Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att allt är bra med er läsare! Jag mår toppenbra och är på ganska bra humör. Däremot känner jag mig ganska trött eftersom jag knappt kunde sova någonting på nattbussen mellan Ö-vik och Stockholm. Bussresan tog cirka åtta timmar och jag måste säga att jag tycker att den blev riktigt tråkig efter bara någon timme. Jag kände ingen på bussen och personen som satt bredvid mig hade hörlurar på sig och lyssnade på ganska hög musik i princip hela resan vilket gjorde att han ju inte var något vidare sällskap. Musiken som personen lyssnade på var i alla fall helt okej, jag förstår dock inte hur personen kunde stå ut med att ha så pass högt ljud att jag kunde höra exakt allt som han/hon lyssnade på. Med tanke på att det är många ungdomar som går på konserter där det är högt ljud nuförtiden och eftersom vi ofta har högt ljud när vi lyssnar på musik i vår ipod eller mobil kommer vi förmodligen höra extremt dåligt när vi blir äldre. Min hörsel har säkert blivit skadad, dels på grund av att jag har haft ensemble i tre år för på de lektionerna brukade ljudet vara väldigt högt. Jag kan ju inte heller säga att showdownen är bra för hörseln så om några år kommer man nog bli tvungen att skrika för att jag ska kunna höra. För att återgå till bussresan var den som sagt inte särskilt underhållande. På andra sidan mittgången satt en man och snarkade mestadels av resan och han var alltså inte heller någon jag kunde prata med. Övriga passagerare som satt nära mig verkade också sova djupt och sen fanns det vissa som jag inte kände för att prata med på grund av att det de pratade om var sådant som jag inte är särskilt intresserad av. Dessutom gick människor av i olika städer mellan Ö-vik och Stockholm och i slutet av resan var det ganska tomt runtomkring mig. Mobiltelefoner fick man helst inte prata i, jag sms-ade dock en stund med några kompisar. Sen lyssnade jag på en talbok och försökte sova men efter att ha försökt i några timmar insåg jag att det inte skulle gå och gav upp. Jag satt istället och tänkte på allt som händer just nu och på de trevliga dagarna i Ö-vik.

När jag bloggade senast var ju Rebecka och spelade volleyball och när hon kom hem någon timme senare satte vi oss framför tv-n och såg Lotta på Liseberg. Det var trevligt även om jag inte direkt fastnade för någon av artisterna som var där och sjöng. Efter att ha tittat en stund på programmet gick vi upp och tog det lugnt en stund. Ida och jag fick prova lite kläder som Rebecka inte ville ha kvar och det visade sig att vissa saker passade och var fina på oss:) En stund senare ville Ida att jag skulle flyga flygplan på hennes ben och det gick bra tills jag råkade sparka henne och vi störtade:) Vi åt några mackor senare på kvällen och jag tror definitivt att någon hade lagt något skumt i mitt te eller att mackorna innehöll något skumt för jag blev extremt glad och kunde skratta åt vad som helst.

I tisdags förmiddag tog vi det lugnt och jag vaknade inte förrän ganska sent på förmiddagen. När vi hade ätit lunch åkte vi till Rebeckas mormor och det var trevligt att träffa henne. Vi hade dock svårt att förstå varandra eftersom Rebeckas mormor hörde dåligt och jag var dålig på att röra tillräckligt mycket på läpparna för att hon skulle förstå vad jag sa. Dessutom hade Rebeckas mormor svårt att förstå min stockholmska och jag hade svårt att förstå hennes norrländska. Vi förstod i alla fall varandra ibland och jag tyckte att Rebeckas mormor verkade vara trevlig och hon var helt klar i huvudet trots att hon var över nittio år. Ida som pratar mer norrländska än jag kunde prata med Rebeckas mormor utan problem. Vi åt rabarberkräm med plommon som Rebeckas mormor hade gjort och efter det gick vi ut och Rebecka visade oss hur det såg ut utanför huset. Rebeckas bror David var där och han underhöll oss en stund och försökte få Idas hund Lana att bada. I tisdags kväll grillade vi och åt jättegod mat:) Förutom att Rebeckas föräldrar var med kom även Rebeckas bröder Zimon och David och Davids flickvän Malin förbi. Klockan åtta tittade vi på Allsång på Skansen och mina favoriter var Måns och Ulrik:) När programmet var slut åt vi jordgubbar och glass, pratade och höll på lite med en pilatesboll innan Zimon, David och Malin åkte hem. Ida, Rebecka och jag lyssnade på när vår kära vän Mimpe var med i radio där hon sjöng fantastiskt bra! Efter det tror jag inte att det hände något mer roligt den dagen.

Igår var det onsdag och min sista dag i Ö-vik. Rebeckas farmor kom förbi under förmiddagen och vi sa hej till henne, åt frukost och låg sedan på gräsmattan och solade en ganska lång stund. När vi hade ätit lunch, då det som vanligt var jag som åt segast, åkte vi så småningom in till stan där Ida köpte ett par nya solglasögon och ett par strumpbyxor och jag fixade prestenter till Rebeckas föräldrar och till en kompis som fyllde år igår. Efter det besökte vi David och Zimons lägenheter. Det var trevligt att få komma dit och se hur de bodde:) Jag kommer förmodligen flytta om lite mer än ett år. Om två år är jag i alla fall nästan helt säker på att jag inte bor hemma längre. Igår fick jag, för första gången i mitt liv, erbjudande om en lägenhet! Det kändes riktigt kul att jag faktiskt har stått i en bostadskö tillräckligt länge för att jag, om jag hade velat, hade kunnat flytta redan nu. Eftersom jag fortfarande har ett år kvar på gymnasiet takcade jag dock nej till lägenheten och nu håller jag istället tummarna för att det finns en ledig lägenhet till mig om ett eller två år:)

Igårkväll åt vi ostmiddag hemma hos Rebecka innan jag började packa ihop mina saker. Jag hann titta lite på fotbollsmatchen mellan Sverige och USA, det var ju helt fantastiskt att SVerige vann, innan det var dags för mig att åka till busstationen i Ö-vik. Att säga hej då var tråkigt, det kommer dröja länge innan jag får träffa Zimon, David och Rebeckas föräldrar Lotta och Robert igen. Rebecka kommer bo kvar i Ö-vik tills i augusti så henne kommer jag inte heller träffa på några veckor men det får jag lov att överleva på något sätt. Jag blev som tur var ordentligt tilltryckt och kramad av alla innan vi åkte iväg i Rebeckas bil Röda faran.

Jag hade tur imorse när vi var framme i Stockholm. Busschauffören var jättesnäll och hjälpte mig till ett ställe där taxibilar stannar och jag hittade till slut till rätt färdtjänstbil, åkte hem och var hemma runt halv sju. Efter att jag hade fått några timmars sömn kände jag mig i alla fall lite utvilad. Jag tog en lång dusch och åt några smörgåsar innan jag åkte in till stan. Det var en del bilköer så jag är glad att jag åkte i god tid. När jag väl kom fram fick jag vänta en stund på Johan. Det var fint väder och solen sken så det var skönt att vara ute en stund. Johan kom efter några minuter och vi gick tillsammans in i studion Ljudolf. Direkt när jag klev innanför dörren insåg jag hur mycket jag faktiskt hade saknat att få vara i just den studion! För några år sen praoade jag där och sen har jag varit där några gånger när jag har varit på sommarläger, samt några gånger med USS:) Idag fick jag komma till studion för att hjälpa Johan att sjunga in några korta jinglar. I början kände jag mig nervös men efter bara några minuter kände jag mig både gladare och säkrare, sjöng och hade en fantastisk timme som bara flög iväg. Johan var lika trevlig som vanligt och han är definitivt en av de collaste och skönaste människor jag någonsin träffat! Vissa människor har verkligen något speciellt, något som i alla fall inte jag kan förklara i ord men som gör att man inte kan göra annat än att tycka om dem och känna en speciell värme och glädje varje gång man möter dem. Håller ni inte med om det?!

Nu är jag hemma igen och har precis packat och pratat en stund med en kompis. Jag har tänkt vila en stund för om några timmar bär det av mot Handen och ett träningsläger i showdown. Med tanke på att jag inte har tränat showdown på nästan en månad är det ju verkligen på tiden att jag tränar extra hårt några dagar framöver. Jag har faktiskt saknat showdownen och de människor jag brukar träna med. För en stund sen fick jag dock veta att två killar som skulle ha varit med i helgen tyvärr har hoppat av. Aja, det här kan säkert bli roligt ändå och att vara glad och ha en positiv inställning brukar ju ofta göra att saker och ting känns roligare än om man är negativ.
/Vispen