Vispen Sjob

Hej!

Den senaste veckan har verkligen gått fort. Sven har ju varit här och jag tycker verkligen att vi har haft trevligt tillsammans. Jag vill, av olika anledningar, inte vara alltför privat när jag skriver om vad vi har gjort men några saker kan jag i alla fall berätta:) I måndags var vi och åt på en grekisk restaurang. Jag fick lite panik när vi blev avsläppta vid fel ingång men när vi väl hade fått hjälp att hitta dit vi skulle gick allt bra. Maten var jättegod, vi fick bra service och hann dessutom diskutera både trevliga och mindre trevliga saker medan vi åt:) När vi kom hem senare på kvällen pratade vi en stund med Nina och Danne innan vi sedan gick och la oss i mitt rum för att se en film. Även om jag kunde känna att jag inte direkt var fokuserad på vad som hände på filmen tycker jag att det var riktigt trevligt:) Igår tog vi det ganska lugnt. På eftermiddagen åkte vi och tränade, vilket både var roligt och tråkigt. Det som var tråkigt var att Sven återigen vann över mig. Han gjorde som vanligt mål när det stod nio-nio, något som har hänt hur många gånger som helst vid det här laget. Träningen var rolig för att jag kände mig trött efteråt och för att jag verkligen känner att jag ansträngde mig, dock inte hela tiden men för det mesta. Igårkväll såg jag sommarens sista Allsång på Skansen. Jag kommer verkligen sakna att se Måns på tv en gång i veckan. Nästa år hoppas jag i alla fall att vi får se honom som programledare för allsången igen! När programmet var slut satt jag vid datorn en stund innan Sven och jag gick och la oss.

Imorse kan jag lova er att jag kände mig allt annat än glad när alarmet på mobilen ringde. För det första tyckte jag att det kändes jobbigt att behöva börja skolan igen och jag kunde och kan fortfarande inte förstå hur cirka tio veckor kunde kännas som högst fem. För det andra tyckte jag att det kändes jobbigt att behöva stiga ur sängen när den var så skön och för det tredje tyckte jag att det var oerhört tråkigt att Sven snart skulle åka tillbaka till Holland. Ur sängen kom jag hur som helst till slut och jag hann faktiskt både duscha och äta frukost innan det var dags att åka till skolan. Sven var hur snäll som helst imorse. Trots att han var trött och inte hade behövt gå upp bara för att jag behövde göra det, gjorde han i ordning frukost till mig. Han satt till och med bredvid mig och höll mig sällskap medan jag åt.

Hur var skoldagen då? Jo, den var faktiskt helt okej. Den började med att alla samlades i den kära multihallen. Rektorn skulle ha börjat prata klockan tio men det blev, som alltid på Kulturama, en försening på ungefär en kvart innan någonting hände:) Av rektorn hälsades vi välkomna till det nya läsåret, samt fick lite information om några saker som har förändrats sen i våras. Det var dock inga stora nyheter och därför gick rektorns lilla tal relativt fort. Alla klasser blev sedan uppropade och fick veta var de skulle möta sina kontaktlärare. Min klass fick dock springa upp och ner för trapporna flera gånger innan någon visste var vi skulle samlas, det var alltså ytterligare ett teckan på att vi var tillbaka på Kulturama:) Klassen som jag kommer att tillhöra i år har Maria och Dimitri som kontaktlärare. Med tanke på att jag har pratat en del med dem tidigare tycker jag att det känns tryggt och bra:) Även den nya klassen verkar vara helt okej. Idag har jag dock knappt haft möjlighet att prata med någon men det ska jag försöka göra imorgon när vi tydligen kommer att äta lunch tillsammans. Jag har som tur är pratat med några i klassen tidigare, bland annat Nea, rut, Roshanak, Mattias och Jimmy. Därför är ju i alla fall inte alla namn och röster främmande för mig:) Med tanke på att jag bara kommer att ha vissa ämnen tillsammans med klassen får vi se hur bra jag lär känna alla. Det känns hur som helst roligt att faktiskt få tillhöra en klass även i år:) När Maria hade ropat upp oss, kollat ifall våra hemadresser stämmer, gett oss information om vad som kommer att hända den här veckan, då vi inte kommer att följa det ordinarie schemat, samt delat ut skåpsnummer och busskort till de som skulle få det, var det lunch. Jag satt med några tjejer i den nya klassen. Eftersom de verkade ha fullt upp med att prata med varandra sa jag inte särskilt mycket till dem. Trots att jag har blivit bättre på att ta kontakt med nya människor sen jag började på gymnasiet kan jag fortfarande känna att det är svårt ibland. Ännu svårare är det ju dessutom om människorna som sitter bredvid en redan känner varandra väldigt bra och de pratar om sådant som man inte har särskilt stor koll på. Efter lunchen satt jag och hade tråkigt i några timmar. Jonas underhöll mig i alla fall och det var förresten trevligt att träffa honom igen efter sommarlovet:) Jag hann ringa ett viktigt samtal och titta lite på schemat medan jag väntade på att tiden skulle gå. Vissa lektioner har inte lagts in i schemat än men med lite tur tror jag faktiskt att dagarna kan bli helt okej och att jag inte behöver ha alltför många håltimmar:) Klockan tre skulle klassen fotograferas men eftersom även det blev försenat och jag redan hade beställt färdtjänst hann jag inte vara med när fotot togs. Det kändes surt med tanke på att jag hade suttit och väntat i flera timmar bara för att få vara med på klassfotot. Menmen, det är ju inte mycket att göra åt det nu.

När jag kom hem hann Sven och jag äta lite innan Nina kom hem från jobbet. Vi åkte sedan till Arlanda för att lämna Sven. Jag höll hans hand under hela bilresan. När vi väl var framme på Arlanda och Sven hade checkat in sitt bagage hann vi fika innan assistansen kom för att möta upp Sven utanför säkerhetskontrollen. Jag kände som vanligt att det kändes jobbigt och tråkigt att säga hej då. Fastän jag vet att jag kommer att träffa Sven igen känns det jobbigt att veta att vi inte kan ses särskilt ofta på grund av att vi bor så pass långt ifrån varandra. Även om det händer att vi ses på vissa tävlingar tycker jag inte att det är samma sak som att ses privat. På tävlingar när man måste vara fokuserad på sina matcher, alltid vara utvilad, klara pressen och så vidare, känner i alla fall jag att nästan all min energi går åt till det. Ändå tycker jag så klart att det är bättre att ses på tävlingar än att inte ses alls och därför ser jag fram emot nästa internationella tävling som är i oktober. Då får jag åka till Holland och eftersom jag tyckte om att vara där för två år sen och det den gången faktiskt var första gången jag åkte utomlands med landslaget tycker jag verkligen att det ska bli roligt att åka dit igen!

Nu sitter jag i mitt rum och jag tycker redan att det känns tomt utan Sven. Han är och kommer alltid att vara speciell för mig! Nu finns det inte längre någon som jag kan terrorisera när jag har tråkigt eller känner att jag behöver någon att prata med. Inatt och även kommande nätter är jag säker på att det kommer kännas konstigt och tomt när jag inte längre kan höra någon andas nära mig. Det kommer inte att finnas någon som pratar med mig, kramar mig och som säger fina saker till mig innan jag somnar om kvällarna. Jag kommer helt enkelt sakna allt oerhört mycket, även sådant som jag kunde störa mig på, som till exempel att bli trött eller irriterad på att alltid ha någon nära mig, att alltid behöva prata engelska och att ha någon att vara arg på. Som ni kanske ser är jag riktigt nöjd med den här veckan. För en vecka sedan kände jag mig osäker på vissa saker. Men under den här veckan tycker jag att Sven och jag har kommit närmare varandra igen och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi alltid kommer att ha en nära relation! Nu ska jag försöka sova eftersom jag har ont i huvudet. Jag önskar er en fortsatt trevlig vecka!
/Vispen