Min sammanfattning av år 2011

Hej!

Nu börjar år 2011 lida mot sitt slut och jag tänkte försöka sammanfatta året. Eftersom jag känner mig ganska trött och omotiverad att skriva blir det ingen lång sammanfattning men några rader tänkte jag i alla fall försöka få ihop. Jag har hunnit uppleva en hel del i år. Ni förstår säkert att jag, precis som alla andra, har fått vara med om en del tråkiga och jobbiga saker. I det här inlägget tänkte jag dock endast fokusera på alla roliga händelser eftersom jag vill att jag ska känna mig så glad som möjligt när jag läser det här i framtiden. I den här sammanfattningen hade jag tänkt skriva lite kort om särskilda händelser och saker som jag har fått uppleva i år. Om ni vill läsa mer om en särskild händelse finns den någonstans i ett tidigare blogginlägg.

År 2011 började med en hel del showdowntävlingar. Först var det dags för New years cup där jag slutade som tvåa. Kort därefter var det tävling i Pajulahti i Finland där jag slutade på fjärde plats och helgen därpå kom jag tvåa på en cuptävling i Trollhättan. Unga synskadade anordnade en uppsökeriutbildning som jag var med på. Jag hade en trevlig helg på Almåsa där jag både hann lära mig nya saker och umgås med trevliga människor. Efter att ha deltagit på de tre showdowntävlingarna och fått många bollar på ett och samma ställe på högerhanden blev jag tvungen att vila handen på grund av värk i pekfingret. Det var en ganska jobbig period och jag har nog aldrig längtat mer efter att få träna som jag gjorde då. Att träna med vänsterhanden var så klart inte alls samma sak. Skolan flöt på som vanligt och favoritämnet var psykologi.

I mars hade jag Sven på besök för första gången och jag kommer så väl ihåg hur nervös jag kände mig när Nina och jag skulle hämta honom på Arlanda. Jag slappnade dock av när jag märkte att Sven var lätt att umgås med och att han hade lätt att prata med mig, min familj och mina vänner. Sven och jag hade några fina dagar tillsammans då vi bland annat besökte USS ungdomsgård, tränade showdown, åt en massa god mat och tittade på Melodifestivalen. Att ha Sven här var helt underbart och han fick mig att känna känslor som jag inte hade känt på väldigt länge. I slutet av mars var jag på USS årsmöte. Jag valdes in i styrelsen där jag har hunnit sitta i snart två år nu. Det känns roligt och jag har haft många fina stunder med den kära styrelsen. Maria fyllde femtio år i slutet av mars och det firade vi genom att åka på en kort kryssning. Innan månaden var slut hann jag även vara med på Sticks & stones releasefest. Rebecka sjöng hur bra som helst och jag tycker verkligen om låten ”Guide me” som Rebecka skrev till mig och som finns med på Sticks & stones första platta. Ni kan höra låten här:

Sticks & Stones – Guide Me

I april pluggade jag en hel del, sjöng mycket och tränade inför showdowntävlingen i Milano. Jag såg musikalen Hair tillsammans med min farmor Irre min kära syster Lovisa och några av mina kusiner. På körsången och estetisk verksamhet hade vi länge haft ett samarbete och nu var det äntligen dags att besöka ett äldreboende i Solna för att sjunga upp några låtar som vi hade övat in. De äldre verkade uppskatta vårt besök, vilket så klart var roligt. Jag deltog på en cuptävling och slutade som fyra i svenska cupen. Det kändes ganska jobbigt men det var bara att ladda om inför Milano. Jag hann med en träningshelg och några fina dagar med Sven, då vi bland annat firade påsk, innan det var dags att sätta sig på ett flygplan mot Italien! Jag älskade verkligen Milano tack vare alla härliga människor, den oerhört goda maten, stämningen och vädret! Min placering i tävlingen behöver vi ju inte gå in på men att Claudio kom trea och Zebben vann kan vi däremot vara glada och stolta över! Jag kommer aldrig att glömma vår resa tillbaka till Sverige när Maria träffade en romantisk kille som gav henne en eurosedel med sitt telefonnummer eller när Daniel en stund senare gav mig en femtiolapp där han hade skrivit sitt mobilnummer. Den kommer jag alltid att spara!

Maj var en ganska stressig månad då det hände mycket. Sångarna/sångerskorna i min klass och parallellklassen hade vårt sista sånguppspel tillsammans. Jag tycker att det var roligt att höra alla och kände mig ovanligt nöjd med min sånginsats då jag sjöng låten Lately. I mitten av maj var det dags för studentskiva tillsammans med alla andra artistmusiker och storbandstreor. Det var filmtema och jag var utklädd till Pocahontas. Jag hade en trevlig och oförglömlig kväll på Blekholmen då jag åt en god middag, fick diplom för att vara klassens plugghäst, pratade med en massa människor och dansade en lång stund:) Några dagar senare hade artistmusikertreorna slutkonsert och även det blev en oförglömlig kväll trots att jag inte kände mig nöjd med min egen insats. Att få äran att lyssna på alla duktiga ensembler och att spela upp något med min kära ensemble för sista gången kändes väldigt speciellt. Efter konserten åt jag en god middag tillsammans med mina föräldrar Nina och Björn, min syster Lovisa, min mormor Lia och min farmor Irre och jag njöt av att ha många nära och kära där på en och samma gång.
Efter slutkonserten tog det inte många dagar förrän det var dags för SM i showdown. På herrsidan blev det Zebben som vann och på damsidan blev det jag:) Det är klart att det kändes roligt att vinna SM för andra året i rad men nästa år hoppas jag på att få se en annan vinnare. Natten efter SM minns jag att jag drömde hemska saker och att jag tydligen hade gråtit och varit onåbar en ganska lång stund. När jag väl vaknade senare under natten och även morgonen därpå fick jag verkligen se att det fanns många som brydde sig om mig och det kändes riktigt fint!
Björn fyllde femtio år den tjugoandra maj och det firade vi så klart tillsammans med släkten:)
Vi hade haft de sista examinationerna i de flesta av våra kurser. Det enda jag hade kvar var en gruppredovisning i estetisk verksamhet samt mitt allra sista terminsprov i sång. Jag hade gått och varit nervös inför terminsprovet ganska länge men det visade sig att provet gick bättre än vad jag trodde att det skulle göra och jag måste erkänna att jag kände mig riktigt stolt när jag fick reda på att jag hade fått MVG i sång!
I slutet av maj var jag på en riktigt bra gospelkonsert, handlade en studentklänning och umgicks med några av mina kära vänner.

I början av juni var det dags att tävla för sista gången innan sommaren. Jag hade länge funderat över om jag verkligen ville delta på Haninge open men kom till slut fram till att jag ville spela. Det blev många jämna matcher som jag kände mig mer eller mindre nöjd med. Jag kände att jag spelade helt okej de två första dagarna men den tredje dagen hade jag varken turen eller koncentrationen med mig. I och med det slutade jag som sexa i tävlingen, vilket jag inte alls kände mig nöjd med. Det gick åtminstone bättre än i Milano och jag kände faktiskt att jag kämpade och gjorde mitt bästa i alla förutom en match. Johnnie var en väldigt bra coach och förutom att han coachade mig under matcherna stöttade han mig när jag bröt ihop efter att ha förlorat fyra matcher i rad. Att få umgås med alla trevliga människor var betydligt roligare än att förlora en massa showdownmatcher. Jag hade fina stunder med bland annat Madde, Claudio, Stine, Tobbe och Shakti. Sen glömmer jag aldrig Philip från Tyskland som alltid ville veta var jag var och gjorde och som satt utanför dörren till mitt hotellrum i över en timme sista morgonen för att inte missa chansen att säga hej då till mig. Jag har aldrig varit med om att någon har varit så pass intresserad av mig men det är klart att det känns fint och jag kan inte ens räkna ut hur många gånger Philip har gjort mig rörd med sina telefonsamtal, msn och e-postmeddelanden.
Några dagar efter Haninge open tog jag studenten tillsammans med min klass. Även om jag inte tog studenten på riktigt hade jag en fin dag då jag bland annat umgicks med klassen, åt en god lunch, träffade min kontaktlärare Aleks, åkte studentflak och avslutade dagen med att äta en god middag på en vietnamesisk restaurang tillsammans med några släktingar och nästan hela familjen:)
Efter studenten började mitt sista riktiga sommarlov. Eftersom det inte var några showdowntävlingar och jag inte hade anmält mig till ett enda läger hade jag några förhållandevis lugna veckor. Jag hann i alla fall göra några roliga saker, bland annat delta på ett träningsläger, åka till Berlin tillsammans med en massa USS-are och några andra, fira midsommar och spela in några ljudloggor tillsammans med Johan i studion Ljudolf. Något som jag aldrig kommer att glömma är när jag var på Allsång på Skansen i somras och kramade Måns Zelmerlöw! Kramen jag fick av honom är en av de finaste och bästa kramar jag någonsin fått och att Måns började dansa med mig när jag kramade honom och att han dessutom svarade att jag var bäst efter att jag hade sagt att han var bäst var helt underbart! Jag hoppas verkligen att jag träffar Måns fler gånger så att jag kan få fler fina kramar.
I somras hann jag så klart ha fina stunder tillsammans med många av mina fantastiska vänner. Jag hade några väldigt roliga dagar i Örnsköldsvik tillsammans med Rebecka, hennes familj och Ida, var i Norrköping där jag träffade Jakob och Jonas, vi besökte bland annat Smultronstället och köpte den största glass jag någonsin sett, firade Rakel i Sala precis som vanligt och hade dessutom många fina stunder i Stockholm. I slutet av sommaren var jag på Unga synskadades medlemsforum där jag träffade både gamla och nya vänner. Sen avslutade jag sommaren tillsammans med Sven och min kära familj:)

Jag måste erkänna att jag tycker att hösten och början av vintern har varit ganska jobbig och seg även om det så klart finns saker och händelser som har fått mig att må bättre och känna mig gladare. När det gäller showdownen har jag deltagit på tre tävlingar. På Paragmes Breda i Holland blev jag sexa eftersom jag inte hann spela alla mina matcher på grund av att tävlingen tog längre tid än beräknat och vi behövde hinna med vårt flyg som gick innan alla matcher var spelade. European top twelve var inte heller min tävling. Jag slutade på fjärde plats precis som förra året. Det var bara trippeltävlingen i Litauen som jag känner mig riktigt nöjd med. Där kom Sveriges lag på andra plats!
Förutom att jag har tävlat har jag så klart haft skolan att tänka på och jag har nog aldrig känt mig så pass skoltrött i hela mitt liv som jag har gjort just den här hösten. Vissa ämnen har så klart känts roligare än andra, till exempel vokalensemble och klassisk sång. En annan sak som jag uppskattade är dessutom när klassen fick besöka Svartklubben:)
USS har haft några olika aktiviteter och jag har hunnit besöka USS ungdomsgård några gånger, vara med när USS besökte Gröna lund, delta på en fotbollshelg, en styrelse och ungdomsledarhelg, se finalen av Idol samt delta på USS traditionella julfest. Jag har även åkt som utbytare för första gången i mitt liv då jag deltog på två av US västs aktiviteter.
När jag inte har gått i skolan, pluggat, tränat, tävlat eller deltagit på någon helgaktivitet har jag tagit det lugnt, umgåtts med min familj eller träffat mina vänner. Jag har hunnit ha några fina dagar/kvällar med bland annat Emma, Rakel och Sandra samt träffat Rebecka och Ida några gånger. På mitt allra sista höstlov besökte jag den underbara staden Göteborg och där umgicks jag mycket med Alireza och Oja. Vissa kvällar har det hänt att jag har åkt hem till Adam och jag tycker alltid att det är lika roligt att träffa honom och hans föräldrar.

Det finns utan tvekan någonting som slår allt den här hösten och ni som känner mig och ni som har följt min blogg på sista tiden vet säkert vad jag pratar om. Ibland händer det saker som vi aldrig skulle kunna tro eller föreställa oss. Att en man skulle komma in i mitt liv och börja betyda väldigt mycket för mig på bara några få månader är inget mirakel och definitivt ingenting som förvånade mig eftersom jag alltid har haft relativt lätt att tycka om människor. Däremot var det nog ingen, allra minst jag, som trodde att det skulle vara just Alireza som tog mitt hjärta, en man som jag behövde träffa ett antal gånger innan jag såg vilken oerhört rolig, fin och helt underbar människa han faktiskt är. Jag kommer att skriva mer om det lite längre ner i det här inlägget.
Trots att jag har känt mig ganska trött och less på det mesta under hösten tycker jag att tiden har gått väldigt fort. I december har jag hunnit fylla tjugo år och därmed gått från att vara tonåring till att bli ung vuxen. Trots att det kändes jobbigt att bli ett år äldre har jag kunnat gå vidare och acceptera det. Jag kände mig nöjd med min födelsedag som jag firade med min kära familj. Den här månaden har jag även hunnit fira Lucia, köpa ett antal julklappar och fira jul med familjen och mina närmaste släktingar. Mitt år kommer att avslutas på Åland tillsammans med min kära Reza!

Om det var någon som läste förra årets sammanfattning kanske ni minns att jag skrev två saker som jag ville lyckas med under det kommande året, alltså år 2011. Det första var att komma tvåa i en internationell showdowntävling. Individuellt har jag inte lyckats men jag har däremot kommit tvåa tillsammans med Adde och Claudio på en trippeltävling i Litauen. Att tävla tillsammans med andra var hur roligt som helst och jag hoppas att Litauen anordnar fler trippeltävlingar i framtiden. I år har jag som sagt inte lyckats placera mig som tvåa eller bättre och därför får jag helt enkelt ha kvar målet och hoppas att jag lyckas bättre nästa år.

Det andra som jag önskade att jag skulle finna i år var kärleken. Under förra året och en stor del av det här året har jag haft starka känslor för Sven. Vi träffades utanför showdowntävlingar tre gånger och att ha Sven på besök var alltid lika trevligt. Förutom att Sven bidrog till att jag kände mig gladare har jag fått höra av både min familj och en del vänner och släktingar som träffade Sven, att de tyckte om honom, vilket inte alls förvånade mig eftersom Sven alltid var väldigt glad och social. Sven smälte in bland oss fastän han bara pratade engelska och jag kan lova er att jag beundrade honom för att han hade så pass lätt att prata med nya människor. Som ni kanske vet skulle jag ha åkt till Holland för att hälsa på Sven under höstlovet men resan ställdes tyvärr in. Idag är Sven tillsammans med en nära vän till mig. Under tiden då Sven och jag träffades kommer jag ihåg att jag talade om för honom ett flertal gånger att jag trodde att han och Miriam som idag är hans flickvän, skulle passa bra ihop. Därför är jag jätteglad över att de äntligen har funnit varandra. Trots att Sven och jag aldrig blev ett par känner jag mig ändå glad när jag tänker tillbaka på tiden då Sven var en av de viktigaste personerna i mitt liv. Under tiden då jag var kär chattade vi flera timmar varje dag, sms-ade varandra väldigt ofta samt pratade i telefon eller skypade i stort sett varenda dag. Vi delade mycket och jag kommer alltid att minnas dagarna då Sven var här. Vi hade riktigt fina stunder tillsammans och Sven är definitivt en av de romantiskaste killar jag någonsin träffat! Alla oerhört fina mail, hälsningen som jag fick när jag fyllde nitton år och blommorna och det lilla kortet som levererades hem till mig med blombud i höstas, är det finaste jag någonsin fått av en kille! Idag är jag helt säker på att både Sven och jag känner oss nöjda med att bara vara vänner. Vi har gått vidare och hittat någon ny att vara sådär härligt förälskade och nykära i. Det är ju många som säger att det händer när man minst antar det och det var precis så det kändes i höstas. Den nittonde augusti var första gången som jag märkte att en kille som jag bara någon månad tidigare hade tyckt var ganska dryg och skum, faktiskt verkade vara trevlig, rolig och helt okej att umgås med. Killen jag pratar om heter Reza och den nittonde augusti var första gången som vi fikade tillsammans. Den gången var även våra kära vänner Ronja och Hannah med. Dagarna efter fikastunden hände det att Reza och jag sms-ade och chattade lite på msn men våra konversationer såg i princip ut som vilka konversationer som helst. När Reza talade om för mig att han skulle åka till Stockholm för att gå på en releasefest tänkte jag att jag ju kunde åka dit eftersom jag ändå inte hade något annat att göra. Den kvällen och natten hann Reza och jag prata ganska mycket med varandra och jag hann märka att Reza var lätt och väldigt rolig att umgås med och att jag kände mig trygg med honom på ett särskilt sätt. Efter att ha kommit hem från releasefesten utökades vår kontakt. Vi började sms-a och chatta oftare samt ringa varandra lite då och då. När jag träffade Reza i början av september visste jag att han var en person som jag inte ville leva utan! På bara lite mer än tre månader har Reza och jag hunnit göra en massa romantiska och fina saker tillsammans. Vi har bland annat haft fina stunder i både Stockholm och Göteborg samt varit på Åland två gånger. Våra fina nätter, alla fina middagar och den långa fina kyssen ute på däck när vi var på väg till Åland för första gången, är några exempel på saker som jag alltid kommer att minnas. I Stockholm är Scandic hotell Continental och Malmen, Café Gunnarssons, Pizza hut, Jensens och Kamarina ställen som vi har besökt ett antal gånger tillsammans och dessa ställen har på ett eller annat sätt blivit speciella för oss. Nu går det inte en dag utan att Reza och jag pratar med varandra och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kommer att uppleva mer tillsammans så att vi lär känna varandra bättre. Reza och jag kommer att fira in år 2012 tillsammans och det ser jag verkligen fram emot!

Ett mål jag har i livet är att finna någon att älska som älskar mig tillbaka på samma sätt och med samma passion. Jag är säker på att jag kommer att fortsätta kämpa tills jag hittar mannen i mitt liv för jag tror att det finns någon för oss alla men att det tar olika lång tid för oss att hitta rätt. Om mannen i mitt liv är Reza eller någon annan får tiden utvisa. Kärlek är det finaste som finns och det vill jag inte leva utan! Jag ser fram emot dagen då jag kommer att känna mig riktigt trygg och säker tillsammans med en annan människa. Fastän jag önskar att allt skulle hända nu på en gång vet jag samtidigt att kärlek inte är något man kan stressa fram, att det behövs tålamod, att allt tar sin tid, att vissa saker, bland annat kärlek mellan två individer, behöver få ta tid för att känslorna ska hinna utvecklas och för att personerna ska få chans att utvecklas tillsammans. Att vara förälskad är en sak men att vara kär på riktigt tror jag är något helt annat. Jag tror att de allra flesta behöver vänta i flera år innan de kan vara helt säkra på att de är kära i en annan människa. Det är klart att något kan kännas rätt från första början men sen är det ju en hel del som måste fungera för att två personer ska kunna flytta ihop, bilda familj och framförallt för att dessa personer ska känna att de vill leva tillsammans resten av sina liv. Livet här på jorden är inte hur långt som helst och därför hoppas jag att jag hittar någon som vill uppleva allt det här med mig om inte alltför lång tid. Nästa gång jag går in i ett förhållande vill jag vara säker på att både jag och min partner ska vara hundra procent säkra på vad vi känner och att vi ska känna oss redo och verkligen vilja satsa och lägga energi på vårt förhållande. Att jag skulle hitta min blivande man nästa år är kanske inte särskilt troligt men ingenting är omöjligt. Jag kanske redan känner personen men inte vet om att det är just honom jag kommer att bli kär i eller också kanske jag träffar någon som jag blir blixtförälskad i så fort jag hälsar på personen, allt kan hända.

Det finns ytterligare några saker som jag vill hinna uppleva och göra nästa år. Förutom att jag vill ta studenten och gå ut gymnasiet med minst betyget godkänt i alla ämnen hoppas jag på att kunna ha en stor fest i samband med studenten. När det väl har blivit dags att ta studenten hoppas jag att jag vet vad jag kommer att göra i höst och att jag därmed kommer att känna mig relativt lugn när jag lämnar Kulturama och gymnasietiden bakom mig. Vad jag än gör i höst hoppas jag att jag kommer flytta hemifrån någon gång under nästa år. Jag känner att det är dags för mig att pröva mina egna vingar som det så fint heter. För att jag ska klara av att bo själv behöver jag bli mycket bättre på att laga mat, tvätta och städa och det hoppas jag att jag har hunnit träna en del på innan det är dags att flytta. Något som jag har velat göra enda sen jag var liten är att åka till Vietnam och jag ska verkligen försöka se till så att jag får besöka landet nästa år. Det skulle vara helt underbart! Förutom ovanstående saker hoppas jag att jag kommer att sjunga mer nästa år eftersom det har blivit ovanligt lite sjungande för mig i år. Sen vill jag så klart kunna hjälpa andra människor på olika sätt samt hålla kontakten med min familj, mina släktingar och mina vänner. Jag hoppas även på att lära känna nya människor nästa år! Hmm, jag tror faktiskt att det var allt, åtminstone det viktigaste. Som säkert både jag och ni märkte blev det här ett ganska långt inlägg eftersom jag helt plötsligt kände att jag hade massor att skriva om. Nu får jag sätta fart så att jag lyckas nå alla mål och hinner göra allt jag vill under år 2012. Om vi ska lyckas med saker och ting i livet gäller det ju att vi tror på det vi vill och att vi kämpar hårt för att nå allt vi vill och önskar. Nu är det alltså bara att trycka till och göra vårt bästa så får vi hoppas att det räcker så långt som möjligt! Jag önskar er ett gott nytt år och hoppas att er nyårsafton blir trevlig och fin! Jag kommer att ha det helt fantastiskt med Reza!
/Vispen


Kommentarer
Postat av: Paulin

roliga sammanfattning! :)

2011-12-30 @ 17:31:04
URL: http://mylittlediary.webblogg.se/
Postat av: Paulin

ja min julafton var toppen! va roligt att höra, det samtalet från honom gjorde verkligen mig glad! jag fick en parfym av honom :) stor kram till dig med! :)

2011-12-30 @ 17:32:32
URL: http://mylittlediary.webblogg.se/
Postat av: Victoria Öjefors

Starkt jobbat! Tror aldrig jag skulle kunna lägga ner så många ord på att sammanfatta ett år som gått på det här sättet. Väldigt intressant och roligt att läsa.

Tilltryckningar

Oja

2011-12-30 @ 23:07:33
URL: http://www.tankarinuet.blogspot.com/
Postat av: Jonas Jakobsen

jag tror att alla människor kan finna någon att älska och tycka om. Ha det bra! Kram.

2012-01-01 @ 10:27:41
URL: http://jonte85.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0