Vispen Sjob

Hej!

 

Hur är läget med er? Förlåt för att jag inte har bloggat ordentligt på nästan en hel vecka. Jag ska verkligen försöka bättra mig, både för min egen och eventuella läsares skull. Det vore ju kul att ha något att läsa i framtiden så att jag förhoppningsvis ska kunna minnas lite av allt som jag fick uppleva och vara med om som ung vuxen:) Nu var det ju som sagt några dagar sen jag skrev senast och jag kommer tyvärr inte ihåg vad jag gjorde i onsdags. Visst är det konstigt, det var ju bara fyra dagar sen. Men men, jag lär inte ha gjort något roligare än att söka jobb, äta middag och prata med min kära på skype. I torsdags letade jag jobb utan någon större framgång och på eftermiddagen åkte jag för att träffa Adam. Vi möttes på hans jobb i Tyresö där jag fick vänta en stund medan han jobbade färdigt. Eftersom Adam var ensam på jobbet den dagen hade han extra mycket att göra. Det var hur som helst roligt att se var Adam jobbade. När han var färdig med allt åkte vi in till stan och kollade runt i affärer. Vi hittade lite allt möjligt men jag köpte inget särskilt. Senare på kvällen åt vi middag hemma hos Adam innan jag åkte hem. På natten fick jag migrän, vilket var väldigt störande då jag ju verkligen hade sett fram emot fredagen. Ibland känns det lite som att min kropp inte vill att jag ska göra något roligt eller viktigt för det är inte ovanligt att jag blir sjuk dagen innan eller samma dag som jag ska göra det där lilla extra. Undrar vad det kan bero på. Okej att man kanske är lite spänd eller förväntansfull men man borde väl inte bli sjuk för det?

 

Min helg blev hur som helst väldigt lyckad! Jag hade det verkligen bra tillsammans med min kära. Huvudvärken försvann visserligen inte förrän i lördags men jag kände mig åtminstone helt okej efter att ha tagit två huvudvärkstabletter. I vanliga fall skulle jag inte ha tagit någon tablett utan istället väntat på att kroppen skulle göra sig av med värken själv. Men i fredags var det ju ingen vanlig dag. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg var det exakt ett år sen jag blev kär i Reza då. Jag minns det som om det var igår, den sjunde september förra året när Reza och jag hade vår första fina natt ihop. Om någon hade påstått att jag skulle tillbringa en kväll med Reza i augusti samma år kan jag dock lova er att jag aldrig hade trott personen, för åh vad jag störde mig på den där himla gubben när jag träffade honom på US medlemsforum i början av augusti förra året. Jag kan störa mig på min gubbsing även idag men han har som tur är inte varit i närheten av så pass dryg mot mig som han var på forum. Jag vet om att Reza definitivt inte hade särskilt höga tankar om mig innan eller under forum. Första gången vi pratade med varandra var jag bara tolv år gammal och Reza har berättat för mig att han inte ville prata med mig igen efter det. Reza och jag träffades några få gånger innan medlemsforum men då pratade vi knappt med varandra. Det enda jag minns är att jag, när jag träffade Reza för första gången, uppfattade honom som väldigt skum.

 

Men tiderna ändras. Även om jag verkligen störde mig på att Reza var dryg mot mig på forum fanns det två tillfällen då jag tyckte att han var rolig och bra, i alla fall okej. Första dagen kom Reza fram och pratade med mig och gav mig en kram. Jag minns att jag blev lite förvånad men att jag kramade tillbaka och var tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt tyckte att det kändes bra att krama honom. Andra tillfället kom näst sista dagen. Då hade Reza varit dryg mot mig mer än en gång men jag bestämde mig för att bortse från det och hade riktigt roligt tillsammans med honom och Alex, en tjej som var med under veckan:) Några dagar senare stötte jag på Reza på US och USS kansli eftersom han var på möte eller jobbade där. Jag fick höra av min kära vän Ronja att hon skulle fika med honom och Hannah. Då jag inte hade några planer den dagen frågade jag om inte jag också kunde få hänga med. Det fick jag efter att Reza hade sagt att Ronja fick bestämma det. Från början var det tänkt att jag skulle åka in till fiket tillsammans med Hannah och Ronja men då vi slutade olika tider i skolan bestämde vi att jag skulle åka dit med Reza istället. Att få tag på honom var dock inte det lättaste. Reza svarade inte fastän jag ringde hans mobil flera gånger, vilket är typiskt honom. Han kan vara nästintill omöjlig att få tag på och jag vet inte hur många gånger jag har stört mig på det. Men men, alla har vi ju våra negativa sidor. Att fika med Reza, Ronja och Hannah i augusti var hur som helst väldigt trevligt. Reza och jag hann fika en stund innan de andra kom och jag minns att jag blev förvånad över att det kändes förvånansvärt lätt att prata med Reza. Han hade dessutom humor som jag visserligen tyckte var dålig ibland men som jag också kunde skratta åt:) Senare samma kväll sms-ade Reza mig. Det enda som stod i sms-et var "vad gör du", vilket jag tyckte var väldigt tråkigt. I vanliga fall brukar jag aldrig svara på sådana sms men jag kommer ihåg att jag gjorde det den gången och att vi sms-ade en stund. Nästa gång jag träffade Reza var på en releasefest. Jag pratade en stund med honom medan han åt middag och umgicks sedan med både honom och andra människor resten av kvällen. Då restaurangen där releasefesten var skulle stänga hade jag inte hunnit beställa färdtjänst. Då Reza erbjöd mig att följa med honom till hotellet där han skulle bo tackade jag ja eftersom jag tyckte att det alternativet var mycket mer lockande än att stå ute själv sent på natten och frysa. Reza och jag umgicks en stund på hans hotellrum och köpte banan och drickyogurt i hotellets reception. Timmarna gick fort och jag minns att jag kände mig väldigt trött dagen därpå när jag var på släktmiddag med familjen.

 

Att Reza och jag skulle ses ganska kort därefter visste vi inte om. Men då Reza fick erbjudande om att jobba i Stockholm en kväll tackade han ja och åkte hit. Det var den sjunde september och vi sågs både innan och efter att Reza jobbade. Han var oerhört fin, bjöd mig först på middag på Pizza hut och lät mig sedan välja vad vi skulle köpa i hotellreceptionen med orden "det här är din kväll". Jag kände mig inte särskilt hungrig men gick till slut med på att dela pizza med Reza och låta honom betala den om jag skulle få betala nästa gång. Det fick jag göra och vi brukar alltid betala varannan gång när vi äter ute, vilket jag tycker känns bra. När Reza sa det där om att det var min kväll blev jag rörd men hade svårt att bestämma vad vi skulle köpa. Jag brukar ofta ha beslutsångest, vilket definitivt är en av mina negativa sidor. Det var inte tänkt att jag skulle sova med Reza natten mellan sjunde och åttonde september. Men då det blev sent, jag skulle till skolan tidigt dagen därpå och det skulle vara närmare att åka dit från hotellet än från Huddinge bestämde jag mig för att stanna. Jag kan lova er att jag är glad över att jag fattade det beslutet för den natten skulle bli en början på något helt fantastiskt!

 

Nu har Reza och jag träffats regelbundet i över ett år och det går inte en dag utan att vi hör av varandra på ett eller annat sätt. Jag skulle ljuga om jag påstår att det här året har varit bra till hundra procent. Det har funnits dagar och månader då jag önskat att jag inte var kär i just Reza. Jag fastnade för honom redan den sjunde september förra året och kände mig helt säker på vad jag ville. Om jag hade vetat att det skulle ta ungefär ett halvår innan Reza var säker på sina känslor vet jag ärligt talat inte om jag hade orkat kämpa för att det skulle bli vi. Men vi kan ju inte se in i framtiden, i alla fall inte jag och jag kände helt enkelt inte att jag hade något annat val än att leva på hoppet och visa Reza vem jag var, att jag tyckte om honom och hur mycket han betydde för mig. Det var definitivt ingen lätt uppgift och jag var nära på att ge upp flera gånger när Reza sa att han visserligen tyckte om mig men att han inte var kär. Vi hade dessutom inte de bästa förutsättningarna. Det var många som var emot att Reza och jag träffades. Människor försökte prata med både mig och Reza vid flera tillfällen. Reza verkade inte bli särskilt påverkad av det men jag måste erkänna att jag blev det och att det har funnits tillfällen då jag har varit nära på att lyssna på alla som sa åt oss att sluta ses. Att folk var väldigt skeptiska till Rezas och mitt förhållande kan jag förstå. Det är tolv år mellan oss, vilket gör att vi ligger på olika nivå när det gäller vissa saker. Rezas och min uppväxt ser dessutom väldigt olika ut och vi har inte samma värderingar om allt. Ingen av oss ser något och det är klart att det försvårar vissa saker. Att jag inte kan persiska/farsi är ganska jobbigt eftersom det gör att jag har svårt att kommunicera med Rezas familj. Reza är väldigt allergisk mot pälsdjur, vilket gör att vi inte kan vara hos min pappa Björn som har både hund och katt hemma. Reza bor i Göteborg och jag i Stockholm, vi bor alltså över femtio mil ifrån varandra och det är inte alltid lätt för oss att kunna ses då det är dyrt med resor och så vidare. Ja, listan kan säkert göras ännu längre. Men vi har så klart inte bara haft saker emot oss utan också försökt se möjligheter och tänka positivt. Ingen vet hur det blir i framtiden men jag tycker hur som helst att det här året mest har bjudit på fina stunder. Reza och jag har gjort det mesta som vi har känt för och inte låtit våra ickefungerande ögon hindra oss! Vi tycker om att resa och har varit på Åland tre gånger där vi bland annat firade nyår. Det var definitivt bland det romantiskaste jag någonsin upplevt! En gång när vi skulle kryssa fick vi inte gå ombord på fartyget, vilket vi störde oss oerhört mycket på. Men vi har hittat ett annat bolag att åka med och i sommar var vi dessutom på en underbar resa tillsammans med Nina och Lia då vi reste med Royal caribbean. Reza och jag har även tillbringat ett dygn på Yasuragi, ett fantastiskt spa. Det är den enda present jag känner mig riktigt nöjd med. Jag märkte nämligen att Reza verkligen uppskattade att vara där tillsammans med mig:) Vi har även haft ett antal fina hotellnätter tack vare att Reza har jobbat en del i Stockholm. Även om jag uppskattar att lyxa till det ibland, i synnerhet när jag inte har fått träffa min kära på länge, kan jag uppskatta vardagen med honom minst lika mycket. Vi har haft oerhört fina dagar i Rezas lägenhet i Göteborg och jag kommer förhoppningsvis åka dit ganska snart:) Det som jag uppskattar mest med Reza är att han är ärlig, lätt att prata med, kan ta initiativ, har humor, är bra på att trycka till/kramas och att han, när han bestämmer sig för det, verkligen kan vara oerhört romantisk och omtänksam.

 

Förlåt men eftersom jag ska upp tidigt imorgon ska jag försöka avsluta det här inlägget. Reza och jag har mest tagit det lugnt och haft tid för varandra i helgen. I fredags åt vi på restaurangen Two indians som enligt mig serverar väldigt god mat! Resten av kvällen blev ganska lugn. Vi lyssnade bland annat på musik och drack vin som Reza hade köpt till oss. Ingen av oss hade råd med några dyra presenter men jag tycker inte att det gjorde något. Det roliga var att jag, som har ganska dålig fantasi, också hade tänkt köpa vin till oss, inte för att jag direkt älskar det utan för att jag vet att Reza gillar det. Men eftersom Reza redan hade köpt vin fick jag inte göra det den här gången. Det enda jag hade med mig var en chokladask plus att jag bjöd på middagen i fredags. Sen håller jag på att skriva en låt till min kära. Den hann tyvärr inte bli klar till i fredags men jag är åtminstone nästan färdig med texten. Då jag såg att radiokanalen Lugna favoriter hade en programpunkt där man kan skicka in en text som de tonsätter, skickade jag in min text till dem. De satte melodi till lite av den, ringde upp Reza, spelade upp en kort hälsning från mig och sjöng för honom i torsdags. Jag hade helst velat att de skulle överraska honom i fredags men programpunkten skulle spelas upp då och behövde vara klar tidigare. Reza blev överraskad när de ringde och sa att han tyckte att det var en fin överraskning:) Då vi har väldigt olika musiksmak är jag nnästan säker på att min kära inte kommer att tycka om låten men jag har ändå bestämt mig för att göra färdigt den.

 

Varken Reza eller jag fastnade för vinet som Reza hade köpt. Därför drack vi te istället medan vi njöt av varandras sällskap. Igårkväll träffade vi vår kära vän Crystal och hon var lika underhållande som vanligt. Senare på kvällen terrade Reza mig, sa fina saker och gjorde mig lycklig genom att bara finnas där. Idag har vi inte gjort mycket alls utan bara sovit ut och sett till att umgås så mycket som möjligt innan Reza skulle åka hem. Nu dröjer det åtta dagar innan jag får träffa honom nästa gång. Åtta dagar är ju inte särskilt lång tid och tiden kommer förhoppningsvis att gå fort. Nu ska jag försöka sova. Det lär inte bli lätt med tanke på att jag vaknade väldigt sent idag och fortfarande känner mig pigg. Men jag ska göra ett försök. Imorgon ska jag nämligen gå på någon form av kurs på arbetsförmedlingen. Hoppas att även ni har haft en trevlig helg och att ni får en bra start på veckan som börjar imorgon.

/Vispen