Skola, releasefest och träning

Hej!

Hoppas att alla mår bra. Det här blev ett ganska långt inlägg. Jag kände att jag behövde skriva av mig lite men det står ingenting viktigt här. Därför behöver ni inte läsa om ni inte har extremt tråkigt, nu har jag i alla fall varnat er:) Jag lovar att nästa inlägg blir korare!
Nu skriver jag igen eftersom jag ändå inte har något bättre för mig. Jag har i och för sig en del plugg men imorgon kommer jag ha mycket tid att plugga på plus att jag inte direkt har några planer i helgen. Det enda jag ska göra är att träffa en kompis imorgon kväll och sen kanske det händer något mer trevligt, vilket jag hoppas. Även om jag kommer lägga ner en del tid på att plugga kan jag ju inte sitta med det hur länge som helst. Om jag inte får ha roligt och göra saker som jag blir glad av brukar det oftast gå sämre för mig att plugga. Ifall jag har något att se fram emot, som jag kan göra före eller efter att jag har pluggat, brukar det däremot gå bättre. Imorgon är det förresten tre veckor kvar tills jag får påsklov och även om tre veckor känns som ganska lång tid hoppas jag att dagarna kommer gå fort. Nu har det i alla fall äntligen börjat bli varmare ute. I Stockholm har det varit plusgrader hela veckan och det kommer tydligen vara det i helgen också!

Dagarna är som vanligt och det finns egentligen inte särskilt mycket att skriva. I tisdags sjöng vi låten Balladen om Fredrik Åkare på estetisk verksamhet. Jag tycker att låten lät riktigt bra med kör och alla stämmor:) På samhällskunskapen fortsatte vi prata om miljön och jag tror att vi kommer ha prov ganska snart. Psykologilektionen var som vanligt väldigt intressant och vi fick lära oss olika ord som vi kommer använda när vi jobbar med socialpsykologi. Vi pratade bland annat om identitet, hur vi ser på oss själva och på vilket sätt vi kan påverkas av andra.

Efter skolan skulle jag egentligen ha tränat men eftersom Sticks and stones hade sin releasefest i tisdags bestämde jag mig för att åka dit istället. Releasefesten var på Mosebacke och det var många som kom för att lyssna när Sticks and stones skulle spela:) När jag kom dit träffade jag hela Rebeckas familj och det var trevligt att träffa alla igen! Några av mina vänner skulle ha kommit men alla fick tyvärr förhinder, vilket ju var synd. Jag tycker hur som helst att spelningen var väldigt bra och de spelade bland annat låten Silence som är en av mina favoritlåtar på deras debutalbum. Efter spelningen hann jag prata med både Rebecka och Alex och det var väldigt trevligt:) Något som däremot inte var lika trevligt var att jag fick jätteont i huvudet under kvällen och att jag knappt kunde sova kommande natt. De senaste veckorna har jag haft huvudvärk flera gånger och vissa dagar har jag till och med trott att jag ska bli sjuk. Om något irriterande virus eller liknande får mig att bli sjuk tycker jag att sjukdomen kan bryta ut nu så att jag kan bli frisk snart! Att gå runt och känna sig lite halvdålig länge är nämligen oerhört jobbigt. I och för sig kanske huvudvärken mest beror på stress. Jag har fått höra av ganska många att jag borde ta det lite lugnare än vad jag gör och att jag ska sluta stressa. Men jag kan lova att det inte är särskilt lätt då jag hela tiden går runt och tänker på en massa saker som gör mig stressad och då jag dessutom bor i Stockholm, en stad där de flesta verkar vara väldigt stressade, åtminstone får jag det intrycket. Det skulle absolut underlätta ifall dygnet vore några timmar längre eller ifall jag inte behövde sova bort en massa timmar då jag skulle kunna göra annat. Tiden går oerhört fort, jag har hört att det känns som att tiden och åren går fortare ju äldre vi blir. Vi lever inte hur länge som helst och jag har en massa saker som jag vill hinna göra i livet. I år fyller jag tjugo och mitt liv som tonåring är snart slut. Många säger att det finns ett liv även efter det men hur kul är det egentligen? Jag oroar mig ofta över att jag inte kommer klara av att ta allt ansvar som krävs och att jag inte kommer klara av allt som man behöver kunna göra som vuxen. Självklart vill jag lära mig och utvecklas men finns det tid till det? Kommer tiden att räcka till även för de som är som jag, som lär sig saker lite extra långsamt, som ibland måste höra saker och göra saker jättemånga gånger innan de fastnar? Finns det tid för mig att skaffa mig en bra utbildning och att hitta ett jobb som jag trivs med? Kommer jag någonsin hitta någon som står ut med mig och som kommer vilja gifta sig med mig i framtiden? Ifall vi bestämmer oss för att skaffa barn, kommer jag i så fall kunna ge de en bra uppväxt och ett bra liv? Det är bara några av de frågor jag har och ingen vet svaren än för ingen vet vad som händer i framtiden. I och för sig är jag ju redan myndig och jag har redan hunnit känna hur det känns att få ta en del ansvar men att fylla tjugo känns verkligen jobbigt. Då är jag ju inte ens ung längre, det kanske nästan går att säga tant till mig då. Okej, jag ska inte överdriva men det känns inte roligt att bli äldre. Är det förresten vid tjugo som man brukar få den där ålderskrisen eller vad det heter? I så fall är det väl den jag har nu.

Igår började dagen med en sånglektion då jag knappt kunde sjunga. Min hals gjorde ont och det hördes att jag hade en massa slem i den. I och för sig var det ganska tidigt på morgonen men det var ändå störande. Läraren sa som vanligt saker som jag behöver tänka på när jag sjunger. Jag tror nog aldrig att jag ens kommer bli bra på att sjunga trots att jag faktiskt sjunger i princip varje dag nuförtiden. Dock känns det ju bra att jag alltid får tips på vad jag behöver tänka på, utan det skulle jag ju inte utvecklas:) För tillfället sjunger jag låten Till en ängel och jag tycker verkligen om den. Trots att det är en lugn ballad brukar jag känna mig gladare efter att ha sjungit den. Nästa vecka är det uppspel och tills dess har jag en hel del saker som jag behöver träna på. Eftersom jag har redovisat allt som är obligatoriskt för i år är det inget krav att jag ska sjunga upp något mer. Jag känner dock att det är väldigt bra träning att sjunga inför andra och vill därför ta alla chanser som finns att göra det. Efter att den här terminen är slut lär jag nog aldrig göra det igen så man får ju passa på:) Om jag inte gör det är jag dessutom ganska säker på att jag kommer ångra det i framtiden.

Kontaktlärartiden igår var som vanligt och vi fick inte direkt någon jätteviktig information. Ensemblen gick ganska bra och läraren blev glatt överraskd över att vi var ganska säkra på de låtar han gav oss för några veckor sen:) Nu är det inte lång tid kvar till slutkonserten. För er som kanske är intresserade av att komma kan jag tala om att konserten kommer att vara torsdagen den nittonde maj. Efter ensemblen hade jag samtal med min kontaktlärare, något som liknar utveklingssamtal. Eftersom jag inte hade något sådant samtal förra terminen kändes det bra att äntligen få prata enskilt med en lärare. Vi diskuterade skolan, hur jag mår och lite annat. Det är mycket att tänka på nu inför studenten. Jag har bestämt mig för att fira studenten med klassen jag går med nu. Studentmottagning för familj, släkt och vänner ska jag dock ha nästa år. Tills dess hinner jag planera mer, eventuellt boka någon lokal och så vidare. Efter gårdagens samtal kände jag att jag hade lite ångest samtidigt som jag faktiskt mådde lite bättre än vad jag gjorde innan samtalet:) Min kontaktlärare sa att det kanske kan vara en bra idé för mig att gå till skolpsykologen. Jag har varit på samtal hos henne en gång tidigare den här terminen men då kände jag tyvärr inte att jag fick ut särskilt mycket av det. Dock känner jag att det är bättre att prata med någon än att inte göra det och att bara få prata ut med någon som har tystnadsplikt tycker jag kan vara riktigt skönt. Trots att jag inte kände att det första samtalet gav mig särskilt mycket kanske det känns bättre nästa gång eftersom jag då redan har träfat psykologen och därför kanske känner att jag kan prata mer avslappnat med henne. Däremot finns det säkerligen andra som har större problem och som bär på mycket svårare saker än jag och i och med det känner jag inte att jag vill ta dyrbar tid från någon som istället skulle kunna hjälpa en person som mår sämre och behöver den tiden mer än jag. Men vi får helt enkelt se hur det blir.

Idag är det torsdag vilket innebär att jag hade veckans kortaste skoldag. På historian handlade lärarens föreläsning om nationalism och på religionen pratade vi om kristdendomen och tittade lite på någon film. Jag förstod inte vad som hände och fick heller aldrig någon tydlig förståelse för vad filmen handlade om. Dessutom kunde jag inte uppfatta allt som sades då en del inte ens pratade engelska. I och med det orkade jag inte lägga ner särskilt mycket kraft och energi på att försöka förstå filmen. Trots att vi har sett en del filmer på religionen känner jag inte direkt att de har haft särskilt stor betydelse på proven och jag har kunnat ta till mig all viktig information genom att läsa och lyssna på det som läraren pratar om på lektionerna.

Ikväll har jag varit och tränat showdown och det kändes oerhört skönt att äntligen få spela igen! När jag kom fram till den kära träningen blev jag lite förvånad då jag såg att två personer från en tidning var där. De ville skriva en artikel om showdown, något som jag tycker var väldigt trevligt:) En man tog kort på mig och en person som brukar vara domare på en del tävlingar. Mannen som tog bilderna bad oss att stå nära varandra och domaren fick stå och hålla om mig, kramar säger jag sällan nej till:) Jag måste dock säga att det kändes lite konstigt att bli kramad av någon som jag nog aldrig har kramat tidigare. Både domearen och jag skrattade då vi stod så pass nära varandra och det måste i alla fall innebära att vi ser glada ut på bilderna:) Efter att ha tagit ett antal bilder utomhus togs även en del bilder när jag och en till spelade showdown. Kameran kunde knäppa bilder i en väldigt snabb följd och det tyckte jag lät roligt. Mannen som tog bilderna talade om att han tog över fyrahundra bilder. Ändå kommer det nog bara användas två eller kanske högst tre av dem i artikeln. Efter att alla bilder var tagna blev jag intervjuad av en kvinna. Tyvärr har jag glömt hennes namn men hon var verkligen trevlig. Kvinnan, eller jag kanske borde säga tjejen med tanke på att hon bara är ett år äldre än jag, berättade om utbildningen hon går och att hon läser till journalist. Om jag inte utbildar mig till socionom tror jag faktiskt att journalist skulle vara väldigt intressant. Jag vill ju gärna jobba med människor på något sätt och det får du ju göra både som socionom och journalist även om arbetsuppgifterna såklart är väldigt olika inom dessa två yrken. För att bli journalist behöver man ju, förutom att vara bra på att prata, även vara bra på att skriva. Det är något jag i så fall skulle behöva träna mycket på. Eftersom jag tycker att det kan vara roligt att skriva känner jag ändå att det är något som skulle kännas som en rolig utmaning och jag tror inte att det skulle vara helt omöjligt för mig att lära mig att skriva artiklar. Som socionom handlar det ju mer om att prata med människor och ibland hjälpa de som har det svårt. Att känna att man kan hjälpa andra, känna att man kan bidra till att andra mår bättre, komma fram till bra lösningar och diskutera saker tycker jag är väldigt intressant och givande. Därför kanske socionom ändå skulle passa mig bättre, jag vet inte. Det kändes i alla fall roligt att bli intervjuad idag och jag hoppas att jag svarade tillräckligt utförligt och bra på de flesta av de frågor som journalisten ställde. Träningen kändes som sagt väldigt rolig idag. Tyvärr spelade jag inte alltid så pass bra som jag ville men att få slå lite på bollen var skönt. På det sättet får jag alltid ut en massa jobbiga känslor som jag bär inom mig. Innan jag åkte hem tittade jag lite på en hockeymatch tillsammans med de andra. Några av mina vänner har tjatat på mig om att jag verkligen borde börja följa hockeyn och de pratar ofta om hur roligt det är att se matcher på tv. Idag bestämde jag mig för att verkligen ge det en chans och vet ni vad? Jag måste erkänna att mina vänner hade rätt för jag tycker faktiskt att det var riktigt roligt att se matchen! Det får alltså bli mer sport och matchtittande för mig i framtiden:) Nu är jag hemma igen och ska snart gå och lägga mig. Först ska jag dock plugga lite samhällskunskap och träna på några låtar. Hoppas att ni får en trevlig helg!
/Vispen

Kommentarer
Postat av: jonas Jakobsen

Hej!

Tråkigt att du känner dig stressad, förstår att det är mycket plugg för dig. Jag kände ochså en del press på gymnasiet och att man skulle göra bra ifrån sig, men jag tycker att du ska göra ditt bästa så bra du kan. Om du känner att du behöver gå till en skolpsykologen, tycker jag att du ska göra det och du behöver inte känna att du tar upp dennes tid. Hon är till för er elever, och vem vet du kanske bara behöver gå dit några gånger för att få prata av dig med en utomstående och då känner du dig förhoppningsvis mycket bättre. Hör av dig om du vill snacka någon dag, det vore kul. Trevlig helg. Kram.

2011-03-25 @ 11:09:16
URL: http://jonte85.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0