Vispen Sjob

Hej!

Tiden går verkigen fort, idag är det redan måndag och om tre veckor har jag höstlov! I lördags hade jag bara två månader kvar som tonåring och det känns lite jobbigt att jag snart kommer behöva inse att jag är helt vuxen. I helgen var jag som ni kanske redan visste på tävling i Holland. Eftersom jag inte hinner skriva särskilt mycket idag ska jag bara skriva en kort sammanfattning. Allt gick bra i fredags och efter skolan åkte jag till Handen för att möta upp resten av svenskarna. Vi satte oss i en bil och åkte till Skavsta. Även om jag inte tycker om den flygplatsen lika mycket som Arlanda är den trevlig på sitt sätt:) Vi checkade in, gick igenom säkerhetskontrollen och åt lite innan vi gick till gaten:) Flygplanet som vi skulle åka med landade senare än beräknat och därför fick vi vänta en ganska lång stund innan vi fick gå ombord. Själva flygresan gick i alla fall bra, jag satt bredvid Claudio och Christoffer och lyssnade på musik med Claudio. Väl framme i Holland hämtade vi vårt bagage, hyrde en bil och åkte sedan till hotellet där vi skulle bo. Eftersom vi var hungriga kollade vi ifall det fanns något att äta. Det enda hotellet hade att erbjuda var tårta och därför åt vi varsin tårtbit innan vi gick och la oss:)

Hotellrummen var fina, vi hade ett jättestort badkar och jättesköna sängar. Trots de sköna sängarna var jag inte den enda som hade svårt att somna i fredags. Madde som jag delade rum med kunde inte heller somna och vi låg och pratade en lång stund innan vi till slut lyckades somna. Jag vaknade dock bara en eller två timmar senare, låg i sängen och tänkte jättelänge för att sedan somna om och vkkna en liten stund senare av att alarmet på Maddes mobil ringde. Att jag alltid ska bli nervös inför tävlingar är verkligen jobbigt och att nervositeten dessutom sitter kvar tills varje tävling är slut känns riktigt jobbigt. Den påverkar mig definitivt på ett negativt sätt och gör att jag spelar sämre, har svårt att koncentrera mig och helt enkelt inte skjuter och försvarar mig lika bra som jag gör på träningarna. Jag orkar inte skriva särskilt mycket om tävlingen. Mina första matcher både i lördags och söndags hade jag svårt att komma igång. Jag vet egentligen inte vad det berodde på eftersom jag hade värmt upp båda dagarna och försökt tagga till. Ändå förlorade jag dem, vilket kändes jobbigt. Den enda match som jag känner mig ganska nöjd med under hela tävlingen är matchen emot Ieke i lördags. Eftersom jag aldrig ens hade vunnit ett enda set emot henne tidigare kändes det riktigt bra att jag faktiskt vann över henne med två-ett i set den här gången. Det var något konstigt som hände där när jag stod vid showdownbordet. I första set spelade jag ganska dåligt och var lika nervös som jag hade varit tidigare under dagen. Men jag tror att det var innan det andra setet skulle börja som Sven ställde sig bredvid mig. Det kändes bra att han var där och en bit in i andra set märkte jag att nästan all nervositet som jag känt tidigare hade försvunnit. Plötsligt kände jag hur mycket jag ville vinna matchen, hur min hjärna äntligen verkade vilja samarbeta med min kropp, jag lyckades helt plötsligt göra en massa mål och vinna både andra och tredje set. Något som var synd var dock att nervositeten kom tillbaka under resten av lördagen och söndagen. Igår vann jag en match och förlorade tre. En av matcherna som jag förlorade var jämn medan de andra inte var lika jämna. Jag hade ingen coach förutom i matchen emot Tanja där Claudio coachade mig. Det var roligt att möta Tanja igen även om hon vann ganska överlägset den här gången. Om tre veckor på European top twelve får jag se till att spela bättre så att jag åtminstonde vinner ett eller två set.

Det var tyvärr ganska dålig planering under tävlingen. Vi fick inte direkt några tider när vi skulle spela våra matcher och trots att det fanns tio showdownbord och många domare var det många som inte hann spela färdigt alla sina matcher på söndagen. Jag skulle till exempel spela om plats ett till sex men hann bara spela en match innan vi var tvungna att åka för att hinna med vårt flyg. Även Claudio fick spela om plats ett till sex och trots att han bara hann spela en match som han förlorade kom han trea i tävlingen. Jag tror att alla blev förvånade över det men sen var det så klart många som blev glada och eftersom Claudio kom trea förra gången vi var i Holland var det ju roligt att han gjorde det den här gången också:) Jag känner mig inte särskilt nöjd med mitt spel under den här tävlingen. Jag försökte koncentrera mig när jag väl spelade men bortsett från matchen emot Ieke kände jag aldrig att jag spelade så pass bra som jag kan spela i vanliga fall. Trots att jag hade tränat en del på vissa saker använde jag de knappt under matcherna fastän folk talade om för mig hur jag skulle spela och jag vet ärligt talat inte varför det blev så. Det var som att min hjärna hade glömt bort hur man gjorde sådant som jag har tränat på. Trots att jag hela tiden kunde höra vad domaren sa och även om min kropp slog på bollen kände jag inte att hjärnan var med trots att jag som sagt verkligen försökte koncentrera mig. Att komma sexa kändes ändå helt okej och nu är det bara att jag tränar på inför European top twelve som börjar om arton dagar. Även om man nog inte kan utvecklas särskilt mycket på den korta tiden ska jag så klart göra mitt bästa. Jag vet tyvärr inte exakt vilka platser Christoffer och Adde kom på, båda placerades sig i alla fall bland de tjugo bästa:)

Trots att det var jobbigt att aldrig vara säker på när man skulle spela sina matcher hade jag oftast roligt medan jag väntade på att få spela. Alla svenskar verkade ha hängt upp sig på att jag råkar ha träffat en kille och det pratade de om hela tiden. Men det är ju tur att det finns folk som kan terra mig lite och förutom allt tjat om en viss person var de lika trevliga och härliga som vanligt. Att de gjorde mig lite arg ibland var dessutom bra eftersom jag faktiskt brukar prestera bättre när jag är lite irriterad. Innan matchen emot Ieke hjälpte det förmodligen att Krister och Christoffer drog sina extremt dåliga skämt, att Claudio vägrade att tala om för mig vem som hade åkt ut ur Idol och att Adde och jag slog lite på varandra:) Jag pratade så klart med folk från andra länder i helgen, särskilt en italienare som jag hade skrivit en del till på facebook. Nu pratade vi äntligen med varandra på riktigt och det kändes kul:) Alla italienare jag har träffat hittills har varit väldigt kärleksfulla och trevliga. De flesta holländarna var lika glada som vanligt och jag fick förresten en rolig kommentar av en man som sa att han lätt hade velat gifta sig med mig om jag hade varit några år äldre. Sven och Danique tävlade inte själva den här gången men de kom förbi och tittade på matcherna i lördags, vilket var trevligt. En tävling utan Helma och Bianca skulle vara tråkig och sen brukar jag alltid bli lika glad av att prata med Wim och Gerard. Jag hann prata lite med några av slovenerna också och jag måste säga att jag tycker om dem mer och mer för varje gång jag träffar dem:) Maten vi fick i Holland var helt okej, jag är dock säker på att jag skulle ha svårt att vänja mig vid att äta smörgåsar till både frukost och lunch varenda dag. Middagen vi åt i lördags var i alla fall god och jag känner mig nöjd med lördagkvällen då jag och många andra var i killarnas rum och vi tjockade oss och åt godis och chips. Jag tycker förresten väldigt mycket om holländskt godis:)

Att tävlingen var ganska dåligt organiserad kanske tyvärr gör att många länder väljer att inte åka på den om två år. Även om jag så klart tycker att det var tråkigt att jag inte fick spela färdigt mina matcher trivdes jag bra i Holland. Jag anser dessutom att en tävling blir vad man gör den till och jag kände mig faktiskt glad i stort sett hela helgen. Igår var nog första gången någonsin som jag inte har brutit ihop efter en internationell tävling. Det är klart att jag kände mig trött och ledsen när det inte gick bra för mig men jag tycker inte att jag tog förlusterna lika hårt som jag har gjort tidigare, vilket känns bra. Att åka hem och ta farväl av alla kändes också lättare än vad det brukar göra. Det berodde förmodligen på att jag har European top twelve att se fram emot nu men ändå. Holland är som sagt ett land som jag tycker om och att ha trevliga människor omkring sig tycker jag är lika viktigt som matcherna. Nej, nu måste jag plugga en stund innan jag går och lägger mig:)
/Vispen