftersom läraren var sjuk. Vi skulle egentligen ha repat själva men ingen var i ensemblesalen när jag kom dit. Jag vet att vissa personer inte orkade gå dit eftersom vi inte skulle ha någon lärare och att de därför hade gått hem. Men det är ju inte lång tid kvar till konserten nu så jag förstår inte varför ingen annan vill repa. Det verkar alltså inte bara vara jag som är skoltrött för tillfället. Ida slutade lite senare och vi åkte hem till henne. Som tur var gick hon inte lika fort som förra gången, då stukade jag ju foten. Men eftersom det var en massa snö och halt ute var det klart att jag skulle vrida till foten igen. Den har gjort ganska ont idag men det är i alla fall inte lika jobbigt som när jag stukade den på riktigt. Undrar om jag alltid kommer ha lättare att stuka min vänstra fot nu för så brukar det ju bli efter att man har stukat foten en gång. Dessutom tar det tydligen lång tid för den kära foten att läka också. Det är ju verkligen helt underbart, eller inte. Igår var det ju väldigt kallt ute och mina händer hann nästan frysa till is innan vi var framme.

När vi äntligen kom fram till huset där Ida bor träffade jag Eva och Lennart som hon bor hos. Eva och jag sjöng i samma kör i våras och därför var det såklart roligt att träffa henne igen. Lennart var väldigt trevlig och glad vilket också var trevligt. De hade en stor hund också som försökte slicka mig i ansiktet flera gånger. Efter att ha ätit en god middag som Ida lagade bakade vi lussebullar. Degen behövde jäsa väldigt länge flera gånger men det var roligt att göra bullarna. Mina såg inte riktigt ut som lussebullar men de blev i alla fall goda och det är ju huvudsaken:) Det är ju roligt att ens bullar ser lite speciella ut. Min assistent berättade för mig att han brukade göra fötter, händer och andra kroppsdelar av lussebullsdeg när han var yngre. Jag hade alltså en väldigt trevlig kväll igår hos Ida! Hon är verkligen en bra människa som kan göra en glad, sjunger hur bra som helst och som alla verkar tycka om! Alla mina vänner är verkligen helt underbara på många sätt! Tänk om jag skulle ha några av de bra egenskaper som de har, jag skulle till exempel inte tacka nej till att bli lite smartare. Men nu har jag min hjärna som verkar somna lite då och då och ibland vara helt borta. Men vad ska man göra? Igår glömde jag till exempel helt bort ett telefonmöte som jag skulle ha varit med på. Jag trodde att mötet skulle vara idag och lyssnade inte av min telefonsvarare förrän sent igårkväll då jag märkte att jag hade missat det. Det är verkligen mycket att tänka på nu och en massa saker som jag måste hinna göra.

Den här dagen har varit helt okej. Eftersom det var långa bilköer blev jag lite sen till historian imorse men det var som tur var ungefär bara fem minuter. Lektionen var ganska intressant och vi pratade bland annat om Martin Luther och skillnaden mellan katoliker och protestanter. Efter det var det religion då vi fick diskutera olika frågor som handlade om hinduismen och började sedan med ett grupparbete där vi ska jämföra hinduismen och islam.

Innan jag åkte och tränade idag pluggade jag lite och hann dessutom prata med en kvinna som ringde från en tidning. Jag var inte beredd på att hon skulle ringa men det var såklart roligt att bli intervjuad. Kvinnan frågade lite om hur det går för mig med showdownen och jag fick prata om hur mycket jag tränar, kommande tävlingar och vad jag vill göra i framtiden:) Tre andra tjejer som också är födda 1991 som håller på med andra sporter kommer också bli intervjuade. Jag kommer nog framstå som väldigt dålig i artikeln med tanke på att de andra har vunnit guld och varit med i väldigt stora tävlingar medan jag ju bara har vunnit brons än så länge. De har visserligen tränat längre tid än jag men ändå. Det var hur som helst roligt att någon ville ringa och fråga lite om showdown. Det är ju bara bra om fler människor får läsa om sporten och se att den finns:) Träningen har känts ganska bra både i tisdags och idag. Mitt racket gick dock sönder idag, det hann vara med på många tävlingar och var väl använt och det var ju i alla fall bra. Idag köpte jag därför ett nytt racket, ett svenskt racket där bladet är två centimeter mindre på bredden, finnarnas racketar ser ut ungefär på det sättet. Jag hoppas att jag vänjer mig vid mitt nya racket snart, jag märkte nämligen att det är lite smidigare än den tjeckiska racketen jag brukar använda i vanliga fall. Om det skulle vara så att jag inte tycker om den här typen av racket har jag som tur är två tjeckiska racketar kvar:)

Tyvärr missar jag ju första tävlingen i svenska kuppen för den här säsongen i helgen men det finns ingenting att göra. Jag hoppas i alla fall att de som åker till Östersund och spelar har roligt och att jag känner att jag får ut något av musikhelgen. Det skulle kännas riktigt tråkigt ifall musikhelgen inte skulle bli lyckad för i så fall har jag ju struntat i en showdowntävling i onödan. Men det är en anledning till varför jag ska se till att det inte händer! Jag har besämt mig för att försöka ha så roligt som möjligt i helgen och göra allt för att helgen ska bli uppskattad av de andra som ska vara med! Den här gången har jag verkligen försökt planera och vi är bara två personer som planerar helgen. Men allt löser sig säkert och det ska bli riktigt skönt med helg imorgon:) Tyvärr har några av mina vänner, som jag verkligen hade sett fram emot att träffa, avanmält sig men jag får försöka ha roligt ändå. Hoppas att er helg blir trevlig, jag bloggar snart igen!
/Vispen