Länge sen sist

Hej!

 

Hur är det med er? Händer eller har det hänt något roligt i ert liv på sista tiden? Berätta gärna vad ni har för er:) Nu har det ju gått några dagar sen bloggen uppdaterades och jag har väl mest stört mig på olika saker. Ja, jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt känt mig trött och less på både saker och människor. Det är helt sjukt hur vi kan hålla på ibland och det finns stunder då jag skulle vilja slippa allt och alla. Att vara på kursen om dagarna känns i alla fall bra och roligt. Häromdagen var vi bara tre men det gjorde ingenting. Vi hade nämligen en väldigt intressant diskussion under förmiddagen. Samma dag skickade jag iväg tre jobbansökningar, vilket ju var bra:) För någon dag sen besökte vi en kurs för döva. Jag tycker att det var tråkigt att inte kunna kommunicera med kursdeltagarna. Det gick så klart när tolkarna översatte men jag tycker inte att det kändes särskilt naturligt. Under besöket fick vi höra två föreläsningar, en om arbete och en om ergonomi. I slutet av dagen var vi ute på promenad och när vi gick förbi ett caffé kunde jag inte låta bli att köpa en stor kanelbulle. Bullar är inte min grej men jag köpte den just för att cafféet var känt för att de bakar stora bullar. Det är väl klart att jag störde mig när alla pratade om dem och jag var den enda som inte såg hur de såg ut?! Bullen var dyr men jag ångrar inte att jag köpte den. Under dagen pratade vi förresten om vad vi skulle välja av att vara blind eller döv? Jag som varit blind hela livet skulle så klart välja det, dels för att musik betyder oerhört mycket för mig och dels för att jag tror att jag skulle tycka att det var jobbigt att inte kunna kommunicera med hjälp av rösten. Det är klart att man kan visa mycket med hjälp av kroppspråk men ändå. Vad skulle ni välja?

 

När man stöter på många mindre svårigheter på en och samma gång tycker jag helt enkelt att det kan bli lite jobbigt. Som jag nämnt tidigare bloggar jag framförallt för min egen skull och det är här jag skriver ner mina tankar om olika saker. Resten av inlägget innehåller mest tankar och jag kommer att vara ganska negativ, läs inte vidare om du känner dig glad för tillfället:)

 

Just nu är jag inne i en period då jag tänker väldigt mycket, säkert mer än vad som är hälsosamt för mig. Jag menar, jag ligger ofta vaken om nätterna på grund av att en massa tankar envisas med att snurra runt i min lilla hjärna och gör så att det är nästintill omöjligt för mig att kunna slappna av. Att jag sover dåligt påverkar uppenbarligen min kropp för jag har börjat må sämre på sista tiden, både fysiskt och psykiskt. Ibland händer det att jag inte vill sova på grund av mardrömmar som gör mig ledsen och rädd. När jag tänker efter är det kanske inte särskilt konstigt att jag fått höra av nära och kära att jag är förändrad och att jag klagar hela tiden. Men hur glad skulle du vara om du högst lyckades sova fyra timmar varje natt under en längre tidsperiod, flera månader i mitt fall? Att jag är helt slut när jag kommer hem om dagarna är väl inte särskilt underligt? Nej, jag får trycka till och försöka ändra på det!

 

Imorse hade jag en av de jobbigaste morgnarna på länge. Eftersom gubbsingen skulle iväg på möte idag och imorgon och han vägrade låta mig stanna i Göteborg under tiden, fick han mig till slut att gå med på att också åka till Stockholm. jag har självklart min familj här samt någonstans att bo. Men jag måste ändå säga att jag störde mig på att behöva betala en resa tur och retur som kostar runt tusen kronor vilket är mycket pengar för mig. Att dessutom behöva missa två dagar av kursen jag går i Göteborg kändes också fel. Samtidigt hade jag ju inget val eftersom det är gubbsingens lägenhet och han bestämmer över den. Med tanke på att jag vet hur han håller på varenda dag när vi är där förstår jag att han inte vill lämna mig ensam. Vi har haft olika uppväxt, vilket gjort att vi har olika åsikter om boende, hur man sköter det och så vidare. Ett exempel är att Gubbsingen vill ha oerhört rent hemma. Han dammsuger i princip varenda dag och torkar ställen där han anser att det är kladdigt och smutsigt. Jag kan säga att jag hört att jag är nojig med sådant men det är verkligen ingenting i jämförelse med gubbsingen. Det som jag tycker är jobbigast är att jag verkligen försöker göra mycket för att undvika onödiga bråk. Jag sätter upp håret i fläta varje dag för att håra ner så lite som möjligt(har till och med besökt en speciell hårdoktor för att få bekräftat att jag inte fäller mer hår än normalt), äter på bricka för att inte kladda ner bordet alltför mycket, låter gubbsingen göra allt som han anser att jag lärt mig på fel sätt och inte klarar av, väntar med att laga mat tills vi båda har tid att vara med och liknande. Jag känner helt enkelt att jag gör allt för att det ska fungera så bra och smidigt som möjligt att bo där. Ändå blir gubbsingen inte nöjd, han anser fortfarande att jag gör fel hela tiden eller i alla fall ofta. Det är klart att det alltid finns saker att förbärtra och då jag inte är van vid hans standard är det så klart ett litet problem. Vissa saker tar ju tyvärr längre tid när man är synskadad eller helt blind, vilket jag har fått inse mer och mer de senaste månaderna. Jag som har oerhört dåligt lokalsinne har svårt att lära mig hitta på nya platser. Eftersom de vägrar att hjälpa synskadade i matbutiken som ligger närmast oss blir vi tvungna att åka till en annan butik där vi inte heller är garanterade hjälp. Att laga mat tar tid både för gubbsingen och mig. Vi klarar det men ingen av oss har särskilt bra tålamod. Jag har svårt att förstå hans noggrannhet och hur vissa saker som bara skulle ta någon minut för mig tar minst en kvart för honom medan han anser att saker måste ta så pass lång tid. Gubbsingen stör sig i sin tur på att jag kladdar ner, att jag inte torkar upp tillräckligt bra efter mig utan att det tar flera timmar att städa efteråt och att jag äter väldigt konstig mat. Hela den här grejen med att laga mat känns jobbig på grund av det, att vi inte äter samma sorts mat och att det nästan alltid bara är jag som behöver laga mat då gubbsingen oftast får matlådor av sin brors flickvän. I början hade jag svårt att förstå det men gubbsingen menar att han hellre lägger tid på andra saker och att han hjälper sin familj med annat. Sen äter han inte vad som helst och när det finns någon som har mer tid och utan problem kan lägga två timmar på matlagning, är det ju bra att kunna hjälpa varandra.

 

Okej, jag har tappat tråden lite. Till saken hör dock att morgonen blev jobbig på grund av att vi inte kom med det tåg vi skulle och jag inte hade en ombokningsbar biljett. Gubbsingen mådde dåligt, vilket man så klart inte kan hjälpa men då jag la ner över en timme på att boka min himla resa igår, det var fel på SJ-s system, blev jag så klart irriterad över att inte hinna med tåget och att jag inte skulle få tillbaka några pengar. Då jag dessutom inte kände att gubbsingen visade någon hänsyn när jag mådde dåligt för några dagar sen hade jag svårt att bortse från det. Ja, det var självklart fel av mig att behandla honom dåligt imorse bara därför och det står jag för. Att han fortfarande inte kan förstå hur jag kan störa mig på att han störde sig på att jag inte orkade äta något och låg i sängen nästan ett dygn i streck, tyckte att alla ljud var jobbiga och störde mig när det kom dit folk och förde liv, tycker jag är lite sådär. Jag menar, när någon är sjuk kan man väl vara någon annanstans? Okej att familjen går före allt annat men att avstå från att ses en dag när man ses flera gånger i veckan eller att som sagt ses någon annanstans, hade väl inte varit någon stor uppoffring?

 

Idag löste det sig hur som helst till slut och jag fick åka med ett senare tåg tack vare gubbsingen:) Då vi båda är väldigt morgontrötta och var på dåligt humör eftersom ingen av oss kunde eller ville förstå den andra, började vi ta upp allt som vi stör oss på hos varandra. Oj oj oj alltså, ingen av oss är den som håller tyst i första taget och vi diskuterade i över två timmar. Några exempel på saker som inte fungerar har jag ju tagit upp, det finns fler men jag blir trött bara jag tänker på dem. Att vi kommit fram till att vi inte klarar av att bo ihop en längre tid förstår ni kanske. Nu gäller det bara att vi försöker göra det bästa av situationen och håller ut den sista månaden vi delar lägenhet. Jag ska verkligen försöka göra något bra av den för gubbsingen och jag kan ha väldigt roligt och det är definitivt inte alltid vi är osams om något. Men så småningom får vi nog försöka hitta en hemmafru till den kära gubbsingen för det är det han vill ha och behöver, någon som bryr sig om honom och ger honom det han önskar sig som jag uppenbarligen inte klarar av att fixa. Det ska nog bli bra till slut:)

 

Här i Stockholm är det betydligt fler grader kallare än i Göteborg. Jag frös fastän jag hade tjocktröja, jacka, vantar och vinterskor. Sen jag kom hit har jag hunnit störa mig på färdtjänsten som jag ärligt talat hittar fler och fler brister hos ju längre tiden går. Ja, det är sorgligt och jag önskar att jag inte behövde ha med dem att göra. Men men, över till något roligare:) Sen jag kom hit har jag varit i Huddinge och fikat med Lovisa, Nina, Johan och Edvin, blivit upphämtad av Maria eftersom färdtjänstsystemet inte fungerade, åkt förbi Ica maxi och handlat middag, åkt till Nykvarn och träffat min kära pappa, ätit, tittat på tv(flera skumma program), ätit några rutor mörk choklad och nu sitter jag här, framför en dator som jag inte startat på över ett år. Den är ganska seg men fungerar:) Det börjar bli väldigt sent och den enda anledningen till att jag är uppe fortfarande är att jag sov en stund tidigare idag. Jag tror att jag ska försöka sova några timmar till nu. God natt, hoppas att ni får en trevlig helg så småningom!

/Vispen

PS: Lovisa gav mig en försenad julklapp, en gosedjursko. Jag vet inte om jag nämnt det här på bloggen tidigare men jag samlar på kor av olika slag och blev väldigt glad för den:)


Kommentarer
Postat av: Jonas

Hej!
Det är inte kul att gå runt och störa sig på sin partner, vissa par klarar helt enkelt inte att bo tillsammans, då är särboförhållande bäst. Sen tror jag ålder och erfarenhet spelar en roll. Jag tror att man måste få bo själv några år för att dels hitta sina egna rutiner och känna på hur det känns. Hoppas du hittar en egen lägenhet och att din och rezas relation fortsätter utvecklas. Ha det bra! Kram

2013-01-25 @ 09:05:44
URL: http://www.jonte85.blogg.se
Postat av: vispen

hej Jonas!
Nej, det är så klart jobbigt att störa sig på någon.
Flera år tror jag faktiskt inte att man behöver bo själv för att hitta rutiner. jag skulle kunna tänka mig att bo inneboende igen, dels för att det är billigare och dels för att jag vet många som trivts med det. Men det är klart, när man är så pass nära inpå varandra som Reza och jag för tillfället stör man ju sig ibland, det är ju naturligt.
Vi får se hur det blir mellan gubbsingen och mig i framtiden. Men vi lär ha roligare sen när vi inte bor ihop längre och även nu när vi stör oss kan vi ju ha kul. Gubbsingen är gubbsingen liksom, jag kan inte riktigt förklara men ibland alltså. Då kan han säga konstiga saker och vara lite som jag. Jag kan säga nästan vad som helst till honom och ändå veta att han finns där. Okej att han håller på ibland men han fungerar som jag och är oftast inte arg längre än högst några timmar.
För oss gäller det att hitta en relation som fungerar och det kommer vi att göra med tiden :) Kramar

2013-01-25 @ 13:48:20
URL: http://vispen91.blogg.se
Postat av: Sandy

Söta Vispen! Hoppas du kan behålla den styrka du har. Jag beundrar dig. Kram!

2013-01-27 @ 17:46:18
Postat av: Mariah

hmm! tycker inte det låter bra alls. att man är oense eller gnäller på varandra ibland är ju inte så konstigt, man kan ju inte tycka samma jämt men tycker ni verkar göra det rätt mkt. du verkar inte må bra alls av det ju. mycket ledsen och läsa dina inlägg ibland.
sen går ju tyvärr livet upp och ner ibland och det är väl det som får oss känna oss levande :)

ta hand om dig och stå på dig. många kramar!

ps vill ha den glada Vispen tillbaka

2013-01-28 @ 13:32:48
Postat av: Marie

Instämmer med Mariah och Sandy! Hoppas att allt blir bra för dig! Var är det du skall flytta, förresten? Du sa att "den sista månaden skulle du försöka göra det bästa av", eller något sånt.

Tror, för övrigt, att du både kan laga mat och sköta ett hushåll. Har heller inte direkt någon förståelse för att du skall behöva lämna lägenheten och åka till Stockholm bara för att Reza inte är hemma, i alla fall inte om du betalar halva hyran, (vilket du kanske inte alls gör, vad vet jag?) Men om du gör det så bor du ju faktiskt där, och då är det galet att du inte skall få utnyttja lägenheten som ditt eget hem.

Kram på dig!

2013-01-28 @ 16:23:58
URL: http://www.ismen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0