Vispen Sjob

Hej!

Förlåt för att jag inte har uppdaterat bloggen sen i lördags. Men jag har helt enkelt inte haft ork eller tid att göra det. I lördags kväll hade jag fullt upp, igår träffade jag några kompisar under dagen och igårkväll blev jag sjuk. Ja, visst är det typiskt att jag som nästan aldrig blir sjuk skulle börja må dåligt just nu när jag hade ett skönt lov att se fram emot. Något som är riktigt störande är att allt brukar komma på en gång när jag väl blir sjuk. Förutom att jag hade trettionio grader feber igår hade jag ont i hela kroppen och blev magsjuk. Jag hade aldrig varit magsjuk tidigare utan bara hört av andra hur otroligt jobbigt det är. Nu kan jag lova er att jag vet precis hur det känns och att det inte är roligt någonstans att behöva gå på toaletten flera gånger i timmen. Igårkväll och inatt låg jag alltså i sängen och tyckte synd om mig själv. Brukar inte ni också göra det när ni mår dåligt? För visst är det jobbigt att inte orka göra någonting och att inte veta när man kommer att bli frisk? Jag har bestämt mig för att bli frisk så snart som möjligt eftersom jag åtminstone vill hinna göra något roligt på mitt allra sista höstlov och jag måste faktiskt säga att det går åt rätt håll. När jag vaknade imorse hade jag ingen feber plus att värken i magen nästan var helt borta:) Värken i kroppen kommer jag nog vara tvungen att stå ut med några dagar till men det är inte hela världen eftersom den inte direkt hindrar mig från att orka göra roliga saker. För att inte riskera att börja må sämre igen har jag vilat hela dagen och imorgon får vi hoppas att jag mår som vanligt:)

Innan jag lägger mig och vilar hade jag tänkt skriva lite kort om helgen och European top twelve. Jag tyckte verkligen att det var roligt att träffa alla fina människor i fredags! Utan alla duktiga spelare, domare och andra som hjälper till på olika sätt hade en sådan här tävling aldrig varit möjlig. Förutom att jag pratade med mina gamla vänner pratade jag en hel del med Antje, en tjej från Tyskland som bara har tränat showdown sen förra året. Antje blev elva i år men jag är övertygad om att hon kommer att placera sig mycket högre i framtiden. Mina fyra matcher i fredags gick riktigt bra och jag kände mig nöjd med alla förutom en. Anders, Ida och Mimpe kom förbi och det var jätteroligt att få träffa dem! På kvällen blev jag tilltryckt av Ida, låg och trängdes i en säng med Zebben, Claudio, Ida, Mimpe och Madde, det börjar bli tradition att göra det, såg när Linni fick lämna Idol, pratade med lite folk, störde mig på att några var extremt dryga och fick några fina kramar av Mimpe innan jag gick och la mig.

Lördagen började relativt bra. Trots att jag knappt hade kunnat sova någonting under natten lyckades jag komma upp i tid och jag hann till och med äta frukost och värma upp en stund innan jag skulle spela min första match. Jaana, kvinnan som jag mötte, verkade vara lika trött som jag och vi spelade en riktig morgonmatch där ingen av oss sköt hårt eller spelade särskilt varierat. Jag vann matchen med tre-noll, vilket ändå gjorde att jag kände mig nöjd. I nästa match mötte jag Jaana från Slovenien och jag måste säga att jag känner mig nöjd med matchen fastän jag förlorade. Tidigare hade jag aldrig ens lyckats vinna ett enda set emot Janna medan jag den här gången vann två set. Femte set blev också ganska jämnt men det slutade med att Jaana gjorde två snygga mål och vann. Från och med lördagens tredje match sträckte jag armen och efter det kunde jag inte spela lika bra som i vanliga fall. Det har hänt att jag har sträckt armen tidigare men aldrig så pass mycket som jag gjorde i lördags. Jag hoppades att värken skulle gå över till efter lunch men hade tyvärr inte sådan tur utan hade ont resten av dagen. Ändå hade jag värmt upp inför alla matcher och därför förstår jag verkligen inte varför jag skulle sträcka mig och få så himla ont. Att ge upp kändes fel och därför spelade jag mina sista matcher också och jag tycker faktiskt inte att någon kan säga att jag inte kämpade och gjorde mitt bästa. Okej, i matchen emot Hanna tog jag det lite lugnt för att försöka prestera bättre i matchen emot Tanja. Tanja och jag spelar alltid jämnt och det gjorde vi även den här gången. I femte set hade jag stor lust att skrika rakt ut på grund av smärtan i armen. Christoffer coachade mig och om ni frågar mig är han definitvt en av de bästa coacherna man kan ha! Han fanns alltid där och stöttade mig trots att jag förlorade vissa matcher. Han lämnade mig inte ens i min sista match när jag var otrevlig och dryg emot honom för att jag hade ont. Det var verkligen jättesnällt och fint av Christoffer! Jag tryckte till bollen så gott jag kunde där i sista set men det räckte tyvärr inte utan Tanja vann setet med tretton-tio. Nästa gång jag möter Tanja hoppas jag att min arm är helt återställd och att jag vinner för nu har Tanja vunnit över mig tre eller fyra gånger i rad, vilket jag tycker är för mycket. Att jag skadade mig i lördags kändes så klart jättetråkigt med tanke på att jag hade sett fram emot den här tvälingen väldigt länge och dessutom hade en bra start i fredags. Sen är jag säker på att jag skulle ha placerat mig bättre om jag inte hade skadat mig. Det hade räckt för mig att vinna en enda match till för att jag skulle komma trea. Nu kom jag alltså på en av de värsta platserna, nämligen fyra, precis som förra året. Jag förlorade som tur är inga rankingpoäng på världsrankingen och nu får jag helt enkelt vila armen och försöka prestera bättre på nästa tävling. På lördagkvällen åt vi middag på China station och efter det delades det ut priser till spelarna som hade vunnit det. På damsidan kom Jana Führer från Slovenien etta, Hanna Vilmi från Finland tvåa och Tanja Oranic från Slovenien trea. På herrsidan kom Sven van de Wege från Holland etta, Zebastian Modin från Sverige tvåa och Peter Zidar från Slovenien trea. Vi kan alltså säga grattis till alla spelare som placerade sig så pass bra. Från Sverige var det ju Zebben som placerade sig bäst. Zebben vann över Sven men kom tvåa i tävlingen eftersom han förlorade emot två andra spelare. Därför vann Sven European top twelve för tredje året i rad och det visar ju verkligen att han har talang. Nästa år hoppas jag dock att vi får se en annan vinnare eftersom jag inte tror att det är bra för någon att vinna för många gånger i rad. Då är det mycket bättre att den hårda konkuransen gör att olika spelare vinner. Jag tror faktiskt att alla spelare, även vinnarna, förlorade en eller två matcher den här tävlingen, vilket ju visar hur hård konkurans det faktiskt är och att ingen spelare är mycket bättre eller sämre än någon annan. Så tycker jag verkligen att det ska vara när man tävlar på en såhär hög nivå! Resten av lördagkvällen blev lugn. Jag kände mig trött och nedstämd men satt uppe och pratade med lite folk en stund innan jag gick och la mig. Alla härliga människor fick mig åtminstone att bli på lite bättre humör.

Natten mellan lördag och söndag hade jag väldigt ont i kroppen, vilket gjorde att jag tyvärr inte lyckades sova särskilt många timmar. När väckarklockan ringde kände jag mig inte det minsta sugen på att gå upp och Madde och jag missade nästan frukosten på grund av det. Efter att ha ätit frukost, checkat ut och fått låna tigerbalsam av Claudio åkte jag för att träffa Mathilda, Frida och Philip. Philip träffade jag på ICC-lägret förra året, Mathilda har jag träffat på olika läger och Frida träffade jag för första gången igår. Några som har träffats på ICC-lägren hade nämligen bestämt sig för att ses i helgen. Eftersom jag tävlade kunde jag bara träffa dem igår och när jag väl kom hem till Mathilda hade Alexander redan åkt hem, vilket jag tycker var väldigt synd eftersom vi hade jätteroligt förra året! Att komma hem till Mathilda var hur som helst trevligt och hon bodde i ett jättefint hus tillsammans med sin mamma, styvpappa och två hundar. Jag hade verkligen en trevlig eftermiddag då jag åt lunch, drack te, lyssnade på musik och pratade med Frida, Philip, Mathilda och hennes familj:) Det var som tur var inte bara jag som kände mig trött efter helgen och därför hade i alla fall inte jag någonting emot att vi tog det lugnt. Philip var jättesnäll och tryckte till mig eftersom jag hade ont efter tävlingen. När jag kom hem började jag må väldigt dåligt och sen dess har jag bara vilat. Det behövdes verkligen eftersom jag sov dåligt hela förra veckan och dessutom hade ansträngt kroppen enormt mycket. Christoffer räknade ut att jag spelade fyrtiotvå set på två dagar. Nu ringde min fina vän Jonas så nu ska jag prata en stund med honom innan jag går och lägger mig. Ta hand om er!
/Vispen