Vispen Sjob

Hej!

Nu har det äntligen blivit helg igen och det känns otroligt skönt! Den här veckan har jag nämligen gjort saker i princip varenda dag och hela tiden haft inlämningar att göra på kvällarna. Träningen har tyvärr kommit i andra hand vilket jag såklart har dåligt samvete över. Under jullovet kommer jag i alla fall kunna lägga ner mycket mer tid på att träna för trots att jag behöver plugga en del då kommer jag ha mycket mer fritid än vad jag har haft de senaste kvällarna:)

I torsdags kom jag nästan en timme försent till skolan vilket jag störde mig på. Jag kan verkligen bli arg när det är en massa köer och förseningar i trafiken. Som tur var tittade de bara på film på historian och jag fick en sammanfattning av filmen som jag har läst eftersom jag tycker att det kan vara svårt att hänga med när klassen ser film. På religionen tittade vi också en del på en film som hette Ghandi som verkar helt okej. Sen pratade vi lite om hinduismen eftersom vi ska ha prov på den efter jullovet.

Efter lunchen hade vi först soundcheck och sedan genrep av konserten vi skulle ha senare på kvällen. Precis som jag hade trott började jag känna mig nervös på onsdag kväll innan jag skulle sova vilket gjorde att jag inte kunde sova särskilt mycket under natten. På genrepet kände jag mig ganska otaggad och hörde knappt mig själv när jag sjöng och det tror jag var en anledning till varför jag inte kände att jag kunde prestera till hundra procent. Efter att min ensemble hade repat följde jag med några tjejer och underhöll de lite medan de gjorde i ordning sig, sminkade sig, tog på sig finare kläder och sådant. Innan vår sista konsert i vår ska jag verkligen köpa några fina kläder som jag kan använda då. Dessutom behöver jag köpa några fina kläder till studentskivan med klassen, studentdagen och studentmottagningen men det kommer säkert ordna sig. Trots nervositeten jag kände i torsdags gick tiden ganska fort. En av mina vänner ringde dessutom innan konserten och önskade mig lycka till. Det var verkligen jättesnällt och det är verkligen synd att de flesta av mina vänner bor långt från Stockholm. Annars hade de ju kunnat komma och kolla på oss:)

Klockan sex började vår kära konsert och det var ganska många som kom och tittade vilket såklart var roligt. Vi var fem ensembler som spelade upp fyra, fem eller sex låtar var. Det var både äldre och nyare låtar och vi hade inget särskilt tema som vi har haft på de tidigare uppspelen. Jag måste i alla fall säga att jag tycker att det var en jätterolig konsert och att alla var helt fantastiska! Det märks verkligen att alla har utvecklats enormt mycket sen ettan! Min ensemble spelade fyra låtar och vi började med I want it all där jag tyvärr tappade bort mig i början men jag kom som tur var in i låten efter en stund. Elina sjöng i alla fall hur bra som helst! Efter det kändes det som att det flöt på bättre och jag kände att det gick bra att sjunga stämmor och annat. Låten jag sjöng solo på var Calleth you Cometh I och det kändes faktiskt ganska bra att sjunga den. Eftersom det inte alls är min typ av låt eller musikstil var det verkligen en utmaning för mig att sjunga just den låten men på konserten var medhörningen mycket bättre än på genrepet och sen taggade jag till lite extra när jag stod framför all publik:) Dessutom hade jag hört en massa duktiga människor spela före mig och det gjorde att jag blev glad och också ville prestera. Nervosieten släppte faktiskt en hel del när jag stod på scenen. Vår tredje låt var Indestructable som Julia sjöng lead på och hon var grym! Vi avslutade med Master blaster där vi även hade några från storbandslinjen som spelade, det blev riktigt bra! Instrumentalisterna var såklart också hur duktiga som helst, jag blev särskilt imponerad av några av gitarristerna:) En sak som jag blev väldigt glad över i torsdags var att jag faktiskt kände att jag tyckte att det var roligt att uppträda trots låten. Det kändes skönt att ha de andra som stöd bakom mig hela tiden och eftersom många sa till mig att de tyckte att jag var duktig och att de uppskattade det de hörde gjorde det mig väldigt glad. Några som jag aldrig hade pratat med tidigare kom fram och pratade med mig efteråt och det kändes jätteroligt! Jag har hört en del av dem sjunga och tycker verkligen att de är duktiga. Därför kändes det extra roligt när de pratade med mig efter konserten. Under ungefär två år har jag känt mig väldigt trött på att sjunga men nu har jag börjat bli mer inspirerad igen efter att ha hört många jätteduktiga sångare och sångerskor:) Nu har jag ju bara en termin kvar av trean och den ska jag verkligen försöka utnyttja för jag vill verkligen utvecklas och lära mig så mycket som möjligt nu. Nästa år kommer jag inte få sjunga alls men jag har funderat på att se ifall jag kan byta ut någon av mina valbara kurser mot vokalensemble eller något annat instrument. Jag tror nämligen att jag skulle sakna att sjunga annars och att gå På Kulturama utan att ha någon musik skulle inte vara samma sak. Det känns nästan lite konstigt att jag tycker om att sjunga igen. Vi får se hur länge den känslan håller i sig men efter att ha varit ganska trött på något i två år och sedan börja uppskatta det igen känns otroligt skönt. Dessutom går jag ju estet musik och jag har länge funderat på ifall jag gjorde rätt val efter nian men det känns faktiskt så. Att få sjunga och känna att man blir uppskattad och att dessutom få höra en massa andra duktiga människor är riktigt roligt. Det är inte mycket som slår det. Jag skulle inte vilja sjunga om jag inte kunde beröra andra och förmedla något med min sång. Ett tag har det mest känts som att jag har sjungit för att jag har varit tvungen att göra det. Det har gjort att jag har känt mig pressad på grund av betyg och annat. Men eftersom flera har sagt till mig att de har blivit berörda av min sång på sista tiden tror jag att det har hjälpt mig att hitta glädjen med musik och fått mig att uppskatta att sjunga igen:)

En riktigt bra sak som fick mig att bli ännu mer inspirerad var gårdagens föreläsning. Andreas Carlsson kom till Kulturama och föreläste. Han pratade om sitt liv, vad han har jobbat med inom musiken och hur mycket han har fått kämpa för att lyckas. Andreas är verkligen en person som jag respekterar oerhört mycket, särskilt efter att ha hört honom prata. Han har skrivit en massa bra låtar till kända artister, bland annat Celine Dion, jobbat med en massa projekt och nu har han ju även suttit med i idoljuryn i några år. I och med det vet han ju verkligen mycket om musikbranschen och har en massa erfarenhet om hur det är att jobba med musik. Gårdagens föreläsning inspirerade mig som sagt väldigt mycket och jag skrev ju min första låt den här veckan. vi får se om det blir fler i framtiden. Den första låten som man skriver helt själv blir ju sällan bra och min blev långtifrån en bra låt. Men jag kände ändå att jag lyckades få ihop en text och en melodi. Det lilla jag kan på piano hjälpte mig lite och igår träffade jag dessutom en av mina vänner som lärde mig några nya ackord:)

Eftersom föreläsningen var väldigt intressant kom jag väldigt mycket försent till samhällskunskapen. Till min stora lättnad satt de andra bara och pratade när jag kom till lektionen och vi hade alltså inte prov som jag hade oroat mig över:) Ibland har man tur, till och med jag:) Samhällskunskapen var dessutom min sista riktiga lektion den här terminene! Min fredagkväll spenderade jag ute med några vänner. Det var verkligen skönt att få koppla av utan att ha dåligt samvete över något jobbigt skolarbete och jag träffade dessutom lite nytt folk vilket ju alltid är trevligt:) Eftersom det blev en ganska sen kväll sov jag över hos Adam inatt. Det var ett tag sen jag var hemma hos honom senast och det var riktigt trevligt att få träffa hans föräldrar igen! Adam och jag har dessutom inte haft någon egen tid på otroligt länge även om det fortfarande händer att vi pratar med varandra ett antal timmar i telefon vissa kvällar. Jag tycker hur som helst att det känns otroligt skönt att vi fortfarande är såpass nära vänner trots att vårt förhållande tog slut för ungefär ett och ett halvt år sen, tiden går verkligen fort. Men att sluta träffas helt tycker jag skulle kännas fel, när vi var tillsammans pratade vi flera timmar om dagen och träffades nästan hela tiden. En person som en gång har betytt såpass mycket för en skulle i alla fall inte jag kunna släppa särskilt lätt. Dessutom fungerar det ju bra så som det är nu och även om vi inte är tillsammans längre kan vi fortfarande göra nästan allt som vi kunde göra då:)

Idag kom Björn och hämtade Lovisa och mig ganska tidigt på morgonen. Efter att vi hade varit och handlat lite, jag fick bland annat ett par tofflor i tidig julklapp, åt vi på Subway innan vi åkte hem hit. Maria och hennes barn kom lite senare och idag har vi bakat pepparkakor och gjort julgodis. Det är något som vi har gjort nästan varenda år och den traditionen hoppas jag ska kunna vara kvar länge, i alla fall några år framöver:) Idag har vi bland annat gjort chokladkola, trillingnötter och sen ska vi göra knäck lite senare. Snart är det jul och imorgon ska Rebecka följa med mig och handla de sista julklapparna. På måndag ska jag skriva färdigt reflektionen i estetisk verksamhet och berätta om tanken bakom låten jag skrev för några dagar sen. Dessutom har jag julkonserten med Sonja, Sanna och Shirley att se fram emot! Nu ska jag gå ner en stund och se vad som händer där. Hoppas att ni har det bra och att ni också känner den härliga julstämningen och har julkänslor precis som jag:)
/Vispen