Vispen Sjob

Hej!

Hur mår ni? Hoppas att ni har haft en trevlig helg nu när det har varit midsommar. Jag känner mig väldigt trött men har ändå bestämt mig för att skriva ett kort inlägg där jag berättar hur jag har firat i år. Det här har utan tvekan varit en av de bästa midsomrarna i mitt liv och det vill jag kunna läsa om och minnas i framtiden! Jag känner verkligen att allt var helt fantastiskt i fredags. Att gå upp på morgonen var det enda som kändes lite jobbigt men resten av dagen flöt allt på. Jag behövde inte ens stressa för att hinna göra det jag skulle på morgonen utan hann duscha, klä på mig, fixa håret, äta frukost, borsta tänderna och packa ner det sista i lugn och ro. En färdtjänstbil kom och hämtade mig i tid och resan till Scandic Continental gick hur bra som helst, jag slapp både samåkning och bilköer:) Fint väder hade vi också, vilket jag tycker var mer än välkommet. Väl framme på Continental ställde jag mig för att vänta på min kära. Det visade sig att tåget var framme i tid och Reza kom bara några minuter efter mig. Han var hur fin som helst och sa att han tyckte att jag var fin, vilket jag tycker var trevligt med tanke på att jag hade lagt ner en del tid på mitt utseende den dagen. Vi hade beställt en färdtjänstbil och kan ni tänka er, den var i tid även den här gången och resan till Almåsa gick minst lika smidigt som den tidigare resan. Jag som hade ställt in mig på både förseningar, samåkning och långa bilköer blev glatt överraskad. I bilen lyssnade vi på persisk musik som taxichauffören spelade upp för oss. Jag måste erkänna att jag inte har lärt mig att tycka om musiken ännu men tror att jag lär göra det så småningom eftersom Reza lyssnar på det i stort sett varenda dag.

Innan man kommer fram till Almåsa åker man på en ganska lång grusväg. Jag kände mig både glad och förväntansfull där jag satt bredvid min kära i baksätet. Väl framme checkade vi in och fick program för helgen och nycklar till rum tjugofem där vi skulle bo. Vi hann både ställa in vår packning där och ta det lugnt en stund innan lunchen. Åh vilken tur jag hade som fick sill även i år. För mig är det nämligen tradition att äta det på midsommar! Reza var dock inte lika förtjust i maten och lämnade därför både sill, räkor och lax på sin tallrik. Jag som verkligen tycker om fisk var inte sen med att äta upp en del av hans mat också. Oj vad gott allt var och förutom att jag kände mig mer än nöjd med maten och personalen som serverade oss, kändes det dessutom underbart att vara tillsammans med Reza. Efter lunchen var det dags att resa en midsommarstång som några hade gjort i ordning under förmiddagen. Då Elin, en kvinna som hade hand om aktiviteter och lite annat, frågade efter starka personer som kunde hjälpa till att resa stången, trodde jag så klart inte att jag tillhörde den kategorin. Reza hade däremot en annan uppfattning och tyckte deinitivt att jag skulle hjälpa till. Därför fick jag hjälp fram till den långa midsommarstången och medan jag väntade på att andra skulle komma för att hjälpa till att resa den testade jag att lyfta upp den. Även om stången vägde en del konstaterade jag att jag orkade göra det och när jag dessutom fick hjälp av några andra var det inga som helst problem att flytta stången några meter, samt sätta ned den i ett hål i marken. När det var gjort var det så klart dags för dans. Vi var många som bodde på Almåsa i helgen, över sextio personer. Därför blev jag förvånad över att det inte var mer än högst tjugofem personer som ville vara med och dansa runt midsommarstången. Nog för att de flesta som var med i helgen var pensionärer men det betyder väl inte att man inte kan dansa för det?! Jag och några andra försökte peppa folk till att vara med oss och ansluta sig i ringen men det gick dåligt. Inte ens min kära gubbsing ville vara med. Jag tycker hur som helst att det var roligt att dansa. Nu var det ett antal år sedan jag gjorde det senast men i fredags bestämde jag mig för att försöka återuppta den fina och härliga traditionen. Att få hoppa runt till Små grodorna, slänga sig åt olika håll i Prästens lilla kråka och helt enkelt få dansa runt tillsammans med andra, var väldigt underhållande! En man vid namn Sten kompade oss på sin keyboard och jag tycker att det kändes som att alla var glada:)

Tiden gick fort och folk började så småningom bli trötta eller i alla fall tröttna på att dansa. Då vi dessutom visste att det skulle serveras jordgubbstårta klockan tre kanske ni förstår varför vi valde att gå tillbaka till huset där bland annat receptionen och restaurangen finns. Jag tycker att jordgubbstårtan var helt okej. Anledningen till varför den inte får ett högre betyg av mig berodde på att den innehöll för mycket grädde för min smak. Både Reza och jag tyckte dessutom att den gärna hade fått innehålla fler jordgubbar. Men men, man kan ju inte få allt här i världen och några jordgubbsbitar var definitivt bättre än inga alls:) En kvinna satt bredvid mig under fikastunden och hon berömde mig för allt möjligt. Att jag kunde gå själv och till och med äta utan hjälp var tydligen helt fantastiskt. Det är ju verkligen inte varje dag som man får beröm för något sådant och jag visste ärligt talat inte riktigt vad jag skulle säga för att säga tack kändes konstigt. Okej, nu börjar jag bli rejält trött och därför orkar jag inte skriva särskilt mycket mer. Men jag ska försöka avsluta det här inlägget på ett bra sätt... Reza och jag vilade en stund under eftermiddagen och jag lyckades sova lite, vilket var skönt:) Klockan sex serverades en god midsommarmiddag. Till förrätt fick vi bland annat gazpacho, en spansk soppa, med räkor, samt bröd med löjrom och lite annat. De som inte var vegetarianer fick någon kötträtt, minns inte exakt vilken, till huvudrätt medan vegetarianerna fick ett smördegsknyte med fetaost och paprika. Till efterrätt fick vi glass med passionssås och hallon. Jag är säker på att jag och många andra tyckte att både maten och efterrätten var fantastiskt god! Kvällen avslutades med att Sten spelade keyboard igen, jag missade tyvärr det mesta men tycker att det jag hörde var riktigt bra. Sen var det korvgrillning runt tolvtiden och jag åt en soyakorv med chilisås:) Någon timme senare låg jag i sängen bredvid min fina pojkvän. Jag kände mig trött samtidigt som jag inte ville somna förrän jag hade hunnit ligga och tänka en stund. Just då kände jag nämligen att livet var helt perfekt och jag önskade verkligen att jag kunde få leva kvar i just det ögonblicket. Årets midsommarafton hade enligt mig varit bra från början till slut och att få fira den tillsammans med Reza som på mindre än ett år har blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv, var verkligen obeskrivligt fint! Jag kan omöjligt beskriva hur glad och tacksam jag är över att Reza kom in i mitt liv när jag som mest behövde någon. Att han dessutom har fått mig att känna både lycka och kärlek känns också bra, i alla fall än så länge. Det är klart att man alltid kan hoppas och önska att kärlek ska hålla för evigt och så vidare. Men när man ser hur verkligheten ser ut ser man att det inte är särskilt många par som är tillsammans mer än tio år. Jag känner att Reza känns rätt för mig och han har fått en speciell plats i mitt hjärta som ingen kille någonsin har haft tidigare. Det är klart att det finns en risk att det är nyförälskelsen som gör att jag känner såhär, det kan jag omöjligt veta. Samtidigt har jag tyckt att Reza har känts rätt sen vi kysstes för första gången. Då jag har pratat med människor som har varit gifta i ett antal år, har de flesta berättat för mig att de, när de hittade sin partner, kände att han/hon var rätt nästan direkt. Alla får hur som helst inte uppleva det som Reza och jag går igenom just nu. Det finns människor som aldrig hittar någon partner. Vad som än händer, även om jag kanske blir tvungen att inse att Reza och jag, av någon anledning, inte vill/kan ha någon form av kärleksförhållande i framtiden, kommer jag alltid kunna minnas hur fint vi hade det just den här dagen, fredagen den tjugoandra juni år 2012.

På midsommar förra året la jag blommor under kudden i hopp om att drömma om en framtida man. Jag drömde dock inget särskilt den natten och det var förmodligen därför som jag inte la ner någon energi på att försöka hitta sju sorters blommor i år. Det kanske jag borde ha gjort för oj vilka mardrömmar jag drömde natten mellan midsommarafton och midsommardagen. Jag är visserligen van vid att drömma jobbiga saker ganska ofta men just den natten var det värre än vanligt och hjärtat klappade fort när jag till slut lyckades vakna. Men men, till roligare saker:) Midsommardagen blev en trevlig dag även om vädret gärna kunde ha fått vara bättre. På morgonen åt jag en god frukost som bestod av Almåsas yogurth med hallon, gröt, guavajuice och te:) Senare under dagen kom Crystal, en tjej som både Reza och jag kände lite sen tidigare, på besök. Jag hade inte träffat henne på flera år och tyckte att det var roligt att få lära känna henne bättre då vi knappt hade pratat med varandra när vi har träffats tidigare. Vi gick en promenad till havet, var med på en musikfrågesport där jag dessvärre bara kunde svaret på två av frågorna, badade i en bassäng där jag faktiskt simmade lite, åt middag och pratade massor. Crystal hade med sig sin tvärflöjt och oj oj oj vad duktig hon var på att spela. Hon försökte lära mig lite men jag var seg som vanligt och lyckades knappt ta en enda ton. Men men, övning ger färdighet och jag har ju bestämt mig för att försöka lära mig att spela gitarr. Reza vill lära sig att spela flöjt och jag ser fram emot att höra honom utvecklas:)

Jag vet inte om det bara är jag men om jag pratar mycket i några timmar kan det hända att jag känner att det kan vara svårt att orka vara social sen. Det kan ju vara ganska opraktiskt om jag är i sammanhang där jag är tvungen att prata men igårkväll när jag kände att jag verkligen inte hade något att tillföra i samtalen jag hörde runtomkring mig, kunde jag som tur var gå iväg en stund. Det regnade lite ute och det var inte direkt varmt men jag bestämde mig ändå för att gå en promenad, vilket det visade sig att jag skulle uppskatta. Inga andra människor var ute och det var ganska tyst överallt... När jag kom in igen satte jag mig i en fåtölj och tog det lugnt tills Reza och jag gick och la oss en stund senare.

Idag är det söndag och jag känner att jag fick ett fint avslut på helgen tillsammans med min kära. Almåsas frukost är alltid lika god och jag hoppas att jag kommer att få äta den fler gånger. Då ingen skulle checka in i rummet där Reza och jag bodde fick vi behålla rummet hela dagen. Rezas tåg skulle inte gå förrän 20-10 och därför bestämde vi oss för att stanna och äta lunch. Vi fick någon sorts quornbiff och smultroncheesecake till efterrätt. Cheesecaken var bland det godaste jag har ätit på länge! Efter lunchen tog vi det lugnt några timmar, vi promenerade till havet även idag, umgicks med folk som bodde på Almåsa samtidigt som oss och passade så klart på att vara en hel del för oss själva också. Med tanke på att jag nästan alltid tycker att det är jobbigt när saker och ting tar slut kanske ni kan tänka er hur ledsen jag kände mig när Reza och jag lämnade Almåsa tidigare ikväll. Sen kanske ni kan förstå att det kändes ännu värre när jag tog farväl av Reza på Continental en stund senare. Jag vet inte när jag får träffa honom nästa gång och jag är rädd för att det kan ta tid. Därför är det tur att jag kan tänka tillbaka på den här fantastiska helgen när saknaden är som störst. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att åka på rekreation på Almåsa fler gånger för det fick mig verkligen att må bra! Nu ska jag posta det här innan jag somnar framför datorn. Jag hoppas som sagt att ni har haft en trevlig helg och önskar er en bra start på den nya veckan som börjar imorgon!
/Vispen