Vispen Sjob

Hej!

Jag har verkligen haft fyra fantastiska dagar i Norrköping! Nu är det redan söndag kväll och jag kom hem för en stund sen. Jag kan verkligen inte förstå hur fyra dagar har kunnat gå såhär fort. Att få träffa både Jonas och Jakob har hur som helst varit jätteroligt! Jag tycker väldigt mycket om båda två! Efter att vi sa hej då till Jonas i fredags fick Jakob stå ut med mig i två dagar till och det är dessa dagar jag hade tänkt skriva om nu:) Fredagen blev ganska lugn, vi pratade mycket, lagade någon sorts wok till middag som blev jättegod, tittade på tv i några timmar och avslutade kvällen med att dricka te i Jakobs kök. Jag kände mig ganska glad innan jag somnade.

Igår fyllde många av våra vänner år, bland annat Rakel som vi ringde och grattade. Om ungefär två veckor får jag äntligen träffa henne och då ska det firas! Jakob och jag bestämde oss för att baka en kladdkaka igår och det var roligt och gick ganska bra. Vi lyssnade på en massa bra musik medan vi bakade och tiden gick fort. Kladdkakan blev inte den bästa jag har gjort men absolut inte den sämsta heller. Vi tryckte i oss hela kakan på två dagar så den var absolut ätbar även om den var lite hård på vissa ställen. Igårkväll tittade vi på film igen, jag som nästan aldrig brukar titta på film i vanliga fall gjorde det ändå varenda dag i Norrköping och jag måste säga att det var riktigt trevligt. Jag kan inte säga att jag tyckte om alla filmer vi såg under dessa dagar och om jag ska vara ärlig hängde jag inte alltid med på vad som hände. Men trots det tycker jag inte att det blev tråkigt och det beror nog mycket på att jag var med Jonas och Jakob. Ingenting kändes tråkigt när jag var med dem:) Igår såg vi filmen Sound of music som var en av mina favoritfilmer när jag var liten. Nu var det några år sen jag såg den senast och med tanke på att jag förstår engelska mycket bättre nu än vad jag gjorde då kunde jag förstå handlingen utan problem igår. När jag var liten brukade jag alltid somna på ett visst ställe men den här gången såg jag hela filmen utan att känna mig det minsta trött. Igår blev jag snarare förvånad över att filmen tog slut så fort och jag har svårt att förstå hur två och en halv timme kunde kännas som högst en timme. Efter att ha sett filmen kan jag i alla fall säga att Sound of music fortfarande är en av mina favoritfilmer och den väckte verkligen starka känslor hos mig. Det kändes jättebra att ha Jakob bredvid mig som kunde trösta mig under de sorgliga scenerna. När filmen var slut hände något riktigt trevligt, Jakob läste högt för mig. Jag är ju nitton år och nu är det många år sen någon läste högt för mig senast. Mina föräldrar brukade alltid läsa för mig när jag var yngre, jag kunde inte somna utan att någon läste för mig på kvällen och det var en tradition som jag hade svårt att släppa. Att lyssna på talböcker är enligt mig inte alls samma sak som att lyssna på när någon läser för en i verkligheten. Därför hade jag saknat det enormt mycket! Igår läste som sagt Jakob högt för mig och det var helt underbart att lyssna när han läste början av en berättelse som han skrev för några år sedan. Jag levde mig in i handlingen medan timmarna gick. Klockan blev så småningom ganska mycket och vi avslutade kvällen med att äta äggmackor och prata.

Jag sov dåligt inatt och kände mig ledsen över att jag snart skulle åka hem. När jag väl somnade drömde jag en del hemska saker som jag inte orkar gå in på. Det var i alla fall skönt att gå upp imorse och få annat att tänka på:) Idag skulle vi ha träffat vår kära vän Sandra men eftersom hon kände sig trött blev det inte av och det var verkligen synd. Det gjorde att även den här dagen blev ganska lugn. Förutom att vi pratade väldigt mycket laddade Jakob över några filer till en hårddisk som jag har fått låna. Sen lagade vi bön och kikärtsgryta till lunch och den blev verkligen hur god som helst! Efter lunchen blev det däremot inte lika roligt för då var det dags för mig att packa och som de flesta av er förmodligen vet vid det här laget är avsked och avslut på trevliga och roliga saker bland det värsta jag vet. Jag var nära på att börja gråta då jag gick igenom lägenhetens alla rum en sista gång. Jag tyckte verkligen om Jakobs lägenhet och att få vara där tillsammans med honom i fyra dagar var verkligen helt underbart! Om några år hoppas jag att jag bor tillsammans med någon och att vi då kan göra alla de saker som Jakob och jag gjorde under de här dagarna. Det sista vi gjorde innan det var dags att gå var att fika. När vi, en stund senare, gick till busstationen hade jag inte mycket att säga. Vi kom fram till stationen och hittade rätt buss nästan direkt. Jakob hjälpte mig att lägga in min blåa rullväska i bagageutrymmet innan det var dags att säga hej då. Jag kommer nog alltid att komma ihåg den sista kramen där på Norrköpings busstation. Själva kramen var egentligen inte något särskilt, i alla fall inte om jag jämför med några av de kramar jag fått tidigare i veckan. Ändå kommer jag alltid att minnas känslan jag kände just då. Jag vet inte om jag kan förklara exakt hur jag kände för jag kommer inte på något bra ord som beskriver det, i alla fall inte för tillfället. Det enda jag kan säga är att jag hoppas att jag kommer få känna samma känsla som jag kände idag igen någon gång i framtiden. Väl inne i bussen fick jag hjälp att hitta en sittplats. Säkerhetsbältet krånglade men jag kände mig för trött för att orka lägga ner någon energi på att fixa det. Bussens dörrar stängdes och några sekunder senare började bussen åka mot Stockholm. Det kändes verkligen tråkigt att lämna Norrköping och dessa fina dagar bakom mig men nu är det ju bara att försöka se framåt och längta till nya trevliga dagar och stunder.

Vi kom fram till Stockholm några minuter tidigare än beräknat. Jag fick hjälp till Cityterminalen där jag fick stå och vänta på en färdtjänstbil i nästan en timme, något som var ganska störande. När jag, efter att ha väntat en halvtimme, ringde och frågade var bilen var verkade det ha blivit något fel och de fick skicka ut en ny bil som kom efter ytterligare en stunds väntan. Väl hemma åt jag en smörgås och fick dessutom några smultron som var plockade här i närheten:) Efter det gick jag ner till mitt rum i källaren och här har jag suttit sen dess. Lovisa kom ner och sa hej för en stund sen och Adam har ringt eftersom han ville prata. Det känns skönt att några faktiskt verkar ha saknat mig medan jag har varit borta. Att vara hemma igen känns dock ganska tråkigt. Det enda som jag har hunnit sakna ganska mycket under dessa dagar, förutom familjen, är att kunna sjunga högt utan att behöva tänka på hur det låter. Jag har knappt någonting inskrivet i kalendern under de kommande veckorna men jag ska försöka hitta saker att göra eftersom jag vill undvika att sitta hemma och tänka för mycket. Vi får alltså se lite vad som händer nästa vecka. Nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag helst inte vill vända på dygnet. Ta hand om er själva och varandra!
/Vispen