Vispen Sjob

Hej!

 

Ja, jag blir deprimerad av det här vädret. Jag menar, hur kul är det att gå ut när det alltid är kallt, oftast regnar och blåser? Att bara sitta inne är också segt och därför ska jag se till att införskaffa mig en varmare jacka så snart som möjligt. När jag åkte till Göteborg fick inte vinterjackan plats i väskan och jag var dum som inte tänkte på att det snart skulle bli mycket kyligare ute. Därför får jag skylla mig själv som fortfarande går runt i min sommarjacka. Eftersom jag redan har en vinterjacka hade ju det bästa varit att hitta en höst och vårjacka som bara är lite fodrad. När det sker får vi dock se. Här har jag ju ingen ledsagare än och att hitta jackor till mig är definitivt inte det lättaste. Fastän jag alltid haft med mig en seende person när jag köpt mina jackor, en seende person som dessutom känt mig väl, har det alltid tagit flera timmar innan jag hittat en jacka som passar. I värsta fall får jag vänta tills jag åker till Stockholm och har möjlighet att hämta vinterjackan eller tills Nina kommer och lämnar den, hon har tänkt åka hit någon helg framöver. Det är hur som helst tur att jag har några varma tjocktröjor här, utan dem hade det varit jobbigt.

 

Jag känner att det här mest är en dag när jag klagar på saker och ting och skyller på det dåliga vädret. Det känns ärligt talat som att det påverkar mitt humör. Men det är klart att allt inte är dåligt. Dagarna rullar på och sen jag skrev sist har jag gjort det vanliga, lagat mat, storhandlat, tvättat och träffat folk. Att storhandla var ganska jobbigt men det är ju sådant som måste göras ibland. Jag stör mig dock på att inte kunna gå runt i affären och kolla priser innan jag bestämmer mig. Men det verkar inte vara särskilt många som delar det intresset med mig och därför försöker jag öka takten så mycket som möjligt när jag handlar med andra. Tänk, om jag inte varit blind hade jag kunnat handla själv och ta god tid på mig. Men nej, nu passar det sig så klart inte... Förlåt, jag var bara tvungen. Att tvätta var inte lika jobbigt som jag förväntat mig, vilket är ett plus. Att laga mat tar en hel del tid och blir inte alltid som man tänkt sig. Men jag äter det mesta och känner definitivt inte att jag dör av att äta misslyckad mat. Det är ju dessutom inte ovanligt att man misslyckas några gånger innan man lyckas och jag tänker inte ge mig förrän jag kan laga mat som jag och även andra uppskattar. Jobbsökandet känns trögt och jag tror tyvärr att jag nästan gett upp hoppet helt. Jag hoppas på att snart få besked om kursen som jag gärna vill gå. Nej, jag känner att jag har svårt att hitta något att skriva ikväll och att hitta något positivt att berätta för er verkar vara nästintill omöjligt. Om det är någon som känner till en eller flera körer i Göteborg får ni förresten gärna tala om det. Jag skulle nämligen gärna vilja sjunga tillsammans med andra. Körsång är nog det enda jag saknar från gymnasiet. Jag försöker sjunga hemma några gånger i veckan för att inte glömma bort hur man gör. Men det hade ju varit väldigt mycket roligare om jag hittat en kör.

 

Hmm, har det hänt något mer då? Nej, jag tror faktiskt inte det. Gubbsingen jobbar och pluggar. Jag får följa med honom till olika ställen ibland eftersom jag ändå inte brukar ha något bättre för mig. Vi har bland annat varit på Icap där gubbsingen tittade på skrivare. Sen har vi varit på hans jobb där han gick igenom en massa kvitton och papper. Gubbsingen och Ponkidonk terrar mig varenda dag, i synnerhet gubbsingen och det är tur att han finns för annars hade det förmodligen växt mossa på mig vid det här laget. Imorse försov vi oss här hemma. Okej, jag hade egentligen ingen särskild tid när jag behövde gå upp men jag försöker ändå gå upp ungefär samma tid på vardagarna. Ikväll har jag varit med Dosse och Ponkidonk medan gubbsingen var på universitetet. Det var trevligt och vi drack te som vanligt. Nu ska jag duscha och umgås lite med min kära innan jag går och lägger mig.

/Vispen