Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att ni har haft en bra helg! De senaste dagarna har varit väldigt lugna och jag har haft en väldigt lugn skön vecka då jag tyvärr har pluggat mindre än vad jag borde ha gjort. Det mesta har jag i alla fall hunnit med att göra och jag ligger inte lika mycket efter som jag gjorde innan veckan började. Tyvärr har knölen på min hand inte förändrats särskilt mycket sen i onsdags. I och för sig kanske den har blivit något mindre men den är fortfarande kvar och det stör mig med tanke på att jag vill kunna träna showdown som vanligt igen. I torsdags tränade jag med vänster hand och det kan ju vara bra att kunna spela med den ifall jag skulle skada mig på en tävling. Men jag spelar fortfarande väldigt dåligt med vänster hand och förlorar stort mot de andra. Att vara mycket sämre än alla andra känns inte särskilt roligt men det är inte myckeet jag kan göra åt det för tillfället utan jag måste vänta tills högerhanden är bättre. Maria kom förbi i torsdags och det var väldigt roligt att träffa henne. Den tjejen får mig alltid på bättre humör och vi skrattar alltid mycket när vi ses. Maria har en blogg som ni gärna får läsa:
Http://littletony.devote.se
Jag blev oerhört glad när jag fick reda på att Maria kommer följa med som ledsagare till Milano! Flygbiljetterna är bokade nu och vi åker till Milano onsdagen den tjugosjunde april och kommer tillbaka till Sverige igen på söndagen samma vecka. Tyvärr gör det att jag missar mösspåtagningen i skolan men det gör mig faktiskt ingenting eftersom jag ändå kommer vara med på den riktiga studentdagen:) Snart kan jag alltså börja räkna ner dagarna till Milano. Förra året var det verkligen helt underbart att vara där! I år är det sex personer som tävlar för Sverige, Christoffer, Daniel, Zebben, Claudio, Anders och jag. Jag tror det kan bli minst lika roligt i år som förra året. Det enda problemet jag ser för tillfället är min hand som verkar vägra att bli bättre. Om den inte blir bättre snart kommer jag knappt hinna träna inför tävlingen och i så fall kommer jag inte ha en chans mot de andra tjejerna. Men jag hoppas verkligen, av hela min skäl, att handen skyndar sig att bli bättre! Efter träningen i torsdags gick Maria, Christoffer, Daneil och jag och åt på china station. Det var trevligt att få äta middag tillsammans med dem och jag hade en väldigt trevlig kväll:)

Min helg har som sagt varit väldigt lugn och det finns inte mycket att säga om den. I fredags var jag i alla fall glad över att jag inte behövde åka till skolan. Alla bussar i hela Stockholm var inställda på grund av all snö, i alla fall på förmiddagen och jag vet att det var många som hade beställt färdtjänst som fick vänta jättelänge på sina taxibilar. På kvällen var det dock lite lugnare i trafiken och jag bestämde mig för att åka och hälsa på Adam. Både han och hans föräldrar verkade bli glada när jag kom, vilket kändes roligt.

Trots att gårdagen var väldigt lugn hände det i alla fall några roliga saker. För det första chattade jag med en massa trevliga människor och pratade med några vänner som det var flera månader sen jag hörde av senast. Dessutom åt jag jättegod mangoglass efter middagen samtidigt som jag tittade på melodifestivalen:) Igår gick mina favoritbidrag vidare, vilket jag blev jätteglad över. Jag blev extra glad när en av mina absoluta favoritsångerskor Sanna Nielsen gick direkt till finalen i Globen och jag tycker verkligen om hennes bidrag som heter I'm in love. Låten fastnade direkt på min hjärna och jag har gått runt och nynnat på den hela dagen:) Brolles låt kommer jag också ihåg lite och han har ju verkligen en härlig röst! Tyvärr har jag inte köpt några biljetter till genrepet av finalen i år och det ångrar jag nu eftersom jag jättegärna hade velat se Sanna, menmen. Efter att melodifestivalen var slut igårkväll satte jag mig framför datorn en stund och då hände det bästa på länge! Som ni kanske vet har jag många vänner som bor långt ifrån mig. En del av de bor till och med utanför Sverige, vilket gör att jag i princip aldrig har möjlighet att träffa dem. Att ha sina vänner så pass långt ifrån en är inte lätt och det kan kännas oerhört tråkigt att inte kunna träffa dem när man vill. Igår bestämdes det hur som helst att min kära vän Sven ska komma till Sverige. Han har bokat flygbiljetter från Amsterdam till Stockholm och kommer hit när jag har sportlov för att vara här i fem dagar! Först trodde jag inte att Sven menade allvar när han helt plötsligt skrev att han hade bokat flygbiljetter. Men när han mailade mig nummer på flygen, tider och så vidare trodde jag honom. Jag måste säga att det känns lite konstigt att jag om några veckor faktiskt kommer få träffa en person som betyder oerhört mycket för mig och som jag har chattat med nästan varenda dag sen i maj och pratat i timmar med på skype. Även om jag känner att det känns som att vi känner varandra ganska väl känner jag samtidigt att det är stor skillnad mellan att prata via telefon och dator och att träffas i verkligheten. Att vi nu har bestämt oss för att ses, utanför showdownen där vi har träffats några gånger tidigare, känns väldigt bra men samtidigt lite nervöst. Vi har bara varit ensamma en kort stund, i några få minuter och den här gången kommer vi vara med varandra fem dagar i streck. Att åka från Holland till Sverige för att bara stanna över en helg tyckte vi kändes lite för kort eftersom resan kostar en hel del. Men jag tycker som sagt att det känns både helt underbart och nervöst att vi ska vara med varandra så pass länge. Man vet ju aldrig, ifall vi till exempel blir osams eller ifall det händer något annat som gör att vi inte vill vara med varandra kan vi ju inte direkt säga hejdå och lösa det genom att åka ifrån varandra. I och för sig har det aldrig hänt att jag har varit så pass osams med någon och sannorlikheten att det skulle hända oss är kanske inte särskilt stor, men ändå. Ett annat problem är min engelska. Den har oerhört många brister och jag kommer säkert glömma en massa ord. Det brukar framförallt hända när jag är lite nervös. Nu har jag dock vant mig lite vid att prata engelska med folk och därför kommer det säkert lösa sig. Jag har ju faktiskt varit i England i två veckor där jag var tvungen att prata engelska hela tiden och det klarade jag faktiskt även om de jag bodde hos hade ett svensk-engelskt lexikon som vi var tvugna att använda ibland. På showdowntävlingar pratar jag en del engelska också men där har jag ju alltid mina svenska vänner som jag pratar svenska med. I och för sig är det ju faktiskt mer synd om Sven. Han kan ju inte direkt prata holländska med oss och därför ska jag inte klaga:) Jag har bestämt mig för att se till att det här ska bli så bra som möjligt och mitt mål är att min kära vän ska trivas i Sverige och att han, när han åker hem igen, ska känna att han fick ut något av resan. Tror ni att jag klarar det?

Idag har jag pluggat lite, tränat lite styrketräning och tränat på cross trainern. Imorgon är det skola igen för mig och jag kommer ha mycket att göra de två kommande veckorna. Eftersom jag har sportlovet att se fram emot ska det nog gå bra. Hoppas att ni får en bra vecka!
/Vispen