Vispen Sjob

Hej!

Jag är fortfarande helt seg i huvudet, jag måste seriöst ha problem på något sätt. Hur svårt kan det vara att skriva ett tal på engelska egentligen? För min kära hjärna är det väldigt svårt tydligen och jag har fastnat på det här med organisationer. Det får bli något tal som handlar om en eller flera personer istället. Det kanske blir någon nära person som jag tackar, någon vän kanske eller kanske någon gammal lärare, eller också hyllar jag någon artist. Problemet med mig är att jag har svårt att komma igång, det har jag alltid haft. Men när jag väl har börjat skriva brukar det gå bättre. Men det här arbetet bara fårar för högt alltså, det går inte att förklara! Men jag har kommit fram till att jag ibland har enorma problem... Det är tråkigt men sant. Nu har jag ju tänkt i hur många dagar som helst och ändå blir ingenting bra. Jag har börjat att skriva om flera personer och om organisationer men sen när jag har börjat och allting fastnar jag ändå. Jag skulle kunna klaga i evigheter på engelskan men ni behöver bara stå ut med det idag och imorgon för sen på torsdag ska det vara färdigt och en vecka senare ska jag redovisa det för klassen. Efter det kommer jag att radera det ur hjärnan. Men jag blir arg på mig själv plus att jag känner mig stressad. Inatt somnade jag visserligen klockan ett men vaknade igen klockan sex och kunde inte somna om. Hoppas de där sömntabletterna kommer snart och att de hjälper.

En positiv sak är i alla fall att jag fick tillbaka mitt läxförhör i engelska och där hade jag alla rätt! Det har jag aldrig haft i engelska under gymnasiet och det gjorde mig lite gladare. Ibland fungerar tydligen min hjärna.
Annars hände inte mycket på kvällen, jag skrev lite på svenskaarbetet som min lärare kommenterade och gav mig respons på i fredags. Där kom jag en bit framåt i alla fall men jag förstår fortfarande inte hur jag ska skriva så att det blir en röd tråd i hela texten. Sedan började jag att tänka på en massa gamla saker igårkväll plus det här med skolan och det fick mig att börja gråta. Egentligen är det väldigt onödigt att gråta för det hjälper ju ingen, det är bara en skum sak man gör ibland. Ibland känns det bättre efteråt men igår kändes det inte alls bättre efter att jag hade gråtit. Men tårar löser ju inga problem och jag undrar ibland varför tårar finns, för att man ska visa känslor eller vad? Helt onödigt är det i alla fall tycker jag, då kan man ju lika bra säga vad man känner eller bara tänka det själv, när man gråter ökar chansen att man blir förkyld också vilket också är en nackdel med att gråta. Eftersom jag inte gråter ofta längre, bara kanske tre till fem gånger om året, börjar jag alltid att tänka på en massa jobbiga saker när jag är ledsen. Bara en liten sak kan ibland få mig att tänka på andra jobbiga saker och då känns det helt plötsligt mycket jobbigare. Jag fungerar ungefär på det sättet, i och för sig är det bra för då kan man gråta ut allting på en gång men det vore ju ändå lite bra om man kunde gråta lite åt gången och bara tänka på ett problem i taget.

Den här dagen har varit ganska seg faktiskt. På kultur och idéhistorian jobbade vi i våra grupper och min grupp skrev ner vad vi ska säga på den tredje frågan. Det gick väl helt okej och vi ska träffas på fredag och fortsätta att prata om det. Jag tycker om min grupp i alla fall=)
På öppen tid var det någon från musikhögskolan som kom och pratade. Han berättade om lite olika linjer som man kan välja, lite om hur intagningsproven ser ut och hur många poäng som behövs på olika ställen. För mig kändes det ganska ointressant att lyssna på det och det var nästan ingen i min klass som var där, bara Ellen, jag och en kille som jag inte känner särskilt bra. Efter ett tag när Ellen och många andra hade gått gick jag också. Än så länge går jag ju bara första året på gymnasiet och jag tror inte att det är musikhögskolan som jag vill söka till sen.
Under håltimmen träffade jag Rebecka som kommer att hjälpa mig ibland istället för min assistent. Hon börjar på torsdag och det kommer säkert att gå bra, jag kommer inte alltid att ha någon som kan hjälpa mig men jag kan ju ringa Ellen om jag inte hittar någonstans. Klockan gick framåt och håltimmen tog slut efter några timmar, jag satt och störde mig på den där himla engelskan hela tiden. På ensemblen sjöng vi en låt som heter Isn´t she lovely, den är faktiskt helt okej. Sedan sjöng vi en låt med Stevie Wonder som jag inte kommer ihåg vad den heter men även den var okej att sjunga. Isn´t she lovely tycker jag mest om i alla fall.

Ikväll måste jag åtminstone komma på vad mitt tal ska handla om plus att jag ska plugga kvintcirkeln. Imorgon har jag möte i skolan, jag ser inte direkt fram emot att sitta i flera timmar och diskutera skolan med en massa vuxna människor. Men de är ju där för min skull vilket känns bra. Däremot tycker jag inte att det har hänt särskilt mycket sen förra mötet och det har fått mig att ge upp lite. Men jag har i alla fall börjat att gå på idrotten sen det senaste mötet och det har alltid fungerat väldigt bra förutom att taxin nästan aldrig hittar dit. Men resten av det jag sa att jag behövde har inte löst sig än.
Imorgon är det i alla fall hälsovårdsdag på Kulturama och de andra ska åka iväg till något ställe i Stockholm. Det börjar klockan elva och jag hade först också tänkt åka dit men sen pratade min assistent med min mentor och en till och de bestämde att det inte var någon idé för mig att åka dit eftersom mötet ändå är sen. Jag kommer bara att hinna vara där i en och en halv timme ifall jag åker dit och det är lite krångligt att beställa om taxin till en annan adress. Jag sa i alla fall att jag inte ville ha någon ogiltig frånvaro och lärarna sa att de skulle fixa det, om jag ändå får det är det riktigt dåligt! Sist jag fick hem min frånvarogrej såg den helt okej ut men jag hade mer ogiltig frånvaro än vad jag trodde. Men det var för att jag var borta en gång och sjukanmälde mig dagen efter det, det går bara att sjukanmäla sig samma dag som man är sjuk. Nu ska jag lyssna lite på Sanna, eller kanske Sonja.
/Vispen