Skriver om helgen
Hej!
Nu skriver jag om helgen, den sista helgen när jag kan kalla mig barn. Jag ser inte alls fram emot tisdag, jag vill inte bli äldre! Att bli vuxen, myndig, arton år, det känns jättekonstigt. Det känns inte som att jag är vuxen än och inte som att jag vill vara det eller som att jag är som en vuxen till sättet. Dessutom känns det jobbigt att fylla år på en tisdag, det är en av de jobbigaste och längsta dagarna i skolan men man får väl ändå överleva på något sätt. Vad kan man annars göra? Att vara vuxen innebär att behöva ta en massa ansvar och grejer, det känns jobbigt, okej, lite skönt också men inte mycket. Nästa år får jag rösta och så får jag gå på ställen där det är artonårsgräns, se lite bra spelningar kanske. Sen får jag ställa mig i bostadskö, byta namn och söka efter den kvinna som skulle ha varit min mamma i Vietnam. Men förutom det finns det nog inget mer positivt med att vara arton år. Ärligt talat förstår jag inte varför alla ser fram emot att fylla arton år, vad är det roliga? Om jag kunde ta körkort hade det varit en annan sak, då hade jag ju kunnat övningsköra och det verkar vara roligt. Att åka bil är i och för sig inte särskilt bra för miljön men ändå, det är en sak jag skulle vilja kunna göra. Egentligen kanske jag vill strunta i att fira överhuvudtaget, det börjar jag fundera på nu. Som tur är verkar det som att allt inte kommer på en gång, vissa saker får man ju till exempel inte göra förrän man har fyllt tjugo så jag hoppas att jag har hunnit vänja mig vid att vara vuxen när den dagen kommer. Nej, nu önskar jag att tiden kunde stanna för en stund. För ungefär en månad sen kändes det som att den åttonde december var långt borta och att jag skulle hinna förbereda mig mer men nej, så var det tydligen inte. Ni som har fyllt arton säger att det inte är något särskilt men det tycker jag att det är, om man tänker efter. Tur att jag har många minnen kvar från både tiden då jag var liten och tiden då jag är äldre. Det känns konstigt att man har hunnit förändras så mycket på nästan arton år. Man utvecklas ju som mest när man är barn, när man är vuxen verkar man kunna vara på samma sätt i väldigt många år. Man kan till exempel jobba på samma ställe i över tio år och sen kanske hinna vara pensionär i ungefär tjugo år innan man dör. Nu pluggar jag ju länge men jag har aldrig gått i en och samma skola i mer än tio år. Eftersom man mer eller mindre verkar kunna stanna i utvecklingen som vuxen borde man ju kunna göra det som barn också men det går ju tyvärr inte. Tänk hur många år man kallar sig vuxen och hur kort tid man kallar sig barn. Varför är det så?
Den här helgen har i alla fall varit ganska bra. I fredags åkte jag till Rebecka efter skolan. Vi åkte in till stan och letade julklappar. Det var roligt till en början men jag tröttnade ganska fort då jag insåg hur otroligt svårt det är att hitta saker till folk. Vi hittade julklappar till två personer på ungefär tre timmar, förstår ni vilka problem jag hade? Folk säger ju inte vad de önskar sig plus att det känns som att vissa har allt de behöver, vad gör man i såna lägen? Vi letade efter en julklapp som jag kunde ta med mig till USS julfest hur länge som helst men hittade tyvärr ingen. Det är ju hur svårt som helst att hitta en julklapp som passar alla, har någon något förslag på vad man kan köpa? Middag åt vi i Kungshallen, väldigt trevligt ställe, det ligger ju nära Hötorgshallen:)
Efter att ha varit med Rebecka åkte jag till Christoffer. Vi hade pratat om att ses väldigt länge, flera år men sen blev det inte av förrän i fredags. Det var hur som helst väldigt trevligt och att träffa honom gjorde att den här helgen blev mycket bättre för mig! Lägenheten där han bodde var en sån som jag ska ställa mig i kö till snart. Det finns speciella köer för synskadade. Jag tyckte om hans lägenhet och skulle vilja bo i en liknande om några år:) Undrar när jag kommer flytta, det vore skönt att inte bo hemma för länge men man måste ju vänta i några år efter att man har ställt sig i kön plus att man måste ha råd att bo själv, det kostar ju en del.
På kvällen spelade vi kort, jag vann för det mesta och det kändes bra. Om man har otur i kärlek måste man ju någon gång ha lite tur i spel. Vi lyssnade på bra musik och jag tyckte jättemycket om en sångare, jag älskar verkligen att höra folk som sjunger bra och som kan beröra med sin sång! Sen la jag ner mycket tid på att bädda sängen där jag skulle sova, jag har sedan länge tyckt att just bäddningen känns viktig och att allt måste ligga rakt och att inget får vara skrynkligt. Vi fikade och åt chokladbollar innan vi la oss.
Igår tog vi det mest lugnt vilket var skönt. Det är väldigt ovanligt att jag brukar kunna känna mig så lugn och avslappnad som jag gjorde igår. För det mesta tänker jag alltid på hur mycket läxor jag har att göra och på hur jag ska hinna göra dem, det är klart att de tankarna fanns i mitt huvud igår men jag kände mig som sagt lugnare än vanligt. Dessutom sov jag ovanligt bra den natten trots att jag var på ett nytt ställe så något skumt måste det vara med den lägenheten. På eftermiddagen kändes det tråkigt att åka hem till alla läxor men de behövde man ju tyvärr hinna göra.
Idag är det ju söndag och jag har som vanligt känt mig seg. Det enda jag har gjort idag är att först sova till väldigt sent på dagen, plugga spanska och baka lussebullar. Att baka har varit det bästa med den här dagen! Lussebullar hade jag inte hunnit äta än i år plus att de faktiskt blev väldigt goda! Förresten har jag inte hunnit skriva någonting om Idol än. Men jag tycker att alla var bra i fredags, ingen verkade ju tro att Erik skulle hänga löst men ändå gjorde han det. Finalen kan nog bli väldigt jämn men jag tror att det blir Erik som vinner för det tycker jag att han är värd. När han sjunger rock som han är så bra på är han verkligen bra. Calle är också väldigt duktig men jag tycker nog att Erik är en bättre sångare. Nu har jag nog inget mer att skriva men när ni hör av mig nästa gång har jag hunnit bli ett år äldre. I och för sig kanske jag känner att jag vill skriva av mig imorgon och göra ett sista inlägg innan jag är vuxen men det får vi se.
/Vispen
Nu skriver jag om helgen, den sista helgen när jag kan kalla mig barn. Jag ser inte alls fram emot tisdag, jag vill inte bli äldre! Att bli vuxen, myndig, arton år, det känns jättekonstigt. Det känns inte som att jag är vuxen än och inte som att jag vill vara det eller som att jag är som en vuxen till sättet. Dessutom känns det jobbigt att fylla år på en tisdag, det är en av de jobbigaste och längsta dagarna i skolan men man får väl ändå överleva på något sätt. Vad kan man annars göra? Att vara vuxen innebär att behöva ta en massa ansvar och grejer, det känns jobbigt, okej, lite skönt också men inte mycket. Nästa år får jag rösta och så får jag gå på ställen där det är artonårsgräns, se lite bra spelningar kanske. Sen får jag ställa mig i bostadskö, byta namn och söka efter den kvinna som skulle ha varit min mamma i Vietnam. Men förutom det finns det nog inget mer positivt med att vara arton år. Ärligt talat förstår jag inte varför alla ser fram emot att fylla arton år, vad är det roliga? Om jag kunde ta körkort hade det varit en annan sak, då hade jag ju kunnat övningsköra och det verkar vara roligt. Att åka bil är i och för sig inte särskilt bra för miljön men ändå, det är en sak jag skulle vilja kunna göra. Egentligen kanske jag vill strunta i att fira överhuvudtaget, det börjar jag fundera på nu. Som tur är verkar det som att allt inte kommer på en gång, vissa saker får man ju till exempel inte göra förrän man har fyllt tjugo så jag hoppas att jag har hunnit vänja mig vid att vara vuxen när den dagen kommer. Nej, nu önskar jag att tiden kunde stanna för en stund. För ungefär en månad sen kändes det som att den åttonde december var långt borta och att jag skulle hinna förbereda mig mer men nej, så var det tydligen inte. Ni som har fyllt arton säger att det inte är något särskilt men det tycker jag att det är, om man tänker efter. Tur att jag har många minnen kvar från både tiden då jag var liten och tiden då jag är äldre. Det känns konstigt att man har hunnit förändras så mycket på nästan arton år. Man utvecklas ju som mest när man är barn, när man är vuxen verkar man kunna vara på samma sätt i väldigt många år. Man kan till exempel jobba på samma ställe i över tio år och sen kanske hinna vara pensionär i ungefär tjugo år innan man dör. Nu pluggar jag ju länge men jag har aldrig gått i en och samma skola i mer än tio år. Eftersom man mer eller mindre verkar kunna stanna i utvecklingen som vuxen borde man ju kunna göra det som barn också men det går ju tyvärr inte. Tänk hur många år man kallar sig vuxen och hur kort tid man kallar sig barn. Varför är det så?
Den här helgen har i alla fall varit ganska bra. I fredags åkte jag till Rebecka efter skolan. Vi åkte in till stan och letade julklappar. Det var roligt till en början men jag tröttnade ganska fort då jag insåg hur otroligt svårt det är att hitta saker till folk. Vi hittade julklappar till två personer på ungefär tre timmar, förstår ni vilka problem jag hade? Folk säger ju inte vad de önskar sig plus att det känns som att vissa har allt de behöver, vad gör man i såna lägen? Vi letade efter en julklapp som jag kunde ta med mig till USS julfest hur länge som helst men hittade tyvärr ingen. Det är ju hur svårt som helst att hitta en julklapp som passar alla, har någon något förslag på vad man kan köpa? Middag åt vi i Kungshallen, väldigt trevligt ställe, det ligger ju nära Hötorgshallen:)
Efter att ha varit med Rebecka åkte jag till Christoffer. Vi hade pratat om att ses väldigt länge, flera år men sen blev det inte av förrän i fredags. Det var hur som helst väldigt trevligt och att träffa honom gjorde att den här helgen blev mycket bättre för mig! Lägenheten där han bodde var en sån som jag ska ställa mig i kö till snart. Det finns speciella köer för synskadade. Jag tyckte om hans lägenhet och skulle vilja bo i en liknande om några år:) Undrar när jag kommer flytta, det vore skönt att inte bo hemma för länge men man måste ju vänta i några år efter att man har ställt sig i kön plus att man måste ha råd att bo själv, det kostar ju en del.
På kvällen spelade vi kort, jag vann för det mesta och det kändes bra. Om man har otur i kärlek måste man ju någon gång ha lite tur i spel. Vi lyssnade på bra musik och jag tyckte jättemycket om en sångare, jag älskar verkligen att höra folk som sjunger bra och som kan beröra med sin sång! Sen la jag ner mycket tid på att bädda sängen där jag skulle sova, jag har sedan länge tyckt att just bäddningen känns viktig och att allt måste ligga rakt och att inget får vara skrynkligt. Vi fikade och åt chokladbollar innan vi la oss.
Igår tog vi det mest lugnt vilket var skönt. Det är väldigt ovanligt att jag brukar kunna känna mig så lugn och avslappnad som jag gjorde igår. För det mesta tänker jag alltid på hur mycket läxor jag har att göra och på hur jag ska hinna göra dem, det är klart att de tankarna fanns i mitt huvud igår men jag kände mig som sagt lugnare än vanligt. Dessutom sov jag ovanligt bra den natten trots att jag var på ett nytt ställe så något skumt måste det vara med den lägenheten. På eftermiddagen kändes det tråkigt att åka hem till alla läxor men de behövde man ju tyvärr hinna göra.
Idag är det ju söndag och jag har som vanligt känt mig seg. Det enda jag har gjort idag är att först sova till väldigt sent på dagen, plugga spanska och baka lussebullar. Att baka har varit det bästa med den här dagen! Lussebullar hade jag inte hunnit äta än i år plus att de faktiskt blev väldigt goda! Förresten har jag inte hunnit skriva någonting om Idol än. Men jag tycker att alla var bra i fredags, ingen verkade ju tro att Erik skulle hänga löst men ändå gjorde han det. Finalen kan nog bli väldigt jämn men jag tror att det blir Erik som vinner för det tycker jag att han är värd. När han sjunger rock som han är så bra på är han verkligen bra. Calle är också väldigt duktig men jag tycker nog att Erik är en bättre sångare. Nu har jag nog inget mer att skriva men när ni hör av mig nästa gång har jag hunnit bli ett år äldre. I och för sig kanske jag känner att jag vill skriva av mig imorgon och göra ett sista inlägg innan jag är vuxen men det får vi se.
/Vispen
Kommentarer
Trackback
