En okej start på veckan

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni har haft en bra start på veckan. Min vecka har bara varit okej hittills och därför hoppas jag verkligen att jag kommer känna mig gladare efter helgen. Då ska jag äntligen träffa Reza och eftersom vi fyller år nästa vecka ska vi fira det i helgen. På fredag åker vi till Åland där vi stannar tills på söndag. Väl tillbaka i Stockholm bor vi på ett hotell natten mellan söndag och måndag. Ni kanske förstår att jag ser fram emot att åka iväg några dagar med min kära då jag förhoppningsvis kommer kunna slappna av lite och inte behöva stressa eller tänka på skolan. Jag tror definitivt att vi behöver tillåta oss själva att ta det riktigt lugnt ibland och försöka släppa alla måsten och krav i några dagar. Att faktiskt åka iväg någonstans med den man tycker om tror jag kan vara väldigt bra om man vill ses ostört och verkligen hinna ha tid för varandra. Även om jag uppskattar att träffa många av mina vänner samtidigt tycker jag att det kan vara minst lika fint och viktigt att ha egen tid med någon. På sista tiden har jag funderat en hel del på att de flesta verkar räkna med att vi alltid ska vara lätta att nå på till exempel våra mobiler. För några år sen vägrade jag att ha på min mobil dygnet runt eftersom jag inte kunde förstå varför människor behövde nå mig när helst det passade dem. Förr i tiden klarade vi oss utmärkt utan mobiler så varför skulle vi inte kunna gör det idag? Det skulle förmodligen bara vara nyttigt för oss att faktiskt stänga av våra mobiler lite då och då. Det gjorde och gör mig fortfarande stressad att veta att någon kan ringa eller sms-a mig när som helst. Att bli väckt av sms som inte ens handlar om något särskilt utan där det bara står något i stil med "Vad gör du?" eller "Hur mår du", kan störa mig enormt mycket! Jag stör mig så klart inte på att folk sms-ar mig och jag förstår att de flesta skriver något sådant där för att de vill visa att de tänker på mig, vill ha sällskap eller något liknande. Däremot förstår jag ärligt talat inte varför alla verkar förvänta sig att vi hela tiden ska kunna nås. Det är klart att vi kan välja att svara på sms eller ringa någon vid ett senare tillfälle men det är just därför som jag känner att jag lika gärna skulle kunna stänga av mobilen så att jag kan kolla alla samtal och sms när jag väl känner att jag har tid att svara på dem. På de allra flesta mobiler kan vi ju ställa in att vi inte vill ta emot några samtal. Däremot finns det ingen inställning, i alla fall inte vad jag vet, som stoppar sms. Vi kan ställa in mobilen på ljudlös också, en funktion som i alla fall jag använder dagligen. Däremot talar talsyntesen på min mobil om så fort jag har ett missat samtal och oftast när jag får nya meddelanden, vilket jag upplever som störande. Ännu en sak som jag stör mig på är att det känns lite som att vi har slutat prata med varandra. Hur vanligt är det inte att vi sms-ar istället för att ringa? Ibland kan det vara praktiskt att skicka sms men jag tycker samtidigt att det är lite tråkigt att många föredrar att chatta, maila eller som sagt sms-a sina vänner istället för att faktiskt ta sig tiden att ringa. Jag anser att kommunikationen blir roligare och mer personlig när jag hör en röst än när jag läser textmeddelanden samt att röstsamtal är mer givande, dels för att jag hör hur personen jag pratar med reagerar, tonfall och så vidare och dels för att det går fortare att prata. Något som skulle ta mig minst en halvtimme att skriva kan jag till exempel berätta på bara några minuter. Därför föredrar jag oftast röstsamtal när det är möjligt. Samtidigt måste jag erkänna att jag är ett stort fan av facebook och att jag tycker att det kan vara skönt att läsa mina vänners statusar för att få en snabb uppdatering om vad som händer i deras liv. Jag skulle nämligen inte ha tid att ringa alla mina facebook-vänner hur gärna jag än ville det. Vi har ju tyvärr inte hur många timmar som helst om dygnet och därför är jag glad över att facebook finns så att vi kan uppdatera oss om vad alla våra vänner gör, även personer som vi bara är bekant med och som vi inte pratar med särskilt ofta.

Imorgon är det ju första december och jag hoppas att månaden kommer bjuda på fina stunder tillsammans med människor som betyder mycket för mig! Förutom att förhoppningsvis hinna ha en fin helg med Reza hoppas jag även på att ha en trevlig födelsedag samt att jul och nyårsfirande blir lyckat:) November månad har dock inte varit min månad. Det känns fortfarande som att jag ser fram emot bättre tider och som att jag fortfarande går och väntar på att någonting ska hända som kan få mig att vakna upp. Det är klart att jag försöker leva i nuet samtidigt som jag ofta dagdrömmer och tänker en hel del på framtiden. Jag oroar mig över hur det kommer att gå för mig, vad som kommer att hända, om jag kommer känna mig nöjd med mitt liv, hur det kommer kännas när jag har hunnit bli gammal, om jag nu blir det, om jag kommer känna lycka och glädje när jag tänker tillbaka på allt jag har fått uppleva på jorden. Allt eller i alla fall mycket blir ju vad man gör det till och därför kör jag på så gott jag kan. Alla har säkerligen sådana här perioder i livet och även om det behövs för att vi ska kunna njuta av de fina stunderna i livet känns det ibland jobbigt att inte veta hur lång tid det kommer ta innan vändpunkten kommer då jag förhoppningsvis får tillbaka motivationen och livsglädjen. Samtidigt har jag inte direkt något att klaga över när jag tänker på att det finns tusentals människor som mår sämre och har det värre än jag. Att tänka så får mig att känna mig som tur är att känna mig lite gladare:)

Den här veckan har som sagt känts ganska seg. Jag hade ingen musikteori i måndags eftersom läraren var sjuk. Det jobbiga var dock att han inte hade meddelat mig om det, vilket jag tycker att jag hade stor anledning att störa mig på eftersom läraren ju hade kunnat sms-a mig hur lätt som helst. Andra lärare är bra på att göra det när man har individuella lektioner. Sånglärarna sms-ar till exempel alltid om de blir sena eller om de behöver ställa in en lektion. I tisdags skulle jag ha tränat noter och musikprogram med en person men eftersom hon aldrig dök upp hade jag två och en halv timmes håltimme då jag satt och var trött, nedstämd och hade extremt tråkigt. Övriga lektioner har rullat på som vanligt. Det är tur att vokalensemblen finns där jag får sjunga med en massa duktiga tjejer och killar:) Förra veckan fick jag dock ett mindre utbrott eftersom några i kören inte kunde en låt som vi har sjungit ett antal gånger under terminens gång. Att de inte kunde låten berodde endast på att de inte hade övat. De kunde stämmorna men var osäkra på verserna, vilken ordning de skulle sjungas i trots att vi hade gått igenom det ganska många gånger. Det kan ha varit jag som var extra känslig eftersom jag har sjungit den där låten tidigare samtidigt som jag faktiskt har svårt att förstå varför det inte är andra som reagerar på att det finns folk som inte övar på låtarna. Jag kände mig hur som helst nöjdare med gårdagens lektion. De flesta är relativt snabba när det gäller att lära sig nya stämmor och solisterna som ska sjunga under Luciatåget var jätteduktiga! I naturkunskapen har vi börjat jobba med astronomi och på svenskan har vi gått igenom olika ismer samt haft en debatt. Jag kände dock att det var svårt att få någonting sagt eftersom jag var publik och därmed inte hade någon särskild ism att prata om. Eftersom vi var för många i klassen var det inte alla som fick möjlighet att prata om den ism som de hade förberett tillsammans med sin grupp. Vi får hoppas att jag får chansen att komplettera det här på något sätt så att jag får möjlighet att faktiskt visa vad jag kan.

I måndags tränade jag showdown för första gången sen Litauen. Eftersom man vill få ner ljudet, det är väldigt starkt ljud från showdownbollen när den studsar i sargerna och så vidare, har vi börjat träna med en ny sorts boll som är betydligt tystare än den förra sorten. Den nya bollen studsar på ett annat sätt och känns helt enkelt annorlunda att spela med. Jag förlorade nästan varenda träningsmatch i måndags och kände varken att jag fick in särskilt många bra skott eller att försvaret satt som det skulle. Med tanke på att jag inte är någon talang märks det tydligt när jag inte tränar. De andra hade dessutom tränat flera gånger med den nya bollen. Det kan bara bli bättre på nästa träning:) Något som känns riktigt tråkigt är dock att min arm fortfarande inte är helt återställd. Till en början kändes det okej att spela men efter några matcher började den göra ont. NÄr jag berättade det för de andra sa de åt mig att inte träna mer, något som jag till en början inte ville lyssna på men som jag till slut gick med på. Jag som hade väntat i flera veckor på att få träna ordentligt känner mig verkligen frustrerad över att jag fortfarande har ont...

Igårkväll träffade jag Rebecka och Ida! Det var verkligen jätteroligt att träffa dem igen och oj vad jag tryckte till igår, särskilt med Rebecka! Jag vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer att sakna henne när hon flyttar i jul. Innan dess har vi dock planer på att ses minst en gång till och jag ska försöka att inte ta ut sorgen i förskott. Rebecka hade gett mig en konsertbiljett i födelsedagspresent/julklapp och igår lyssnade vi på när en gospelkör samt duktiga sångerskor/sångare sjöng en massa fina låtar. Artisterna sjöng egenskrivna låtar plus att det var några som sjöng julsånger:) Min favorit igårkväll var Lisa Nilsson, en sångerska som jag verkligen beundrar! Jag har lyssnat på Lisas musik sen jag var elva-tolv år och har dessutom sjungit flera av hennes låtar, både när jag sökte till gymnasiet och på andra sånguppspel. Igår såg jag henne live för första gången och jag kan lova er att hon inte gjorde mig besviken. När Lisa sjöng "Himlen runt hörnet" i en finare version än den som har släppts på cd-skiva satt jag och log hela låten. Rebecka visade sin uppskattning genom att börja gråta, det var fint och vi satt och höll om varandra under en stor del av låten! Lisa berörde mig verkligen med sin sång och jag hoppas att jag får höra henne live fler gånger!

Ikväll har jag träffat Adam och jag tycker alltid att det är lika trevligt att komma hem till honom och hans föräldrar. De får mig alltid att känna mig välkommen och jag älskar deras lägenhet som en gång i tiden nästan kändes som ett hem för mig. Ibland saknar jag tiden med Adam. Vi gjorde ofta roliga saker plus att det kändes tryggt att vi alltid fanns där för varandra när vi som mest behövde någon. Undrar om jag någonsin kommer få uppleva något liknande i framtiden. Likadant som med Adam kommer det aldrig bli för jag tror inte att det kan kännas exakt likadant med två personer. Däremot är ju kärleken en oerhört fin känsla och att vara kär i någon som är kär tillbaka är bland det finaste som finns! Jag hoppas verkligen att jag kommer få uppleva allt det här med en väldigt speciell person om inte alltför lång tid. Ikväll har jag som sagt varit hemma hos ADam. Hans pappa lagade pasta med avokadosås och eftersom jag inte hade ätit det på kanske tre år kändes det speciellt att göra det idag, nostalgiskt på något sätt. Rätten i sig är inte direkt speicell men jag känner ingen annan än Adams pappa som gör just avokadosås. Det är ju ingenting som säger att något är godare eller speciellare för att det är svårare och tar lång tid att göra, mat som går fort och som är enkel att göra räcker gott för mig så länge jag tycker om den:) Adam och jag lyssnade på musik, pratade och läste lite i ett nummer av Veckorevyn som Adams flickvän hade lämnat hos honom. Jag som i princip aldrig läser tjejtidningar kände att jag ju lika gärna kunde uppdatera mig när jag ändå hade tillgång till en tidning. Veckorevyn innehöll en massa saker om utseende och annat tråkigt som jag bläddrade förbi. Inte konstigt att alla tjejer ser ut som de gör efter att ha läst sådana där tidningar. Jag tror att nästan vem som helst skulle kunna hitta en massa saker som man inte känner sig nöjd med när det gäller utseendet genom att titta på alla bilder i de där tidningarna. Det enda som jag åtminstone tycker var lite roligt att läsa var mitt horoskop. Jag kan inte direkt påstå att det som brukar stå i mina horoskop stämmer med verkligheten. Tänk om allt som stod där skulle inträffa på riktigt. Med tanke på att det alltid står något positivt om alla stjärntecken kan ni ju föreställa er vilken fin värld vi skulle få:) Oj vad tiden går, nu måste jag gå och lägga mig så att jag förhoppningsvis kan drömma mig bort till en finare värld några timmar innan det är dags att gå upp och kämpa vidare i livet. Ni får ta hand om er tills jag bloggar nästa gång. Om allt blir som planerat och jag har tekniken på min sida lovar jag att uppdatera er några gånger via mobilen. Tänk, ibland är det tur att vi har mobiler:) God natt!
/Vispen

Kommentarer
Postat av: Jonas Jakobsen

Jag tycker det ochså är lite jobbigt att bara för att man har en mobil så ska man ha på den hela tiden. Jag brukar ha på min från 07:30 på morgonen tills jag går och lägger mig. Hoppas du får en trevlig helg med din nya pojkvän Reza

2011-12-01 @ 14:26:00
URL: http://jonte85.blogg.se/
Postat av: Jonas Jakobsen

Jag tycker det ochså är lite jobbigt att bara för att man har en mobil så ska man ha på den hela tiden. Jag brukar ha på min från 07:30 på morgonen tills jag går och lägger mig. Hoppas du får en trevlig helg med din nya pojkvän Reza

2011-12-01 @ 14:26:19
URL: http://jonte85.blogg.se/
Postat av: Jonas Jakobsen

Sv: Jag vill fortsätta med någon typ av teater nästa år. Vi får se i vilken form det blir dock. Vi kan absolut höras någon dag framöver. Jag är nåbar måndag, onsdag och torsdag nästa vecka. Hör gärna av dig när du får tid! Kram.

2011-12-02 @ 10:19:35
URL: http://jonte85.blogg.se/
Postat av: Johan

Att vara kär, att älska någon, som älskar tillbaka, det är inte en av de finaste känslorna som finns, det ÄR den absolut finaste känslan som finns! :)



Man har blivit väldigt beroende av dator och mobil numera. Förr visste man inte om något annat och klarade sig därför ganska bra utan dem, men idag. Aldrig att jag skulle klara mig utan dator eller mobil. Mitt simkort blev inaktivt i några dagar förra veckan och det kändes jättekonstigt och fel, att inte kunna ringa/messa någon, framförallt J, som jag alltid messar med. Saknaden blir ännu större när man inte kan höra av sig när man vill sådär. Det är ungefär samma sak som när någon reser bort och man inte kan höra av sig som man vill. Saknaden blir enorm. Speciellt om det är någon man älskar så enormt mycket. :)



Lisa Nilsson är bra. Långsamt farväl är en av de finaste svenska låtarna som finns tycker jag. :)

2011-12-13 @ 10:01:21
URL: http://schumacher4ever.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0