EM 2010
Hej!
Jag vill börja med att tacka er som har hjälpt och stöttat mig både innan och under EM, det har betytt otroligt mycket för mig. Sen vill jag även tacka er som har gratulerat mig efter att jag vann brons igår. Nu har jag börjat inse att jag faktiskt vann bronsmatchen även om det känns väldigt overkligt. Jag trodde ju nämligen inte att det skulle gå så bra för mig men det visar ju verkligen att träning ger resultat och jag känner att jag har tränat och kämpat hårt det senaste året. Om två år är det EM igen och då hoppas jag på att kunna vinna silver eller kanske till och med guld. Eftersom jag nu har vunnit brons tycker jag att det skulle kännas konstigt att satsa på att kanske vinna brons igen. Det finns ju fortfarande spelare som är mycket bättre än jag och jag vill bli lika bra som dem. Showdown är bland det roligaste jag vet just nu och jag känner att jag vill satsa på det och utvecklas mer.
Jag kan berätta lite snabbt om veckan:) Det här inlägget skriver jag mycket för min egen skull så att jag senare ska kunna gå tillbaka och läsa det i framtiden och minnas den här roliga veckan. Ni som vill får såklart läsa men det är ju ingenting ni behöver göra eftersom ni redan vet hur det gick för mig.
I måndags och tisdags tränade jag tillsammans med resten av det svenska landslaget. Vi spelade mycket showdown och var även på gymmet och tränade. I tisdags kände jag dock att jag inte kunde prestera på grund av att jag hade jätteont i magen, det är verkligen inte roligt att vara tjej ibland. I onsdags mådde jag i alla fall bättre och på förmiddagen tog vi det mest lugnt. Zebben hade tagit med sig en fotboll och en basketboll, båda hade en pingla i sig så att man kunde höra dem. Vi spelade lite fotboll och jag var utan tvekan sämst av alla. Jag missade bollen nästan hela tiden och när jag väl lyckades träffa den landade den inte där jag ville. Det kändes i alla fall helt okej att vara med och sparka på den där bollen ibland men jag vet att det definitivt inte är något för mig. Någon bollkänsla har jag nog aldrig haft. Därför förstår jag inte hur jag lyckas spela showdown och vinna en massa matcher.
I onsdags kväll åt alla middag tillsammans och efter det samlades vi och alla hälsades välkomna till EM. Domarna gick igenom några showdownregler som de tyckte var extra viktiga. Jag kände till allt sen tidigare men tycker ändå att det var en bra och lagom lång genomgång. Vi fick även reda på hur EM var upplagt och hur programmet såg ut.
Natten till torsdag kände jag mig ganska nervös även om jag inte ens kan jämföra det med hur nervös jag kände mig natten till lördag. Men jag tror att jag hade ganska tur när de lottade grupperna för oss tjejer. I och för sig hade jag Jana i min grupp och hon vann ju VM förra året. De andra spelarna i min grupp var såklart också väldigt duktiga men det fanns till exempel två personer i den andra gruppen som jag förmodligen inte skulle ha vunnit över, det kan man ju aldrig veta men ändå. En av dem har vunnit över mig varje gång när vi har spelat och den andra tjejen är också otroligt duktig. Men ibland måste man ju ha lite tur och jag behövde inte spela mot någon av dem under EM. I torsdags började jag med att möta en tjej som spelade sin första internationella match. Det var nog tur för mig att jag fick börja med att möta henne eftersom jag var väldigt nervös. Vi spelade ganska jämnt ett tag men jag vann till slut matchen. Senare under eftermiddagen hade jag ytterligare fyra matcher. Tre av dem vann jag utan att förlora ett enda set men den sista matchen förlorade jag med två-ett. Det kändes såklart väldigt tråkigt men Annie som jag mötte hade utvecklats en del sen senast och det tycker jag var roligt. När vi har mötts tidigare har jag vunnit över henne så jag tror att hon blev glad när hon vann. Tredje set var dessutom ganska jämnt och slutade elva-åtta till henne så det kunde ju ha varit värre. Både Rikard som var min coach under alla matcher och Nina som var och tittade på matchen sa att de var nervösa eftersom matchen var så jämn. Efter middagen spelade vi trippel och vann två av tre matcher. Jag tycker att det kändes riktigt roligt att vi vann över både Holland och Italien som vi förlorade mot senast:) Matchen vi förlorade var mot Finland, den var jämn och det stod tjugofyra-tjugofyra tills jag kom in och släppte in alla mål. Då kände jag mig hur dålig som helst och jag kände verkligen inte att jag förtjänade att få tillhöra laget just då. Men de andra tyckte att jag skulle spela eftersom Helene hade ont i sin hand och därför inte kunde spela. Jag tyckte verkligen synd om henne under EM, hon blev skadad när Zebben av misstag råkade skjuta en goldboll på hennes hand när hon inte hade någon handske på sig. Om det inte hade hänt vet jag att det hade gått mycket bättre för Helene för hon spelade riktigt bra innan händelsen. Tyvärr kunde man ju inte göra något åt det som redan hade hänt men jag hoppas verkligen att det går bättre för henne i kommande tävlingar för det förtjänar hon verkligen med tanke på hur mycket hon tränar.
Fredagen såg ut ungefär som torsdagen. Tjejerna började inte spela förrän på eftermiddagen båda dagarna vilket jag tycker var skönt med tanke på att jag är väldigt morgontrött. Under förmiddagen tittade jag på när Claudio och Zebben spelade några av sina matcher, båda hade gått vidare sen torsdagen. Vi åt lunch på restaurangen China station som jag har skrivit lite om i ett tidigare inlägg. Maten där är väldigt god. Klockan tre hade jag min första match mot Sirpa från Finland. Det var roligt att spela mot henne för matchen var otroligt jämn. Jag förlorade första set men vann nästa och vann även tredje set med sexton-fjorton. Egentligen slutar ett set när man har elva eller tolv poäng, därför kanske ni förstår hur jämnt det var. Nästa match spelade jag mot Angela från Italien och den matchen vann jag med två-noll i set men andra set var jämnt och det stod nio-nio när jag gjorde det sista målet. Min sista match den dagen spelade jag mot Jana och det gick i alla fall bättre än när vi spelade senast. Den gången kommer jag ihåg att jag förlorade stort och fick noll poäng i ett av seten men den här gången fick jag fem poäng i det första setet och nio i det andra, alltid något i alla fall:) Sverige spelade trippel senare på kvällen men vi förlorade tyvärr mot Slovenien. Tyvärr kändes det tråkigt eftersom matchen var väldigt jämn men vi kände i alla fall att vi gav de en match:) På fredag kväll fick jag reda på att jag kom tvåa i min grupp och därför gick vidare till kvartsfinal. Den låg jag och var nervös inför en stor del av natten, det var inte särskilt roligt menmen.
Alla tjejer skulle spela sina kvartsfinaler klockan åtta på lördag morgon. Jag lyckades äta lite frukost och hann värma upp inför matchen. Tyvärr minns jag inte särskilt mycket av matchen förutom att jag hela tiden trodde att Anja skulle vinna. Hon spelade väldigt bra och jag kände mig chanslös ibland när hon sköt sina bollar och det blev mål. Vi spelade i bäst av fem set och vi vann varannat set fram till fjärde set och eftersom jag vann det fjärde setet trodde jag att hon skulle vinna femte set men det blev istället jag som gjorde det. Det går inte att beskriva hur lättad och glad jag kände mig efter det. Eftersom jag vann kvartsfinalen var jag bland de fyra bästa tjejerna, det förstod jag knappt. Semifinalen spelade jag mot Hanna från Finland. Henne hade jag även spelat mot tidigare och jag minns särskilt förra gången när hon krossade mig och vann med tre-noll i set. Jag hade noll poäng i två av de seten. Igår gick det däremot bättre. Jag vann första set, det förstår jag fortfarande inte hur jag kunde göra. Efter det vann hon däremot andra, tredje och fjärde set men andra och fjärde set var jämna vilket kändes roligt och jag lyckades få poäng i varenda set:) Under den matchen hade jag förresten stöd av svenskarna:) Björn och Maria var dessutom där och tittade. Jag måste ju säga att det var lite synd att jag förlorade just de matcher som mina föräldrar tittade på. I matchen mot Hanna kände jag i alla fall att jag verkligen försökte göra mitt bästa och konstigt nog kände jag mig inte nervös på samma sätt som när jag spelade de andra matcherna. Det tror jag berodde mycket på att jag visste att Hanna är bland de bästa spelarna i världen och att jag därför inte skulle ha någon chans mot henne. Eftersom jag förlorade semifinalen skulle jag istället få spela om brons. Innan lunchen tittade jag på när killarna spelade. Det var verkligen roligt att se för det går väldigt fort när killar spelar eftersom de är starka och skjuter hårt.
Eftermiddagen började med att Sverige spelade trippel mot Tjeckien. Det var tur att Zebben och Claudio spelade bra för jag kände att jag spelade extremt dåligt. Som tur var släppte jag i alla fall inte in alltför många mål men jag är ändå inte nöjd med hur jag spelade. Trippel tycker jag i alla fall oftast om att spela, så länge jag inte förstör för laget. Det som är roligt med att spela trippel tycker jag i alla fall är att man spelar i lag och att jag alltid får spela mot minst en kille varje match. Ett trippellag består oftast av två killar och en tjej, det måste vara minst en tjej för att man ska få spela. Men beroende på i vilken ordning lagen väljer att spelarna ska spela, får man som tjej antingen spela mot en eller två killar:) Sverige vann matchen mot Tjeckien och vann alltså brons i trippeln:)
Nästan direkt efter att ha spelat trippel skulle jag spela om bronset. Tyvärr har jag inte mycket att skriva om matchen och det beror på att jag nästan inte kommer ihåg någonting av den. Det enda jag kommer ihåg är att jag kände mig nervös hela tiden och att det kändes som att jag när som helst skulle bryta ihop. Tanya som jag spelade mot verkade till skillnad från mig vara helt lugn. Hon gav mig i alla fall det intrycket men min coach sa att hon också såg nervös ut. Jag kommer ihåg att jag spelade dåligt i första set och att jag inte kunde koncentrera mig på spelet. Resten av seten kommer jag knappt ihåg men en sak jag kommer ihåg var när jag låg under i ett set och gjorde två serveess. När jag vann andra set fick det mig att känna mig lite gladare. Det fick mig att tänka på hur roligt jag faktiskt tycker att showdown är och jag tror att det hjälpte mig och gjorde att jag i alla fall spelade lite bättre efter det. Jag kommer även ihåg när min coach tog timeout i femte set och sa åt mig att vara tyst, att jag skulle försöka gå in i mig själv och koppla av. Det tror jag måste ha hjälpt för som ni vet lyckades jag ju, jag vet inte hur, vinna det femte setet. Jag tror inte att det berodde på skicklighet, i alla fall inte de sista bollarna för då tror jag knappt att jag tänkte någonting förutom att jag ville att matchen skulle ta slut. Jag tror inte att jag har varit så nervös i hela mitt liv som jag var under gårdagens match. Sista bollen i femte set kommer jag ihåg, det var när det stod tio-tio när jag fick serva, när domaren blåste i visselpipan två gånger förstod jag att matchen var över. Rikard som var min coach under EM kramade mig och jag grät. Jag grät för att det kändes så skönt att matchen var över, all press och nervositet släppte på en gång. Det hade nog känts ungefär på samma sätt även om jag hade förlorat matchen. Det tog flera timmar innan jag faktiskt började inse att jag hade vunnit. Några har berättat för mig att en kvinna intervjuade mig direkt efter matchen men jag har inget minne av intervjun och har alltså ingen aning om vad vi pratade om. Jag kommer inte ens ihåg om jag tackade Tanya för matchen men det hoppas jag verkligen att jag gjorde. Tanya kom i alla fall fram till mig senare igår och sa att hon tyckte att det var trevligt att spela mot mig och att hon tyckte att det var en bra match, det håller jag absolut med om:)
Igår åt alla middag tillsammans och därefter var det prisutdelning. Jag fick först, tillsammans med resten av det svenska landslaget, ta emot en bronsmedalj eftersom vi kom trea i trippeln. Slovenien kom tvåa och Finland etta. Efter det delades det ut pris till herrarna. Sven från Holland kom trea, Teemu från Finland kom tvåa och Alexander från Slovenien etta. På damsidan kom Tanya från Slovenien fyra, jag trea, Jana från Slovenien tvåa och Hanna från Finland etta:) Det kändes verkligen bra när jag fick gå fram och ta emot min bronsmedalj. Sen kändes det såklart roligt när de andra fick sina medaljer för jag tycker verkligen att alla var värda det. Det enda som var tråkigt var att Zebben tyvärr inte vann medalj den här gången. Det brukar han ju alltid göra och det var nog länge sen han inte gjorde det. Därför förstår jag verkligen att han inte kände sig nöjd med att komma femma.
Efter prisutdelningen gick de flesta och la sig. Det var många som åkte hem tidigt imorse och därför fick jag säga hejdå till många redan igårkväll. Jag satt uppe en stund men gick och la mig runt tolvtiden. På grund av nervositet och lite annat jobbigt har jag sovit ganska dåligt den här veckan. Men igårkväll hade jag ovanligt lätt att somna. Inatt sov jag till och med med medaljerna under kudden:)
Imorse åt jag den sista hotellfrukosten på länge och därefter var det dags att packa och checka ut. Lunch åt jag tillsammans med några andra på radion och åkte sedan hem runt tretiden. Nu ska jag alldeles snart gå och lägga mig. Jag behöver nämligen sova ut innan skolan börjar igen på onsdag. Jag skulle inte ha någonting emot att ha sommarlov några veckor till men nu är det som det är och det är bra att tiden går eftersom jag ser fram emot nästa tävling. I oktober är European top twelve som är en tävling där de tolv bästa spelarna i Europa tävlar. Det ser jag verkligen fram emot och jag ska träna hårt tills dess för det finns mycket som jag behöver bli bättre på. Jag vill avsluta det här inlägget med att skriva att EM 2010 enligt mig var den roligaste tävlingen jag har varit med i hittills. Jag vann i och för sig brons även på Haninge open men EM känns större eftersom alla Europas bästa tjejer var med och tävlade. Förutom att det var roligt att tävla var det också roligt att träffa alla igen. Det finns ju några som jag alltid brukar prata med när jag åker på internationella tävlingar och jag tycker dessutom jättemycket om alla som är med i det svenska landslaget. Sen är jag verkligen glad över att det finns folk som ställer upp och coachar och är domare under sådana här tävlingar. Nu postar jag det här, ha det så bra, jag bloggar igen snart:)
/Vispen
Jag vill börja med att tacka er som har hjälpt och stöttat mig både innan och under EM, det har betytt otroligt mycket för mig. Sen vill jag även tacka er som har gratulerat mig efter att jag vann brons igår. Nu har jag börjat inse att jag faktiskt vann bronsmatchen även om det känns väldigt overkligt. Jag trodde ju nämligen inte att det skulle gå så bra för mig men det visar ju verkligen att träning ger resultat och jag känner att jag har tränat och kämpat hårt det senaste året. Om två år är det EM igen och då hoppas jag på att kunna vinna silver eller kanske till och med guld. Eftersom jag nu har vunnit brons tycker jag att det skulle kännas konstigt att satsa på att kanske vinna brons igen. Det finns ju fortfarande spelare som är mycket bättre än jag och jag vill bli lika bra som dem. Showdown är bland det roligaste jag vet just nu och jag känner att jag vill satsa på det och utvecklas mer.
Jag kan berätta lite snabbt om veckan:) Det här inlägget skriver jag mycket för min egen skull så att jag senare ska kunna gå tillbaka och läsa det i framtiden och minnas den här roliga veckan. Ni som vill får såklart läsa men det är ju ingenting ni behöver göra eftersom ni redan vet hur det gick för mig.
I måndags och tisdags tränade jag tillsammans med resten av det svenska landslaget. Vi spelade mycket showdown och var även på gymmet och tränade. I tisdags kände jag dock att jag inte kunde prestera på grund av att jag hade jätteont i magen, det är verkligen inte roligt att vara tjej ibland. I onsdags mådde jag i alla fall bättre och på förmiddagen tog vi det mest lugnt. Zebben hade tagit med sig en fotboll och en basketboll, båda hade en pingla i sig så att man kunde höra dem. Vi spelade lite fotboll och jag var utan tvekan sämst av alla. Jag missade bollen nästan hela tiden och när jag väl lyckades träffa den landade den inte där jag ville. Det kändes i alla fall helt okej att vara med och sparka på den där bollen ibland men jag vet att det definitivt inte är något för mig. Någon bollkänsla har jag nog aldrig haft. Därför förstår jag inte hur jag lyckas spela showdown och vinna en massa matcher.
I onsdags kväll åt alla middag tillsammans och efter det samlades vi och alla hälsades välkomna till EM. Domarna gick igenom några showdownregler som de tyckte var extra viktiga. Jag kände till allt sen tidigare men tycker ändå att det var en bra och lagom lång genomgång. Vi fick även reda på hur EM var upplagt och hur programmet såg ut.
Natten till torsdag kände jag mig ganska nervös även om jag inte ens kan jämföra det med hur nervös jag kände mig natten till lördag. Men jag tror att jag hade ganska tur när de lottade grupperna för oss tjejer. I och för sig hade jag Jana i min grupp och hon vann ju VM förra året. De andra spelarna i min grupp var såklart också väldigt duktiga men det fanns till exempel två personer i den andra gruppen som jag förmodligen inte skulle ha vunnit över, det kan man ju aldrig veta men ändå. En av dem har vunnit över mig varje gång när vi har spelat och den andra tjejen är också otroligt duktig. Men ibland måste man ju ha lite tur och jag behövde inte spela mot någon av dem under EM. I torsdags började jag med att möta en tjej som spelade sin första internationella match. Det var nog tur för mig att jag fick börja med att möta henne eftersom jag var väldigt nervös. Vi spelade ganska jämnt ett tag men jag vann till slut matchen. Senare under eftermiddagen hade jag ytterligare fyra matcher. Tre av dem vann jag utan att förlora ett enda set men den sista matchen förlorade jag med två-ett. Det kändes såklart väldigt tråkigt men Annie som jag mötte hade utvecklats en del sen senast och det tycker jag var roligt. När vi har mötts tidigare har jag vunnit över henne så jag tror att hon blev glad när hon vann. Tredje set var dessutom ganska jämnt och slutade elva-åtta till henne så det kunde ju ha varit värre. Både Rikard som var min coach under alla matcher och Nina som var och tittade på matchen sa att de var nervösa eftersom matchen var så jämn. Efter middagen spelade vi trippel och vann två av tre matcher. Jag tycker att det kändes riktigt roligt att vi vann över både Holland och Italien som vi förlorade mot senast:) Matchen vi förlorade var mot Finland, den var jämn och det stod tjugofyra-tjugofyra tills jag kom in och släppte in alla mål. Då kände jag mig hur dålig som helst och jag kände verkligen inte att jag förtjänade att få tillhöra laget just då. Men de andra tyckte att jag skulle spela eftersom Helene hade ont i sin hand och därför inte kunde spela. Jag tyckte verkligen synd om henne under EM, hon blev skadad när Zebben av misstag råkade skjuta en goldboll på hennes hand när hon inte hade någon handske på sig. Om det inte hade hänt vet jag att det hade gått mycket bättre för Helene för hon spelade riktigt bra innan händelsen. Tyvärr kunde man ju inte göra något åt det som redan hade hänt men jag hoppas verkligen att det går bättre för henne i kommande tävlingar för det förtjänar hon verkligen med tanke på hur mycket hon tränar.
Fredagen såg ut ungefär som torsdagen. Tjejerna började inte spela förrän på eftermiddagen båda dagarna vilket jag tycker var skönt med tanke på att jag är väldigt morgontrött. Under förmiddagen tittade jag på när Claudio och Zebben spelade några av sina matcher, båda hade gått vidare sen torsdagen. Vi åt lunch på restaurangen China station som jag har skrivit lite om i ett tidigare inlägg. Maten där är väldigt god. Klockan tre hade jag min första match mot Sirpa från Finland. Det var roligt att spela mot henne för matchen var otroligt jämn. Jag förlorade första set men vann nästa och vann även tredje set med sexton-fjorton. Egentligen slutar ett set när man har elva eller tolv poäng, därför kanske ni förstår hur jämnt det var. Nästa match spelade jag mot Angela från Italien och den matchen vann jag med två-noll i set men andra set var jämnt och det stod nio-nio när jag gjorde det sista målet. Min sista match den dagen spelade jag mot Jana och det gick i alla fall bättre än när vi spelade senast. Den gången kommer jag ihåg att jag förlorade stort och fick noll poäng i ett av seten men den här gången fick jag fem poäng i det första setet och nio i det andra, alltid något i alla fall:) Sverige spelade trippel senare på kvällen men vi förlorade tyvärr mot Slovenien. Tyvärr kändes det tråkigt eftersom matchen var väldigt jämn men vi kände i alla fall att vi gav de en match:) På fredag kväll fick jag reda på att jag kom tvåa i min grupp och därför gick vidare till kvartsfinal. Den låg jag och var nervös inför en stor del av natten, det var inte särskilt roligt menmen.
Alla tjejer skulle spela sina kvartsfinaler klockan åtta på lördag morgon. Jag lyckades äta lite frukost och hann värma upp inför matchen. Tyvärr minns jag inte särskilt mycket av matchen förutom att jag hela tiden trodde att Anja skulle vinna. Hon spelade väldigt bra och jag kände mig chanslös ibland när hon sköt sina bollar och det blev mål. Vi spelade i bäst av fem set och vi vann varannat set fram till fjärde set och eftersom jag vann det fjärde setet trodde jag att hon skulle vinna femte set men det blev istället jag som gjorde det. Det går inte att beskriva hur lättad och glad jag kände mig efter det. Eftersom jag vann kvartsfinalen var jag bland de fyra bästa tjejerna, det förstod jag knappt. Semifinalen spelade jag mot Hanna från Finland. Henne hade jag även spelat mot tidigare och jag minns särskilt förra gången när hon krossade mig och vann med tre-noll i set. Jag hade noll poäng i två av de seten. Igår gick det däremot bättre. Jag vann första set, det förstår jag fortfarande inte hur jag kunde göra. Efter det vann hon däremot andra, tredje och fjärde set men andra och fjärde set var jämna vilket kändes roligt och jag lyckades få poäng i varenda set:) Under den matchen hade jag förresten stöd av svenskarna:) Björn och Maria var dessutom där och tittade. Jag måste ju säga att det var lite synd att jag förlorade just de matcher som mina föräldrar tittade på. I matchen mot Hanna kände jag i alla fall att jag verkligen försökte göra mitt bästa och konstigt nog kände jag mig inte nervös på samma sätt som när jag spelade de andra matcherna. Det tror jag berodde mycket på att jag visste att Hanna är bland de bästa spelarna i världen och att jag därför inte skulle ha någon chans mot henne. Eftersom jag förlorade semifinalen skulle jag istället få spela om brons. Innan lunchen tittade jag på när killarna spelade. Det var verkligen roligt att se för det går väldigt fort när killar spelar eftersom de är starka och skjuter hårt.
Eftermiddagen började med att Sverige spelade trippel mot Tjeckien. Det var tur att Zebben och Claudio spelade bra för jag kände att jag spelade extremt dåligt. Som tur var släppte jag i alla fall inte in alltför många mål men jag är ändå inte nöjd med hur jag spelade. Trippel tycker jag i alla fall oftast om att spela, så länge jag inte förstör för laget. Det som är roligt med att spela trippel tycker jag i alla fall är att man spelar i lag och att jag alltid får spela mot minst en kille varje match. Ett trippellag består oftast av två killar och en tjej, det måste vara minst en tjej för att man ska få spela. Men beroende på i vilken ordning lagen väljer att spelarna ska spela, får man som tjej antingen spela mot en eller två killar:) Sverige vann matchen mot Tjeckien och vann alltså brons i trippeln:)
Nästan direkt efter att ha spelat trippel skulle jag spela om bronset. Tyvärr har jag inte mycket att skriva om matchen och det beror på att jag nästan inte kommer ihåg någonting av den. Det enda jag kommer ihåg är att jag kände mig nervös hela tiden och att det kändes som att jag när som helst skulle bryta ihop. Tanya som jag spelade mot verkade till skillnad från mig vara helt lugn. Hon gav mig i alla fall det intrycket men min coach sa att hon också såg nervös ut. Jag kommer ihåg att jag spelade dåligt i första set och att jag inte kunde koncentrera mig på spelet. Resten av seten kommer jag knappt ihåg men en sak jag kommer ihåg var när jag låg under i ett set och gjorde två serveess. När jag vann andra set fick det mig att känna mig lite gladare. Det fick mig att tänka på hur roligt jag faktiskt tycker att showdown är och jag tror att det hjälpte mig och gjorde att jag i alla fall spelade lite bättre efter det. Jag kommer även ihåg när min coach tog timeout i femte set och sa åt mig att vara tyst, att jag skulle försöka gå in i mig själv och koppla av. Det tror jag måste ha hjälpt för som ni vet lyckades jag ju, jag vet inte hur, vinna det femte setet. Jag tror inte att det berodde på skicklighet, i alla fall inte de sista bollarna för då tror jag knappt att jag tänkte någonting förutom att jag ville att matchen skulle ta slut. Jag tror inte att jag har varit så nervös i hela mitt liv som jag var under gårdagens match. Sista bollen i femte set kommer jag ihåg, det var när det stod tio-tio när jag fick serva, när domaren blåste i visselpipan två gånger förstod jag att matchen var över. Rikard som var min coach under EM kramade mig och jag grät. Jag grät för att det kändes så skönt att matchen var över, all press och nervositet släppte på en gång. Det hade nog känts ungefär på samma sätt även om jag hade förlorat matchen. Det tog flera timmar innan jag faktiskt började inse att jag hade vunnit. Några har berättat för mig att en kvinna intervjuade mig direkt efter matchen men jag har inget minne av intervjun och har alltså ingen aning om vad vi pratade om. Jag kommer inte ens ihåg om jag tackade Tanya för matchen men det hoppas jag verkligen att jag gjorde. Tanya kom i alla fall fram till mig senare igår och sa att hon tyckte att det var trevligt att spela mot mig och att hon tyckte att det var en bra match, det håller jag absolut med om:)
Igår åt alla middag tillsammans och därefter var det prisutdelning. Jag fick först, tillsammans med resten av det svenska landslaget, ta emot en bronsmedalj eftersom vi kom trea i trippeln. Slovenien kom tvåa och Finland etta. Efter det delades det ut pris till herrarna. Sven från Holland kom trea, Teemu från Finland kom tvåa och Alexander från Slovenien etta. På damsidan kom Tanya från Slovenien fyra, jag trea, Jana från Slovenien tvåa och Hanna från Finland etta:) Det kändes verkligen bra när jag fick gå fram och ta emot min bronsmedalj. Sen kändes det såklart roligt när de andra fick sina medaljer för jag tycker verkligen att alla var värda det. Det enda som var tråkigt var att Zebben tyvärr inte vann medalj den här gången. Det brukar han ju alltid göra och det var nog länge sen han inte gjorde det. Därför förstår jag verkligen att han inte kände sig nöjd med att komma femma.
Efter prisutdelningen gick de flesta och la sig. Det var många som åkte hem tidigt imorse och därför fick jag säga hejdå till många redan igårkväll. Jag satt uppe en stund men gick och la mig runt tolvtiden. På grund av nervositet och lite annat jobbigt har jag sovit ganska dåligt den här veckan. Men igårkväll hade jag ovanligt lätt att somna. Inatt sov jag till och med med medaljerna under kudden:)
Imorse åt jag den sista hotellfrukosten på länge och därefter var det dags att packa och checka ut. Lunch åt jag tillsammans med några andra på radion och åkte sedan hem runt tretiden. Nu ska jag alldeles snart gå och lägga mig. Jag behöver nämligen sova ut innan skolan börjar igen på onsdag. Jag skulle inte ha någonting emot att ha sommarlov några veckor till men nu är det som det är och det är bra att tiden går eftersom jag ser fram emot nästa tävling. I oktober är European top twelve som är en tävling där de tolv bästa spelarna i Europa tävlar. Det ser jag verkligen fram emot och jag ska träna hårt tills dess för det finns mycket som jag behöver bli bättre på. Jag vill avsluta det här inlägget med att skriva att EM 2010 enligt mig var den roligaste tävlingen jag har varit med i hittills. Jag vann i och för sig brons även på Haninge open men EM känns större eftersom alla Europas bästa tjejer var med och tävlade. Förutom att det var roligt att tävla var det också roligt att träffa alla igen. Det finns ju några som jag alltid brukar prata med när jag åker på internationella tävlingar och jag tycker dessutom jättemycket om alla som är med i det svenska landslaget. Sen är jag verkligen glad över att det finns folk som ställer upp och coachar och är domare under sådana här tävlingar. Nu postar jag det här, ha det så bra, jag bloggar igen snart:)
/Vispen
Kommentarer
Trackback
