Helgen hos Rakel
Hej!
Nu börjar klockan bli mycket och det är vid den här tiden på dygnet som jag brukar känna för att skriva. Att vara den enda som är vaken i hela huset, att höra de andra sova i rummen intill och att inte behöva bli störd av någon kan vara riktigt skönt ibland! Som jag skrev i mitt förra blogginlägg lovade jag ju att berätta om helgen, både för att ni som vill ska kunna läsa om den och för att jag vill kunna läsa om den i framtiden och då komma ihåg hur roligt vi hade!
Jag försov mig i fredags morse vilket gjorde mig oerhört stressad och irriterad. Färdtjänsten var i alla fall i tid och jag kom till Stockholm central mer än en halvtimme innan tåget skulle gå. När jag hade stått och väntat en stund träffade jag Ronja som också skulle följa med till Sala. Jag hann förresten säga hej till Ronjas pappa också vilket var trevligt:) Ronja hade bokat ledsagning och det fungerade bra både under dit och hemresan:) Själva tågresorna flöt dessutom på bra utan några störande förseningar!
När vi kom fram till Sala kom Annie och hämtade oss och vi åkte tillsammans till sommarstället där vi skulle vara i helgen. Det var verkligen trevligt att träffa Annie eftersom Rakel hade berättat väldigt mycket om henne! Vi var sju personer i helgen, Rakel, Jakob, Emma, Belinda, Annie, Ronja och jag. Jag tycker att vi hade hur roligt som helst! I fredags började vi med att gå och bada. Det var som tur var inte bara jag som inte kände för att göra det. Jag tyckte att det räckte att sitta på bryggan och doppa fötterna i vattnet, ha roliga diskussioner med de som inte badade och titta på medan några simmade omkring.
Senare på kvällen åt vi middag och efter det öppnade Rakel sina presenter. Alla hade tagit med sig presenter trots att Rakel hade sagt att hon inte ville ha några. Eftersom jag inte hade en aning om vad jag skulle köpa och hade hjärnsläpp när jag gick runt i affärerna med Nina och Lovisa i torsdags, övertalade de mig att köpa en uppblåsbar krokodil. Rakel tog det som tur var bra och verkade bli glad för den:) Av de andra fick hon bland annat en stor burk med enkronor, ett halsband, en mugg och en en cd-skiva. När vi ändå delade ut presenter passade jag på att ge Emma och Jakob sina presenter. Emma fick två temuggar och två fat och Jakob fick en stor temugg, två olika sorters te och choklad.
Resten av helgen var minst lika trevlig som fredagen. Vi åt en massa goda saker, bland annat kladdkaka med glass och sen tryckte vi till och åt jättegod lasagne till middag i lördags. Vi gick och badade igen, körde halv och helhäxa plus någon annan skum lek, spionerade på när några som bodde i närheten festade, tog det lugnt, pratade och skrattade hur mycket som helst och tryckte till! I lördags kväll låg alla sked med varandra, först i en soffa och sedan i en dubbelsäng. Vissa var bättre än andra på att trycka till men det var ändå sjukt mysigt! Jag är verkligen beroende av att krama folk och eftersom jag inte har någon pojk eller flickvän att krama brukar jag tvinga mina vänner att krama mig väldigt ofta. Alla som var med i helgen kramade som tur var tillbaka och eftersom jag känner några av dem väldigt väl kunde jag trycka till dem ordentligt utan att det kändes konstigt!
Tiden gick alldeles för fort och det dröjde inte länge förrän det var söndag och alla skulle åka hem. Barbro och Rakels mormor körde oss, precis som förra året, till tågstationen och det var trevligt att träffa dem igen! Jag var, som alltid när saker tar slut, lite nere när jag tog farväl av de andra men eftersom jag får träffa Ronja, Jakob och Rakel igen redan på lördag kändes det ändå ganska bra. Tills dess har jag dessutom ganska mycket att göra och jag hoppas att det kommer att kännas som att tiden går fort. Rakel sa dessutom att vi kan försöka ordna så att alla kan ses igen någon helg framöver:)
Tågresan tillbaka till Stockholm gick bra men att hitta färdtjänstbilen efteråt tog däremot tid. Jag var dock oerhört tacksam över att tjejen som ledsagade mig orkade hjälpa mig trots att taxichauffören knappt förstod vad någon av oss sa. Igårkväll åkte jag till Björn eftersom Nina och Danne skulle åka ut med båten och jag inte kände för att vara ensam hemma. Här har jag tagit det ganska lugnt. Idag åkte Maria och jag för att kolla efter en ny resväska till mig. Resväskan jag har använt tidigare gick nämligen sönder helt och hållet i helgen, något som jag tycker var tråkigt. Den hängde med länge och jag tyckte verkligen om den! Jag tror att det kan bli svårt att hitta en väska som jag trivs lika bra med som den jag hade innan. Idag gick vi in i några olika affärer där de sålde resväskor men eftersom väskorna antingen var jättebilliga och verkade kunna gå sönder väldigt fort eller väldigt dyra, för stora och klumpiga eller för små, kunde jag inte bestämma mig för vilken väska jag ville ha. Tills på lördag måste jag dock ha hittat en ny väska och jag blir alltså tvungen att åka tillbaka till någon affär och köpa en inom en snar framtid. Jag har som tur är sparat en del pengar att ha när någon av mina saker går sönder och det är jag verkligen glad över nu. En bra och hållbar väska verkar nämligen kosta runt tvåtusen kronor. Jag har svårt att förstå hur en väska kan kosta så mycket och att människor faktiskt betalar så pass mycket pengar för en. Samtidigt behöver vi ju väskor när vi reser och därför är vi ju tvungna att köpa nya ibland, något som affärerna så klart vet om och vill tjäna så mycket pengar som möjligt på. De dyraste resväskorna tittade jag inte ens på och ändå såg jag några väskor som kostade runt femtusen kronor. Hur har man råd med det? Eller är det helt enkelt bara jag som tycker att det är mycket att betala så mycket pengar för en väska? De dyrare väskorna var ganska lika väskorna som kostade runt tvåtusen kronor och den största skillnaden verkade vara väskornas märke samt mönstren utanpå väskorna. Jag kan säga att jag är glad över att jag inte kan se hur väskorna ser ut för i så fall hade jag förmodligen känt mig tvungen att köpa en av de dyraste väskorna på grund av dess utseende. Men nu orkar jag inte bry mig om det, jag har helt enkelt inte råd och känner dessutom inte att en väska är bättre bara för att den ser finare ut på utsidan. Däremot tyckte jag att det var viktigt att tänka på hur väskorna kändes, om de var mjuka eller hårda, hur mycket som rymdes i dem, hur det kändes att rulla dem och hur mycket de vägde. Jag kunde som sagt inte bestämma mig för en väska idag på grund av att det fanns hur många som helst att välja bland och jag blev osäkrare för varje ny väska jag såg. Alla verkade ha sina för och nackdelar och efter en stund glömde jag bort vilka jag tyckte bäst om eftersom många av väskorna kändes nästan likadant. Nästa gång får jag väl helt enkelt ta första bästa väska utan att tänka så mycket för annars lär jag aldrig kunna bestämma mig.
Några av Björn och Marias vänner var här och fikade i eftermiddags. Jag fick veta att en av dem jobbade som vakt på Allsång på Skansen när jag var där och att det förmodligen var tack vare honom som jag fick krama Måns så pass länge som jag faktiskt gjorde. Vakterna brukar tydligen låta galna fans, som jag, krama Måns men sedan dra undan dem väldigt fort. När jag kramade Måns hade tydligen vakten som känner mig sagt åt de andra vakterna att han kände mig och att de skulle låta mig krama Måns. Jag kan ju bara säga att jag är glad över att jag hade sådan tur:) Det enda en vakt gjorde mot mig var ju att dra lite löst i min tröja utan att ens säga något. När jag stod där och var upptagen med att tänka på hur bra Måns var på att kramas hade jag inte en tanke på att mannen som stod bakom mig kunde vara en vakt. Jag tror knappast att ett seende fan skulle ha lagt märke till det heller. Med tanke på att vakten var så pass snäll mot mig och inte ens gjorde något mer för att få mig att släppa Måns har jag svårt att föreställa mig att vakter faktiskt kan dra undan andra tjejer. När jag släppte Måns gick vakten iväg utan att säga något, vem vet, det kanske hade varit annorlunda om jag inte hade känt en av vakterna:) Nej, nu ska jag gå och lägga mig och förhoppningsvis drömma om en fin kille som är bra på att trycka till:) Godnatt!
/Vispen
Nu börjar klockan bli mycket och det är vid den här tiden på dygnet som jag brukar känna för att skriva. Att vara den enda som är vaken i hela huset, att höra de andra sova i rummen intill och att inte behöva bli störd av någon kan vara riktigt skönt ibland! Som jag skrev i mitt förra blogginlägg lovade jag ju att berätta om helgen, både för att ni som vill ska kunna läsa om den och för att jag vill kunna läsa om den i framtiden och då komma ihåg hur roligt vi hade!
Jag försov mig i fredags morse vilket gjorde mig oerhört stressad och irriterad. Färdtjänsten var i alla fall i tid och jag kom till Stockholm central mer än en halvtimme innan tåget skulle gå. När jag hade stått och väntat en stund träffade jag Ronja som också skulle följa med till Sala. Jag hann förresten säga hej till Ronjas pappa också vilket var trevligt:) Ronja hade bokat ledsagning och det fungerade bra både under dit och hemresan:) Själva tågresorna flöt dessutom på bra utan några störande förseningar!
När vi kom fram till Sala kom Annie och hämtade oss och vi åkte tillsammans till sommarstället där vi skulle vara i helgen. Det var verkligen trevligt att träffa Annie eftersom Rakel hade berättat väldigt mycket om henne! Vi var sju personer i helgen, Rakel, Jakob, Emma, Belinda, Annie, Ronja och jag. Jag tycker att vi hade hur roligt som helst! I fredags började vi med att gå och bada. Det var som tur var inte bara jag som inte kände för att göra det. Jag tyckte att det räckte att sitta på bryggan och doppa fötterna i vattnet, ha roliga diskussioner med de som inte badade och titta på medan några simmade omkring.
Senare på kvällen åt vi middag och efter det öppnade Rakel sina presenter. Alla hade tagit med sig presenter trots att Rakel hade sagt att hon inte ville ha några. Eftersom jag inte hade en aning om vad jag skulle köpa och hade hjärnsläpp när jag gick runt i affärerna med Nina och Lovisa i torsdags, övertalade de mig att köpa en uppblåsbar krokodil. Rakel tog det som tur var bra och verkade bli glad för den:) Av de andra fick hon bland annat en stor burk med enkronor, ett halsband, en mugg och en en cd-skiva. När vi ändå delade ut presenter passade jag på att ge Emma och Jakob sina presenter. Emma fick två temuggar och två fat och Jakob fick en stor temugg, två olika sorters te och choklad.
Resten av helgen var minst lika trevlig som fredagen. Vi åt en massa goda saker, bland annat kladdkaka med glass och sen tryckte vi till och åt jättegod lasagne till middag i lördags. Vi gick och badade igen, körde halv och helhäxa plus någon annan skum lek, spionerade på när några som bodde i närheten festade, tog det lugnt, pratade och skrattade hur mycket som helst och tryckte till! I lördags kväll låg alla sked med varandra, först i en soffa och sedan i en dubbelsäng. Vissa var bättre än andra på att trycka till men det var ändå sjukt mysigt! Jag är verkligen beroende av att krama folk och eftersom jag inte har någon pojk eller flickvän att krama brukar jag tvinga mina vänner att krama mig väldigt ofta. Alla som var med i helgen kramade som tur var tillbaka och eftersom jag känner några av dem väldigt väl kunde jag trycka till dem ordentligt utan att det kändes konstigt!
Tiden gick alldeles för fort och det dröjde inte länge förrän det var söndag och alla skulle åka hem. Barbro och Rakels mormor körde oss, precis som förra året, till tågstationen och det var trevligt att träffa dem igen! Jag var, som alltid när saker tar slut, lite nere när jag tog farväl av de andra men eftersom jag får träffa Ronja, Jakob och Rakel igen redan på lördag kändes det ändå ganska bra. Tills dess har jag dessutom ganska mycket att göra och jag hoppas att det kommer att kännas som att tiden går fort. Rakel sa dessutom att vi kan försöka ordna så att alla kan ses igen någon helg framöver:)
Tågresan tillbaka till Stockholm gick bra men att hitta färdtjänstbilen efteråt tog däremot tid. Jag var dock oerhört tacksam över att tjejen som ledsagade mig orkade hjälpa mig trots att taxichauffören knappt förstod vad någon av oss sa. Igårkväll åkte jag till Björn eftersom Nina och Danne skulle åka ut med båten och jag inte kände för att vara ensam hemma. Här har jag tagit det ganska lugnt. Idag åkte Maria och jag för att kolla efter en ny resväska till mig. Resväskan jag har använt tidigare gick nämligen sönder helt och hållet i helgen, något som jag tycker var tråkigt. Den hängde med länge och jag tyckte verkligen om den! Jag tror att det kan bli svårt att hitta en väska som jag trivs lika bra med som den jag hade innan. Idag gick vi in i några olika affärer där de sålde resväskor men eftersom väskorna antingen var jättebilliga och verkade kunna gå sönder väldigt fort eller väldigt dyra, för stora och klumpiga eller för små, kunde jag inte bestämma mig för vilken väska jag ville ha. Tills på lördag måste jag dock ha hittat en ny väska och jag blir alltså tvungen att åka tillbaka till någon affär och köpa en inom en snar framtid. Jag har som tur är sparat en del pengar att ha när någon av mina saker går sönder och det är jag verkligen glad över nu. En bra och hållbar väska verkar nämligen kosta runt tvåtusen kronor. Jag har svårt att förstå hur en väska kan kosta så mycket och att människor faktiskt betalar så pass mycket pengar för en. Samtidigt behöver vi ju väskor när vi reser och därför är vi ju tvungna att köpa nya ibland, något som affärerna så klart vet om och vill tjäna så mycket pengar som möjligt på. De dyraste resväskorna tittade jag inte ens på och ändå såg jag några väskor som kostade runt femtusen kronor. Hur har man råd med det? Eller är det helt enkelt bara jag som tycker att det är mycket att betala så mycket pengar för en väska? De dyrare väskorna var ganska lika väskorna som kostade runt tvåtusen kronor och den största skillnaden verkade vara väskornas märke samt mönstren utanpå väskorna. Jag kan säga att jag är glad över att jag inte kan se hur väskorna ser ut för i så fall hade jag förmodligen känt mig tvungen att köpa en av de dyraste väskorna på grund av dess utseende. Men nu orkar jag inte bry mig om det, jag har helt enkelt inte råd och känner dessutom inte att en väska är bättre bara för att den ser finare ut på utsidan. Däremot tyckte jag att det var viktigt att tänka på hur väskorna kändes, om de var mjuka eller hårda, hur mycket som rymdes i dem, hur det kändes att rulla dem och hur mycket de vägde. Jag kunde som sagt inte bestämma mig för en väska idag på grund av att det fanns hur många som helst att välja bland och jag blev osäkrare för varje ny väska jag såg. Alla verkade ha sina för och nackdelar och efter en stund glömde jag bort vilka jag tyckte bäst om eftersom många av väskorna kändes nästan likadant. Nästa gång får jag väl helt enkelt ta första bästa väska utan att tänka så mycket för annars lär jag aldrig kunna bestämma mig.
Några av Björn och Marias vänner var här och fikade i eftermiddags. Jag fick veta att en av dem jobbade som vakt på Allsång på Skansen när jag var där och att det förmodligen var tack vare honom som jag fick krama Måns så pass länge som jag faktiskt gjorde. Vakterna brukar tydligen låta galna fans, som jag, krama Måns men sedan dra undan dem väldigt fort. När jag kramade Måns hade tydligen vakten som känner mig sagt åt de andra vakterna att han kände mig och att de skulle låta mig krama Måns. Jag kan ju bara säga att jag är glad över att jag hade sådan tur:) Det enda en vakt gjorde mot mig var ju att dra lite löst i min tröja utan att ens säga något. När jag stod där och var upptagen med att tänka på hur bra Måns var på att kramas hade jag inte en tanke på att mannen som stod bakom mig kunde vara en vakt. Jag tror knappast att ett seende fan skulle ha lagt märke till det heller. Med tanke på att vakten var så pass snäll mot mig och inte ens gjorde något mer för att få mig att släppa Måns har jag svårt att föreställa mig att vakter faktiskt kan dra undan andra tjejer. När jag släppte Måns gick vakten iväg utan att säga något, vem vet, det kanske hade varit annorlunda om jag inte hade känt en av vakterna:) Nej, nu ska jag gå och lägga mig och förhoppningsvis drömma om en fin kille som är bra på att trycka till:) Godnatt!
/Vispen
Kommentarer
Trackback
