Vispen Sjob

Hej!

Igår skrev jag ju ett ganska långt inlägg eftersom jag kände att jag ville skriva av mig och eftersom jag dessutom inte bloggade i lördags. Jag vet att det åtminstone finns några personer som läser igenom mina långa inlägg, jag förstår inte hur ni orkar men det är ju trevligt att ni slösar er tid på mig:)
Morgonen kändes inte rolig, att gå upp var väldigt jobbigt och jag har känt mig ganska seg under för och eftermiddagen. Nu på kvällen känner jag mig däremot piggare. Det kändes bättre när jag hade duschat, för mig hjälper det ofta om jag är trött.
Äntligen hade taxibolaget hittat en ny chaufför åt mig och jag får hoppas att chauffören som hämtade mig idag gör det även i fortsättningen. Hon var social vilket var ganska trevligt, det enda tråkiga var att hon inte hade radion på.
På engelskan bestämde jag mig för att jobba om musik istället för att hitta en penpal, jag har försökt maila väldigt många men har inte fått svar från en enda person. Om det beror på min dåliga engelska vet jag i och för sig inte men jag har sett på sidan att alla inte skriver helt perfekt. Nu återstår det bara för mig att komma på vilken artist/grupp jag ska välja och sedan skriva ihop ett tal på fem minuter. Efter att ha tittat runt och läst om många artister har jag kommit fram till att antingen prata om Celine Dion, Elton John eller Abba. Vad tycker ni?
Ensemblen kändes inte jättebra, min hals krånglade men jag kunde sjunga utan att det lät helt skumt i alla fall. Nu har vi bestämt låtar till alla, Hedda ska sjunga Peace of my heart, Ellen ska sjunga High way to hell, Roshanak ska sjunga Strange kind of woman och jag ska sjunga Easy.

Kören kändes väl lite seg som vanligt, jag börjar tröttna på de två låtarna vi sjunger men eftersom vi ska sjunga dem på skolavslutningen måste vi ju träna på dem. Efter kören var det matte, jag satt i rummet eftersom min assistent skulle läsa upp tal från två nationella prov. På onsdag är första provet och vi har fått två prov att träna på tills dess, jag antar att proven kommer se ungefär likadana ut i år som tigidare.
Det första provet kändes ganska enkelt och jag kunde svara på de flesta av frågorna. Andra provet som bestod av problemlösningar och mer komplicerade tal var däremot lite svårare men jag tror att jag skulle klara en del av talen ifall jag skrev ner dem, det orkade jag dock inte göra idag utan skrev bara ner några.
Kontaktläraren var lite försenad till kontaktlärartiden idag vilket nästan aldrig har hänt tidigare. Men alla är ju sena någon gång ibland och läraren var bara ungefär fem minuter sen. Vi lyssnade på en låt som vi tyckte lät lite som julmusik och schlager. Man blev väldigt glad av att höra låten, trummorna och ett klockliknande ljud bidrog till det. Pesonen som sjöng låten lät väldigt glad också.

Innan jag åkte och tränade hann jag lyssna lite på Saknad och nu är jag på tredje cd-skivan, boken är sex cd-skivor vilket betyder att jag ganska snart redan har läst halva boken. Att läsa är väldigt roligt har jag kommit på och jag skulle gärna vilja göra det mer, det är bara att låna böckerna som jag tycker låter jobbigt. De måste ju tydligen i alla fall vad jg vet, skicka böckerna till ett bibliotek där man hämtar dem, förut kunde de ju skicka böckerna direkt hem om man ville det. Men jag har hört att det snart ska komma någon grej som gör att man kan ladda ner talböcker direkt till datorn från biblioteken och på det sättet låna dem, det vore ju skönt att kunna göra så. Punktskrftsböcker som jag föredrar framför talböcker skulle ju däremot vara jobbigare att få tag på.

Träningen gick ganska bra, den första matchen där vi bara spelade till fem poäng råkade jag förlora genom att göra ett självmål och lite sådant. Men jag kom på efteråt att jag egentligen kanske inte hade förlorat den matchen eftersom jag bara förlorade med fem-fyra och man egentligen måste vinna med två poäng för att det ska räknas menmen. Jag kunde bjuda på vinsten på grund av att det bara var jag som gjorde mistag:)
De övriga matcherna gick i alla fall bra och jag vann alla, mest synd tyckte jag om Lappis som förlorade mot mig två matcher i rad. Då han förlorade första gången ville han spela igen för att vinna men på något skumt sätt lyckades jag ändå vinna med två poäng, den sista matchen var i alla fall väldigt jämn. Lappis är hur som helst väldigt rolig att spela mot eftersom det nästan alltid blir jämnt, Sofia är väldigt bra men hon är inte på träningen särskilt ofta vilket jag tycker är tråkigt. Synd att showdownträningen bara är en gång i veckan, om den var oftare skulle jag kunna utvecklas och träna mer. Jag önskar att vi bodde större och att jag kunde ha showdownbordet vi köpte för länge sen hemma för man kan träna väldigt mycket själv om man vill. Servar och bra skott kan man ju träna på utan någon motståndare. Showdown är ju bara en sport för synskadade och det är ju tråkigt, tänk om det var lika populärt som pingis och att bordet skulle vara lättare att ta fram, i så fall hade man ju kunnat träna när man kände för det. Om jag till exempel tränade fotboll, ishockey, friidrott, gymnastik eller mycket annat hade jag ju kunnat träna flera gånger i veckan ifall jag hade velat det. Egentligen finns det ju inte särskilt många synskadade eller blinda personer, tråkigt att alla ska kunna se hela tiden! Varför är det så? Det finns ju många nackdelar med att vara blind men om jag inte hade varit det kanske jag hade varit tråkig och haft helt andra intressen. Ibland känner jag att det faktiskt kan vara skönt att vara blind, det är inte ofta jag känner så men vissa stunder. Jag tycker att det är skönt att inte vara särskilt ytlig och att bara gå på insidan istället för att titta på utseendet. Undrar hur jag hade varit om jag kunde se, om jag hade sminkat mig, tyckt mer om kläder, kanske haft andra favoritfärger, andra typer av vänner och liknande. Jag tror i alla fall att jag hade tyckt om att träna för det gör jag ju nu, sjunga kanske hade varit ett stort intresse för mig eftersom det finns många seende som håller på med musik. Festat kanske jag hade gjort ofta och kanske till och med druckit alkohol eller rökt, vem vet. Mina åsikter kanske hade varit annorlunda om vissa saker, det tror jag faktiskt. Det händer väldigt ofta att jag funderar över hur jag hade varit som seende, egentligen kanske det är onödigt att tänka på det med tanke på att det är som det är. Men jag är glad över att jag är den jag är idag fastän jag är blind, att inte kunna höra eller prata hade jag tyckt var värre. Hörselskadade eller personer som inte kan använda sin röst skulle ju inte kunna prata med andra lika lätt, det kan ju jag göra fastän jag är blind. Teckenspråk förstår ju inte alla och tänk att aldrig få höra något så underbart som musik! Men det är klart att jag som blind tänker så om andra funktionshinder, jag vet många seende som skulle välja att vara hörselskadade framför att inte kunna se. Jag tror säkert att jag kan ha missat en hel del som man bara kan se och inte alltid höra. När personer visar känslor kan jag ju till exempel inte alltid se det. Om en person reagerar på ett speciellt sätt och kanske visar det med kroppsspråket utan att tala om det märker ju inte alltid jag det. Däremot har jag nog tränat ganska mycket på att höra hur en person känner sig men det kan jag ju bara göra om personen pratar. Om någon är ledsen eller glad hör jag ju till exempel väldigt stor skillnad på.
Nu ska jag göra något annat istället för att fundera på onödiga saker.
/Vispen