Kort uppdatering

Hej!

Jag ber om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera er om vad som händer i mitt liv just nu. Men saken är den att jag faktiskt inte har gjort något särskilt den här veckan. Det känns som att jag är inne i en riktigt seg och jobbig period och som att jag väntar på att något fint eller spännande ska hända som kan få mig att vakna upp ur mitt sega tillstånd. Jag försöker vara glad och tänka positivt men det är inte alltid lätt. Skolan känner jag mig oerhört trött på och träningen går det dåligt med. Jag längtar tillbaka till Litauen och önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och få tävla på nytt! Natten mellan söndag och måndag var jättejobbig och jag saknade alla fina människor hur mycket som helst! Första natten är ju värst och när jag hade blivit bortskämd och sovit med andra människor flera nätter i rad var det klart att det kändes extra jobbigt att komma hem till ett tomt rum. Det var dock många som hade en betydligt bättre söndagkväll och natt än jag. Som ni kanske redan har sett var det Dimitri som vann True talent och det var många lärare och andra som känner Dimman som firade ordenligt under kvällen och natten! Jonas var en av dem, oj vad trött han var i måndags men det är ju precis så det ska vara:)

Jag har som sagt inte gjort särskilt mycket den här veckan. På svenskan har vi börjat jobba med dikter och texter som skrev för länge sedan och vi har fått jobba en del i grupp, vilket jag har uppskattat. Tjejerna som jag har jobbat med har varit trevliga och sociala:) Naturkunskap är definitivt ett av världens tråkigaste ämnen, i alla fall om ni frågar mig. Nästa vecka har vi prov på avsnittet om ekologi och jag förstår inte hur jag ska hinna få in all fakta i huvudet tills dess. Att läraren misstänker att jag kanske kommer att fuska bara för att jag råkar skriva på en dator känns lite sådär. Ingen annan lärare har någonsin varit lika misstänksam som naturkunskapsläraren och han frågade mig hur jag tycker att jag ska göra provet. Det är klart att jag har funderat på att fuska ibland men jag har aldrig gjort det för att jag tycker att det känns fel och eftersom jag förmodligen skulle få väldigt dåligt samvete efteråt. Jag förklarade för läraren att det ju bara skulle vara jag som skulle förlora på att fuska och då sa han att det är något som alla elever säger. När jag föreslog att jag kunde göra provet muntligt sa läraren att han kanske inte skulle ha tid med det. Om läraren nu anser att han inte kan lita på mig tycker jag absolut att han borde kunna lägga ner lite extra tid på att göra provet med mig. På ett sätt tycker jag dock att det känns orättvist att jag ska behöva göra provet muntligt när de andra får skriva. Jag har nämligen mycket lättare att skriva då jag kan radera ord tills jag tycker att en mening låter bra, än att tala om hur jag tänker. Det blir alltid fel och att prata är helt enkelt inte min grej. Ibland tar det lång tid för mig innan jag kan sätta ord på vad jag tänker och känner och eftersom det tar sådan tid för mig föredrar jag att skriva utan att behöva känna mig stressad över att vara snabb med att formulera mig på ett bra sätt. Då behöver ingen se hur många gånger jag raderar meningar, byter ut ord och hur länge jag funderar innan jag till slut skriver ner något som jag tror skulle kunna vara rätt svar på en fråga. Jag satsar hur som helst bara på att få godkänt i naturkunskap och det kommer jag se till att jag får. Läraren får lösa det här på ett bra sätt. Vokalensemblen rullar på och jag känner att jag har relativt lätt att lära mig stämmor och texter:) Den klassiska sången går det däremot sämre med. Men läraren uppmuntrar mig att fortsätta öva och säger att jag måste ha tålamod och att man måste misslyckas jättemånga gånger innan man kan lyckas. Jag försöker sjunga lite varje dag men stör mig på att jag knappt gör några framsteg överhuvudtaget. Även läraren verkar tycka att jag utvecklas i en oerhört seg takt. Ändå står hon ut med att höra mig misslyckas, sjunga falskt och inte kunna använda min huvudklang på rätt sätt. Undrar om jag ens kommer bli godkänd i klassisk sång. Ljudtekniken orkar jag inte ens skriva om. Allt går långsamt, på torsdag ska jag i alal fall träffa ljudteknikerläraren och en person som vet hur programmen som jag använder fungerar. Då får jag äntligen veta hur och vem jag kommer att läsa kursen med.

Eftersom jag fortfarande har ont i armen har jag bestämt mig för att vila tills den åtminstone känns lite bättre. Därför har jag inte tränat showdown på hela veckan, vilket ju är katastrofalt! Jag vill träna samtidigt som jag inte vill att armen ska bli sämre. Att ha ont är ju aldrig roligt. I Litauen tänkte jag knappt på att armen gjorde ont, i alla fall inte när jag spelade finalen mot Holland. När jag vaknade i måndags morse ångrade jag nästan att jag hade tryckt till bollen så pass hårt på grund av att armen gjorde ont. Ändå hade jag varit extra noggrann när jag stretchade i söndags. Nu är det ju som tur är ungefär två månader kvar tills nästa tävling och jag får helt enkelt hoppas att armen blir bra så snart som möjligt. Ett konditionspass och två styrketräningspass har jag åtminstone hunnit med den här veckan och det kändes verkligen som att det behövdes:)

Förutom att jag har pluggat en del den här veckan har jag hunnit träffa fina människor. Igårkväll träffade jag Adam och Sarah. Vi åkte in till stan där vi bland annat köpte mangogodis som jag tyvärr inte alls tyckte om. Inne på body shop hittade jag dock en tvål med mangodoft som jag fastnade för direkt:) Efter att ha gått runt på stan en stund åkte vi hem till Adam. Hans mamma hade lagat en god middag och det var trevligt att få prata med Adams föräldrar igen! Jag hann även prata med Adams faster Kerstin. Nu har jag ju bloggat i över tre år och Kerstin har följt mig under hela gymnasietiden. Trots att jag inte delar med mig av allt här på bloggen skulle jag tro att Kerstin vet mer om mig än vad många andra gör. Jag tror faktiskt att Kerstin är den enda som inte är någon nära vän eller släkting till mig som tittar in här nästan dagligen! Kerstin, om du ser det här vill jag tacka för en trevlig pratstund och för att du gav mig en massa positiv energi! Jag hoppas verkligen att vi ses någon gång i framtiden, om inte alltför lång tid!

Som jag har nämnt tidigare finns det en person som verkligen har växt i mina ögon och som har blivit oerhört viktig för mig de senaste månaderna! Utan honom vet jag ärligt talat inte hur jag hade klarat mig under den här tiden då det faktiskt är fler än jag som börjar känna sig lite extra trötta, nedstämda och deppiga. Nu när det börjar bli mörkare, kallare och vintern snart är här känner i alla fall jag att det är extra viktigt att kunna känna att vi har människor att prata med som vi kan träffa när vi känner oss ensamma och helt enkelt behöver ha någon att hålla om och känna närhet med. Snart är det jul och då hoppas jag att alla kommer ha möjlighet att fira den tillsammans med människor som ni älskar och som känns viktiga för er! Efter jul och nyår väntar ytterligare några kalla månader och det brukar inte vara förrän i mars eller april som människor börjar bli positiva och se fram emot sommaren! Okej, istället för att göra det här långt ska jag komma fram till min poäng som är att jag är oerhört glad över att jag faktiskt tillhör en familj och har vänner som bryr sig om mig. Den här veckan har jag återigen träffat Reza som jag inte kände för några månader sen men som är väldigt viktig för mig idag. Det finns personer som man behöver prata ganska mycket med innan man inser vilka fina människor dem faktiskt är! Att lära känna nya människor och hitta nya vänner är alltid lika trevligt:) Jag har verkligen haft fina stunder med Reza den här veckan. I tisdags hade vi en lugn eftermiddag och kväll då vi lyssnade mycket på musik, åt middag på Pizza hut, gick till Konsum och köpte godis som vi åt senare på kvällen, pratade och terrade varandra, tryckte till och somnade efter att jag hade fått panik när jag såg hur mycket klockan var. I torsdags hann vi ses en liten stund innan Reza skulle åka till Göteborg. Eftersom Reza alltid tjatar om att jag klipper av för mycket av mina naglar gick vi till Åhléns och köpte en nagelfil till mig. Nu får vi verkligen hoppas att jag slipper höra hans tjat om mina naglar!:) Vi gick även förbi Vikingterminalen för att kolla priser på kryssningar och det ser faktiskt ut som att vi kommer att åka till Åland om inte alltför lång tid:) Både Reza och jag fyller ju år snart och därför tycker vi att det vore kul att göra något fint tillsammans för att fira varandra. Nu måste jag verkligen skynda mig så att jag hinner äta något innan jag ska åka in till stan för att träffa Maja:) Vi får se när jag bloggar nästa gång, ha det bra tills dess!
/Vispen

Kommentarer
Postat av: Ismen

Du kan ju altid föreslå för din optimistiske lärare att du gör provet i ett eget rum, med en "vakt" som hela tiden tittar på din skärm. På så sätt får du göra provet skriftligt, och optimisten kan vara säker på att du, som verkar så misstänkt, inte fuskar. Om läraren säger att han inte har tid att göra det så tycker jag att du skall fråga honom vad det är som får honom att tro att han inte skall göra sitt jobb.



Lycka till!

2011-11-19 @ 18:59:43
URL: http://ismen.blogg.se/
Postat av: Jonas Jakobsen

Så där vet jag flera lärare som gjorde undr min studietid. Dom är helt enkelt inte vana vid personer med handikapp.

2011-11-21 @ 10:23:40
URL: http://jonte85.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0