Haninge open 2010
Hej!
Tyvärr har jag inte hunnit blogga sen i onsdags men jag har ju varit och tävlat och haft mycket annat att tänka på de senaste dagarna. Nu hade jag i alla fall tänkt skriva lite innan jag går och lägger mig. Inatt sov jag bara ungefär tre timmar så jag känner mig ganska trött.
I torsdags åkte jag ju, som jag skrev att jag skulle göra i onsdags, och handlade med Nina. Förutom att köpa frukt hann vi även gå förbi intersport där jag hittade en jacka och ett par hantlar. Sen skulle tävlingen börja på eftermiddagen så jag åkte till hotellet där den skulle vara. Jag tycker verkligen om det hotellet, på VM sov jag ju där och sen sov Ida och jag där på SM. Under den här tävlingen sov jag på hotellet den sista natten för att jag tyckte att det skulle bli jobbigt att behöva åka hem sent på kvällen. När jag kom till hotellet hann jag säga hej till en massa människor innan tävlingen började och det kändes såklart jätteroligt att träffa alla igen. Jag spelade fem matcher den första dagen och Johnnie coachade mig. Tjejerna och killarna spelade aldrig sina matcher samtidigt vilket gjorde att han kunde coacha mig under alla matcher och det uppskattade jag verkligen! I torsdags spelade vi i fyra grupper med fem till sex personer i varje grupp. Som vanligt kände jag mig väldigt nervös innan första matchen och nervositeten satt kvar under hela tävlingen men jag tycker ändå att jag lyckades spela helt okej, i alla fall ibland. Jag vann de fyra första matcherna med två-noll i set och det kändes såklart väldigt skönt. Det var väldigt jämnt i många av seten och jag kunde lika gärna ha förlorat flera av dem. Den femte och sista matchen jag hade i torsdags förlorade jag däremot med två-ett i set. Då spelade jag mot Helena från Tjeckien och henne hade jag aldrig mött tidigare så det var roligt. Matchen var i alla fall ganska jämn och jag tycker att jag gjorde mitt bästa för att försöka vinna, tyvärr räckte det inte riktigt men det var ganska nära eftersom det stod nio-åtta i tredje set när jag tyvärr råkade släppa in ett mål. Det var de fyra spelarna som det hade gått bäst för som gick vidare och delades in i två nya grupper medan de som inte gick vidare fick spela placeringsmatcher. Jag kom tvåa i min grupp och gick alltså vidare. Helene och Madde gick också vidare och det var roligt:)
På fredagen var det killarna som skulle börja spela och mina matcher skulle inte börja förrän på eftermiddagen. Det tycker jag var skönt eftersom jag ju oftast är väldigt trött på morgonen och tycker att jag brukar spela bäst på eftermiddagarna. Jag åkte till hotellet för att titta när killarna spelade, jag orkade dock inte vara där kvart i åtta när matcherna började men ändå. Det gick ganska bra för de flesta och även om det bara var Zebben som gick vidare till kvartsfinal lyckades de andra placera sig ganska bra och spelade bra i placeringsmatcherna. Efter lunchen hade jag fem matcher. Den första var mot Hanna och hon vann stort över mig. Men hon är ju verkligen hur duktig som helst, jag hoppas att jag också kommer kunna bli bra i framtiden och utvecklas mycket. Nästa match var mot Madde, första set var väldigt jämnt medan andra set inte alls var lika jämnt men det berodde mycket på att Madde slutade spela så det var tråkigt. Lite senare förlorade jag min nästa match mot Bianca från Holland. Vi spelade när jag var där i oktober och den gången var det mycket jämnare, hon hade alltså utvecklats hur mycket som helst sen jag mötte henne senast. Jag kände mig väldigt trött under den matchen eftersom jag hade den förra matchen precis innan och jag tror att jag tyvärr spelade sämre på grund av det också. Lite senare vann jag nästa match mot Michela från Italien, henne hade jag aldrig spelat mot tidigare så det var roligt. Den femte matchen var ganska avgörande för om jag skulle gå vidare till kvartsfinal eller inte och därför kände jag mig såklart väldigt nervös. Jag mötte Sirpa från Finland. När vi spelade på VM i somras förlorade jag mot henne med två-noll i set och det trodde jag att jag skulle göra även den här gången. Hon vann nämligen första set med ganska många poäng och i andra set ledde hon ganska länge men jag hann komma ikapp och vinna. Tredje set var verkligen jättejämnt och man visste inte vem som skulle vinna. Jag tror att det slutade fjorton-tolv eller något sådant men jag vann och blev jätteglad! Efter middagen tittade jag på några matcher innan jag åkte hem. Det enda som är jobbigt med att titta på showdownmatcher är att det låter väldigt högt. Jag tycker att det är en helt annan sak att spela själv även om det såklart låter minst lika högt då. Men då har man ju annat att tänka på än hur högt det låter när man slår bollen fram och tillbaka på bordet.
Igår skulle kvartsfinalerna börja runt åttatiden så jag åkte hemifrån tio i sju, det var ju lagom härligt. I och för sig spelade det inte särskilt stor roll eftersom jag ändå knappt hade kunnat sova den natten. När jag väl somnade drömde jag om showdown och hur dåligt jag spelade. Kvartsfinalen skulle jag i alla fall spela mot Helena som jag hade mött på torsdagen. Eftersom det blev så jämnt då tänkte jag att det nog i alla fall skulle finnas en liten chans att jag kanske skulle kunna vinna. Vi spelade i bäst av fem set och matchen var nog en av de jämnaste jag har spelat. Jag tror att jag hade en fördel eftersom jag ju tränar kondition för jag tror inte att jag hade orkat hålla uppe tempot annars. Helena kanske också tränar mycket men jag tycker att det lät som att hon tyckte att det var jobbigt att orka på slutet. En nackdel var att jag sträckte armen i början av matchen trots att jag hade stretchat jättelänge innan. Det gjorde att jag inte orkade skjuta lika hårda skott som vanligt. I femte set stod det nio-åtta till Helena och jag tänkte att det kanske var kört men ville ändå inte ge upp, Johnnie peppade mig. Helena servade efter att ha tagit timeout men jag lyckades ta serven och gjorde lite senare mål. Sen var det min serv och då gjorde jag ett serveess och vann matchen! Det kändes väldigt bra eftersom jag ju hade förlorat mot henne innan:) Jag missade tyvärr matchen när Zebben spelade kvartsfinal eftersom jag spelade själv då men det gick bra för honom och han vann den.
Lite senare under förmiddagen skulle vi spela trippel och jag var i samma lag som Zebben, Adde och Kladde. Eftersom Zebben mådde lite dåligt blev det oftast Adde, Kladde och jag som spelade och Zebben som fick coacha oss. Tyvärr hade vi otur och förlorade tre jämna matcher mot Finland två, Holland och Italien ett. Därför gick vi tyvärr inte vidare men jag tycker ändå att det kändes roligt att spela.
På eftermiddagen skulle jag spela semifinal mot Hanna och den vill jag helst inte ens behöva tänka tillbaka på. Jag spelade ovanligt dåligt samtidigt som Hanna spelade väldigt bra. Hon gjorde mål på mig på lite olika ställen men hittade mina svagheter ganska fort. Vi hade ju dessutom spelat tidigare så hon visste ju precis vad jag är dålig på. Sen verkade hon inte ens vara nervös men hon visste ju att det bara var mig hon skulle möta. De två första seten förlorade jag med tolv-noll och i tredje set blev det elva-sju. Att förlora så stort kändes väldigt jobbigt, jag tycker ju inte om att förlora överhuvudtaget och i de första seten vet jag inte varför jag spelade sådär dåligt, jag förstår inte hur jag kunde göra det. Men jag måste ibland bli riktigt arg för att kunna spela bra och ta i när jag skjuter. För mig hjälper det att bli arg och när jag taggar inör matcher vet folk att de ska försöka göra mig arg för att jag ska spela bra. Tänk om jag skulle unna jobba bort nervositeten, i alla fall till viss del, i så fall tror jag att jag skulle spela mycket bättre. Sen behöver jag träna mer på att valla, som vanligt, plus att det finns minst tio saker till som jag gör dåligt. Ibland känns det omöjligt att kunna bli bra när man möter sådär bra spelare. Men när jag väl gör det ser jag att det finns mycket kvar att träna på och det gör att jag känner mig taggad att träna mer. Min sista match spelade jag mot Anja från Danmark. Den var också väldigt jämn även om jag vann både första och andra set. Anja vann tredje set och sen var hon nära på att vinna fjärde set men jag lyckades vända det och göra mål när det stod nio-nio. Det gjorde att jag kom trea i den här tävlingen och det känner jag mig ändå ganska nöjd med för jag har aldrig tidigare vunnit medalj i en internationell tävling. Mitt mål var ju att komma topp sju och det lyckades jag med! En del av de matcher jag spelade vet jag om att jag spelade väldigt dåligt och jag vet en massa fel som jag gjorde men nu kan man ju tyvärr inte göra någonting för att ändra det eftersom det redan har hänt. Tills nästa tävling som förmodligen är i juli ska jag försöka träna mycket och jag vet flera saker som jag behöver bli bättre på. Det gick bra för Zebben igår och han fick spela final mot Sven. Den förlorade han tyvärr men jag tycker ändå att han spelade väldigt bra.
Igårkväll var det middag och sedan prisutdelning. Jag applåderade mycket när de läste upp namnen på alla. Sen kändes det roligt när jag fick bronsmedaljen och det var Johnnie som delade ut prisen till damerna:) Holland vann ju guld i allt, i trippeln, dam och herrklassen. Sen kom Finlands två lag tvåa och trea i trippeln och Hanna kom tvåa i damklassen och Zebben i herrklassen. När alla priser hade delats ut var det karaoke och det var riktigt underhållande! Alla verkade vara glada och det var ganska många som gick upp och sjöng. Jag hade verkligen hur roligt som helst när Adde sjöng Breaking the law, det kommer jag nog aldrig glömma:) Christoffer spelade gitarr och sjöng och jag hade verkligen en rolig och trevlig kväll med alla! Jag kände till och med att jag vågade prata engelska med ganska många och jag tror att i alla fall de flesta förstod vad jag sa. Jag märkte att det var ganska många som inte kunde prata engelska utan att säga fel ibland och därför kändes det okej att prata för det verkade knappt vara någon som brydde sig om när man råkade säga fel på något ord eller så!
Imorse åt jag en god frukost på hotellet, låg och vilade en stund, åt lunch och satt sedan och pratade med folk i några timmar innan jag skulle åka hem. Den här dagen har verkligen gått fort och det känns som att tiden har sprungit iväg de senaste dagarna. Haninge open 2010 tycker jag verkligen har varit en rolig tävling! Idag räknade jag ut att det är femtiotre dagar kvar tills det är en tävling som jag hoppas att jag ska få åka på. Annars är EM om åttiosju dagar och även om jag inte blir uttagen dit har jag bestämt att jag i alla fall kommer åka och titta när de andra spelar. Oj, nu är klockan mycket så nu ska jag stänga av datorn och gå och lägga mig. Men hoppas att alla har haft en bra helg!
/Vispen
Tyvärr har jag inte hunnit blogga sen i onsdags men jag har ju varit och tävlat och haft mycket annat att tänka på de senaste dagarna. Nu hade jag i alla fall tänkt skriva lite innan jag går och lägger mig. Inatt sov jag bara ungefär tre timmar så jag känner mig ganska trött.
I torsdags åkte jag ju, som jag skrev att jag skulle göra i onsdags, och handlade med Nina. Förutom att köpa frukt hann vi även gå förbi intersport där jag hittade en jacka och ett par hantlar. Sen skulle tävlingen börja på eftermiddagen så jag åkte till hotellet där den skulle vara. Jag tycker verkligen om det hotellet, på VM sov jag ju där och sen sov Ida och jag där på SM. Under den här tävlingen sov jag på hotellet den sista natten för att jag tyckte att det skulle bli jobbigt att behöva åka hem sent på kvällen. När jag kom till hotellet hann jag säga hej till en massa människor innan tävlingen började och det kändes såklart jätteroligt att träffa alla igen. Jag spelade fem matcher den första dagen och Johnnie coachade mig. Tjejerna och killarna spelade aldrig sina matcher samtidigt vilket gjorde att han kunde coacha mig under alla matcher och det uppskattade jag verkligen! I torsdags spelade vi i fyra grupper med fem till sex personer i varje grupp. Som vanligt kände jag mig väldigt nervös innan första matchen och nervositeten satt kvar under hela tävlingen men jag tycker ändå att jag lyckades spela helt okej, i alla fall ibland. Jag vann de fyra första matcherna med två-noll i set och det kändes såklart väldigt skönt. Det var väldigt jämnt i många av seten och jag kunde lika gärna ha förlorat flera av dem. Den femte och sista matchen jag hade i torsdags förlorade jag däremot med två-ett i set. Då spelade jag mot Helena från Tjeckien och henne hade jag aldrig mött tidigare så det var roligt. Matchen var i alla fall ganska jämn och jag tycker att jag gjorde mitt bästa för att försöka vinna, tyvärr räckte det inte riktigt men det var ganska nära eftersom det stod nio-åtta i tredje set när jag tyvärr råkade släppa in ett mål. Det var de fyra spelarna som det hade gått bäst för som gick vidare och delades in i två nya grupper medan de som inte gick vidare fick spela placeringsmatcher. Jag kom tvåa i min grupp och gick alltså vidare. Helene och Madde gick också vidare och det var roligt:)
På fredagen var det killarna som skulle börja spela och mina matcher skulle inte börja förrän på eftermiddagen. Det tycker jag var skönt eftersom jag ju oftast är väldigt trött på morgonen och tycker att jag brukar spela bäst på eftermiddagarna. Jag åkte till hotellet för att titta när killarna spelade, jag orkade dock inte vara där kvart i åtta när matcherna började men ändå. Det gick ganska bra för de flesta och även om det bara var Zebben som gick vidare till kvartsfinal lyckades de andra placera sig ganska bra och spelade bra i placeringsmatcherna. Efter lunchen hade jag fem matcher. Den första var mot Hanna och hon vann stort över mig. Men hon är ju verkligen hur duktig som helst, jag hoppas att jag också kommer kunna bli bra i framtiden och utvecklas mycket. Nästa match var mot Madde, första set var väldigt jämnt medan andra set inte alls var lika jämnt men det berodde mycket på att Madde slutade spela så det var tråkigt. Lite senare förlorade jag min nästa match mot Bianca från Holland. Vi spelade när jag var där i oktober och den gången var det mycket jämnare, hon hade alltså utvecklats hur mycket som helst sen jag mötte henne senast. Jag kände mig väldigt trött under den matchen eftersom jag hade den förra matchen precis innan och jag tror att jag tyvärr spelade sämre på grund av det också. Lite senare vann jag nästa match mot Michela från Italien, henne hade jag aldrig spelat mot tidigare så det var roligt. Den femte matchen var ganska avgörande för om jag skulle gå vidare till kvartsfinal eller inte och därför kände jag mig såklart väldigt nervös. Jag mötte Sirpa från Finland. När vi spelade på VM i somras förlorade jag mot henne med två-noll i set och det trodde jag att jag skulle göra även den här gången. Hon vann nämligen första set med ganska många poäng och i andra set ledde hon ganska länge men jag hann komma ikapp och vinna. Tredje set var verkligen jättejämnt och man visste inte vem som skulle vinna. Jag tror att det slutade fjorton-tolv eller något sådant men jag vann och blev jätteglad! Efter middagen tittade jag på några matcher innan jag åkte hem. Det enda som är jobbigt med att titta på showdownmatcher är att det låter väldigt högt. Jag tycker att det är en helt annan sak att spela själv även om det såklart låter minst lika högt då. Men då har man ju annat att tänka på än hur högt det låter när man slår bollen fram och tillbaka på bordet.
Igår skulle kvartsfinalerna börja runt åttatiden så jag åkte hemifrån tio i sju, det var ju lagom härligt. I och för sig spelade det inte särskilt stor roll eftersom jag ändå knappt hade kunnat sova den natten. När jag väl somnade drömde jag om showdown och hur dåligt jag spelade. Kvartsfinalen skulle jag i alla fall spela mot Helena som jag hade mött på torsdagen. Eftersom det blev så jämnt då tänkte jag att det nog i alla fall skulle finnas en liten chans att jag kanske skulle kunna vinna. Vi spelade i bäst av fem set och matchen var nog en av de jämnaste jag har spelat. Jag tror att jag hade en fördel eftersom jag ju tränar kondition för jag tror inte att jag hade orkat hålla uppe tempot annars. Helena kanske också tränar mycket men jag tycker att det lät som att hon tyckte att det var jobbigt att orka på slutet. En nackdel var att jag sträckte armen i början av matchen trots att jag hade stretchat jättelänge innan. Det gjorde att jag inte orkade skjuta lika hårda skott som vanligt. I femte set stod det nio-åtta till Helena och jag tänkte att det kanske var kört men ville ändå inte ge upp, Johnnie peppade mig. Helena servade efter att ha tagit timeout men jag lyckades ta serven och gjorde lite senare mål. Sen var det min serv och då gjorde jag ett serveess och vann matchen! Det kändes väldigt bra eftersom jag ju hade förlorat mot henne innan:) Jag missade tyvärr matchen när Zebben spelade kvartsfinal eftersom jag spelade själv då men det gick bra för honom och han vann den.
Lite senare under förmiddagen skulle vi spela trippel och jag var i samma lag som Zebben, Adde och Kladde. Eftersom Zebben mådde lite dåligt blev det oftast Adde, Kladde och jag som spelade och Zebben som fick coacha oss. Tyvärr hade vi otur och förlorade tre jämna matcher mot Finland två, Holland och Italien ett. Därför gick vi tyvärr inte vidare men jag tycker ändå att det kändes roligt att spela.
På eftermiddagen skulle jag spela semifinal mot Hanna och den vill jag helst inte ens behöva tänka tillbaka på. Jag spelade ovanligt dåligt samtidigt som Hanna spelade väldigt bra. Hon gjorde mål på mig på lite olika ställen men hittade mina svagheter ganska fort. Vi hade ju dessutom spelat tidigare så hon visste ju precis vad jag är dålig på. Sen verkade hon inte ens vara nervös men hon visste ju att det bara var mig hon skulle möta. De två första seten förlorade jag med tolv-noll och i tredje set blev det elva-sju. Att förlora så stort kändes väldigt jobbigt, jag tycker ju inte om att förlora överhuvudtaget och i de första seten vet jag inte varför jag spelade sådär dåligt, jag förstår inte hur jag kunde göra det. Men jag måste ibland bli riktigt arg för att kunna spela bra och ta i när jag skjuter. För mig hjälper det att bli arg och när jag taggar inör matcher vet folk att de ska försöka göra mig arg för att jag ska spela bra. Tänk om jag skulle unna jobba bort nervositeten, i alla fall till viss del, i så fall tror jag att jag skulle spela mycket bättre. Sen behöver jag träna mer på att valla, som vanligt, plus att det finns minst tio saker till som jag gör dåligt. Ibland känns det omöjligt att kunna bli bra när man möter sådär bra spelare. Men när jag väl gör det ser jag att det finns mycket kvar att träna på och det gör att jag känner mig taggad att träna mer. Min sista match spelade jag mot Anja från Danmark. Den var också väldigt jämn även om jag vann både första och andra set. Anja vann tredje set och sen var hon nära på att vinna fjärde set men jag lyckades vända det och göra mål när det stod nio-nio. Det gjorde att jag kom trea i den här tävlingen och det känner jag mig ändå ganska nöjd med för jag har aldrig tidigare vunnit medalj i en internationell tävling. Mitt mål var ju att komma topp sju och det lyckades jag med! En del av de matcher jag spelade vet jag om att jag spelade väldigt dåligt och jag vet en massa fel som jag gjorde men nu kan man ju tyvärr inte göra någonting för att ändra det eftersom det redan har hänt. Tills nästa tävling som förmodligen är i juli ska jag försöka träna mycket och jag vet flera saker som jag behöver bli bättre på. Det gick bra för Zebben igår och han fick spela final mot Sven. Den förlorade han tyvärr men jag tycker ändå att han spelade väldigt bra.
Igårkväll var det middag och sedan prisutdelning. Jag applåderade mycket när de läste upp namnen på alla. Sen kändes det roligt när jag fick bronsmedaljen och det var Johnnie som delade ut prisen till damerna:) Holland vann ju guld i allt, i trippeln, dam och herrklassen. Sen kom Finlands två lag tvåa och trea i trippeln och Hanna kom tvåa i damklassen och Zebben i herrklassen. När alla priser hade delats ut var det karaoke och det var riktigt underhållande! Alla verkade vara glada och det var ganska många som gick upp och sjöng. Jag hade verkligen hur roligt som helst när Adde sjöng Breaking the law, det kommer jag nog aldrig glömma:) Christoffer spelade gitarr och sjöng och jag hade verkligen en rolig och trevlig kväll med alla! Jag kände till och med att jag vågade prata engelska med ganska många och jag tror att i alla fall de flesta förstod vad jag sa. Jag märkte att det var ganska många som inte kunde prata engelska utan att säga fel ibland och därför kändes det okej att prata för det verkade knappt vara någon som brydde sig om när man råkade säga fel på något ord eller så!
Imorse åt jag en god frukost på hotellet, låg och vilade en stund, åt lunch och satt sedan och pratade med folk i några timmar innan jag skulle åka hem. Den här dagen har verkligen gått fort och det känns som att tiden har sprungit iväg de senaste dagarna. Haninge open 2010 tycker jag verkligen har varit en rolig tävling! Idag räknade jag ut att det är femtiotre dagar kvar tills det är en tävling som jag hoppas att jag ska få åka på. Annars är EM om åttiosju dagar och även om jag inte blir uttagen dit har jag bestämt att jag i alla fall kommer åka och titta när de andra spelar. Oj, nu är klockan mycket så nu ska jag stänga av datorn och gå och lägga mig. Men hoppas att alla har haft en bra helg!
/Vispen
Kommentarer
Trackback
