Vispen Sjob

Hej!

Jag vet varken var jag ska börja eller hur jag ska skriva detta inlägg. Det enda jag kommer på just nu är att jag känner mig glad. Trots att jag sjöng dåligt ikväll och trots att jag tyvärr inte lyckades prestera på den allra sista konserten, den som jag hade tränat inför så himla länge. När jag sjöng hörde jag knappt mig själv och det lät falskt och dåligt på många sätt. Jag tror att jag hade övat för mycket för när jag väl skulle sjunga hade jag ont i halsen och lät väldigt hes. Hela familjen var på konserten och såg mig sjunga sådär hemskt på det allra sista uppspelet någonsin. Faktum är att jag kanske aldrig mer kommer stå på någon scen. Fastän jag alltså misslyckades ikväll känns det ändå inte som ett totalt misslyckande. Att hela familjen faktiskt kom och tittade betydde väldigt mycket! Att höra alla andra ikväll var jätteroligt och att få uppträda var också roligt. Efter att jag hade sjungit låten jag sjöng solo på kände jag att jag kunde slappna av på ett annat sätt och jag kände mig verkligen glad när ensemblen jag är med i avslutade konserten med låten Kom igen Lena. Glädjen jag kände är svår att förklara och jag vet faktiskt inte hur jag kunde känna mig sådär glad fastän jag ju precis hade misslyckats. Det kommer jag hinna vara ledsen över i framtiden, hela livet kommer det sitta kvar i mitt huvud, att jag sjöng dåligt på sista konserten. Men ikväll har jag känt mig glad och ingen har kunnat ta den glädjen ifrån mig! Åh vad alla var duktiga ikväll och när jag säger alla menar jag verkligen alla! Jag är säker på att jag kommer få höra åtminstone några av dem igen i framtiden! Det är dock synd att det ofta finns någon som det går lite sämre för på våra konserter och ikväll var det jag som inte lyckades prestera fullt ut. Att jag fick äran att uppträda med klassen var hur som helst helt fantastiskt och jag kommer alltid att minnas slutkonserten och jag hoppas att jag faktiskt ska kunna minnas de positiva sakerna mer än min falsksång. Den här dagen har varit fantastisk på många sätt och vis och idag slog det mig att jag, om bara tre veckor, kommer att säga hejdå till klassen. Det är precis nu innan de slutar som jag faktiskt förstår hur mycket jag uppskattar dessa härliga människor. Även om jag har haft många tuffa perioder under de tre åren jag har gått på Kulturama kommer jag att minnas de bra stunderna, till exempel alla konserter vi har haft tillsammans. Jag har inte direkt några jättenära vänner i klassen men när man går i samma klass tycker jag ändå att man lär känna varandra ganska bra. Man har nog sett alla ha både sina bra och dåliga dagar och dessutom fått se alla sjunga eller spela, något som vi alla brinner mer eller mindre för. För mig känns det mer personligt att sjunga än att spela showdown. När jag sjunger känns det som att jag lämnar ut mer av mig själv på något sätt. Alla kan höra hur min röst låter och alla har ju unika röster. När jag spelar showdown känner jag också press men på ett annat sätt. Jag känner att man kan träna och bli bättre på en sport men där handlar det om att lyckas göra mål och att kunna skjuta och försvara bra. Men ett mål ser ju ofta likadant ut vem som än gör det för även om man kan göra mål på olika sätt kan skott se identiska ut. Även om man som sångare/sångerska kan försöka härma andra och försöka sjunga som någon annan har alla en unik röst och i och med det anser jag att alla låter olika när de sjunger. Det är klart att vi kan ha en egen spelstil när vi tävlar i någon sport men när vi gör det tränar vi som sagt på samma sorts servar, samma sorts skott och så vidare eftersom bollen bara kan rulla i ett visst antal vinklar för att det ska kunna bli mål. Okej, jag tror inte att någon av er förstår min jämförelse. Det jag vill komma fram till är i alla fall att sången känns viktig och personlig för mig och att jag som sagt kände mig glad när jag stod på scenen idag trots att det gick dåligt. Det börjar bli en tradition att jag aldrig lyckas prestera när det väl gäller. I helgen är SM i showdown och vi får se hur det går då.
Jag vill avsluta detta blogginlägg med att skriva tack till alla som har gjort min dag och kväll bättre. Tack till alla artistmusikertreor som sjöng och spelade fantastiskt bra ikväll, tack till alla lärare plus alla andra som gjorde den här konserten möjlig, tack till er som kom för att se konserten, tack till alla som har stöttat mig idag och tack till min familj och alla andra som tog er tid att komma för min skull! Det betydde som sagt väldigt mycket för mig. Att vi dessutom åt middag tillsammans allihopa, något som jag har velat göra länge men som inte har blivit av, kändes verkligen roligt och god mat var det också:)
/Vispen