Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni som fortfarande går i skolan har haft ett trevligt höstlov. Nu uppdaterar jag äntligen bloggen från min dator och kan posta ett längre inlägg än de korta inläggen som jag brukar posta från min mobil lite då och då:) Eftersom jag är trött blir det inget jättelångt inlägg men en liten sammanfattning av vad jag har haft för mig kommer i alla fall:) I tisdags var jag på den kära ungdomsgården men det var ganska segt där eftersom många verkade ha annat för sig. Ida, Sara, Ronja, Jeanett, Jennifer, Adrian och jag var de enda som var där och även om vi var få föredrog jag att vara där framför att sitta hemma och ha tråkigt. Två personer från RFSU kom förbi gården och pratade med oss. Jag kände inte direkt att jag lärde mig något nytt men blev väldigt glad över att jag fick några gratis kondomer, det kan man aldrig ha för mycket av:) Innan jag åkte hem hann jag diskutera känslor med lite folk. På sista tiden har jag verkligen gått runt och känt olika känslor hela dagarna, vilket har varit ganska jobbigt men så kan det ju vara ibland.

I onsdags vet ni ju vad som hände. Jag kände mig rastlös och trött på att inte ha något att göra. Reza och jag hade pratat om att hitta på något och eftersom alla tågresor till Stockholm var dyra fick det helt enkelt bli jag som åkte till Göteborg:) Det tog tid innan vi hade lyckats hitta en bra och billig resa till mig och när den väl var bokad tog det ännu längre tid för oss att boka ledsagning men det löste sig till slut. När jag några timmar senare blev avsläppt vid fel ingång på centralen blev jag så klart väldigt stressad. Förutom att Stockholm central är stor tycker jag att det känns som att de bygger om den hela tiden, vilket gör att det är jättesvårt att hitta där. Jag försökte ta kontakt med människor för att be om hjälp men ingen hade tid att hjälpa mig. När jag väl hittade en tjej som verkade hitta pekade hon åt vilket håll jag skulle gå och när jag förklarade för tjejen att jag inte såg något kunde hon inte förklara hur jag skulle gå för att komma dit jag skulle. En stund senare hade jag turen att träffa en man som erbjöd sig att hjälpa mig. Mannen talade bara engelska och det tog en stund innan han förstod var jag skulle men när vi väl gick där bredvid varandra kändes allt väldigt bra och mannen pratade på om allt möjligt och fick mig att skratta flera gånger innan vi var framme vid ringen där jag mötte upp en av SJ-s ledsagare som hjälpte mig att komma på tåget mot Göteborg:)

Tågresan var ungefär lika seg som jag hade förväntat mig. Det enda som var positivt var att jag hade några trevliga dagar att se fram emot, att jag hann sova en stund under resan och att konduktören lät glad när han tittade på min biljett:) Under resan började jag förresten läsa en bok som i och för sig har en sorglig handling men som förhoppningsvis slutar lyckligt.
Ännu en positiv sak var att vi kom i tid till Göteborg! En ledsagare hjälpte mig till Forex där jag mötte upp Reza:) Det kändes minst lika bra som vanligt att träffa honom igen. Ni vet säkert precis hur bra det känns när man träffar någon som man verkligen tycker om som man har saknat enormt mycket. Vi hade en ganska lugn kväll i onsdags då vi mest pratade och åt middag tillsammans med Oja:) Jag åt fish and chips och även om det inte direkt är min favoriträtt tycker jag att det smakade bra, det kanske berodde lite på att jag inte hade ätit ordentligt på hela dagen. Vår natt var riktigt fin och även om jag tycker om att skriva om fina saker som jag får uppleva i livet tänker jag faktiskt inte skriva om natten här på bloggen. Jag går istället vidare och skriver om torsdagen:)

Vi var sega på morgonen och tog lång tid på oss att göra oss i ordning. Det är nog inte många som är lika sega som vi. När klockan hade hunnit bli halv tre hade vi inte hunnit göra mer än att duscha, äta frukost och ligga i sängen i timmar. Att tiden går fort när jag är med Reza är inget nytt men i torsdags slog vi ett nytt rekord i att vara långsamma:) Runt tretiden kom vi äntligen iväg med en spårvagn som vi åkte ganska många stationer med. Väl framme fick vi gå en bit innan vi kom fram till Dalheimers hus som vi hade valt att besöka eftersom vi ville träffa folk och se när olika företag visade upp hjälpmedel. Jag träffade mina fina vänner Claudio och Lappis. Mariah var där också men henne missade jag precis eftersom jag kom till mässan bara någon timme innan den skulle stänga. Förutom att fika hann jag gå runt en stund och titta på olika hjälpmedel. Jag fick se alla möjliga saker och fastnade särskilt mycket för ett bra anteckningshjälpmedel som jag funderar på att försöka få från syncentralen:) Lappis visade mig en skärmläsare som han tycker är bra och när jag ändå var inne på hans dator passade jag på att gå in på hans facebook och skriva en rolig status:) När mässan stängde mötte Reza och jag upp Oja för att äta middag på en grekisk restaurang. De åt kött och jag åt vegetarisk moussaka. Vi hade roliga och intressanta diskussioner under middagen som bland annat handlade om kärleken och framtiden och jag blev glad av att prata om allt som jag vill hinna göra samtidigt som jag blev stressad eftersom jag är rädd för att jag inte ska hinna göra allt innan jag blir gammal. Tiden går fort och det gäller att ta vara på varenda dag.

Efter middagen gick vi till en mataffär för att handla lite. Det gick hur bra som helst, vi fick hjälp direkt när vi klev in genom dörren och personalen som hjälpte oss var verkligen jättetrevliga:) En sak som jag gillar med Göteborg är att det finns hur många sköna och hjälpsamma människor som helst och att man inte verkar stressa lika mycket där som man gör i Stockholm. Jag skulle absolut kunna tänka mig att flytta till Göteborg i framtiden. Något som var mindre roligt i torsdags kväll var att vi först missade en buss på grund av att den bara körde ifrån oss och att vi, när vi väl kom på en buss, fick veta att stationen där vi skulle gå av var avstängd. Det löste sig som tur var och vi hittade hem till slut. Vi hade förresten väldigt roligt på bussen när vi pratade om backar och jag skrattade jättemycket åt Oja som tyckte att det var pinsamt eftersom hon hade en snygg kille bredvid sig som också skrattade åt vår knäppa diskussion:)

Förutom att jag skulle få komma hem till Reza för första gången skulle jag dessutom få träffa hans mamma som bor hos honom för tillfället. Ni kanske kan förstå att jag kände mig nervös när jag gick uppför trappan som ledde till Rezas lägenhet. När han öppnade ytterdörren fanns det inget annat att göra än att försöka se glad ut och känna mig avslappnad. Men jag kan lova er att det inte var det lättaste eftersom hans mamma inte kunde prata svenska, varken hon eller jag verkade känna oss särskilt bekväma med att prata engelska och jag inte kunde ett enda ord på persiska. Att ge ett bra första intryck är ju jätteviktigt och jag som verkligen hade velat att det här skulle gå bra misslyckades totalt. Jag kom inte på något bra att säga och kände mig hur dum som helst när jag satt i köket och drack te med Reza och hans mamma. Det kändes som tur var bättre när Oja kom för att vara med oss. Hon visade mig runt i den kära lägenheten och jag gillade den:) Jag hoppas verkligen att jag får komma tillbaka någon gång i framtiden och att allt går bättre då. Senare på kvällen åt vi underhållande nötter och efter det gjorde Reza och jag något galet som jag nog aldrig kommer att glömma. Att vara galen kostade ganska mycket pengar den här gången men vi lever ju bara en gång och nu har vi bestämt att vi ska vänta med att göra något sådant här tills vi båda har mer pengar.

Igår var det fredag och dagen började med att vi vaknade jättetidigt av att väckarklockan ringde. Eftersom Reza hade en tid att passa hos tandläkaren var vi tvungna att gå upp, vilket så klart var både jobbigt och oromantiskt. Medan jag väntade på att Reza skulle komma tillbaka från tandläkaren pratade och sms-ade jag med vänner och sjöng i över en timme! Det kändes oerhört skönt att sjunga ut ordentligt för första gången på över en vecka. När Reza kom tillbaka blev det lite jobbigt en stund innan vi gick till Göteborgs central för att boka en tågbiljett till mig. Det tog sin tid eftersom kvinnan som hjälpte mig hade problem med sin dator. Efter att ha bokat resan gick vi till en butik där vi köpte choklad till Thomas som vi skulle träffa senare på kvällen. Reza köpte något i en djuraffär också innan vi åkte hem till honom. Eftersom Reza behövde göra några saker innan vi skulle åka iväg blev jag lämnad hos Oja som bara bor några hus bort. Oja och jag hann lyssna en del på radio, gå och handla, äta och läsa innan det var dags att åka. Det var åratal sen jag läste en punktbok senast och när jag fick låna en av Ojas böcker insåg jag hur mycket jag faktiskt hade saknat att läsa själv. Därför ska jag se till att låna en bra punktbok någon dag! Igårkväll åkte Rebecca, Oja, Reza och jag hem till Thomas, en kille som jag aldrig hade träffat tidigare men som jag verkligen ser fram emot att träffa fler gånger! Thomas hade bjudit hem folk till sin jättefina lägenhet för att ha en whiskeykväll. Jag fick följa med eftersom jag inte hittade något bra tåg hem igår och jag kan lova er att jag inte ångrar att jag stannade i Göteborg med mina fantastiska vänner! Det här med alkohol är inte min grej, jag har åtminstone inte lärt mig att uppskatta det än. Igår testade jag en dryck som tydligen skulle lukta och smaka dumle och visst, den luktade dumle och smakade dumle blandat med något konstigt som jag inte alls tyckte om. Jag försökte dricka några klunkar för att vara artig och i hopp om att jag skulle vänja mig vid smaken men gav upp efter en stund. Vilken tur att vi hade köpt med oss mangojuice på vägen till Thomas så att jag hade något att dricka resten av kvällen. Någon whiskey ville jag nämligen inte testa trots att jag tyckte att whiskeyglasen var jättefina! Tidigare hade jag ingen aning om att man dricker whiskey i speciella glas men man lär sig något nytt varje dag:) Att jag varken testade någon whiskey eller följde med de andra ut när de rökte pipa, jag blir illamående bara av att känna lukten, kanske många tycker är konstigt. De flesta i min ålder verkar ha lärt sig att åtminstone uppskatta någon dryck som innehåller alkohol medan jag som knappt har varit med på en enda fest och som inte har känt att jag har velat lägga ner pengar på något som jag kanske bara kommer att dricka en klunk av för att sedan slänga, alltså inte har lärt mig att tycka om något än. Det här med att uppskatta alkohol verkar vara ganska viktigt när man umgås med andra människor. Jag märker det mer och mer ju äldre jag blir. Igår var jag yngst och jag har alltid trivts med att umgås med folk som är något äldre än jag. Däremot vet jag inte vad de andra tyckte om att ha med en tjej som varken drack eller rökte. Om de kände att de fick ut något av att ha med mig kan jag omöjligt svara på. Det enda jag vet är att jag tyckte om att umgås med dem! Innan jag var arton år var det lätt för mig att säga att jag inte ville dricka på grund av att det faktiskt var olagligt men nu har jag inte direkt någon ursäkt för att inte göra det. Om det nu är så att man måste dricka något flera gånger innan man lär sig att tycka om det har jag ärligt talat svårt att förstå hur människor kan ha stått ut med att trycka i sig flera glas av olika drycker som de inte alls tyckte om från början. Med tanke på att det kan vara hälsosamt att dricka ett glas vin lite då och då kanske jag borde lära mig att tycka om det men andra drycker ser jag egentligen ingen mening med att lära mig att gilla. Jag har läst och hört att det är jobbigt för kroppen att bryta ned alkohol och sen vet jag att alkohol och träning inte alls hör ihop. Att röka skulle aldrig falla mig in hur många andra som än gör det för det har jag bara hört negativa saker om! Igårkväll klarade jag mig alltså bra med juice och med att höra när de andra pratade om hur god whiskeyn var. Det var kanske tur att jag inte smakade för jag hade förmodligen dragit ner deras fina ord och betyg om de olika sorterna. Jag trivdes verkligen i allas sällskap och så klart mycket tack vare att jag fick vara med min kära:) När de diskuterade whiskeyn satt jag tyst och lyssnade men när de diskuterade andra saker pratade jag lite då och då och att sitta där och känna att jag hade fina människor omkring mig var verkligen en fin känsla! Att Thomas bjöd hem mig var hur snällt som helst och jag tyckte verkligen att han verkar vara jättetrevlig. Thomas är förresten den första som har beskrivit mig som harmonisk:)

Tiden flög iväg och från att ha sett att klockan var elva var den helt plötsligt halv två och Reza ringde och bokade en taxi till honom, Oja och mig:) Vi åkte hem till Oja och eftersom hon har en stor och skön dubbelsäng fick vi plats där alla tre:) Imorse blev det stressigt eftersom jag tog tid på mig att göra mig i ordning. Jag hann som tur var duscha, klä på mig och äta lite frukost innan Oja och Reza följde med mig till bussen. Där sa jag hej då till Oja innan Reza och jag fortsatte till Göteborgs central. Jag hann köpa en smörgås på Paprika, jag tycker verkligen om stället, och stå och prata med Alireza en stund innan jag fick hjälp att gå på tåget. Reza och jag hann som tur var säga hej då på ett bättre och finare sätt än sist jag åkte från Göteborg och jag måste erkänna att jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Det här med avsked är verkligen inte min starka sida. Jag hoppas att jag åker till Göteborg snart igen för jag har verkligen haft några helt underbara dagar där den här veckan tack vare Reza, Oja och alla andra fina människor som jag har träffat!

Tågresan tillbaka till Stockholm finns det egentligen inte så mycket att berätta om. Jag kände mig ledsen och försökte sova så mycket som möjligt för att få tiden att gå. Väl framme i Stockholm störde jag mig eftersom ledsagningen som vi hade bokat igår tydligen inte hade registrerats och det därför inte kom någon ledsagare och hämtade mig vid tåget. Jag hade tur och fick hjälp att gå dit jag skulle. Mannen som hjälpte mig var verkligen hur trevlig som helst och jag förvånas över hur trevliga människor det faktiskt finns! Sen i onsdags har jag träffat hur mycket trevligt folk som helst, vilket är helt underbart! Ikväll har jag varit hos Björn och firat Lovisa. Alla hjälptes åt att laga sushi som vi sedan åt tillsammans. Till efterrätt åt jag mango som min farmor Irre hade köpt:) Imorgon åker jag hem för att fira Lovisa med Nina och den sidan av familjen. Nu ska jag se till att få några timmars sömn. Ta hand om er!
/Vispen